Lek eller allvar

Nu kampanjar gymnasieskolorna hos niondeklassarna för att locka till sig elever. Varje elev representerar nämligen inkomster till skolan, enligt det system som råder. Alla knep verkar användas, och det gör mig lite tveksam och frågande.

Några skolor lockar med fria bärbara datorer till varje elev. Några andra erbjuder körlektioner (och då menas inte musik).

-Vi har en motiveringsresa till Spanien. Om du har mer än nittio procents närvaro och sköter dina studier, har godkänt eller mer, så bjuder skolan på en vecka i Spanien, säger Martin Limpar från Atletica Gymnasiet.

Jojo. Det låter ju förstås lockande för en tonåring.

-Vi har korta dagar. Fyra timmar per dag går man hos oss. Och man går antingen på förmiddagar eller eftermiddagar, säger Britt Beckius från Cybergymnasiet.

Jaha! Och hur skall man kunna klämma in en hel kursplan på halvtid? Skall eleverna gå sex år i gymnasiet? Man undrar.

Visst skall man göra studiemiljön attraktiv och intressant för eleverna. Det kan nog göras på flera sätt. Bra lokaler. Motiverade lärare.

Kanske skulle skolorna istället locka med bra kvalitet. Men det har man inte råd med. Det så kallade Lärarlyftet, som syftar till vidareutbildning av lärarna, starkt statssubventionerat, har kommunerna inte pengar till. Därför kommer ungefär hälften av de tilltänkta kursplatserna att stå outnyttjade.

Kvalitet kostar!
Det gör bärbara datorer, resor och körlektioner också.

Så det handlar väl egentligen om prioritering.

Sedan undrar jag om inte gymnasiet bör satsa lite mer på att förbereda eleverna för högskole-, universitetsstudier och arbetsliv. Många exempel finns, där universitetslärarna får agera gymnasiediton för att eleverna kommer med alltför dåliga kunskaper. Man får så att säga börja om på fel nivå.

Det är heller inte gratis, sällan på halvtid, och bil har man i alla fall inte råd med, som student. Så varför körlektioner?

*****

Citaten ovan är hämtade från SVT.
Andra bloggar om: Skola, Undervisning