Jaha - Så skiner solen igen. Och då blir luleborna lunchsugna. När dessutom uteserveringen lockar, så blir situationen helt kaotisk på mitt stamställe. Slut på lugnet. Slut på friden. Slut på att snabbt få sig en matbit och njuta den i stillhet. Ofta med någon bekant, eller god vän.
Jag går på lunch klockan elva, bland annat för att det är så lugnt då. Och salladen är fräsch. Inga köer.
Idag ringlade kön ända ut på gatan, när jag kom några ynka minuter över. Och bara, bara nybörjare. Du vet, de där som inte vet vad de skall ha; de som skall fundera; inte har tillräckligt med pengar; ska leta upp ett giltigt betalkort djupt nere i en handväska; vet inte var besticken står; hittar inte brödet; och vet heller inte var de skall sitta.
Nä, tacka vet jag mulna, kalla, vinterdagar. Åtminstone mellan elva och tolv. Då får vi stammisar stället för oss själva. Det borde sommarfåglarna vara tacksamma för och släppa förbi oss i kön, låta maten tysta mun, och skänka oss, som håller stället igång på vintrarna, minst en tanke. Eller två.
Amatörer!
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.