Jobblördag. Från tio till två. Ett elddop för en affärsresekonsult, som jag. När man jobbar på resebyrå så förväntas man veta allt. Vilket man ju gör förstås, men ändå.
Jag har inte sålt en charterresa på 28 år och kan inget om sådant. Mer än att jag ibland åker iväg själv. Därför är det lite frustrerande att ta hand om besökande kunder, som vill ha hjälp med just sådana resor. Det är dessutom så att vi som jobbar på affärs-/tjänstereseavdelningen bara gör gästspel på privatresor, just på lördagar. Det händer ungefär två gånger varje vår och höst. Inte mycket bevänt att "plugga" inför varje tillfälle, eftersom de kunskaperna förmodligen är inaktuella nästa gång det är dags. Tack och lov så jobbar alltid någon specialist tillsammans med den vilsne.
Sedan är man ju klippt och skuren för andra uppgifter. Det händer förstås att strandsatta, eller hemlängtande jobbresenärer någonstans på jorden behöver hjälp med ett och annat, även på en lördag. Så började dagen för mig idag. En förstagångs- yrkesresenär (Tack och lov för svenskans möjligheter till sammansatta ord. Vilken rikedom!), som behövde hjälp. Och då fanns jag där.
Att sedan glädja en dam som ville åka reguljärt och som hade suttit hemma och pusslat med en resa till Bryssel på nätet och gått bet, känns bra. Internet är ibland lite för lockande, men resedjungeln är tät och då kan jag rycka in och ta fram macheten. Damen lämnade oss lättad och 2000 kronor rikare, eftersom jag lätt som en plätt löste situationen åt henne. Fram och tillbaka från Luleå till Bryssel med trygg och genomgående biljett hela vägen. Utan bekymmer och mindre än halva priset av vad kunden själv lyckats med.
Lite övertid blev det förstås, eftersom några kunder dyker upp framför disken några minuter före stängningsdags. Beteendet är känt, och något man räknar med i servicebranschen.
Men sedan är det helg och jag ger mig hemåt i en annan snårskog. Julhandeln. Stan kokar av folk med påsar och paket. Lite väl tidigt tycker jag. Och med tanke på att det är en månad kvar undrar man ju vart det ska sluta.
Ett kvinnopolitiskt möte har samlat en stor skara kring Gula paviljongen. Men budskapet dränks nästan av den rumänske dragspelaren som klämmer i med någon av Dvoraks ungerska danser, precis när mitt öra kommer runt hörnan där han står, bara för att mötas av en kvävande dofttsunami från Lush, där någon precis råkade passera in genom dörren. Hur luktar de som jobbar där, efter en arbetsdag? Tack och lov har jag bara två och halv minuts (knappt) gångväg hem till lugnet.
Nu gäller det bara att invänta middagen. Jag är ledig ikväll.
Men först några goda centiliter tolv år gammal Balvenie Doublewood (min favorit).
Trevlig helg!
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar