Efter diverse upplevelser på stan, de flesta unika förstagångsditon, och middagen på Kulturens Hus-restaurangen, så var det alltså dags att inta stora salen.
Själv är jag ju inte tornedaling och var väl lite skeptisk. Vilket språk skulle talas? Skulle jag kunna hänga med?
Gruppen Jord drog igång det hela. Etno. Vackert, vemodigt till en början. Men snart var hela publiken igång. Gästspel av operasångerskan Carina Henriksson i en av låtarna.
Sedan blev det rajraj med RajRaj Band. Här blir det ännu mer respektlöst, roligt, svängigt och festligt. Och naturligtvis blandas tillslut alla artister i en slutlig pyttipanna av toner och melodier. Publiken var helnöjd och mina farhågor kom på skam. Mellansnacket var mest på svenska och det meän kieli som pratades kunde jag för det mesta förstå någotsånär. Dessutom hade jag tolk med mig.
Men ett är säkert: Vårt stora län rymmer mycket. Och det är väl inte så konstigt. Vi är ju Sveriges mest internationella, med landgräns till två andra nationer varav ett med en helt annan språkkultur. Här bjuds mångfald och här gäller det att ta för sig.
Det gjorde jag.
*****
---
Och när du lika är på gång med att lyssna till norrbottniskt, kan du ju fortsätta med Movits.
Andra bloggar om: Luleå, Musik, Norrbotten, Tornedalen, Kulturens Hus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.