onsdag, januari 01, 2025

Nyårsaftonen ...

.. kom och gick, med goda vänner på besök. Långväga och stadsnära. Vi började redan klockan 18, eftersom vi vet att det tar tid att sätta i sig den typ av meny, som våra nyårsmiddagar brukar bli. 

Jag gjorde inte allt själv. Bara huvudrätten. Förrätt och dessert stod andra för, tack och lov. Men innan vi överhuvudtaget satte oss till bords, bjöd vi på champagne med löjromskrustader.

Sedan blev det hummer till förrätt. Med en fruktig sallad därtill.


Huvudrätten bestod av röding. Ugnsbakad. Serverades på grönsaker, en rotsaksstomp och en sweet chilisås. Marinerade granskott och tranbär bifogades.


 Desserten blev chokladig. Både mörk och vit och med jordgubbe och physalis på toppen. Mycket god.

Inte så pjåkigt, eller hur?

Kvällen fortsatte förstås fram emot midnatt, då vi klädde oss varmt och promenerade ner till Södra Hamnen, där tusentals lulebor samlats, för att enligt tradition se det spektakulära fyrverkeri som bjuds varje år. Det var magnifikt. 

Egentligen 'får' man väl inte tycka om det, med tanke på miljö, och alla stackars husdjur som lider stort. Men då kan jag säga att hundar såg jag bland publiken. De verkade inte bry sig. Lekte med pinnar, fick godis av matte eller husse, eller låg/satt i famnen på någon. Helt lugnt. Inga problem alls, verkar det som. Och jag tror det där med skräcken i stor utsträckning beror på hur hussar och mattar själva reagerar på smällarna. Om de är lugna, känner sig vovven trygg också.

Eller vad tror du?

*****

4 kommentarer:

  1. Så kan det säkert vara (husse/matte lugna eller oroliga), men inte enbart. Dottern har två hundar (far och son) och den ene bryr sig inte alls, den andre är hysteriskt orolig och skakar som ett asplöv. Alla tidigare hundar jag haft, har varit helt lugna, men Harry kröp väldigt nära mig och ville under täcket, när grannarna smällde sina raketer. Det är väl som med barn. Minns vårt mellanbarn som när Malå kommun hade stort fyrverkeri från kommunalhusets tak; hur hon i vild panik sprang hemåt och gömde sig i dikena var gång det brakade loss (Valborgsmässoafton). Mina övriga två har varit helt obrydda i samma ålder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men kontentan blir alltså att någon 100-procentig skräckupplevelse är drt inte.

      Radera
  2. Glömde skriva att allt såg vansinnigt gott ut!

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Elisabet


      Du såg rätt. 😊

      Radera

Välkommen att kommentera.