lördag, mars 15, 2025

Rapport från ...

.. en annan verklighet. Eller i varje fall en vinkel av ett annat liv. Nämligen militärtjänstgöringen - eller lumpen, som det för det mesta hette.

Jag var lite 'skakis' för att göra lumpen. Egentligen hade jag väl helst velat slippa. Men inkallningen kom och jag tog mig i kragen och ställde upp. Det fanns inget val.

Min lott var att bli artillerist i Boden. Och jag blev utbildad till bandkanonförare. En bamsemaskin på 52 ton som kunde skjuta stora bomber så långt som 26 kilometer, om jag minns rätt. Jag, som inte var ett dugg motorintresserad hade plötsligt till uppgift att tryggt och säkert föra fram denna pjäs med hjälp av, inta bara en, utan två motorer. En kolvmotor från Rolls Royce och en gasturbinmotor från Boeing, fanns under luckorna framför mig, där jag satt nedsänkt i en 'brunn' med möjlighet att antingen sitta med huvudet ovanför kanten, eller att använda sig av periskop nedsjunken med stängda luckor ovanför.

Det blev en lärorik tid, med goda kamrater ur olika samhällsskikt från alla delar av landet. Det blev helt enkelt kul. Sommaren var varm. Mycket varm. Och den efterkommande vintern rekordkall, då jag fick uppleva en tältnatt i minus 44 grader.

Hem fick man inte åka så ofta. Så för att föräldrarna skulle ha lite koll, fick jag helt enkelt skicka brev och berätta. Man kunde ju skriva för hand på den tiden. 90 öre kostade det att skicka, så det hade man råd med.

Klicka på bilderna för bättre läsbarhet.

Brev till mamma på stuga-adressen







 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


 

 *****


13 kommentarer:

  1. 1975 hade det ändrats till att vi fick åka hem varje kväll de som hade möjlighet, utom när det var nattövningar eller liknande. Så något brev blev det inte.

    SvaraRadera
  2. @En vanlig man

    Jaså - hem till mamma varje kväll. Hm...? 😏🙃

    SvaraRadera
  3. Så underbart minne <3 Skriva brev till mamma.

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Lena

      Jag gillar ju att skriva
      Men jag kan inte minnas att jag skrev några fler än det där brevet.

      Radera
  4. Anonym22:11

    Fantastiskt att breven är kvar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. @blyger

      Det är bara 1 (ett) brev, men med många sidor.

      Radera
  5. Sonen född 1964 fick till och med göra repmånad. Sonen född 1966 fick komma hem till mamma varje kväll. Kul att ditt brev till mamma finns kvar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Gunnel

      Det har legat i någon samling och blivit kvar efter henne.

      Radera
  6. Så roligt att brevet finns kvar! Dramatik i lumpen, dokumenterat på bästa sätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. @mossfolk

      Och vilken handstil!!! Det klarar inte dagens unga. 😊

      Radera
  7. Anonym09:06

    Så fint attdet finns kvar.När jag lämnade Piteå för Uppsala 1978 skrev jag brev till mamma nästan varje vecka och hon med.Båda två gillade att skriva.Hon hade sparat alla mina brev.Kul läsning .Mycket jag inte minns 🤭Idag skrivs det väl aldrig brev?Du hade (har) otroligt fin skrivstil

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Babsan

      Ja, du vet - man hade ju lektioner i välskrivning. Det satte väl sina spår.

      Har en hyfsad handstil fortfarande, men man övar ju för lite.

      Radera
  8. Anonym var Babsan

    SvaraRadera

Välkommen att kommentera.