Rapport från ...

.. en annan verklighet. Eller i varje fall en vinkel av ett annat liv. Nämligen militärtjänstgöringen - eller lumpen, som det för det mesta hette.

Jag var lite 'skakis' för att göra lumpen. Egentligen hade jag väl helst velat slippa. Men inkallningen kom och jag tog mig i kragen och ställde upp. Det fanns inget val.

Min lott var att bli artillerist i Boden. Och jag blev utbildad till bandkanonförare. En bamsemaskin på 52 ton som kunde skjuta stora bomber så långt som 26 kilometer, om jag minns rätt. Jag, som inte var ett dugg motorintresserad hade plötsligt till uppgift att tryggt och säkert föra fram denna pjäs med hjälp av, inta bara en, utan två motorer. En kolvmotor från Rolls Royce och en gasturbinmotor från Boeing, fanns under luckorna framför mig, där jag satt nedsänkt i en 'brunn' med möjlighet att antingen sitta med huvudet ovanför kanten, eller att använda sig av periskop nedsjunken med stängda luckor ovanför.

Det blev en lärorik tid, med goda kamrater ur olika samhällsskikt från alla delar av landet. Det blev helt enkelt kul. Sommaren var varm. Mycket varm. Och den efterkommande vintern rekordkall, då jag fick uppleva en tältnatt i minus 44 grader.

Hem fick man inte åka så ofta. Så för att föräldrarna skulle ha lite koll, fick jag helt enkelt skicka brev och berätta. Man kunde ju skriva för hand på den tiden. 90 öre kostade det att skicka, så det hade man råd med.

Klicka på bilderna för bättre läsbarhet.

Brev till mamma på stuga-adressen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 *****