Minnet är ...

.. relativt kort. Det är sant, när jag läser en notis i dagens tidning om februarivädret. En f.d. kollega till mig har som arv att föra statistik över vädret. Det gör han från sitt hem på Skurholmen här i Luleå. (Skurholmen är en stadsdel nära centrum.) Arvet har han fått från sin far, som fått det från  sin far .... Statistiken är alltså mer än sekelgammal.

I februari blev medeltemperaturen minus 15,5 grader. Det ser inte så mycket ut, men som medeltemp är det rätt mycket. Jag har tyckt att det varit väldigt kallt.

Men det har varit värre. Minus 22,6 i medeltemp uppmättes 1985. Det är bistert

Jag har inget emot vinter. Men den bör vara lite variationsrikare än månadslånga köldperioder. Det får gärna svänga från rekordkallt i två-tre dygn, till mera hyfsade temperaturer. Kanske 6-7 minus. Det är idealiskt.

Nu har det svängt. Och det gillar jag inte. Början på mars ska vara vinter - ja, hela mars och en bit in i april. För någon vår får vi inte förrän i maj. Nu har vi plusgrader. Slabb och slask väntar de närmaste dagarna. Och det finns folk som jublar. Själv vet jag inte vad det är som tjusar med att gå omkring i blötsnö och vattenpölar. Vååååår! Jojo. Okunnighet säger jag. 

Blötsnö är dagens väder.

*****

Bara en bild

Solnedgång med månuppgång.

*****

Vi har utsatt oss ...

.. för frivillig mardröm i helgen. Det har tagit oss mycket tid, men börjar nu avta i styrka. Vad är det då vi har gjort?

Jo, vi har införskaffat nya mobiltelefoner. Fick ett erbjudande från Telia, som vi inte kunde tacka nej till. Och efter diverse konsulterande med en kille på Telia kundtjänst, så fixade han så att vi kunde hämta våra apparater på Teliabutiken här i stan (300 m hemifrån), där det har väldigt duktiga och trevliga medarbetare.

Att byta mobil innebär ju också att man ska föra över data från den gamla telefonen - bilder, telefon'katalog', kalender och en del andra faktarika källor. Det kan man få hjälp med för 800 kronor, men killen påstod att vi nog skulle klara det själva med  tanke på att vi kände till Smart Switch Mobile.

Oväntat smidigt. Till en början ....hm! Visst kom allt jag ville över från den gamla apparaten. Men vad man inte tänker på är att all sådan här transfer berör säkerhetsfrågor också. Alltså måste man svara på en massa frågor från olika appar, skapa nya användarnamn och lösenord m.m. Och det är inte lite.

Det har tagit tid. Men nu är det gjort.

 
*****

Efterfest

Solen strålar. Ingen vind. Några minusgrader. 

Inte kan ju vi undvika att gå ner på isen. Där upptäcker vi att det fortfarande är så gott som full aktivitet även idag, söndag. Tävlingarna har ju förstås avslutats. Men marknads- och matstånd finns kvar. Inte lika mycket folk som igår. Mer 'hanterligt' idag. Här bjuds också på teater. En ren att klappa på nosen m.m.

Vi beslutar oss för att traska ut till närmaste ön Gråsjälören. Det har många andra också beslutat sig för. Ön är full av folk. Kön till våffel- och fikaboden är lång. Den skippar vi. Träffar några bekanta för en pratstund innan vi går hemåt igen. 

*****

Karneval

Liksom Rio-borna gjorde i mitten av februari, så har också vi avslutat vinterns karneval. Den som dels består av holländska skridskomästerskap, dels av snöskulpturtävling, yukigassenmästerskap, fika, hockey, slädhundsturer och helikopteråkning. Om man vill, alltså.

Vi gick ner till hamnen på lördagen för att titta. Luleå firade samtidigt sin 80000:de invånare, och det kändes som att alla 80000 var där. Det gick knappt att komma fram på vissa ställen. För att komma ner på isen var man tvungen att stå i kö, eller hoppa ner från kajkanten. 

Men det var stämning bland mat- och marknadsstånd. Vädret idealiskt. Sol från klar himmel och bara några minusgrader. Luften stod still.

Hela dagen var det olika evenemang, och dagen avslutades med ett tåg genom centrum på kvällen.

Sedan blåstes det hela av genom att man lät 1000 rispapperslyktor sväva upp över himlen.

Hockey

Yukigassen

Slädhundsåkning

Rislyktor eller Khom loy, som de också kan kallas.

*****

- Vad gör du på dagarna, Bert?

Idag har dagen hittills (kl 16.00), varit full av aktiviteter. Jag skulle ha gått och tränat, men det blev istället såhär:

Upp vid sjutiden, snabb frukost, bil till stugan eftersom vi inte fick någon bekräftelse därifrån angående läget, vilket fick oss att misstänka el-brist, som ju inte är så bra såhär på vintern, men hur skulle vi då göra med lunchen med kompisar, som brukar äga rum vid 11-11.30-tiden, ja, det fick bli vad det blev sedan vi konstaterat att el var på plats, men det mobilmodem som ska hålla koll hade tackat för sig, eller rättare sagt blivit kapat av Telia, eftersom vi skrev om delar av Teliaavtalet igår med nya telefoner på köpet och där råkade modemet åka ut, vilket föranledde ett samtal med killen jag hade gjort avtalet med, som resulterade i att han återinförde servicen och meddelade att "nytt sim-kort kommer imorgon", som fick oss att återvända till stan igen och hinna till lunchen, som var god och pratsam och drog ut lite på tiden, men fick oss iväg till några ärenden på stan som bestod i blommor till den åttiårsfyllande vinmästarn som vi ska besöka igen för månadens vinträff i kvarteret, och det var inte enda inköpet, utan det blev en tur till Coop också, som just avslutats, och följts av chatt med Klarna med diskussion om betalning, som hade missuppfattats från Telia, som innebar månatlig avgift istället för hela beloppet för mobiltelefonerna, som vi ville ha det, när formaliteterna blev klara. Pust!

Nu en kort paus, sen blir det middag vid 17-tiden och en stund för att smälta maten innan vi tar trapporna upp till jubilaren.

 - Vad gör du på dagarna, Bert?

 - Gissa! 

*****

Tankar för dagen

Det första som hörs i vår radio en vanlig vardagsmorgon är ett litet och uppskattat program: Tankar för dagen. 

Ibland är det djupt. Ibland fastnar ingenting av de ibland väldigt filosofiska funderingar, som bjuds. Ibland är det precis tvärtom. Som idag, när kirunasonen Mattias Timander var värd. Mycket hörvärt och med en liten filosofisk knorr i sista meningen.

Lyssna här! Det tar bara fem minuter.

*****

Åter i grottekvarnen

På ett sätt så är det skönt att olympiaden är över. Det blev lite för mycket framför tv:n ibland. Visst - det var kul. Särskilt när Sverige visade sig på vinnarhumör. Sorgligt med herrarna skidåkare, som var mer än lovligt svaga. Kanske ska de göra som tjejerna, nämligen att strunta i Landslagsträningen och istället sköta det med individuella och självvalda tränare. 

Nu återgår tv:n till sitt gamla format. Det blir ordning i kanalerna och man känner igen sig. Det finns en sak som jag irriterar mig på. Nya serier, t.ex. kommer först att sändas i play, innan de dyker upp i tablån. Vad är det för dumheter? Borde det inte funka tvärtom? Premiär i vanlig tv, och sedan valfritt repriserande i play, ifall man har missat något. Så tycker jag. (Jag är medveten om att det finns saker på play, som aldrig kommer att dyka upp i tablån.) Istället träjlas det för playtjänster, vilket känns lite förvirrande. Speciellt när vi är i stugan i skogen vid havet, där vi kör med en fantastisk teknik där bild och ljud kommer genom luften!!! Wow.

En nymodighet som dykt upp den här vintern är Sverige live. En mastodontsändning från 16 till 19.30! Fullt av flams och en del trams. Hysteriska programledare ibland. I detta block dyker det upp snuttar av gamla program lite då och då. Dumheter!

Mycket kritik har SVT fått. Berättigat, enligt mig. Snuttifiering är inget jag gillar. 

Så grottekvarnen är förändrad. Tyvärr.

*****

Det börjar 'holländska-till-sig' ...

.. här i stan. De holländska skridskomästerskapen ska ju avgöras på våra isar igen. Som varje år sedan många tillbaka. Men ännu dröjer det någon dag innan tävlingarna startar.

Som förspel går numera Sea ice marathon av stapeln innan skridskorna blir aktuella. Idag var det dags. 800 deltagare från 35 olika länder hade mött upp för att springa på isen 42, 21, 10 eller 5 kilometer. 

Jag är ju ingen framstående sportjournalist, vilket visade sig med all tydlighet när jag kom ner till Södra stadsfjärdens is för att få en stunds tävlingsatmosfär. Loppet var över, när jag dök upp. 

Nähäpp, tänkte jag och tog istället en promenad längs banan i det vackra vintervädret. Solsken, svag vind och 8-9 minusgrader. Nu börjar den riktiga vintern.

 

Här kan du läsa mer.
*****

Bara en bild

Solglimt.

*****

Miniatyr

Jag vet att julen är förbi. Under den högtiden har väl en och annan amaryllis hittat hem till oss. Oftast som 'förbrukningsvara', eftersom de oftast tappar geisten rätt snabbt. Om man funderar på att odla dem vidare kräver de ganska mycket utrymme. Dessutom är det inte garanti för att de blommar om. Det har hänt, men ... näe!

Julen 2024 kom en ny variant. Den fick det bli. En miniatyrmodell med 4 lökar i samma kruka. Den blommade rätt länge och höll formen. Efter blomningen åkte krukan ut på balkongen och glömdes mer eller mindre bort. Krukan blev stående i ett hörn bara för att väcka min nyfikenhet sent i höstas, då den fick en liten vattenskvätt. 

Tro det eller ej. Några små blad dök upp och jag tog in den i värmen. Och inte nog med det. Knoppstjälkar började visa sig i slutet av januari. Krukan fick minimalt med vatten, och nu har inte mindre än 10 knoppar berett sig på att slå ut. 

Ingen julblomma, alltså. Nu blommar den mer naturligt.

Snygg, eller hur?

35-40 cm hög. Det räcker.

*****

After work

 - Men inte kan väl ni gå på AW. Ni jobbar ju inte.

Det har jag hört flera gånger.

 -  Precis. Vi har alltid After work.

Så blev det ikväll när goda vänner tipsat om en tornedalsk sådan.

God mat. Särskild meny. Tornedalsk.

Och till det en för mig okänd begåvning som underhöll med fin sång på svenska och meän-kieli. Trevligt mellansnack med berättelser från hennes liv. 

Förstås även trevligt snack med våra vänner också.

*****

Tittar på ...

.. de svenska damernas kamp mot Kanada. Curling, alltså.

Och jag förstår inte ett smack.

Sverige vann. 

Och även högsta 'jääävla-poängen' (säkert 12 st.) under segerintervjun, som dessutom gav 1 'faaan-poäng' också.

*****

Inte händer det ...

.. något - allt flyter bara på. Det är gymet på morgonen. Det är lunch på Bistron, som ligger i anslutning till Norrbottensteatern. Jag är ensam idag eftersom mina vanliga lunchkompisar är upptagna med annat; avtackning vid pension, träff med gamla kolleger m.m.

Men jag känner mig inte ensam. För där hejar Gunilla Röör på mig, liksom Karin Paulin och några till. Min raggmunk smakar bra, och jag sitter bara och tittar på folk. Det gillar jag.

I England arresteras f.d. kungligheter. Det är hårt läge för monarkier i Europa i dessa tider. Det får andra sköta, så jag går ut på en liten runda i stan. Vädret är grått, men inte så kallt.

Nere på Södra stadsfjärden rustas det för kommande evenemang. Infrastruktur behövs dels för de kommande holländska skridskomästerskapen, dels för den efterföljande 'festen' Luleå on ice. 

Då händer det lite mer i livet.

*****

Jag vet inte ...

.. vad tulpaner sysslar med på nätterna. 

Men jag hoppas de har kul.

*****

I min smak

Författarafton blev det idag. Robin Olovsson, historielärare med rötter i Arvidsjaur, mötte upp på kulturhuset Ebeneser, i samtal med Marianne Söderström. En dryg timmes samtal om hur Norrlands historia ofta försummats, och fortfarande förbises. 

Den första delen av de två böcker han skrivit,  handlar om tiden från istid och framåt. Del 2 handlar mer om nutidshistoria. Och då menas från mitten av 1800-talet och framåt genom industrialiseringen. 

Mycket intressant, och helt i min smak, eftersom jag känner igen författarens tankar som helt följer mina egna funderingar och åsikter om hur den dryga norra halvan av Sverige koloniserats. Funderingar som lever kvar.

Läsvärda böcker. 

Fullsatt och trevligt, med god mat under kvällen.

*****

PS. Det finns fler överraskningar sedan någon månad tillbaka. 

Värmebölja

Schwettigt idag.

*****

Vi spräcker ...

.. OS-bubblan, som det är så lätt att hamna i, dessa dagar. Visserligen var det -28 här i Luleå tidigt i morse. Men solen skiner och luften är stilla. Och när det är dags för oss att ta oss utanför dörren, så har det blivit 7-8 grader varmare. 

Vi byltar på oss ordentligt. Det behövs ändå. Dessutom uppvärmda av Ponsiluomas guld och Sara Hectors fjärdeplats i första åket storslalom, så känns det bra. Sedan får vi försöka stå ut med herrarnas stafetthaveri. Men det blir vi inte medvetna om förrän vi kommit hem. Vad är det för fel på de svenska herrskidåkarna?

Tack och lov att vi inte stannade i bubblan, utan gick ut i friska luften istället. 

Efter en rejäl runda på isen kliver vi iland vid Södra hamnen, och fortsätter en bit till.

*****

Vi har undrat ...

.. varför vi får dammsuga och sopa golv så ofta den här vintern. Men nu förstår vi. 

Mig veterligen har jag aldrig sett hygrometern gå ner under 20% luftfuktighet. Säkert rätt ovanligt, eftersom skalan tar slut där. Nu tycker jag det ser ut som ca 18%. 

Den här långvariga (sedan nyår) kylan ger sig inte, verkar det som. Förmodligen bidrar denna 'torka' till raspiga stämband, ibland torra näsor och dammig lägenhet.

Ska man måsta skaffa städrobot?
 

 

 

 

 *****

Lokalproducerat

Kvällskonsert ingående i Klassiska serien, på Kulturens hus blev vårt mål för dagen.

Norrbottens kammarorkester hade ikväll en extra krydda i form av sångsolisten Jennie Abrahamson. Ingen kändis för mig, men oj vilken överraskning denna tjej utgjorde. Utbildad vid musikhöskolan i Piteå och hunnit med många olika sidor av musikvärlden. Har samarbetat bl.a. med Peter Gabriel, Zara Larsson, Laleh och Radiosymfonikerna m.fl. Hon har även sjungit i På spåret.

Vilken röst som fyllde salongen. Vilken spännande musik. Först spelade orkestern den tredje satsen av Music for strings av Arthur Bliss. Inte heller han var känd för mig. Musiken skriven 1935.

Därefter gällde Jennies musik. Vacker, modern, lyrisk pop skulle jag kanske kalla den.

Härlig kväll.

*****

Eftermiddagsengelskan, ...

.. eller Afternoon english talk som jag håller på med var fjortonde dag, bestod idag av analys av en text skriven av John Steinbeck. Inte helt enkel, men utmanande. 

Vi diskuterade innehållet i en novell The chrysanthemums, som var rätt knepig. Dels var det ganska mycket talspråk, dels hade jag lite svårt för att upptäcka den lite 'hemliga' undertonen i handlingen. Men det redde vi ut tillsammans i gruppen. 

Här är några nya ord som jag lärt mig idag:

• Clod-hopper shoes
• Trowel
• Aphids, sowbugs, cutworms
• Terrier fingers
• Smugness
• Burro
• Steer
• Pumice
• Blundered
• Speck
• Limply

Du kanske vet vad alla betyder. Utan att fuska!

Nästa gång är det Hemingway som får stå för texten.  

Efter nästan två timmars prat, passar det bra med en avslappnande promenad i Södra hamnen. Vackert som vanligt.

 *****

Efter att ...

.. vi sett Lindsey Vonns ruskiga krasch under störtloppet i Bormio, ger vi oss ut på en 

D-vitamintankning. Det är, som vanligt nuförtiden, kallt. Men att luften ligger i vila gör att det är drägligt ändå. 

Det blir ändå ingen av de längre rundorna. Att gå ut till närmsta ön för att fika med våfflor är nog ingen idé. Det är många som är på väg dit och kön lär vara lång. Vi viker av tidigare och vänder så småningom näsan åt ett annat håll, som gör att vi hamnar längs Storgatan och hemåt till go'fika och mera olympiad. 

Så får det bli ibland.

*****

Någon påstod - ...

.. ja, jag tror till och med att det var någon invigningstalare vid olympiaden, att spelen skulle få en lugnande effekt på världen och dess folk. Vi skulle låta oss uppslukas av det som händer i norra Italien, att oron över världsläget skulle avta. 

Kanske är det så, men det blir väl i så fall bara under en period av några veckor. Visst skrapas mycket elände åt sidan och en bubbla växer till; låt oss ta vara på den. 

Men det finns annat man kan fundera över, trots allt. Logiken kring elpriserna har ingen - absolut ingen - människa kunnat få mig att förstå. Vi får högre pris (rekordpris) i norra Sverige för att vi säljer el till grannarna i öst via en ny el-ledning, den s.k. Auroralinjen. Logik, tack.

Nästa fundering gäller den svenska skolans betygssystem, som nu regeringen vill 'bygga om' igen. För vilken gång i ordningen man ändrar vet jag inte. Men jag hänger inte med. Det som nu gäller, är att betyget F (underkänt, tror jag.) ska strykas i skalan. Vad blir resultatet av det? Alla blir godkända. Jaha, så blev alla duktigare. Eller ...?

Mera utbildning strävar många elever efter. Söka till gymnasiet vill man göra. Men det är ju mer komplicerat än någonsin. Det finns tydligen ca 1000 olika gymnasielinjer att söka till. Va?! Ungdomar som är i 15-16-årsålder ska alltså försöka pricka in en linje, som ska passa dem för ett framtida liv. 

 - Få se nu. Jag vill ju bli växeltelefonist ... Var finns den linjen?

När jag sökte vidare till gymnasiet kunde jag välja mellan humanist-, latin-, handels-, teknik-, och kanske någon annan linje. Det blev handelsgymnasiet. Det gav många praktiska kunskaper. Exempelvis när jag kunde polera lite mer och välja handelsgymnasiets språkliga linje, när jag hade gått där första året. Den utbildningen fick jag mycket glädje av. Tänk bara att jag sitter här och skriver på datorn utan att ens titta på tangentbordet. Det har jag haft mycket nytta av i den bransch jag hamnade i, nämligen resebranschen. Av ren slump. Där fick jag sedan utvecklas på många sätt och blev både chef och dataspecialist, för att sedan bli HR-människa. Hamnade på ställen runt om på vår jord av olika anledningar. Alla världsdelar utom Australien. Det fanns ingen gymnasielinje för det.

 

En sista fundering handlar om den där märkliga lagen som skickar ungdomar som blir myndiga till ett främmande land, bara för att föräldrarna flyttade/flydde hit till Sverige en gång i tiden. Född i landet. Uppväxt här. Skolan avklarad. Och plötsligt fyller man 18. Som present blir man utvisad. 

 

Återigen - logik, tack.

 

Nä, nu kryper jag in i den olympiska bubblan igen. Och kanske också i Mellovarianten. Det är kanske nyttigare, trots allt. 

*****

Knappt har ...

.. julen lämnat oss innan alla hjärtans dag kan nyttja utsmyckningen. Rationellt, eller hur?

*****

Hur det än är ...

.. så händer inte mycket. Inte här i alla fall. Men efter några ärenden på stan (det blir ingen längre promenad i kylan), spontanfikar vi på Smedjan.

Och där dyker en dam upp, som vi inte känner, men har delat bord med vid något tillfälle. En glad 75-åring som gärna pratar. När hon står i kön för att beställa, dyker ett par upp, som gärna vill ha hennes bord. Men vi avvärjer samtidigt som Benke ser att det är en kollega från förr. Vi berättar att det är damen som står där borta i kön som har markerat plats. 

 - Jaså hon. Men henne har vi träffat härom dagen på ett annat fik. Hon är från Baskeri, eller Axelsvik om man ska vara noga. Och därifrån är ju jag också, säger han. 

Frun gick och frågade om det var okej att ta plats.

 

När allt var klart. Fikat står på bordet, så börjar Axelsvikdamen att prata om Baskeri. Och vips så var det en annan dam vid ett bord intill, som reagerade.

 - Jaså är du från Baskeri också.

Och så var ytterligare en person inblandad i prat. Just då dyker en annan dam upp vid vårat bord. En resenär från vår Irlandsresa. Pratar en stund. 

Vem står där borta i entrén och vinkar. Jo, det är ju Birgitta som vi också rest med. Hon kommer och vi erbjuder henne att sätta sig vid vårt bord. Inte dröjer det länge förrän en granne till oss dyker upp också. Han ska inte fika men slår sig ner ett tag medan han väntar på sin son. En sambo till min kollega Barbro vinkar ett hej till mig. Ytterligare en f.d. kollega till Benke kommer och kramas.

 

Ja - sådär snurrar det på. Ingenting händer??? Jo, det gör det oftast. 

 

Förresten; i hörnet sitter en stamgäst, som vi bara brukar heja på. Hon hämtar snart en påtår och stannar till vid vårt bord och pratar. Om ditt och datt. Hon hinner också rekommendera en TV-dokumentär om Hitler, Hitlers DNA, som hon rekommenderar. 

 - Man bör lära sig om honom. 

Vi tackar för tipset. Jag har sett att den serien har gått, men inte hoppat på den. Det kanske man måste göra. 

*****

PS. Baskeri är Båtskärsnäs på svenska. 

Om man ...

.. går och stirrar ner i sin mobil hela tiden, som många gör på sin promenad, så kan man missa att exempelvis snö kan vara riktigt vackert.

Glad att jag själv aldrig går omkring med näsan i mobilen. Men som kamera duger den. 

Norra stadsfjärden, som den ser ut när man går på Mjölkuddsbanken.

*****

Nostalgi ...

.. eller åtminstone återblickar var det som dagen kom att handla om.

Det började med en Nymanslunch. Nymans, för att det handlar om att träffa jobbarkompisar från Nyman&Schultz-tiden (Sedermera American Express). Det blir mycket snack, mycket om minnen, om vad som hänt med alla medarbetare som vi kan dra oss till minnes. Några har flyttat, förstås. Andra har gått ännu längre, om man så säger. Och andra har inte haft möjlighet att komma just denna dag. Den här träffen inträffar sporadiskt. Men det brukar bli sisådär en gång i kvartalet.

Man blir lite uppdaterad på den del av mänskligheten som man samexisterar/samexisterat med. 

Mer minnen och återblickar följer på eftermiddagen, då vi under Nymanslunchen fick veta att en nuvarande arbetskamrat på NEX (min sista arbetsplats), skulle avtackas eftersom det var hans sista arbetsdag. Nu blir han pensionär. 

Detta ägde rum på den nya adress dit NEX Travel flyttat i början av sistlidna december. Det blev kaffe och tårta och presenter och tal, och trots att jag numera känner kanske hälften av personalen, så blir jag och en annan pensionär varmt välkomna. Sist nämnde är en gammal vän till mig. Vi fyller båda lika mycket i år. Gick i samma klass från första till femte klass, bodde i samma kvarter. Och så har vi alltså jobbat ihop i olika skeden av våra arbetsliv. Så vi känner varandra rätt väl.

Men en sak är säker; har man trivts  med sitt arbete och sin arbetsplats, så är det kul att göra återblickar.

Nu blir det lugn fredagskväll.

*****

Här är ...

.. lugnt. Inget att berätta.

Därför gör jag inte det.

*****

Ännu en vacker dag ...

.. bjuds vi på efter en god lunch på stan. Det betyder att rastlösheten gör sig påmind. Därför ger vi oss ut på en lite längre promenad på luleåisarna och startar i Norra hamnen. 

Fantastiskt fint. Knappt någon vind. Solen i ryggen i starten ändras till ansiktet när vi går runt Gültzauudden. 14 minusgrader - fullt acceptabelt.

Gültzauuddens nordspets.

Totalt blir det ca 7 kilometer innan vi kliver iland i Södra hamnen, då vi också bevittnat gårdagens kryssningsfartygs avfärd för den här gången.

 

Hejdå!

Fika hemma och alla månadsräkningar betalas. 

Så spännande.

*****

Vacker dag

Lagom kallt. 10 minus lockar till en rundgång, som som vanligt sker längs vattnet. Det är svårt att undvika. Och eftersom jag gillar det, gör jag det gärna.

Den s.k. 'Södrahamnrundan' blev det. I solsken. Visserligen nedgående, men det gjorde inget. I hamnen ser vi att årets första utländska kryssningsbåt anlänt till stan. 

 

*****

Sydafrika ...

.. var temat för årets första vinavsmakning i kvarteret. Fem viner provades. Blandat resultat. 

Det första var ett 'bubbel'. Petite Belle Sparkling Brut. Gjort på druvorna Chenin blanc och Colombard. Sydafrika är de som odlar mest Chenin blanc i världen. Mer än Frankrike. Colombard, däremot odlas mest i Frankrike, där det främst används vid cognacstillverkning. 

Gott och friskt bubbelvin. Pris 99:-, vilket också bidrog till att vi gillade det. 

-----

Nummer två i raden är ett Sauvignon Blanc. Lomond. Lite tillsats av semillon och viognier. Det föll inte mig i smaken. Lite pepprigt. Dessutom ganska dyrt; 149:-.

-----

Trean i raden, däremot: Paul Cluver Estate Riesling. Jag gillar rieslingviner, och detta vin var mycket gott. Lite dyrt, kanske. 179:-. Men till en 'finmiddag' passar det bra. 

-----

Efter tre vita viner blir det två röda. Nästa blir Kleine Zalze Pinotage. Låter inte särskilt sydafrikanskt, men det är det. Närmare bestämt från distriktet kring Stellenbosch, dvs sydvästerut i landet. 

Jag tyckte det var lite banalt. Pris 149:-

-----

Slutligen Visio Vintners Pinotage. Gott och väldigt mörkt till färgen. Bra till grillat för 119:-

-----

På köpet fick vi förstås trevliga timmar med förhör angående vad vi haft för oss sedan förra gången, som var i november. Jul har firats här och där på jorden. Nyår likaså. 

*****

Här åkte vi ...

.. ut till stugan i skogen vid havet på fredagsförmiddagen. Hoppet var att få en lugn och behaglig helg där. Vi har ju inte varit där 'på allvar' sedan slutet av november. Mycket beroende av den märkliga förvinter vi haft. Nu lovade prognoserna en lagom fin helg.

Så blev det inte. Det blev rejält kallt. 23-24 minusgrader. Inget att vistas utomhus i i någon större utsträckning. Dessutom tillkom en faktor som gjorde att inomhus heller inte blev idealiskt. Vi fick inget vatten i våra kranar!

Något tekniskt hade tillstött, som gjorde att vi fick ta till nödrutiner redan när vi kom dit. Hämta vatten i dunkar från områdets pumphus., går väl an. Men rutinerna kring hushållet i övrigt blir ju mer invecklade. Toalettbestyr, matlagning, disk. 

Vi har varit med om detta förr vid kallperioder. Men det har varit korta avbrott, som plötsligt bara har löst sig. Vi trodde på den 'vanan'. Men så blev det inte. Inget vatten i ledningarna.

Så vi åkte hemåt redan idag. 

*****

Här händer ju ...

.. ingenting, känns det som. Dagarna bara går. Man grubblar över det man hör från världen. Den oroliga, alltså. Trumpen går på som vanligt. Han tror han är bäst på allt. Hybris kallas det. Storhetsvansinne. 

Längtar efter något annat. 

Man kan ju gå en promenad, förstås. Då kan man råka ut för att råka gå förbi the most beautiful tree in the world.

Alltid nå't.

*****

Bara en bild

Strandkastanjen i köksfönstret släpper ibland lite löv under vintern. Hamnar kanske på köksbordet. 

*****

En vanlig tisdag

Dagen har hittills bestått av träning på gymet. Det är skralt med folk där. Undrar vad det beror på. Jag har för mig att gymet brukar fyllas på ordentligt med 'nyårslöften'. Men de verkar ha uteblivit.

Nåväl - sedan blev det lunch på stan. En mäktig älgfärsbiff hos vännen Robbie; ja på hans restaurang alltså, satt bra. 

Men inte nog med det. Efter blåbärssyltkokning drog vi iväg på promenad i det molniga men vackra vädret. 6-7 minusgrader, totalt vindstilla. Molnen färgades svagt rosa över Södra stadsfjärden. Mycket folk i farten på isen.

Vi inspekterade närmaste grillplatsen ute på isen. I år är det samiskinspirerade vindskydd. Siri Baggerman heter konstnären. Boende i Nederländerna, men med norsksamiska rötter. Har med starka färger velat varna för kommande klimatförändringar. Riktigt snyggt.

 

 

Nu återstår att besikta samtliga grillplatser på isen runt stan. Men det får bli en annan gång, för nu blev jag fikasugen och ville hem. 

Lite annorlunda mot härom året, då den sudanesisk konstnär stod för utsmyckningarna. 

Här hittar du mer om det. 

 *****

Och han trumpar på ...

.. med förhoppningsvis sjumilasteg mot sin egen undergång, på ett eller annat sätt. 

 

Nu senast genom att bevisa sin okunnighet, sin dåliga kännedom om ditt och datt. Han har nu skrivit ett 'klagobrev' till den norske statsministern (!!!) för att ondgöra sig över hur han inte fick 2025 års Nobelfredspris. 

 

Vad ska Jonas Gahr Støre göra åt det, kan man fråga sig? Här visar den amerikanske presidenten sin okunnighet. Den norska Nobelkommittén är helt fristående från politik och stat. 

 

Men jag förstår - Trumpen skulle aldrig godkänna en sådan demokratisk vinkel i sitt eget land.  

*****

Spänningen stiger ...

.. när vi kommer in på skogsvägarna på väg till stugan i skogen vid havet. Är den i gott skick? Vi har inte varit där sedan 05 december, beroende på uselt väder, isig nerfart till vår tomt, för att sedan haft besök av Johannes och hans flickvän Anna. Sedan bjöd början av januari på -30 enligt grannarna där ute. 

Idag satsade vi på en besiktningstur. Och vet du - det gick bara fint! Allt var i sin ordning. 

Viss bevakning har jag ju även hemifrån (Tack internet), men fysiska skador upptäcker jag inte förrän jag är på plats. 

 Skönt att det var bra. Nu satsar vi på nästa helg där.

*****

Jag sympatiserar ...

.. med Irans befolkning, som vill se en ändring i livet i sitt eget land. Bort med självutnämnda religionsfanatiska gubbar, som vägrar använda hjärnan (om de nu har någon), och tänka på sina medmänniskor. 

Fruktansvärda handlingar i religionens tecken. Tusentals döda. Är det vad tron vill?

Även här i stan har iranier samlats för att protestera.

*****

Betyg IG

Den här vintern är en stark kandidat till att bli en riktig Skitvinter! 

Skralt med snö. Långa perioder med gråväder och plusgrader med regn. Sean 25-30 kallgrader., som idag övergått till plusgrader igen. 

Schlabb och schlask.

Nåja - man får väl vara glad att inte sommarmånaderna fungerar på samma sätt. Nollgradigt ena dagen och 25 plus nästa dag, eller tvärtom.

IG blir betyget.

*****

Jullovet ...

... slut idag. Nu blev det dags att uppsöka gymet igen. Det gick ganska bra, även om jag kunde känna att kroppen inte var riktigt nöjd, alltså som den ska vara. Det tar väl några veckor innan förfallet är borta.

Dessutom blev det lite intellektuell träning också, då jag gick med i en grupp Afternoon talk. Sex personer ska träffas var fjortonde dag och prata engelska. En bok ska läsas också. Det blir alltså en typ av bokcirkel.

Svenska får inte förekomma, mer än om något helt omöjligt problem uppkommer.

Trots att jag haft lätt för det där språket, och har använt det mycket i mitt jobb, gick det inte helt 'som smort'. Men nyttigt blir det nog.

*****

Snälla grannar

Ett par har nyligen flyttat in vägg i vägg med oss. De har successivt under ganska lång tid 'flyttat in' i omgångar. Tidigare har de bott i närheten av Överkalix.

Idag överraskar de. Ringer på dörren hos oss, och överlämnar en stor påse lingon, som vi kan lägga i frysen för framtida syltmakning. 

 

Nu har vi, tillsammans med det som redan ligger där i frysen, så det räcker till nästa skördetillfälle i sommar. 

*****

Hackat men inte malet

Sverige live heter ett nytt programkonglomerat som lanserades igår. Konglomerat? Jo - för här i detta block som börjar klockan 16 i SVT1, ingår ett flertal olika inslag. Inslag som tidigare varit egna program. Det gäller Sverige idag som nu styckats i småbitar och visas tre gånger under den där mastodontsändningen på tre och en halv timme. Fråga doktorn ska också ingå med en kvart varje dag. Styckat, som sagt. 

Go'kväll från Umeå har liksom helt försvunnit. Där var varje dag med specificerade teman. Film en dag, matlagning en annan, och litteratur en tredje. Populära Gör om mig kommer att finnas kvar, men inget sas om när det inslaget skulle komma. Mycket tråkigt. Istället blir det lite mellansnack då och då under hela denna sändning. 

Jag gillar verkligen inte konceptet. Vill man ha hela utbudet av det som förut funnits som definierade programpunkter, så måste man alltså ha tv:n igång från klockan 16 och framåt. Ett antal program uppsplittrade och hopklumpade till en jätte. Kan tänka mig att det hela är ett plagiat på TV4:s Efter fem som inte heller passat mig.

In te m in  t e   kop   p.

*****

Midvinter

Det slår aldrig fel. Under den mörkaste tiden passar våra orkidéer på. Lite märkligt, tycker jag. Men det är kanske något i deras natur, även där de växer vilt.

Här syns en cymbidium och två phalaenopsis. Den förstnämnde är en rätt robust art, som till och med kan tåla lite frost, eftersom den sägs finnas i bergstrakter. De två andra hör nog mer tempererade zoner till.

Kul är det!

*****

Jag fascineras ...

.. ofta av vanligt folks beteenden. Ett märkligt finner jag speciellt märkligt såhär i 27 minusgrader ute på stan.

Jag gjorde ett ärende och klädde mig efter termometern och lite till, eftersom viss vind drar ner kylfaktorn. Det biter i kinderna. Rejält. 

På trottoaren möter jag fyra tonåriga tjejer. En av dem har inte stängt jackan, den midjekorta, utan går med armarna i kors över bröstet/magen. Ingen mössa, inga handskar.

Tjej nummer två är modigare. Också hon i midjekort jacka, men här helt öppen. Totalt öppen och utan vare sig halsduk eller vantar. Ingen mössa heller, förstås. På fötterna 'gympaskor', utan strumpor ser jag eftersom byxorna är lite för korta. 

De två återstående tjejerna hann jag inte notera detaljer om.

Igår var det lika kallt. En lite äldre tjej gick omkring i matbutiken och handlade. Mer än midjekort jacka. Magen syntes. Byxor av trikåtyp.

Alltså - hur funkar det för de här individerna?

------

Samtidigt kan jag komma ihåg hur en del av mina kvinnliga kolleger ibland satt och huttrade på sin arbetsplats och klagade över att det var så kallt. Termometern inomhus stod på ca 22-23 grader. Plus förstås.  

*****

Svenskt?

När jag sitter i vårt kök och dricker kaffe, slänger jag förstås en blick ut genom fönstret. Tvärs över gården har vi ett kontorskomplex, där nedersta våningen rymmer bankkontor, och dessutom deras fikarum. 

Det besöks ofta. Jag har full koll. Men allra mest folk är där förstås vid 10-tiden och vid 14.30. Fikarast. 

På de arbetsplatser som jag har jobbat har vi alltid varit noga med att fika. Det låter kanske slappt och onödigt i vissa öron, men fikarastens betydelse ska nog inte förringas. Den har till och med uppmärksammats utomlands. Det fick jag höra i ett radioinslag i veckan.  För att det är något "kulturellt" förstår jag när till och med den anrika tidningen Financial times har skrivit om företeelsen. Även BBC har haft inslag om saken, fick jag veta. Vår sed har betraktats som mer eller mindre exotisk.

Och visst är den betydelsefull, vilket också framgick att de två källorna. Regelbundna och avkopplande stunder, där personalen träffar varandra under mer lediga former, skapar oftast glädje, sociala kontakter och lärdomar såväl om jobbet som av vardagslivet. Man byter erfarenheter, helt enkelt.

Jag undrar då hur det går med alla dessa som sitter hemma och jobbar. Kanske har de ett rikt umgängesliv privat. Men hur lär de känna arbetskompisarna? Jag tycker att det har varit mycket meningsfullt genom yrkeslivet. Många kontakter har jag fortfarande, trots att folk har skingrats, blivit pensionärer eller bytt bransch. 

Genom mina arbetsplatser för SJ, Nyman&Schultz, American Express, NR eller NEX har vi alltid varit noga med att kosta på oss en förmiddagspaus och en eftermiddagsdito. Vi blev nästan beordrade att ta rast. 

Det har inte skadat.

Vilka erfarenheter har du?

*****

Snö, snö och ...

.. snö är det som det talas mycket om i dagarna. Det borde inte vara något större problem, utan snarare något normalt för vinter. 

Jag har, som uppvuxen i Norrbotten, en god erfarenhet av snömängder. Men absolut mest snö har jag upplevt i de franska, schweiziska, österrikiska och italienska alperna. Både en och två - ja till och med tre meter djup. Och det har så gott som aldrig skapat några infrastrukturella problem. En gång stängdes en väg av en lavin, vilket fick till följd att vi missade flyget hem.

Det löste sig. 

Nu ska jag gå ut och pulsa på loftgången. Det har snöat i natt.

*****