.. ingenting, känns det som. Dagarna bara går. Man grubblar över det man hör från världen. Den oroliga, alltså. Trumpen går på som vanligt. Han tror han är bäst på allt. Hybris kallas det. Storhetsvansinne.
Längtar efter något annat.
Man kan ju gå en promenad, förstås. Då kan man råka ut för att råka gå förbi the most beautiful tree in the world.
Alltid nå't.
Dagen har hittills bestått av träning på gymet. Det är skralt med folk där. Undrar vad det beror på. Jag har för mig att gymet brukar fyllas på ordentligt med 'nyårslöften'. Men de verkar ha uteblivit.
Nåväl - sedan blev det lunch på stan. En mäktig älgfärsbiff hos vännen Robbie; ja på hans restaurang alltså, satt bra.
Men inte nog med det. Efter blåbärssyltkokning drog vi iväg på promenad i det molniga men vackra vädret. 6-7 minusgrader, totalt vindstilla. Molnen färgades svagt rosa över Södra stadsfjärden. Mycket folk i farten på isen.
Vi inspekterade närmaste grillplatsen ute på isen. I år är det samiskinspirerade vindskydd. Siri Baggerman heter konstnären. Boende i Nederländerna, men med norsksamiska rötter. Har med starka färger velat varna för kommande klimatförändringar. Riktigt snyggt.
 |
Lite annorlunda mot härom året, då den sudanesisk konstnär stod för utsmyckningarna. |
*****
.. när vi kommer in på skogsvägarna på väg till stugan i skogen vid havet. Är den i gott skick? Vi har inte varit där sedan 05 december, beroende på uselt väder, isig nerfart till vår tomt, för att sedan haft besök av Johannes och hans flickvän Anna. Sedan bjöd början av januari på -30 enligt grannarna där ute.
Idag satsade vi på en besiktningstur. Och vet du - det gick bara fint! Allt var i sin ordning.
Viss bevakning har jag ju även hemifrån (Tack internet), men fysiska skador upptäcker jag inte förrän jag är på plats.
.jpg)
*****
*****
Sverige live heter ett nytt programkonglomerat som lanserades igår. Konglomerat? Jo - för här i detta block som börjar klockan 16 i SVT1, ingår ett flertal olika inslag. Inslag som tidigare varit egna program. Det gäller Sverige idag som nu styckats i småbitar och visas tre gånger under den där mastodontsändningen på tre och en halv timme. Fråga doktorn ska också ingå med en kvart varje dag. Styckat, som sagt.
Go'kväll från Umeå har liksom helt försvunnit. Där var varje dag med specificerade teman. Film en dag, matlagning en annan, och litteratur en tredje. Populära Gör om mig kommer att finnas kvar, men inget sas om när det inslaget skulle komma. Mycket tråkigt. Istället blir det lite mellansnack då och då under hela denna sändning.
Jag gillar verkligen inte konceptet. Vill man ha hela utbudet av det som förut funnits som definierade programpunkter, så måste man alltså ha tv:n igång från klockan 16 och framåt. Ett antal program uppsplittrade och hopklumpade till en jätte. Kan tänka mig att det hela är ett plagiat på TV4:s Efter fem som inte heller passat mig.
In te m in t e kop p.
*****
Det slår aldrig fel. Under den mörkaste tiden passar våra orkidéer på. Lite märkligt, tycker jag. Men det är kanske något i deras natur, även där de växer vilt.
Här syns en cymbidium och två phalaenopsis. Den förstnämnde är en rätt robust art, som till och med kan tåla lite frost, eftersom den sägs finnas i bergstrakter. De två andra hör nog mer tempererade zoner till.
Kul är det!
*****
.. ofta av vanligt folks beteenden. Ett märkligt finner jag speciellt märkligt såhär i 27 minusgrader ute på stan.
Jag gjorde ett ärende och klädde mig efter termometern och lite till, eftersom viss vind drar ner kylfaktorn. Det biter i kinderna. Rejält.
På trottoaren möter jag fyra tonåriga tjejer. En av dem har inte stängt jackan, den midjekorta, utan går med armarna i kors över bröstet/magen. Ingen mössa, inga handskar.
Tjej nummer två är modigare. Också hon i midjekort jacka, men här helt öppen. Totalt öppen och utan vare sig halsduk eller vantar. Ingen mössa heller, förstås. På fötterna 'gympaskor', utan strumpor ser jag eftersom byxorna är lite för korta.
De två återstående tjejerna hann jag inte notera detaljer om.
Igår var det lika kallt. En lite äldre tjej gick omkring i matbutiken och handlade. Mer än midjekort jacka. Magen syntes. Byxor av trikåtyp.
Alltså - hur funkar det för de här individerna?
------
Samtidigt kan jag komma ihåg hur en del av mina kvinnliga kolleger ibland satt och huttrade på sin arbetsplats och klagade över att det var så kallt. Termometern inomhus stod på ca 22-23 grader. Plus förstås.
*****
När jag sitter i vårt kök och dricker kaffe, slänger jag förstås en blick ut genom fönstret. Tvärs över gården har vi ett kontorskomplex, där nedersta våningen rymmer bankkontor, och dessutom deras fikarum.
Det besöks ofta. Jag har full koll. Men allra mest folk är där förstås vid 10-tiden och vid 14.30. Fikarast.
På de arbetsplatser som jag har jobbat har vi alltid varit noga med att fika. Det låter kanske slappt och onödigt i vissa öron, men fikarastens betydelse ska nog inte förringas. Den har till och med uppmärksammats utomlands. Det fick jag höra i ett radioinslag i veckan. För att det är något "kulturellt" förstår jag när till och med den anrika tidningen Financial times har skrivit om företeelsen. Även BBC har haft inslag om saken, fick jag veta. Vår sed har betraktats som mer eller mindre exotisk.
Och visst är den betydelsefull, vilket också framgick att de två källorna. Regelbundna och avkopplande stunder, där personalen träffar varandra under mer lediga former, skapar oftast glädje, sociala kontakter och lärdomar såväl om jobbet som av vardagslivet. Man byter erfarenheter, helt enkelt.
Jag undrar då hur det går med alla dessa som sitter hemma och jobbar. Kanske har de ett rikt umgängesliv privat. Men hur lär de känna arbetskompisarna? Jag tycker att det har varit mycket meningsfullt genom yrkeslivet. Många kontakter har jag fortfarande, trots att folk har skingrats, blivit pensionärer eller bytt bransch.
Genom mina arbetsplatser för SJ, Nyman&Schultz, American Express, NR eller NEX har vi alltid varit noga med att kosta på oss en förmiddagspaus och en eftermiddagsdito. Vi blev nästan beordrade att ta rast.
Det har inte skadat.
Vilka erfarenheter har du?
*****
.. stod och ansade mig - tvätt och rakning - blev jag återigen påmind om en fråga som jag egentligen aldrig fått svar på, trots att jag tagit upp det förr här i bloggen. Inte heller har jag fått några förslag från vän- eller bekantskapskretsen när jag ställt frågan.
När man blir äldre händer det ju att exempelvis håret tunnas ut. Själv har jag varit en tjockhårad kille med många möjligheter till olika frisyrer genom ungdom och därefter. Riktig kalufs, skulle jag kalla det.
Sedan vet jag inte vad som händer. Men håret tunnas ut, och med tanke på hur min pappa såg ut så har jag inget annat att vänta. Jag har inget problem med det. En bra frisör hjälper.
Evolution är ju ett känt begrepp. Det handlar ju om utveckling genom årtusenden. Har den nu bestämt sig för att håret ska falla, så är det väl så. Men vad menar den med att göra så?
Det allra underligaste är dock vad den menar med att ögonbrynen ska växa till sig. Tjocka och långa strån produceras kontinuerligt och i rask takt, vilket kräver ansning ibland en gång i veckan.
Och detsamma gäller näsan, som fylls med hår, hår och hår. Liksom öronen.
Alltså - VARFÖR! Vad menar evolutionen med det?
*****
.. ger vi oss ut på en promenad. Man måste ju få lite luft. Det är kallt, det medges. SMHI säger att kylfaktorn är -32, trots att vinden är svag. Väldigt lite snö har vi. Kanske någon decimeter. Bedrövligt om du frågar mig.
Vi möter rätt många som välklädda går omkring och gör samma sak som vi. Andas, alltså. En del utländska turister. Det ser man på deras klädsel. De gillar nog att uppleva kyla av den här kalibern. Kanske har de aldrig förut råkat ut för den.
Det medges - det blir ingen lång runda. Vi är borta hemifrån i 40 minuter. Lite hungriga. Ett mellanmål sitter bra, när vi kommer hem.
 |
| Nej - ut på isen vill vi inte idag. |
Arlanda flygplats måste vara den sämsta i landet, när det gäller logistik. Jag har undrat över hur det kan vara så illa. Den fungerar helt enkelt uselt för det mesta. Det är inte lätt att orientera sig där. Skyltningen är ofta förvirrande och förvillande. Avstånden är långa mellan terminalerna. Men vi tog oss hem till slut.
Vårt plan skulle avgå 15.00. Vi var ute i mycket god tid, för vi planerade att äta lunch på något av flygplatsens alla ställen. Redan vid 13-tiden checkade vi in efter att först ha undrat vilken terminal vi skulle resa ifrån, bråkat med en incheckningsautomat som inte ville skriva ut bagagelapp mer än till mig. Benke blev utan, och fick ställa sig i lång kö för att skicka iväg sin väska.
Tio minuter senare kom ny information. Nu skulle vi åka från E8. Dessutom kom information om att vi nu skulle åka klockan 16.10. Nu från E6. Många var förvirrade, då en del inte verkade få meddelanden, utan bara undrade vart alla som satt och väntade vid gaten skulle gå.
För ytterligare tio minuter senare kom ett nytt meddelande. Flighten skulle gå 16.10, men nu från F34. Såååå långt åt det andra hållet. Det blev till att traska en halv kilometer (eller mer) längst bort i F-piren, bara för att där få veta att avgångstiden nu var 16.30.
För att summera: Ombordstigning startade kl 17.00. Visserligen från just den sistnämnda gaten, men där kunde inte vårt plan ansluta. När det så småningom blev ombordstigning fick vi gå ut i snöslaskyran i motvind och promenera en bit över plattan för att ställa oss i kö nedanför trappan upp till planets ingång.
Väl inne i planet fick vi sedan vänta och vänta och vänta. 17.35 startade vi och landade 18.45 i Luleå, bara för att stå och vänta på bagage i en halvtimme.
Bussen in till stan gick på rätt tid och strax före På spåret klev vi innanför dörren därhemma. Istället för 16.30 som det var tänkt.
Tror jag tar tåg nästa gång.
Nä'visst'nä. De går ju knappast heller.
*****
