Hur det än är ...

.. så händer inte mycket. Inte här i alla fall. Men efter några ärenden på stan (det blir ingen längre promenad i kylan), spontanfikar vi på Smedjan.

Och där dyker en dam upp, som vi inte känner, men har delat bord med vid något tillfälle. En glad 75-åring som gärna pratar. När hon står i kön för att beställa, dyker ett par upp, som gärna vill ha hennes bord. Men vi avvärjer samtidigt som Benke ser att det är en kollega från förr. Vi berättar att det är damen som står där borta i kön som har markerat plats. 

 - Jaså hon. Men henne har vi träffat härom dagen på ett annat fik. Hon är från Baskeri, eller Axelsvik om man ska vara noga. Och därifrån är ju jag också, säger han. 

Frun gick och frågade om det var okej att ta plats.

 

När allt var klart. Fikat står på bordet, så börjar Axelsvikdamen att prata om Baskeri. Och vips så var det en annan dam vid ett bord intill, som reagerade.

 - Jaså är du från Baskeri också.

Och så var ytterligare en person inblandad i prat. Just då dyker en annan dam upp vid vårat bord. En resenär från vår Irlandsresa. Pratar en stund. 

Vem står där borta i entrén och vinkar. Jo, det är ju Birgitta som vi också rest med. Hon kommer och vi erbjuder henne att sätta sig vid vårt bord. Inte dröjer det länge förrän en granne till oss dyker upp också. Han ska inte fika men slår sig ner ett tag medan han väntar på sin son. En sambo till min kollega Barbro vinkar ett hej till mig. Ytterligare en f.d. kollega till Benke kommer och kramas.

 

Ja - sådär snurrar det på. Ingenting händer??? Jo, det gör det oftast. 

 

Förresten; i hörnet sitter en stamgäst, som vi bara brukar heja på. Hon hämtar snart en påtår och stannar till vid vårt bord och pratar. Om ditt och datt. Hon hinner också rekommendera en TV-dokumentär om Hitler, Hitlers DNA, som hon rekommenderar. 

 - Man bör lära sig om honom. 

Vi tackar för tipset. Jag har sett att den serien har gått, men inte hoppat på den. Det kanske man måste göra. 

*****

PS. Baskeri är Båtskärsnäs på svenska.