Lulea desert ...

.. (man ska ju ta det på engelska, om man ska locka läsare) besökte vi under söndagen. Belägen på en ö dessutom. 

Långt ute i den luleanska archipelagon ligger öarna Sandgrönnorna, Skvalpen och Grillklippan.

Här får man inte vara mellan 01 maj och 31 juli. Det är ett naturreservat/fågelskyddsområde känt för 'udda' arter. Vi besökte alltså på den första tillåtna dagen.

Ökenartat är det. I alla fall för de två stora öarna. Grillklippans namn berättar däremot inte om öken.

Dessa öar är i geologiskt perspektiv nyuppstigna ur havet. 1 cm per år har uppmätts, men i och med klimatkrisen har det ändrats till 0,6 cm. Havsnivån stiger ju.

Här gick vi nu runt med guiden/biologen/radiostjärnan Tomas Öberg, känd från exempelvis Naturmorgon i P1. Han pekade på växter och djur som vågar växa i sandiga marker. Saltarv, strandglim, bottenviksmalört m.m.

Men det finns även fuktiga områden där ön inte hunnit resa sig. Omtyckta häckningsområden för vadarfåglar och sjöditon. Nu var det överraskande  tomt, vilket fick oss att fundera. Fågelåret har ju varit märkligt, tycker jag. Orsak vet jag inte.

En Större strandpipare fick jag i alla fall se på avstånd.

Mot den södra delen av ön går vi vidare och möter kilometerlång sandstrand, fina sanddyner och svaga vågor i det klara vattnet. Några badar. Andra inte. 

Grillklippan bjuder på grisslor och tordmular med flera för Norrbotten ganska udda arter. 'Grill' i det här sammanhanget är ett dialektalt namn på grissla.

Oss väntar en god eftermiddagstallrik ombord på vårt skepp Laponia, som så skickligt navigeras in till den norra stranden. 

Inga kajer. Inga bryggor finns här. Bara natur.

Lulea desert with a touch of sea.

*****