Falsk höst

Torkan ställer till det. Skogsbränder rasar. Folk evakueras. Här i norrbottens kustland har jag inte sett en droppe regn sedan en skur i början av juli.

Hösten kommer snabbt. Eller rättare sagt, höstfärgerna kommer snabbt, när torkan råder. Vissa björkar har gulnat sedan ett par veckor tillbaka. Årets tillväxt på en del granar har helt enkelt torkat bort. Granen har helt enkelt satsat på att klara sin gamla skepnad.

Fortsätter denna torka kan vi i vilket fall se fram emot en färgrik höst.

Alltid något!

 
 
 
  

Okej

 

Någon kollar oss.
Någon sätter en bock i kanten.
Någon anser att allt är OK.
Eller...?

 

Alltså - vad gör dom

  

Varje liten flygande prick i den här bilden är liv! Rätt mycket liv, eller hur. De där svärmarna ser man oftast bara i slutet av juli och i augusti. Varmt eller kallt, spelar ingen roll. Blåser det, så håller de till på läsidan av huset. Eller på läsidan om en själv. Eftersom jag inte är av lagårdsdörrsformat blir det alltså inte så stora svärmar på läsidan av mig.

Men vad är det för kryp? Fåglarna verkar inte intressera sig. Det är nog för lite mat i varje liten kropp.
Jag tar säkert död på några hundra varje år. Eller några tusen. Genom att andas in dem. Sätta mig på dem. Vifta ihjäl dem.

Men de är allmänt förlåtande, verkar det som.
De bits inte.
De bara svävar, inte på, utan i moln.
Vilket liv.

Undrar om de har det bra.
Om de trivs.
Kanske blir man en sån i nästa liv.
Då vet man.
Och kan berätta.
Men hur?

Känn doften

  

Personligt meddelande...

... till familjen Kurt Strömbergsson på semester på Västkusten eller möjligen sydnorge, i en beige Opel Rekord med husvagn av märket Kabi. Registreringsnummer på personbilen är Z78987 och på husvagnen Z79873. Ring mor! Undertecknat Kerstin. Jag repeterar; Personligt meddelande till.....

De där meddelandena hördes alltid i anslutning till sena kvällsnyheterna i radions kanal(er) förr i tiden. Sommarkvällarna fick en liten extra krydda, och jag lyssnade så gott som alltid.

Ofta var det flera stycken som efterlystes på detta sätt. Och meddelandena satte alltid min fantasi i rörelse. Vad hade hänt? Det fick man gissa sig till, för någon förklaring fanns ju aldrig att få. Förmodligen var det någon tragedi? Annars fick man inte gå ut med dessa maningar.

Jag tänkte på hur någon annan campare hade hört uppmaningen. Fick syn på sagda Opel med Kabihusvagnen några platser bort på Hamburgssunds campingplats. Satt och tvekade över en svagdricka.

"Det måste ju vara dom där, som kom hit i eftermiddags. Undrar om dom hört? Skall jag gå och knacka på? Nä - bäst att inte blanda sig i... eller. Öh.. Stina! Hörde'ru? Dom efterlyste en bäääsch Opel och en husvagn på radion. Den där familjen som kom tidigare... du vet dom där som bråkade om förtältet, har ju precis en sån. Visst var dom från Jämtland? Z-registrerade!"

När de där semestermeddelandena tog slut fanns också rätt ofta ett annat meddelande.

"Polisen i Sala efterlyser 31-årige Ulf Johan Gottbergsson, som på fredagförmiddagen försvann från sitt hem. Han var vid sitt försvinnande klädd i grå vindtygsjacka med blå passpoaler, ljusa byxor och gröna träskor. Ulf Johan Gottbergsson är av meddelängd, har brunt kort hår, och grågröna ögon. Han bär antagligen en blå bag. Han är deprimerad, och går lätt framåtlutad. Upplysningar om 31-årige Ulf Johan Gottbergsson kan lämnas till polismyndigheten i Sala, eller närmaste polismyndighet. Det var alltså polisen i Sala, som efterlyser....."

Sådana meddelanden hör man heller aldrig nuförtiden.

Alla verkar ha kommit tillrätta.

Jäklar

Bara tvåa!

Det finns ett folkslag...

...som jag




har



väldigt liten förståelse för.

 

Paus

  

Klockan är 9

Badrummet skurat. Lägenheten dammsugen. Hyllor dammtorkade. Krukväxter omsatta. Marmeladen paketerad.

I radion vrålar Carola iiiinvinnnsiböuöuöuöullll. Oövervinnlig.

Nu dusch. En kopp kaffe till Tomas Tengby i Ring P1. Sedan hänga på låset på Systemet. Handla mat. Käka tidig lunch. Skjutsa mamma till doktorn. Vänta på vårdapparaten.

Vänta på middags- och nattgäster.

Tur att vi arbetslösa finns.

Iiinnvinnnnsibööööuuööööölll.

Tisdag kväll

 

Norra hamnen. Solen dalar i nordväst. Luften är varm. Ingen vind. Skärgårdsbåten Laponia har gjort sitt för idag och väntar nya uppdrag imorgon.

Restaurangfärjan BBB är full med folk. Skratten ekar över vattnet. En motorcykel drar på för fullt längs Skeppsbrogatan, bort mot kulturhusbygget.

Klockan är 21,16, tisdag 8 augusti 2006.

 

Syrran i spa't

Efterlysning

Står här hemma med en skål häggmispelbär. Jag har plockat dem själv vid min mors stuga. Buskarna har funnits där länge, men bären har alltid gällt för att vara giftiga, eller åtminstone oätliga.

Men så fick vi veta att så inte var fallet. De är till och med goda. Något mellan blåbär och hallon.

Vad tycker du att jag skall göra med dem. Sylt tror jag inte riktigt på. De är rätt torra i konsistensen. Marmelad, kanske?

Tips emottages.

Rättelse

Det var en gurkspindel.

Mera ved på brasan

Ett antal kärnreaktorer står stilla. Ujuj... hur skall det gå?

I april tyckte jag att alla ni som har stand-byläge på era apparater, att stänga av dem riktigt ordentligt. För att spara energi, om inte annat.

Nu hittar jag mer skrivet om samma ämne hos the bejconpire. Det är alltså inte lite ström som står och brinner för kråkorna, om nu någon trodde att "det spelar väl ingen roll om lilla jag...... " .

I Storbritannien har man till och med diskuterat förbud mot försäljning av apparater med möjlighet att ställas stand-by.

Handen på hjärtat... slår det? Kanske skulle det göra det lite bättre om du masade dig ur soffan och stängde av TV-n med fysiken.

Då skulle du till och med skapa energi. Dessutom skulle du bidra till lägre vinster för de snikna elbolagen.

Inte dumt!



Andra bloggar om: miljö, politik, samhälle, energi, standby

Veckans fjäril(ar)

En blåvinge, känner väl alla igen!

Eller....?

Blåvingar tillhör gruppen juvelvingar inom fjärilsvärlden. Här ses fyra exempel på hur blåvingarna kan lura skjortan av oss, genom att se väldigt olika ut.

Samtliga fotograferade på min stugtomt i sommar.

Puktörneblåvinge, hona. Brun variant.

Turkos(!) blåvinge. Hona

Ljungblåvinge.

Hedblåvinge.

Ännu hittar man ...

 

... en egen strand.

 

Crossover

 

Suovas, med kanel-och-apelsincouscous och ädelostgratinerade nektariner. Serveras med havsutsikt.

 

Veckans kryp

 

Som vore den av ek, med intarsia av ebenholz.

Mitt första möte med en lövskogsantennmal.

Snygg, va?

 

Var det allt?

 

Sommaren är slut. Allt är förbi. Vintern är nära. Och inte hann jag måla fönstren på övervåningen. Inte har jag hunnit plocka blåbär. Hyllorna jag skulle fixa är också fortfarande i sina beståndsdelar.

Visst känns det som det gått alldeles för fort?

Färgerna mättas. Vassen blir gul. Himlen lite blåare och molnen går från vitt till rosa.

Om kvällen är klar, blir den ibland kall. Stilla och sval. Jag går ner mot stranden och känner hur havets värme ligger i stråk över stigen. En varm, fuktig pust från vattnet. Den fukt som bygger dagg.

Kvällen skymmer tidigare än vanligt. Man får börja tända lampor inomhus, även om det tar emot. Att gå och lägga sig och läsa favoritboken utan sänglampa är inte längre möjligt.

Apelsinmånen har ännu inte stigit ovan horisonten. Först på tisdag är det tid för den. Den alldeles äkta, stora sensommarmånen.

Augusti.
Det är ju bara augusti!
Den sista sommarmånaden har just börjat.
Men något gnager.
Jag vill ju att juni skall vara kvar.
Några månader till.

Så att jag hinner.

 

Sommaren mognar

... och rubinerna gnistrar i en solstråle, som råkat tränga igenom gräset.

Åkerbär.
Annorlunda.
Doftande.
Oöverträffade!

Finns på tomten.