Förra onsdagen hade jag förväntat mig att få se filmen Korparna. Det sket sig, om man säger så.
Men idag var det läge igen.
Vilken film! Den handlar om Agne, som trots elände och hårt jobb har illusioner om hur gården, som är rätt hårt nergången ska övertas av sonen Klas.
Klas är en tonåring i trulåldern och säger inte så mycket. Han ägnar sig istället åt sitt stora intresse; fåglar. Han går helst ut i våren med sin kikare, lyssnar på rördrommen i vassen nere vid sjön, eller ser tranorna landa på fälten.
Filmen är producerad av bl.a. Jens Assur, känd fotograf. Och även om det inte är han som står för fotot, så märks det att han haft inflytande. Fotot är ibland andlöst vackert, trots att miljöerna från 70-talets Småland är både skitiga, blodiga, snöiga och nötta.
Skådespelarinsatserna är också framstående. Reine Brynolfsson, som den förhoppningsfyllde fadern, fick ju en guldbagge för rolltolkningen i måndags. Frun, som också försöker hålla modet uppe och familjen hel, spelas av Maria Heiskanen. Och trulige Klas av Jakob Nordström.
Se den om du får chansen.
*****
Här i Luleå visas den två gånger till: 31 jan och 07 feb som dagbio på Royal. Och 02 feb kvällstid. Se länk till Royal i min högerspalt.
Den kommer jag att se! Tack för recensionen!
SvaraRadera@Ruta Ett.
SvaraRaderaRekommenderas varmt.
Ja, den har jag på listan. Jag följer Jens Assur på instagram. Vilka bilder. Vilka texter. Såååå kortfattade - säger så mycket!
SvaraRadera@Elisabet.
SvaraRaderaApropå texter. Här sägs inget de första tio minuterna.
Bilderna talar. Och Reine Brynolfssons mimik talar desto mer.
Jag har läst boken. ellem
SvaraRaderaReine fick ingen guldbagge. Men han var förhandstippad.
SvaraRadera@ellem.
SvaraRaderaJo. Det har jag också. Filmen "förstörde" den inte.
@bettankax.
Oj. Men det har du ju rätt i.
Detta var verkligen ingen film för mig. Tystnad, tystnad och den makt som finns genom att inget säga. Jag har väldigt svårt att hantera detta. Jag kan ju säga att filmen var bra på det sätt att den beskrev ett liv som inte är helt ovanligt och här med dramtiska konsekvensr.Jag blev provocerad av den.
SvaraRaderaHar inte läst boken, men tydligen ligger där fokus på sonen.
Eva
@Benved.
SvaraRaderaJo, det stämmer att det är mer fokus på sonen i boken. Jag läste den 2011 när den var nyutkommen. Den är ju skriven i jagform, dvs. sonen berättar. Jag tror faktiskt jag ska läsa om den någon gång.
Men jag njöt av filmen. Det bra skådespeleriet. Men främst njöt jag av bildspråket. Vackert och ödesmättat.
(Och jag kan säga att jag irriterar mig ofta på hur det låter i många filmer nuförtiden, där effekterna står som fyrverkerier och pratet är dominerande, ofta ledsagat av alltför mycket omotiverad musik.)
Intressanta reflektioner. Tänk, så roligt det hade varit med en filmcirkel, bloggare emellan.
SvaraRadera@Elisabet.
RaderaDra igång den, du.