torsdag, oktober 05, 2006

Stenmjukt

































Min oförlikneliga...

... f.d. kollega (Vi kan kalla henne Ekman.) mejlade mig en rolig historia.

Själv är jag urdålig på att komma ihåg, och än mindre återberätta roliga historier. Så jag överlåter till dig att avgöra om just denna är kul (Jag tyckte det.), eller om det är gammal skåpmat.
---

En kvinna och en man var involverade i en bilolycka, och en mycket svår sådan.

Bådas bilar blev helt förstörda, men otroligt nog klarade de sig utan skador.

När de kravlat sig ur bilarna så säger kvinnan:
"Så du är en man, det var intressant. Jag är en kvinna. WOW! Titta på våra bilar! Det finns ingenting kvar - och vi är oskadda.
Detta måste vara ett tecken från Gud att vi skall fortsätta
träffas och bli vänner och leva tillsammans lyckliga i alla våra dagar."

Smickrad svarar mannen: "O ja, jag håller med dig. Detta MÅSTE vara ett tecken från Gud!"

Kvinnan fortsatte: "Och titta på det här, här är ett annat mirakel. Min bil blev helt förstörd men min flaska med vin gick inte sönder. Gud måste vilja att vi skall dricka detta vin och fira vår goda tur."

Sedan räckte hon över flaskan till mannen.

Mannen nickar och håller med, öppnar flaskan och dricker upp hälften och räcker sedan flaskan tillbaka till kvinnan.

Kvinnan tar flaskan, sätter på korken och lämnar tillbaka den till mannen.

Mannen frågar, "Ska du inte dricka något?

Kvinnan svarar, "Nej tack. Jag tror jag väntar in polisen..."

---

Eventuella klagomål sändes e-postadress: ekman@trorhonär.kul
Tacktelegram sändes; Ja - ni vet!

På förekommen anledning...

... vill jag meddela att det inte var detta jobb jag syftade på i måndags.

Det finns andra dönickar som kan ta det.


(Tipset fick jag av Elisabet, där jag även närmare förklarat min ståndpunkt.)




Andra bloggar om:

onsdag, oktober 04, 2006

Håll hårt i vännerna

Din e-postadress är en värdefull kontaktväg. Den skall du vara rädd om. Tyvärr sprids e-postadresser lite vårslöst och ofta omedvetet.

Tänk dig när du får ett mejl som skickats till många personer. Halva utrymmet på skärmen är adresser. Du ser precis alla, som fått samma mejl.

Helt förkastligt. Om någon av adressaterna har virus i sin dator, kan det spridas till alla andra, om oturen är framme.

Gör därför så här, när du skall skicka mejl till många personer.
  • Adressera mejlet till dig själv!
  • Lägg in alla mottagare under bcc (hemlig kopia. OBS! Inte bara kopia, utan hemlig kopia.).
Det ser lite olika ut i olika mejlprogram. I min Outlook måste jag klicka på "Kopia" och får då upp en extraruta, där jag kan skriva in alla "hemliga adressater".

Skriv mejlet som vanligt och skicka.
Varje mottagare kommer nu att få ditt mejl. Ingen ser mer än sin egen adress.

Den här principen har jag alltid tillämpat när jag skickat ut gruppmejl till mina kunder. (På den tiden jag hade jobb, alltså.)
Det var ett oavvisligt krav. Av sekretesskäl vill kanske inte någon av kunderna, att alla andra i min kundstock skall få veta att man är kund hos mig.

Maningen har kommit från Mattias. Det märkliga är också att just denna fråga togs upp på det seminarium jag deltog i idag. Där hävdades till och med att det i vissa fall kan vara brott mot personuppgiftslagen (PUL), att så att säga, lämna ut e-postadresser till obehöriga. Vilket man ju i praktiken kanske gör.

Sprid gärna tipset till dina nära och kära.

Nu, fick du nå't att tänka på.

Gonatt!



Andra bloggar om: , , ,

Saknade

Nu fylls fruktdiskarna av de godaste av frukter. Svenska äpplen av sorterna Discovery, Katja, Aroma med flera, och favoriten för tillfället, Summerred. Du vet, det där äpplet som man sätter tänderna i och sedan undrar om man har blödande tandkött, eftersom även fruktköttet kan vara lätt rödfärgat närmast skalet. Men vilken smak.

All frukt som mognar långsamt och i svalt klimat i Sverige (Förlåt Skåne, men i de här sammanhangen räknas äver ert klimat till de svala. Jämfört med mellan- och sydeuropeiska är era äpplen, gudomliga.) får en helt enastående arom och sötma. Ju längre norrut, desto bättre smak.

Gröna, däremot är päronen. Alltför gröna.

Minns du de där små, plommonsmå, grågröna och tjockskaliga päronen, som kan kunde glufsa i sig med kärnor och allt. Så goda. De fanns bara en period under höstarna. Hem till oss köptes de i mängd. Och jag åt. Och åt.

Vart har gråpäronen tagit vägen?

Efterlyses härmed.

Liv

  Posted by Picasa

Mönster

Problem eller inte problem. Tänk hur små subtila vinklingar kan ha betydelse. Hur en rubriksättning i tidningen kan skvallra om tidningens inställning. Eller åtminstone om rubriksättarens. Om de nu bryr sig om ordets makt. Men de borde de väl göra. Eller är det bara okunnighet och omedvetenhet?

Det senaste exemplet har iZac satt tummen på. En konferens om vilt i Järvsö, rapporterade om att tjuvjägare och vindkraftverk är kungsörnens största fiender.

Men när TT och därtill anslutna tidningar satte rubriken, så blev det Vindkraftverk dödar kungsörnar. Till exempel i Norrbottens Kuriren och NSD.

Så försvann problemet med tjuvjägarna till en liten parentes. Att skriva det i rubriken hotar säkert individens integritet. En grupp människor kan bli stötta.

Frihets- och integritetshotande rubriker finns säkert många exempel på. Här är ett annat som jag skrev om i maj 2005.

Inget tvivel om vad som är boven där, enligt tidningen.

Eller NSD:s feltänk i våras, som jag presenterade för ansvarige utgivaren. Och fick svar.

Summa summarum: Det är nog lite skralt med miljötänkandet på sina håll i svenska medier.

De kanske inte vill ha en hållbar utveckling för framtiden.
De kanske håller på att avveckla prenumerantskaran.



Andra bloggar om: , ,

Alla dessa dagar

I måndags firades(?) den Internationella Barndagen.

Igår var det dags att fira Tisdag.

Idag skall vi tydligen höja Kanelbullen till skyarna!
Samtidigt hörde jag en krönikör i radio, som påstod att denna dag också är Djurens dag.

Alltså!
Hur skall man hinna med?

Eller är möjligen kanelbullen
ett djur?

(Obs! Denna till synes fläcktyfussjuka bulle, har ingen anknytning till inlägget ovan.)



Posted by Picasa

Andra bloggar om: ,

tisdag, oktober 03, 2006

Lurad

  Posted by Picasa

Vågorna häver sig mot stranden. Ett moln har lagt sig precis framför solen, men skiner fortfarande på bergen på andra sidan bukten. Det känns skönt, för den är stark på de här breddgraderna. Jag går barfota och känner hur vattnet tar med sig gruset och sanden under mina tår, när det drar sig tillbaka.

Det går mot sen eftermiddag och jag strövar så sakta upp mot byn med det lilla hotellet. Vill ta en dusch, duscha av mig saltet. Vila en stund, kanske somna. Ta en drink på balkongen, när solen försvinner bakom det där berget med den lilla vita kyrkan på toppen.

Och när mörkret fallit, svalkan kommit och lyktorna nere i hamnen har tänts, går jag ner till en av de tre tavernorna vid kajen. Beställer lite meze, en ouzo och surrar med männen, som alltid sitter där. På sitt stamställe. Senare käkar jag en timjankryddad lammkotlett med friterad potatis, grillad saganaki, tsatsiki och det där brödet med den goda, lite sprickiga skorpan. Naoussa heter rödvinet, som inte är så pjåkigt.

Vandrar hemåt i mörkret. Sätter nyckeln i dörren till min lilla studio. Trött lägger jag mig i sängen, drar ett lakan över kroppen och stirrar lite i taket, där en sandödla, likt en skugga sitter och spanar efter mygg. Tack för det, tänker jag, eftersom balkongdörren står öppen mot natten.

Och allt det där hinner jag fantisera om när jag tar bilden på stranden vid Torneträsk.

Så fel man kan ha

Här har jag gått och sagt att "maken till blåsig sommar har jag väl aldrig varit med om". För så har det känts. Även om det varit varmt och skönt så har luftkonditioneringen (Ja - den utomhus alltså.) stått på max fläktläge. Hela tiden. Och alla i min omvärld har nickat och samtyckt. Jag måste ha en fantastisk pondus. Den skall jag utnyttja mer.

Men faktum är att under juli månad blev det inte många kajakdagar. Eller kvällar heller, för den delen. Vita gäss (som inte är fåglar) rasade över havet så gott som varje dag, varje stund. Jag minns även tydligt min frisörs kommentar, då jag tog upp ämnet under juniklippningen. "Javisst", sa hon. "Det har ju fasen blåst i sju veckor." Då i juni.

Jag skyllde på vindkraftverken.
Någon hade ställt om vingarna, ändrat rotationsriktningen, eller nå't, och körde dem med elkraft. För att höja elpriserna, förstås.

Så var det!

Tills jag läste detta hos SMHI idag:
I en sammanfattande jämförelse av tidsperioden 1991-2004 med den så kallade normalvärdesperioden 1961-1990 visas att vinden minskat i genomsnitt med blygsamma 3 procent. Månaderna januari, februari och mars uppvisar dock generellt ökad vind. - Under de senaste 15 åren med överlag milda vintrar är det rimligt att vinden ökat under denna årstid. Under övriga året kan en tolkning vara att sommaren som är den klimatologiskt vindsvagaste perioden, ”brett ut sig”.

Under de allra senaste åren är det framför allt den tidiga hösten som blivit mer sommarlik, med ovanligt varmt väder och få stormar, säger Hans Alexandersson, meteorolog SMHI.


Suck! Inte verkar man bli klokare med åren.
Bara mer och mer blåst.



Andra bloggar om: , , ,

Cecilia, Anders,...

... och rödbetsbiffar med chèvreslungade farfalle blev dagens lunchsällskap.

Dessutom alltid trevlige Robbie, som bjöd på urkrämig cappucino.
Mmmm.

Det var en av dagens verkligheter.
Nu väntar en annan.

Överblick

På olika håll i landet är man hoppfull idag. En ny regering har röstats fram i demokratisk ordning. Det är gott och väl. Den nya regeringen har många angelägna saker på sin agenda. Bland annat dök det upp en fråga i valrörelsens slutskede. En fråga som oroar mig, eftersom svaret på frågan blev fel.

Skall var och en liten kommun i landet få bestämma över angelägenheter som får återverkningar långt utöver kommungränsen? Ställer man frågan så, så blir svaret naturligtvis - Nej!

Men det är precis det som håller på att ske. Det gäller inte strypta vattenflöden, eller fabriksutsläpp. Även om det är likartade ämnen.

Det gäller rovdjurspolitiken.

Den borgerliga regeringen har en önskan att föra just rovdjursfrågorna "närmare folket". De berörda. Det låter fint, ädelt och storsint.

Jag tycker det är fel. Miljöfrågor (och det här är en sådan) är inte lokala. Visst - Vi har var och en ett ansvar att handskas varsamt med miljön. Alla på vårt lilla sätt.

Men vi ser inte alltid sammanhangen. Hur det ena påverkar det andra. Hur det går om en kugge fattas. Det måste vi lära oss.

Rovdjuren behövs för balansen i växtvärlden!
Vad sjutton har rovdjuren med växterna att göra, kanske du frågar dig.

En hel del, min gode läsare.
En hel del!




Läs mer på DN debatt.

Andra bloggar om: , , , ,

måndag, oktober 02, 2006

Räddad

Idag fick jag ett strålande erbjudande. Helt otroligt! Dessutom skulle jag på något konstigt sätt tjäna 1789 spänn. Och just nu under oktober får jag 26 stycken gratis! Förutom de 13 jag redan har.

Nu gäller det bara att få tiden att räcka till.

Jag är lite orolig.
Att jag inte hinner.

26 + 13 = 39

Trettionio kanaler att välja mellan.

Åh herregud. Framtiden är räddad.
Måste nog köpa en ny TV-soffa.
Med inbyggt kök.

- "Men", säger du, "du kan väl välja ut de program du vill se."
- "Javisst", säger jag, "bara jag hinner läsa igenom programtablåerna innan programmen har gått."
- "Fast det är egentligen ingen idé", säger du, "eftersom du kan titta på vilken kanal som helst. Det är samma skräp på alla ändå."
- "Skönt! Då slipper jag ju välja."
- "Jepp. Det är det som kallas valfrihet"

Måndag morgon

Gråväder.
Duggregn.
Nio grader.
Höst.

---

Diskmaskinen sörplar.
Blogg.
Lunch med T.
Och ett jäkligt intressant jobb att söka.

söndag, oktober 01, 2006

Slapp helg

Skön helg i stugan. Havet grått, himlen grå. Men alla andra färger i naturen var av den polykroma arten. Höstfärgerna har nått kustlandet.

Vi gjorde ingenting, vilket hos oss ofta ser ut så här:
- rensade
- röjde i skogen
- höststädade ute
- eldade ris och skräp
- bakade
- höststädade inne
- putsade fönster
- bytte gardiner
- tänkte snickra en hylla
med mera, med mera.

Slappt!

Lördag kväll käkade vi också en god middag. Lax på vin- och äppelbräserad savoykålsbädd, med trumpetsvampsbakelser.

Till det drack vi ett gott vin.

Dessert: urgod lingonkaka, kaffe, cognac.

Regnet regnade.
Brasan brasade.


Alltså...







... är det påsk, eller...?

Posted by Picasa

fredag, september 29, 2006

Integritet

Jag ser en "bild" och går närmare. Mannen med parasollen rör inte en fena, han sitter djupt försjunken i sina sysslor. Runt omkring honom springer folk sina ärenden.

Plötsligt går jag över en osynlig gräns.
Med en lugn gest, utan att titta upp, fäller han parasollen mot mig.
För att säga; "Det räcker nu!"















Den bilden tar jag inte.


Därmed sänker jag också min parasoll, tar helgpaus och önskar trevlig helg.

(Bilderna tog jag på torget Djemaa el Fna i Marrakech, september 1973)

Flyttångest

Skall jag, eller skall jag inte? Att lämna något tryggt, om än lite knaggligt och övergå till något som beskrivs som flådigt, enkelt och med massor av nya möjligheter. Det är frågan.

Det är bloggen jag tänker på.

Blogger erbjuder att flytta över till ett nytt, fräschare koncept. Och man läser och läser och läser om allt det nya, allt det enkla, allt det flashiga man skall få. Men man får inte svar på de frågor som dyker upp. Det kallar jag dålig informationskultur.

Har man väl gjort en övergång, kan man nämligen inte ångra sig. Då är man fast.

Att göra övergången, verkar enkelt. Bara två klick bort. Sen är det fixat.

Men vad jag inte får svar på, är
- kommer alla mina bloggposter att föras över med automatik
- länklista och hela konkarongen i högerkanten... hur blir det med den?

Därom är det tyst. Mycket tyst.

Någon annan som vågat språnget?

Och ännu roligare.....

... är att inte åka dit.

torsdag, september 28, 2006

Illa berörd

Många gånger har jag, på min blogg berört mina tankar och min aversion mot religiös fundamentalism. Jag anser att tro är privat.

På bloggen Det progressiva USA hittar jag ytterligare ved till min brasa.

Läs, se filmklippet!
Och förskräcks.



Andra bloggar om: , , , ,