Norra lussebullar

Mmmmmmmmm. Klart godkända och lite annorlunda. Nyttigare.

Fixa fram detta först:

1 paket jäst. Ta den som är bäst
för söta degar
1,5 dl fin rapsolja
3,5 dl mjölk
1,5 dl blossas röda glögg
1 burk kesella, gärna 10% fett.
1 g saffran
1,5 dl socker
0,5 tsk salt
ungefär 1,7 liter vetemjöl

1 ägg till pensling
Pärlsocker till garnering.

Nu börjar vi:

* Stöt saffran i mortel tillsammans med saltet. Häll sedan glöggen i morteln och låt blandningen dra.
* Smula ner jästen i en degbunke.
* Värm mjölken till 37 grader innan du häller den över jästen.
* Tillsätt rapsoljan. Den behöver inte värmas.
* Rör om till jästen lösts upp någorlunda.
* Tillsätt kesellan och sockret, tillsammans med saffransglöggsörjan.
* Arbeta in mjölet undan för undan, med maskin, eller för hand, tills degen blir smidig och börjar släppa kanterna i skålen. Men kom ihåg; Den får gärna vara lite kletig.
* Låt jäsa i 45 minuter, kanske upp till en timme. Täck degbunken.

* Ta upp degen på en lätt mjölat bakbord. Knåda igenom degen, så att den blir smidig.
* Dela den i 5 delar. Varje del bör räcka till ca 10 lussekatter. Arbeta ut degen till en tummes tjocklek och dela i bitar om 20 cm. Forma lussekatterna och lägg på plåt med bakplåtspapper. Låt dem jäsa till ungefär dubbel storlek. Det tar ca 20-30 minuter.
* Pensla med uppvispat ägg och strö över pärlsocker.
* Grädda lussekatterna mitt i ugnen 225 grader i ca 8 minuter.

Låt dem sedan svalna under en handduk, innan du smäller i dig hela surven.

(Att bilden blev lite suddig kan förklaras av att det blev glögg över i flaskan, som inte hälldes i degen.)

I långa banor

Här ligger de nu, de till synes ordinära lussekatterna. Visserligen utan russin, eftersom hushållet inte kunde frambringa några sådana. Det fick bli pärlsocker istället.

Skenet bedrar, dock.

Och nu återstår smakronden.

Bagaren ber att få återkomma i frågan.

 

Nu tror du förstås...

 

... att här pågår ett vanligt banalt lussebullebak.

Nähäpp!
Här experimenteras friskt.

Och blir det lyckat, får du veta.

 

Hej hopp i fågelsången

Varför skjuta upp till i morgon, när man kan göra det idag.

Jag är så less på att höra, läsa, se hur den där Fuglesang skall ut och flyga. Så jag säger det nu.

Varför detta enorma intresse.
För att han är svensk.
Fuglesang???

Och jag väntar bara på när sanningen skall brisera.
Han är norsk!



Andra bloggar om: Fuglesang, Norsk rymdindustri, Blåsning

Tillbaka till framtiden

Har ni sett retro-trenden bland de där radioapparaterna som nu säljs som smågodis på Clas Ohlsson, Statoil, lampaffären på hörnet, med flera helt oväntade ställen för dylika apparater.

Radio i retro-stil. Det var det exklusiva märket Tivoli, som var först, tror jag. Med kubliknande apparater i märkliga färger, illgröna, rosa, orange. Detta var för några år sedan. Dyra som skrutt. Närmare två, än en tusenlapp.

Sedan har det exploderat.

Retro. Vad betyder det? Ordet som sådant finns inte annat än i sammansättningar i SAOL. Retrospektiv - tillbakablickande. Retroaktiv.

Så den där lådan som stått i mitt kök ett tag, och även Samuels, och säkert en hel del andras, skulle alltså vara tillbakablickande. På vad, vill jag undra. Är designen gammal.

Har du haft en sådan radio förr?
Berätta.
Visa!

Och vad blir nästa retroprodukt?



Andra bloggar om: Retro, Ordbajs

Enligt plan

Vattenfalls VD har fått 75% i lönelyft det senaste året.
Inget konstigt med det. Elpriset har väl ökat med 100%, kan jag tro.
Herr VD har alltså i praktiken avstått 25%.
Hedervärt!

För det är väl ungefär så det går till - i kretsarna!?

30000

Trettiotusen unika besökare. Det är en milstolpe som just passerades. Med unik menas i det här fallet att besökaren inte varit inne tidigare under just detta dygn.

Grattis till denne okände, som kom in klockan 21.26. Datorn verkar stå i Luxembourg med ett abonnemang hos Entreprise des Postes et Telecommunications.

Antal besök, som är något helt annat, har för någon vecka sedan passerat 40000-strecket.

Helt otroligt.
Helt otroligt roligt.

Mätningarna startades i augusti 2005.




Uppdatering: Siffrorna är ju löjligt små jämfört med glamourprinsessors med fleras flirtande med människors lägsta drifter. De som uppnår 30000 besök på en vecka, eller så. Men jag gratulerar mig själv till att ha den mest exklusiva och medvetna publiken. Grattis till mig.

Grattis broder

Finland fyller 89 idag. Självständighetsdagen är också nationaldag, alltså helgdag.

Det resulterar i vallfärd av finländare till den svenska sidan, längs vår gemensamma gräns, eftersom det även för finländarna är shopping, shopping, shopping, som gäller.

Grattis Finland!
Fast 89 är väl inte så mycket att fira.
Min mamma är 92!

Mmmmmm...

Ett antal goda middagar väntar.

Reninnerfilé, suovas och älgfärs hembärgat från köttbussen. 

Amazonas II

Efter den heta turen i träskmarkerna var det skönt att känna höstens relativa kyla. Det var ett märkligt år, och när isen slutligen lade sig i deltat var jag tvungen att dra upp kajaken för gott för att invänta nästa varma period.

Det blev så småningom vinter. I oktober låg snön mer än knädjup, ja på sina håll lårdjup på vägen ner till flodmynningen. En fantastisk känsla, då detta inte upplevts på många, många år. Men den känslan föll snabbt tillbaka till längtans arkiv, eftersom värmen återkom, och regnen, till synes oändligen, i tidsrymd efter tidsrymd, förvandlandes omgivningarna till en brungröngrå värld av blötslemmiga stigar och gator, där inte ens den för trakten typiska midvinterhögtiden tycktes vilja liva upp, trots fåfänga försök från både köpmän och idéella föreningar, som ivrigt påpekade att vi skall köpa oss och våra nära lycka och tillfredsställelse, så till den grad att jag helst av allt bara vill dra mig tillbaka, och likt en Ferdinand lägga mig på soffan i vardagsrummet, med huvudet i väster och blicka upp mot fönstret, där Eucharis amazonica, Amazonliljan just slagit ut sin första klocka för säsongen.

Jag blundar.
Och plöstligt är jag där igen.

 

 

Bloggar på TV

Blogghatare, bloggälskare och bloggar behandlas i kvällens Kobra klockan 21.30 SVT1. Bodil Malmsten och Sigge Eklund är några av deltagarna.


Uppdatering kl 21.33: Typiskt nog har just detta program utgått, av någon anledning som jag inte hann uppfatta. Istället visas i och för sig en mycket intressant repris, som handlar om fotografi och bilder och som jag skrivit om tidigare. När bloggprogrammet dyker upp får jag väl forska i.



Kobra.

Andra bloggar om: Bloggar, Bloggosfären, Kobra

Snygg - för vem

En vacker ung kvinna glider ur dagens morgontidning. En broschyr om smycken. På omslaget och på insidorna försöker hon förföra. Köp - du blir lika snygg som jag! Köp - din flickvän blir lika snygg som jag! Köp - din pojkvän blir.....! ??

Stopp! Hur funkar det här, egentligen?

Plötsligt kommer jag fram till en sida , där smyckena liknar blankpolerade motordelar. Grova kedjor, stålvajer, topplock, läderdetaljer. Samma tjej på bilderna. "Fashion for men. Smycken hon gärna lånar". Jaha.

Köper kvinnor smycken för att behaga sig själva. Eller männen. Lockar man manliga köpare med snygga kvinnor. Är broschyren riktad till lesbiska tjejer. Köper killar smycken till sig själva, för att låna ut dem. Eller köper tjejer smycken till killarna, för att sedan beröva dem glädjen av att bära dem. Byt ut alla bilder, mot en snygg kille. Hur hade broschyren funkat då?

Hur har dom tänkt, reklamproducenterna?
Hur tänker du?

Stoppa kvinnoförtrycket!
Eller..... Hur blev det nu... Hm!?

Sista gången

Konsert i Örnäskyrkan. Bachs Juloratorium. Mäktigt, som vanligt. Vacker lokal. Kyrkan är nog en av de vackrare, med sina färger och sin mosaik. Mer som vanligt konstverk än en synd-och-skam-altartavla.

Jag sitter där och låter tonerna strömma igenom mig. Trots allt så är just denna kyrka rätt bra som konsertlokal. Om det inte vore för träsmaken. Kyrkbänkar är ju gjorda för att man skall späkas. Allt enligt den tro som vanligtvis hemsöker de som här inträden.

Tänker på att det kanske är sista gången. Kulturens hus med sina stora konsertsalar öppnar ju snart.

Och då....!

Advent

 

 

Lite fusk, en spanjorska och en munskänk. Succé.

Fusk! Så blev det. Nästan bara. Och det blev bra.

Så fick hon prova på sitt livs första glögg, C. Den vanan har hon inte från Lleida, som är hennes ursprung, 10 mil väster om Barcelona. Sambo B från Belfast hade dock varit med förr. Glöggen rann ner tillsammans med de fetaostfyllda dadlarna och blåmögelostpepparkakorna. Russin och trasig mandel göre sig här icke besvär. Det bara skräpar.

Och pladdret på spanska, eller var det catalan, engelska, svenska och meän kieli studsade snart runt väggar och tak. C har gjort stora framsteg och jag tycker att hon talar svenska häpnadsväckande bra efter sin korta tid här. Jisses, vad gjorde man utan språkkunskaper. Nu kunde vi prata om allt mellan himmel och jord. Och där det ena språket inter räckte till fick vi ta till det andra.

Och fusket då? Jo - Menyn blev i stort sett samma som för tre veckor sedan. I alla fall till upplägget. Vi började med en mandelpotatissoppa, men med suovas denna gång. Den avlöstes så småningom av en snabbhalstrad gös, som i likhet med blåkveiten förra gången lades upp på basilikamarinerade färska rödbetor och ruccola, ackompanjerad av grön sparris och min egen sparrisvinägrett.

Desserten blev traditionell; Vaniljglass och varma hjortron. Också det en förstagång för C.

Surret och pratet gick vidare och kaffet kom inte på bordet förrän vid midnatt. Med mörk, mörk choklad.

Vinerna också välprövade. El pedrosal (för lite spansk touch) till soppan, och Rudera (sydafrika) till fisken. B är munskänk och det gäller att imponera på honom. Så blev det. Inget av dessa viner hade han provat. Stor belåtenhet både för mig och honom.

Bilder? Nej - inte denna gång.

Nu sitter man här...

... i schwartbyxan och vitskjortan och väntar på kvällens middagsgäster.

Extra, extra

Du skall inte tro att jag nöjer mig med inlägg på den här bloggen.

Därför tycker jag att du skall ta en titt i adventskalendern hos Jorun och Ah que la vie est quotidienne. Life de Luxe.

Trevlig läsning.

Dagens råskratt

• Tolv misshandelsfall
• Två bilstölder
• Tio narkotikabrott
• Tre skadegörelser
• Tre olaga hot
• Femton fall av medhjälp till bedrägeri
• Tre fall av häleri
• Tolv olovliga körningar
• Fyra rattfyllerier
• Tre snatterier
• Fyra fall av våld mot tjänsteman
• Fem hot mot tjänsteman
• En stöld
• Ett brott mot knivlagen

Denna imponerande CV har en (1 !!!) person lyckats få ihop på sex år.

Förra lördagen försökte han lägga ytterligare meriter till listan genom att leva rövare och hota en hel bensinmacksbutik här i stan. Han var allmänt otrevlig och kastade saker omkring sig, sparkade ner en dator på golvet, hotade personalen till livet. För vilket han åkte dit.

I Tingsrätten snyftade han "Jag skall aldrig göra så mer".

Och nu kommer det man kan storskratta sig fördärvad åt; Tingsrätten beslutar att han inte skall häktas, eftersom de "inte finner skäl nog att tro att han skall fortsätta att begå brott"! Mannen släpps. Åklagaren skakar bara på huvudet åt det huvudlösa beslutet, men kan inget göra. Detta skedde i onsdags.

Gissa vem som häktades igår, för stöld och brott mot knivlagen!

Kan man åtala Tingsrätten?
För grov nonchalans, allmän skadegörelse, eller getterna borta.
Något måste passa.

Och det är akut!



Andra bloggar om: Juridik, Getskötsel

Solen...?

 

Nej, hallgolvet!

Ta av dig skorna.

 

Hemlös

Jag är hemlös. Utkörd. En vilsen ute i världen.

Våra golv hemma skall fixas, ytbehandlas. Det gäller köket och hallen. Och vad finns i hallen om inte dörren till badrummet. Den kommer jag inte att komma åt, lika litet som jag kommer åt köket. Och inte skulle jag kunna gå ut heller, eftersom ytterdörren också finns i hallen. Märkligt!

Så istället har jag fått fly. Till stugan.

"Vi grundskurar först. Sedan skall det torkas. Två omgångar vax, skall sedan läggas på med torktid emellan. Du får inte komma hem förrän efter fyra. Kan jag få nyckeln tack!"

Raka, kärva besked, från specialisten.
Bara att hålla sig undan.