Så fick hon prova på sitt livs första glögg, C. Den vanan har hon inte från Lleida, som är hennes ursprung, 10 mil väster om Barcelona. Sambo B från Belfast hade dock varit med förr. Glöggen rann ner tillsammans med de fetaostfyllda dadlarna och blåmögelostpepparkakorna. Russin och trasig mandel göre sig här icke besvär. Det bara skräpar.
Och pladdret på spanska, eller var det catalan, engelska, svenska och meän kieli studsade snart runt väggar och tak. C har gjort stora framsteg och jag tycker att hon talar svenska häpnadsväckande bra efter sin korta tid här. Jisses, vad gjorde man utan språkkunskaper. Nu kunde vi prata om allt mellan himmel och jord. Och där det ena språket inter räckte till fick vi ta till det andra.
Och fusket då? Jo - Menyn blev i stort sett samma som för tre veckor sedan. I alla fall till upplägget. Vi började med en mandelpotatissoppa, men med suovas denna gång. Den avlöstes så småningom av en snabbhalstrad gös, som i likhet med blåkveiten förra gången lades upp på basilikamarinerade färska rödbetor och ruccola, ackompanjerad av grön sparris och min egen sparrisvinägrett.
Desserten blev traditionell; Vaniljglass och varma hjortron. Också det en förstagång för C.
Surret och pratet gick vidare och kaffet kom inte på bordet förrän vid midnatt. Med mörk, mörk choklad.
Vinerna också välprövade. El pedrosal (för lite spansk touch) till soppan, och Rudera (sydafrika) till fisken. B är munskänk och det gäller att imponera på honom. Så blev det. Inget av dessa viner hade han provat. Stor belåtenhet både för mig och honom.
Bilder? Nej - inte denna gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.