I all blygsamhet.Förstås.
Klipp från DN.
Länk till mig.
onsdag, februari 07, 2007
tisdag, februari 06, 2007
Varför uttalar vi...
.. Sonera (Telias efternamn, alltså.) som sånéera, när det heter så´nera, men Vodafone som voudafoun när vi i konsekvens med det första borde säga vo´odafo´one.
Hängde du med?
Bra!
Svara då på frågan.
Hängde du med?
Bra!
Svara då på frågan.
Kallare än kallt.
Det var kallt i morse. Min termometer visade en tvåa och en sjua med ett minustecken före. Inåt landet, i platsen med det vackra namnet Vajmat, var det nästan -41! Det är tre grader varmare än när jag tältade på en myr i Bodentrakten (Jo, det var militärövning.) för en massa år sedan.
Men det var inte det jag egentligen skulle berätta. Utan det var istället en undran över varför vi tar det så lugnt, när det är kallt.
Jag har vid några tillfällen råkat befinna mig i New York vintertid. Slutet av november, jul och nyår, och även i januari. (Det slår mig nu att jag aldrig varit där sommartid.) I den stan blir det kallt. Varje vinter har man snö. Ibland massor. Ibland får man visslande kallt. Trots att det ligger på samma breddgrad som Rom. -26 har jag upplevt i New York. Och klarade det bra. Jag har också varit där, när det varit sisådär minus åtta-tio grader. Samma fenomen uppstår då.
Vilken fart det var på nyhetssändningarna. Det var reportage, det var direktrapporter, det var expertutlåtanden. Men framförallt så var det varningar.
"Gör inte si, gör inte så." "Klä dig så här." "Undvik att gå ut." "Och akta dig för att bli 'dehydrated'."
Uttorkad?!!
Jag blev bara uttråkad. Varenda nyhetssändning dominerades av detta faktum, detta återkommande faktum: Det blir kallt på vintern.
Men nu tror jag att jag förstår. Det måste vara så att kyla i USA nog är kyligare än överallt annars i världen. Allt är ju biggest in the world där, så varför inte kallgraderna.
Eller var det bara nyhetstorka.
Newsdehydration.
Det här inlägget inspirerades jag till av Utblick eller insikt, som också undrat lite över samma sak.
Andra bloggar om: Klimat, Kyla, Nyhetstorka, USA, Hysteri
Men det var inte det jag egentligen skulle berätta. Utan det var istället en undran över varför vi tar det så lugnt, när det är kallt.
Jag har vid några tillfällen råkat befinna mig i New York vintertid. Slutet av november, jul och nyår, och även i januari. (Det slår mig nu att jag aldrig varit där sommartid.) I den stan blir det kallt. Varje vinter har man snö. Ibland massor. Ibland får man visslande kallt. Trots att det ligger på samma breddgrad som Rom. -26 har jag upplevt i New York. Och klarade det bra. Jag har också varit där, när det varit sisådär minus åtta-tio grader. Samma fenomen uppstår då.
Vilken fart det var på nyhetssändningarna. Det var reportage, det var direktrapporter, det var expertutlåtanden. Men framförallt så var det varningar.
"Gör inte si, gör inte så." "Klä dig så här." "Undvik att gå ut." "Och akta dig för att bli 'dehydrated'."
Uttorkad?!!
Jag blev bara uttråkad. Varenda nyhetssändning dominerades av detta faktum, detta återkommande faktum: Det blir kallt på vintern.
Men nu tror jag att jag förstår. Det måste vara så att kyla i USA nog är kyligare än överallt annars i världen. Allt är ju biggest in the world där, så varför inte kallgraderna.
Eller var det bara nyhetstorka.
Newsdehydration.
Det här inlägget inspirerades jag till av Utblick eller insikt, som också undrat lite över samma sak.
Andra bloggar om: Klimat, Kyla, Nyhetstorka, USA, Hysteri
Skit i allt
Brukar du rensa golvbrunnen i badrummet? Tycker du att det är kul? Förmodligen inte. Där samlas ju både det ena och det andra. Äckel och rysningar. Man fixar det helst med förbundna ögon och en klädnypa på näsan.
Men varför? Det som ligger där är ju bara hårstrån, lite hudavlagringar, ett och annat mjäll. Och det kommer från dig själv, eller kanske någon närstående, någon du älskar.
Tänk dig en god måltid. Du njuter i fulla drag av den goda renfilén. Den goda såsen sätter pricken över i. En stilla liten rap, en sista slurk vin. Det är din tur att duka av. På tallriken ligger lite rester.
Och redan där händer det. Redan där, börjar det där goda, det där njutbara, helt oförklarligt att förvandlas. Du skulle inte ens komma på idén att börja smaka på det igen. Skrapa ner det i slasken och det blir rent motbjudande, där det ligger. Du skulle inte ens ta i det med fingrarna för att göra rent där nere i den stinkande gropen. Nej, du måste ta till en slaskskrapa, eller en rejäl kludd hushållspapper.
Vad är det som händer, och var?
Smuts heter en nyutkommen bok, som behandlar just denna fråga ur en mer filosofisk aspekt. Den är skriven av Olli Lagerspetz, filosof, och recenseras i dagens DN. Filosofi och humor i skön blandning.
Som en tanke startar samma tidning en artikelserie om sopor. Också det idag. Där dras skräpet vi slänger upp på en global nivå. Det vi slänger kanske inte ses som sopor i en annan del av världen.
Jag kan bara konstatera, efter att ha läst dessa båda artiklar och hört några inslag om vårt avfall i radio och TV, att skit är inne.
"Men kan en snorkråka någonsin vara rumsren", frågar radioreportern.
"Jodå - Om du bara drar in den."
Skäms inte över skiten.
Städa inte.
Det är ändå bara i hjärnan det sitter.
Artiklarna i DN:
Ingen kommer undan smutsen.
Vår vilja att slänga bort börjar lukta illa.
Andra bloggar om: Miljö, Mat, Smuts
Men varför? Det som ligger där är ju bara hårstrån, lite hudavlagringar, ett och annat mjäll. Och det kommer från dig själv, eller kanske någon närstående, någon du älskar.
Tänk dig en god måltid. Du njuter i fulla drag av den goda renfilén. Den goda såsen sätter pricken över i. En stilla liten rap, en sista slurk vin. Det är din tur att duka av. På tallriken ligger lite rester.
Och redan där händer det. Redan där, börjar det där goda, det där njutbara, helt oförklarligt att förvandlas. Du skulle inte ens komma på idén att börja smaka på det igen. Skrapa ner det i slasken och det blir rent motbjudande, där det ligger. Du skulle inte ens ta i det med fingrarna för att göra rent där nere i den stinkande gropen. Nej, du måste ta till en slaskskrapa, eller en rejäl kludd hushållspapper.
Vad är det som händer, och var?
Smuts heter en nyutkommen bok, som behandlar just denna fråga ur en mer filosofisk aspekt. Den är skriven av Olli Lagerspetz, filosof, och recenseras i dagens DN. Filosofi och humor i skön blandning.
Som en tanke startar samma tidning en artikelserie om sopor. Också det idag. Där dras skräpet vi slänger upp på en global nivå. Det vi slänger kanske inte ses som sopor i en annan del av världen.
Jag kan bara konstatera, efter att ha läst dessa båda artiklar och hört några inslag om vårt avfall i radio och TV, att skit är inne.
"Men kan en snorkråka någonsin vara rumsren", frågar radioreportern.
"Jodå - Om du bara drar in den."
Skäms inte över skiten.
Städa inte.
Det är ändå bara i hjärnan det sitter.
Artiklarna i DN:
Ingen kommer undan smutsen.
Vår vilja att slänga bort börjar lukta illa.
Andra bloggar om: Miljö, Mat, Smuts
måndag, februari 05, 2007
Klondike, nej tack
Det råder feber i mineralbranschen. Allt som glimmar, verkar vara guld. Kina frågar efter järnmalm. Gruvorna här i Norrbotten går för fullt. Järn och koppar strömmar ut från länet, åt alla håll i världen.
Bergsstaten, med huvudkontor i Luleå, är den myndighet som beviljar undersökningstillstånd med mera, för hugade spekulanter. De har vissa regler att hålla sig till. Mineralundersökningar/prospektering får inte ske
... med flera punkter.
"Undersökningsarbete är ej tillåtet eller tillåts endast p.g.a. dispens", står det också i regeringens föreskrifter och riktlinjer för verksamheten.
Men nu naggas det, både i kanten och mitt inne i kakans fyllning. Routevare mitt i den skogsfyllda Tjuoltavagge som skär nordvästut från Kvikkjokk, rakt mot Sareks nationalpark. En järnmalmsfyndighet som i första hand skulle innebära 10 års brytning. Eventuellt finns även titan i området. Brytvärdet är konstaterat och finansiärer för att ordna till infrastrukturen kring gruvdriften söks. Transport, först genom väglöst land till Kvikkjokk, där vägen tar vid. Och den vägen lär få byggas ut rejält, om den skall klara tunga transporter. Malmen skall transporteras till Murjek för vidare transport per järnväg till Luleå malmhamn.
Kan verkligen 10 års drift försvara en sådan satsning. Ekonomiskt och naturvårdsmässigt. Det betvivlar jag och hoppas att gruvan förblir en dröm.
I Sjaunjareservatet pågår också provborrning. Sjaunja ingår i världsarvet Laponia, det vill säga det värdefulla jätteområde som dessutom omfattar nationalparkerna Stora Sjöfallet, Muddus, Sarek och Padjelanta. Men i ivern att utvinna metaller är tydligen inget heligt. "Det gäller ju bara en provborrning", säger prospekteringsbolaget och Bergstaten. Jovisst! Men av vilken anledning, om det inte är för att undersöka om det finns brytbara mineraler.
Enligt min mening så strider båda dessa aktiviteter (och det finns fler) mot en eller flera av ovanstående riktlinjer.
Nu håller Malmberget på att trilla ner i underjorden på grund av gruvdrift. Och Kiruna stads centrala delar skall flyttas.
Räcker inte det?
Läs mer om
Bergsstaten
Världsarvet Laponia
Andra bloggar om: Natur, Miljö, Norrbotten
Bergsstaten, med huvudkontor i Luleå, är den myndighet som beviljar undersökningstillstånd med mera, för hugade spekulanter. De har vissa regler att hålla sig till. Mineralundersökningar/prospektering får inte ske
1. inom nationalpark (undersökningsarbete får ej beviljas)
2. inom natur- eller kulturreservat i strid med föreskrifterna
3. inom obrutna fjällområden
4. om 'väsentlig ändring av naturmiljön' kan uppstå
... med flera punkter.
"Undersökningsarbete är ej tillåtet eller tillåts endast p.g.a. dispens", står det också i regeringens föreskrifter och riktlinjer för verksamheten.
Men nu naggas det, både i kanten och mitt inne i kakans fyllning. Routevare mitt i den skogsfyllda Tjuoltavagge som skär nordvästut från Kvikkjokk, rakt mot Sareks nationalpark. En järnmalmsfyndighet som i första hand skulle innebära 10 års brytning. Eventuellt finns även titan i området. Brytvärdet är konstaterat och finansiärer för att ordna till infrastrukturen kring gruvdriften söks. Transport, först genom väglöst land till Kvikkjokk, där vägen tar vid. Och den vägen lär få byggas ut rejält, om den skall klara tunga transporter. Malmen skall transporteras till Murjek för vidare transport per järnväg till Luleå malmhamn.
Kan verkligen 10 års drift försvara en sådan satsning. Ekonomiskt och naturvårdsmässigt. Det betvivlar jag och hoppas att gruvan förblir en dröm.
I Sjaunjareservatet pågår också provborrning. Sjaunja ingår i världsarvet Laponia, det vill säga det värdefulla jätteområde som dessutom omfattar nationalparkerna Stora Sjöfallet, Muddus, Sarek och Padjelanta. Men i ivern att utvinna metaller är tydligen inget heligt. "Det gäller ju bara en provborrning", säger prospekteringsbolaget och Bergstaten. Jovisst! Men av vilken anledning, om det inte är för att undersöka om det finns brytbara mineraler.
Enligt min mening så strider båda dessa aktiviteter (och det finns fler) mot en eller flera av ovanstående riktlinjer.
Nu håller Malmberget på att trilla ner i underjorden på grund av gruvdrift. Och Kiruna stads centrala delar skall flyttas.
Räcker inte det?
Läs mer om
Bergsstaten
Världsarvet Laponia
Andra bloggar om: Natur, Miljö, Norrbotten
Tomt
"Jag har alltid diggat Norrland. Men det blir alltför sällan. Det är därför jag gör den här svängen." "Nej, jag minns inte om jag varit här i Haparanda förut. Vilket län ligger det i? Vilken stad ligger närmast Haparanda? Umeå?" "Jag är inget helgon."
Carola har tydligen lyckliggjort haparandaborna i helgen.
Andra bloggar om: Carola, Tönterier
söndag, februari 04, 2007
Jag höjer ribban
Fyra meter räckte inte. Så här såg mitt hönsnätsinvirade späck ut på lördag moron. Totaldemolerat och bortforslat. Nerslitet från en kal tallstam av en köttätande giraff.Men syndaren avslöjar sig. Raskt gjorde jag i ordning en ny giva späck, tänkt för fåglarna. Det placerades nu sex meter upp i en annan tall. Nu vore det väl ändå märkvärdigt.....
I skymningen visar sig tjuven. Förövaren återvänder till brottsplatsen. Det är ju klassiskt. Sätter nosen i vädret och hittar godsakerna. Gör ett försök. Faktiskt får vi se hur räven klänger sig upp cirka två meter, men ger upp. Det blev tydligen oöverstigligt. Då hinner jag också ut med kameran. Dåligt ljus. Men jag gör ett försök. 
Räven blir dock störd, tittar lystet upp i trädet, men gör inga fler försök utan stryker vidare med sänkt huvud.Hela dagen idag, har större hackspett, talgoxar, talltitor, svartmesar och nötskrikor låtit sig väl smaka.
Vilket var meningen.
fredag, februari 02, 2007
Spammare måste vara...
.. imbecilla. En attack har idag satts in mot min blogg. Tack och lov har jag ett kommentarssystem som rensar friskt. En del slipper dock igenom med sina budskap. Eller snarare, sitt hallucinationsartade svammel. Och vem läser dem, inlagda i kommentarer från mars i fjol?
state farm dental insurance state farm dental insurance state farm dental insurance // community care pharmacy community care pharmacy community care pharmacy
Aden | Edit comment Delete comment | Email | Homepage | 07.02.02 - 10:58 | #
casino vicksburg mississippi casino vicksburg mississippi casino vicksburg mississippi // create bar codes create bar codes create bar codes
rrzlii | Edit comment Delete comment | Email | Homepage | 07.02.02 - 10:57 | #
Har dom kul?
Eller är det något som ingår i deras psykbehandling?
state farm dental insurance state farm dental insurance state farm dental insurance // community care pharmacy community care pharmacy community care pharmacy
Aden | Edit comment Delete comment | Email | Homepage | 07.02.02 - 10:58 | #
casino vicksburg mississippi casino vicksburg mississippi casino vicksburg mississippi // create bar codes create bar codes create bar codes
rrzlii | Edit comment Delete comment | Email | Homepage | 07.02.02 - 10:57 | #
Har dom kul?
Eller är det något som ingår i deras psykbehandling?
Musik skall byggas utav glädje
Jag är en musikkonsument. Inte fanatisk, men trivsamt lagom (och trist, skulle säkert många säga) och nyfiket. Någon mp3-spelare finns inte, där jag laddat ner 27458 låtar. Skulle aldrig orka leta rätt på den jag vill höra. Och det orkar ingen annan heller. Det är bara siffror som berusar. Man vill ha makt. Sådan är inte jag.
Men jag lyssnar. Vågar till och med säga att jag är allätare. Det finns en del undantag visserligen, men i stort sett är jag väldigt öppen.
Igår kväll var jag alltså på konsert. Klassisk musik, konstmusik. Jo, det funkar på mig. Förutom Mozart, som jag tycker är trist.
Hantverket kring musiken fascinerar mig också. Precis som jag skrev i gårdagens inlägg, så kan jag bara inte förstå hur en människa kan minnas varenda liten tangenttryckning i en lång pianokonsert, där något igenkännbart tema inte finns. Hur visste herr pianisten överhuvudtaget var i stycket han befann sig?
Ett annat hantverk är förstås själva instrumentet. Den Steinwayflygel som Kulturens Hus begåvats med, som donation från en lokal näringsidkare är inte vilken flygel som helst. Den unge man, som representerar Steinway i Sverige, berättade lite om instrumentet. 51 veckors arbete ligger bakom just detta exemplar. Lönnträbotten, 09 cm tjock, men precisionsfasad till bara någon millimeter ut mot kanterna. Allt för att "kasta ut klangerna", som han uttryckte sig. Bortåt 1,5 miljoner har skapelsen kostat. Och kungen (dvs herr Bernadotte) lär ha sagt "har Luleå en, så skall vi ha en likadan". Allt enligt representanten, som även berättade att "det finns flyglar som man bygger på 14-15 dagar också".
Tror inte jag köper någon, ändå.
Andra bloggar om: Musik, Luleå
Men jag lyssnar. Vågar till och med säga att jag är allätare. Det finns en del undantag visserligen, men i stort sett är jag väldigt öppen.
Igår kväll var jag alltså på konsert. Klassisk musik, konstmusik. Jo, det funkar på mig. Förutom Mozart, som jag tycker är trist.
Hantverket kring musiken fascinerar mig också. Precis som jag skrev i gårdagens inlägg, så kan jag bara inte förstå hur en människa kan minnas varenda liten tangenttryckning i en lång pianokonsert, där något igenkännbart tema inte finns. Hur visste herr pianisten överhuvudtaget var i stycket han befann sig?
Ett annat hantverk är förstås själva instrumentet. Den Steinwayflygel som Kulturens Hus begåvats med, som donation från en lokal näringsidkare är inte vilken flygel som helst. Den unge man, som representerar Steinway i Sverige, berättade lite om instrumentet. 51 veckors arbete ligger bakom just detta exemplar. Lönnträbotten, 09 cm tjock, men precisionsfasad till bara någon millimeter ut mot kanterna. Allt för att "kasta ut klangerna", som han uttryckte sig. Bortåt 1,5 miljoner har skapelsen kostat. Och kungen (dvs herr Bernadotte) lär ha sagt "har Luleå en, så skall vi ha en likadan". Allt enligt representanten, som även berättade att "det finns flyglar som man bygger på 14-15 dagar också".
Tror inte jag köper någon, ändå.
Andra bloggar om: Musik, Luleå
torsdag, februari 01, 2007
Luleå gånger 1,15
83000 personer! Det är besökssiffran som registrerats för Kulturens Hus på tre veckor. Åttiotretusen.
Vi spädde på det ikväll.
Invigningskonsert för den stora konsertflygen. Norrbottens Kammarorkester och Ronald Brautigam, holländsk pianogigant.
Konserten inleddes dock utan piano, med den unge finske kompositören Kimmo Pohjonens stycke Lumo-Hohto. Mycket suggestivt, mycket annorlunda, ungt. Är man född 1964 blir det kanske så. Lyssnar gärna mer om tillfälle ges.
Pianokonserterna representerade mer traditionell stil. Med Beethovens 2:a. Jag blir bara så imponerad över hur någon kan spela en hel pianokonsert, utan noter. Å andra sidan vet man ju inte vilka fel han gjorde. Om några.
I pausen, ett glas rött i baren, och många bekanta. Grannar från 23 år sedan, som jag inte pratat med sen dess. Grannar från stugan. Gamla kolleger. Nätverkare.
Paul Hindemiths De fyra temperamenten fick verkligen flygeln att visa vad den går för. Inte en tangent orörd. Jag lovar. Och efter två timmar avslutades kvällen med Mozarts Symfoni nr 4. Ett trist stycke. Jag gillar inte Mozart.
Trevlig kväll. Festligt.
83998, 83999, 84000.
Vi spädde på det ikväll.
Invigningskonsert för den stora konsertflygen. Norrbottens Kammarorkester och Ronald Brautigam, holländsk pianogigant.
Konserten inleddes dock utan piano, med den unge finske kompositören Kimmo Pohjonens stycke Lumo-Hohto. Mycket suggestivt, mycket annorlunda, ungt. Är man född 1964 blir det kanske så. Lyssnar gärna mer om tillfälle ges.
Pianokonserterna representerade mer traditionell stil. Med Beethovens 2:a. Jag blir bara så imponerad över hur någon kan spela en hel pianokonsert, utan noter. Å andra sidan vet man ju inte vilka fel han gjorde. Om några.
I pausen, ett glas rött i baren, och många bekanta. Grannar från 23 år sedan, som jag inte pratat med sen dess. Grannar från stugan. Gamla kolleger. Nätverkare.
Paul Hindemiths De fyra temperamenten fick verkligen flygeln att visa vad den går för. Inte en tangent orörd. Jag lovar. Och efter två timmar avslutades kvällen med Mozarts Symfoni nr 4. Ett trist stycke. Jag gillar inte Mozart.
Trevlig kväll. Festligt.
83998, 83999, 84000.
Möter henne på Storgatan.
Hon är nyss uppsagd från sitt jobb. Branschkollega till mig. Samma ålder, samma status, dvs snygg, duktig och fräsch.
"Hur är det", frågar jag.
"Ja, man känner ju pressen", svarar hon. "Tror du man får något nytt jobb i den här åldern?"
"Hm, ja man undrar, men hoppas."
"Egentligen tror jag det är enklare för män."
"Jaså", säger jag. "Det har jag inte märkt." Vi skrattar till i samförstånd.
"Jo, jag tror du har mycket större chans än jag."
"Äsch", svarar jag. "Det där är bara nys. Hur är stämningen på jobbet, då?"
"Nä - den är trist. Men det är ju inte så länge kvar."
"Svårt att hålla humöret uppe. Så var det för oss också", sade jag.
"Ja. Och vet du vad det värsta är? Nu har dom anställt 19 personer på ett callcenter. Nybörjare, som skickar upp samtal till oss, när det blir för krångligt. Jag blir så förbannad."
"Det kallas att utnyttja tekniken. IT och avancerad telefoni skulle ju rädda världen en gång. Distansarbete skulle bli modellen".
"Precis - Och det verkar vara det som dom tycker att dom håller på med."
"Visst", säger jag, "så fungerar det när huvudkontor tänker till lite extra. Var finns det callcentret då?"
"I Stockholm förstås. - Vad trodde du?"
"Nä - det var dumt. Jag borde ha förstått. Det är ju där kollektivtrafiken funkar så bra. Det är ju där alla har jättefina bostäder i sjunde hand, 27 kvadrat, med dusch i handfatet."
Hon skrattar. "Så sant."
"Men nu har jag inte tid att stå här längre. Jag skall gå och se om jag kan ta ett jobb", säger jag.
"Ta ett åt mig med!"
"Lovar. Hej!"
Nej - vad var att vänta. Dumheten, provinsialismen, och isolationismen innanför tullarna förnekar sig inte.
Nytänkandet, däremot lyser med sin frånvaro.
Men det är klart.
Det har väl inte nått dit.
Än!
Det är ju bara 16-17 år sedan, som tekniken kom.
Andra bloggar om: IT, Trögskallar
"Hur är det", frågar jag.
"Ja, man känner ju pressen", svarar hon. "Tror du man får något nytt jobb i den här åldern?"
"Hm, ja man undrar, men hoppas."
"Egentligen tror jag det är enklare för män."
"Jaså", säger jag. "Det har jag inte märkt." Vi skrattar till i samförstånd.
"Jo, jag tror du har mycket större chans än jag."
"Äsch", svarar jag. "Det där är bara nys. Hur är stämningen på jobbet, då?"
"Nä - den är trist. Men det är ju inte så länge kvar."
"Svårt att hålla humöret uppe. Så var det för oss också", sade jag.
"Ja. Och vet du vad det värsta är? Nu har dom anställt 19 personer på ett callcenter. Nybörjare, som skickar upp samtal till oss, när det blir för krångligt. Jag blir så förbannad."
"Det kallas att utnyttja tekniken. IT och avancerad telefoni skulle ju rädda världen en gång. Distansarbete skulle bli modellen".
"Precis - Och det verkar vara det som dom tycker att dom håller på med."
"Visst", säger jag, "så fungerar det när huvudkontor tänker till lite extra. Var finns det callcentret då?"
"I Stockholm förstås. - Vad trodde du?"
"Nä - det var dumt. Jag borde ha förstått. Det är ju där kollektivtrafiken funkar så bra. Det är ju där alla har jättefina bostäder i sjunde hand, 27 kvadrat, med dusch i handfatet."
Hon skrattar. "Så sant."
"Men nu har jag inte tid att stå här längre. Jag skall gå och se om jag kan ta ett jobb", säger jag.
"Ta ett åt mig med!"
"Lovar. Hej!"
Nej - vad var att vänta. Dumheten, provinsialismen, och isolationismen innanför tullarna förnekar sig inte.
Nytänkandet, däremot lyser med sin frånvaro.
Men det är klart.
Det har väl inte nått dit.
Än!
Det är ju bara 16-17 år sedan, som tekniken kom.
Andra bloggar om: IT, Trögskallar
Och i P4 Norrbotten...
.. sitter någon snöskoterprofet och utmålar det slutliga paradiset i Norrbotten.
Att hans hjärnvindlingar skulle koppla ihop skoter - bensin - koldioxid - växthuseffekt - ingen snö om några år, det var tydligen för mycket begärt.
Det finns kanske fler därute i världen, som har behov att att komma till en tyst, ren och mer orörd natur.
Där finns utvecklingen.
Andra bloggar om: Miljö, Klimat, Turism, Norrbotten
"Snöskoterturismen har i stort sett en obegränsad potential att utvecklas här i Sverige."
Att hans hjärnvindlingar skulle koppla ihop skoter - bensin - koldioxid - växthuseffekt - ingen snö om några år, det var tydligen för mycket begärt.
Det finns kanske fler därute i världen, som har behov att att komma till en tyst, ren och mer orörd natur.
Där finns utvecklingen.
Andra bloggar om: Miljö, Klimat, Turism, Norrbotten
I kväll blir det mörkt...
.. i stugorna, om man får tro ett mejl, som gått som en löpeld genom inboxarna hos många, verkar det som. Dock inte i min.
Det hela går ut på att vi alla skall släcka ut all el i våra bostäder under fem minuter ikväll kl 1955. Du missar alltså vädret i Rapport.
Enligt mejlet, som jag läst hos andra, skall detta vara ett inititiv av något som heter Planet Alliance, eller Alliance for the Planet. Det är lite si och så med att få uppgift om vem som ligger bakom initiativet och eftersom man påstår att detta är en gemensam aktion som "många miljöorganisationer står bakom", så började jag titta på Svenska Naturskyddsföreningens och Greenpeace hemsidor. Inte en bokstav om detta.
Nåväl. Till slut hittade jag ursprunget via en engelsk hemsida. Det visade sig att startnycken fanns i Frankrike. En organisation som kallar sig l'alliance pour la planete. De har uppropet på sin första sida.
Egentligen spelar det ju ingen roll, vem som ligger bakom. Aktionen är ju intressant att prova. Själv är jag på konsert just då, så hemma hos mig är det mörkt i vilket fall som helst. I flera timmar.
Fem minuters blackout har vi väl alla varit med om någon gång, i något sammanhang. Sedan får vi se om det blir någon uppföljning om vilka eventuella effekter denna civila (o-)lydnad kan få.
Om inte annat så för att visa elproducenterna vem som egentligen bestämmer; Släck!
Andra bloggar om: Miljö, Klimat, Energi, El
Det hela går ut på att vi alla skall släcka ut all el i våra bostäder under fem minuter ikväll kl 1955. Du missar alltså vädret i Rapport.
Enligt mejlet, som jag läst hos andra, skall detta vara ett inititiv av något som heter Planet Alliance, eller Alliance for the Planet. Det är lite si och så med att få uppgift om vem som ligger bakom initiativet och eftersom man påstår att detta är en gemensam aktion som "många miljöorganisationer står bakom", så började jag titta på Svenska Naturskyddsföreningens och Greenpeace hemsidor. Inte en bokstav om detta.
Nåväl. Till slut hittade jag ursprunget via en engelsk hemsida. Det visade sig att startnycken fanns i Frankrike. En organisation som kallar sig l'alliance pour la planete. De har uppropet på sin första sida.
Egentligen spelar det ju ingen roll, vem som ligger bakom. Aktionen är ju intressant att prova. Själv är jag på konsert just då, så hemma hos mig är det mörkt i vilket fall som helst. I flera timmar.
Fem minuters blackout har vi väl alla varit med om någon gång, i något sammanhang. Sedan får vi se om det blir någon uppföljning om vilka eventuella effekter denna civila (o-)lydnad kan få.
Om inte annat så för att visa elproducenterna vem som egentligen bestämmer; Släck!
Andra bloggar om: Miljö, Klimat, Energi, El
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)