Igår satte jag ut tre smaskiga späckbitar, noggrannt inpackade i ett hönsnät och väl förankrat drygt 2,5 meter upp på en tallstam utan grenar. Tänkte förstås på misstaget jag gjorde förra gången, då jag gjorde samma arrangemang i samma träd som fröautomaten. Det var för enkelt för den hungrige räv, som strök förbi någon gång under natten.
Döm om min förvåning när späckhållaren såg ut på detta sätt i morse. Totalt vandaliserad. Hur i helsike hade räven kommit åt att slita ner dem från den höjden? Jag hade velat se det.Skam den som ger sig. Fåglarna måste få sitt. Räven har ju möss att ta till. Fram med storstegen. Nu sitter där tre smaskiga svålar igen. Men den här gången fyra meter över marken. Och inga grenar finns att klättra på.
Är det tomt och plundrat nästa helg (Förr om vintrarna räckte sådana där späckbitar i flera veckor.), så tror jag bestämt att vi fått köttätande giraffer i grannskapet.
Eller kanske en Yeti.
Andra bloggar om: Snömannen, Yeti
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.