Vaknar mitt i en dröm. Ingen ond, ingen god, bara en vanlig enkel dröm. Handlingen dunstar bort i samma ögonblick, som mitt censurerande medvetande tar vid. Det som inte godkänner några huvudlösa fantasier. Som klipper bort scener ur något, som annars kunde bli en fantastisk film. Oftast.
Det är mörkt. Vänder huvudet bakåt mot fönstret ovanför huvudkudden. Natten är stjärnklar. Månen har gått ner. Där ser jag Orion, med bältet i midjan, och den röda Betelgeuze i ena axelspännet. Vad stjärnan i det andra heter har jag glömt, men tror den börjar på a.
Huset sover. Trygga andetag hörs. Klockan är tjugo över tre.
Vargtimme.
Men när jag ler mot vargen,
tröttnar censorn snart
och filmen börjar så smått rulla igen.
*****
måndag, april 09, 2007
Och det blev middag...
... även denna dag. Påskalammet, denna gång i form av färs. Fylld med syrliga äpplen, charlottenlök, rosmarin och timjan. Rotsaksrost. Örtsås och sallad.
Och den nya favoriten avocadoglass med cognacsjordgubbar och apelsinchokladängel.
Så kan det vara, när livet är gott.
*****
Och den nya favoriten avocadoglass med cognacsjordgubbar och apelsinchokladängel.
Så kan det vara, när livet är gott.
*****
söndag, april 08, 2007
lördag, april 07, 2007
Långfredag - Men kortlördag
Inte klokt. Påskaftonen avverkad redan. Och nu ligger jag i sängen igen och läser bloggar. Känner mig inte helt okej, även om jag är feberfri. Huvudet värker, halsen är hes. Inte en enda whisky, inte ett enda vinglas har slunkit ner.
Hupp! Det tänkte jag inte på. Kanske är det där felet sitter.
Nej - sanningen är den att jag en gång i min ungdom råkade gå på en födelsedagsfest, när jag var förkyld. För att klara det käkade jag Alvedon. Den aktiva substansen i Alvedon, Panodil, med flera febernedsättande preparat är paracetamol. Den substansen är inte så god vän med alkohol.
Mitt i kalaset blev jag häftigt illamående. Och sedan fick jag en "ångestattack" av något slag. Där låg jag på en säng och var livrädd. För vad vet jag inte, men jag minns att jag bara grät och grät, stort och generöst inför alla kända och okända gäster. Ingen förstod något. Allra minst jag.
Senare gick vi ut på krogen, allihop. Isvatten blev drycken för kvällen, och jag var som vanligt igen. Men med en ny och skrämmande erfarenhet.
---
Som du förstår har jag haft en bra dag idag i alla fall. Men jag valde att dra mig tillbaka rätt tidigt. Hoppas på en piggare dag imorgon.
*****
Hupp! Det tänkte jag inte på. Kanske är det där felet sitter.
Nej - sanningen är den att jag en gång i min ungdom råkade gå på en födelsedagsfest, när jag var förkyld. För att klara det käkade jag Alvedon. Den aktiva substansen i Alvedon, Panodil, med flera febernedsättande preparat är paracetamol. Den substansen är inte så god vän med alkohol.
Mitt i kalaset blev jag häftigt illamående. Och sedan fick jag en "ångestattack" av något slag. Där låg jag på en säng och var livrädd. För vad vet jag inte, men jag minns att jag bara grät och grät, stort och generöst inför alla kända och okända gäster. Ingen förstod något. Allra minst jag.
Senare gick vi ut på krogen, allihop. Isvatten blev drycken för kvällen, och jag var som vanligt igen. Men med en ny och skrämmande erfarenhet.
---
Som du förstår har jag haft en bra dag idag i alla fall. Men jag valde att dra mig tillbaka rätt tidigt. Hoppas på en piggare dag imorgon.
*****
Den som har skall varda givet
Guldregnet fortsätter.Prisa gud!
Här kommer skatteåterbäringen.
Man kanske skulle strunta i det där jobbet i alla fall.
Jag menar - det är ju så jäkla bekvämt att leva som arbetslös ändå.
Om man skall tro (m). För de vet ju!
Och så kan man fira med lite naturkött (!???) från Brasilien.
*****
fredag, april 06, 2007
Pust
Det blev en lång fredag. Låg till sängs stor del av dagen. 38,6 grader på eftermiddagen. Ja, invärtes alltså. Ute var det kallt och soligt, men lite blåsigt. Det kunde mina feberblanka ögon konstatera, när jag blickade ut genom fönstret alldeles bakom sängen.
Ni skulle bara se hur jag ser ut, när jag är sjuk. Det är ingen rolig syn. Eller också är det det. Men det blir inga bilder. Jag har nämligen glömt kameran hemma. Men anslutningskabeln till datorn har jag med mig. Nåväl, kameran kommer hit imorgon. Men då har jag bestämt mig för att vara frisk. Just nu känner jag mig bedrägligt pigg. Tack Alvedon!
Att man sedan kan blogga från sängen, känns lyxigt. Fantastiskt att ha tillgång till hela nätet, trots att man inte har någon bredbandskabel på flera kilometers håll.
Har läst ut Mikael Niemis Mannen som dog som en lax. En kriminalhistoria. Typ. Jag tyckte om den förutom att det fanns lite för många pekpinnar och för mycket resonerande kring tornedalingarnas språk. Meänkieli. Ibland undrade jag vad det var han ville berätta egentligen. Eller om det var en debattbok. Måste man, så ingående beskriva hur folk talar, och varför. Jag menar, det är ju ändå Sverige det handlar om. Att vi sedan har ett officiellt minoritetsspråk (plus flera andra)*) inom våra landgränser och koncentrerat till en trakt, borde väl folk känna till. Eller det kanske de inte gör!? Kanske är det bara vi här uppe, som tycker det är naturligt.
Nåväl - Bokens berättelse var bra. Spännande och med allvarliga ämnen i grunden.
Mer sådant Mikael.
Men nu tar denna långa dag snart slut.
Bäst jag trycker "publish" innan det blir lördag.
Gonatt!
*****
*) De övriga officiella minoritetsspråken förutom meänkieli, är samiska, finska, romska och jiddish.
Sverige är ett märkligt land ibland. Vi har alltså fem officiella minoritetsspråk, men inget officiellt "majoritetsspråk".
Andra bloggar om: Tornedalen, Mikael Niemi, Språk, Långfredag
Ni skulle bara se hur jag ser ut, när jag är sjuk. Det är ingen rolig syn. Eller också är det det. Men det blir inga bilder. Jag har nämligen glömt kameran hemma. Men anslutningskabeln till datorn har jag med mig. Nåväl, kameran kommer hit imorgon. Men då har jag bestämt mig för att vara frisk. Just nu känner jag mig bedrägligt pigg. Tack Alvedon!
Att man sedan kan blogga från sängen, känns lyxigt. Fantastiskt att ha tillgång till hela nätet, trots att man inte har någon bredbandskabel på flera kilometers håll.
Har läst ut Mikael Niemis Mannen som dog som en lax. En kriminalhistoria. Typ. Jag tyckte om den förutom att det fanns lite för många pekpinnar och för mycket resonerande kring tornedalingarnas språk. Meänkieli. Ibland undrade jag vad det var han ville berätta egentligen. Eller om det var en debattbok. Måste man, så ingående beskriva hur folk talar, och varför. Jag menar, det är ju ändå Sverige det handlar om. Att vi sedan har ett officiellt minoritetsspråk (plus flera andra)*) inom våra landgränser och koncentrerat till en trakt, borde väl folk känna till. Eller det kanske de inte gör!? Kanske är det bara vi här uppe, som tycker det är naturligt.
Nåväl - Bokens berättelse var bra. Spännande och med allvarliga ämnen i grunden.
Mer sådant Mikael.
Men nu tar denna långa dag snart slut.
Bäst jag trycker "publish" innan det blir lördag.
Gonatt!
*****
*) De övriga officiella minoritetsspråken förutom meänkieli, är samiska, finska, romska och jiddish.
Sverige är ett märkligt land ibland. Vi har alltså fem officiella minoritetsspråk, men inget officiellt "majoritetsspråk".
Andra bloggar om: Tornedalen, Mikael Niemi, Språk, Långfredag
Virusvarning
Ingela har meddelat att hon får virusvarning när hon försöker kommentera hos mig.
Någon annan som har upplevt det?
*****
Någon annan som har upplevt det?
*****
torsdag, april 05, 2007
Schläpp!
Det stormar, ja det är till och med orkan i fjällvärlden. Vi här vid norrbottenskusten är dock förskonade. Idag har vi haft en blandad dag med riktigt aprilväder. Eftermiddagen bjöd däremot på svaga vindar och sol.
Eftersom jag sitter ute i stugan (åkte hit igår) har jag inte kunnat blogga förrän nu efter klockan 19, då mitt trådlösa abonnemang är gratis. Har ingen lust att pröjsa 15 kronor per megabyte. Bara att ladda hem en tidningssida kostar 30-40 spänn.
Tyvärr har jag inte kunna njuta av dagen på det sätt jag ville. Vinterns andra förkylning har slagit till, troligen hemförd från universitetet med sambon. Så nu har vi rena sanatorieverksamheten här. Jag har legat i stort sett hela dagen i rätt häftig feber och frossa. Det började igår. Men jag som inte brukar vara förkyld mer än vart femte år, ser nu fram emot minst tio år av hälsa.
Moderskapet, som skulle hämtas hit idag, fick allt stanna hemma i stan. Hon ville inte bli smittad. Avvaktar därför till imorgon.
Emellanåt har jag ägnat mig åt min bok (se "På sängbordet"!) och skall försöka hålla mig vaken för att se Planet Earth ikväll. Missade förra avsnittet. Det lär vara en av de mest genomarbetade naturfilmsserier som gjorts. BBC producerar, vilket brukar borga för kvalitet.
Lugnet råder för övrigt i området. Ett bedrägligt sådant. Bara två grannar har dykt upp. Skotrarna drar omkring på havsisen som befriade dammsugare, fram och tillbaka, runt runt. Allt för att köra upp så mycket bränsle som möjligt. Det har vi ju så gott om. Påsken är ett riktigt helvete för oss som inte gillar snöskotrar. Hörde dessutom på nyheterna att försäljningen slagit nya rekord i vinter. Nu har man ofta en skoter per familjemedlem! Totalt huvudlöst.
"Det är så bra, för man kommer ut i vildmarken, på ett enkelt sätt", säger en kille som intervjuas efter en dagsetapp på deras 200-milafärd genom Sverige.
Vildmarken - Hur länge till?
Nej! Sätt stopp för eländet. Nu.
Nämnde jag förresten..... Nej, det gjorde jag nog inte. Eller?
Sade jag att jag har, inte hamnat i, inte tagit, men däremot fått jobb? Sa' jag det?
Nähä - men då vet ni nu!
Släpp tummarna!
Och tack för stöd och glada tillrop.
Glad påsk.
*****
Andra bloggar om: Påsk, Snöskotrar, Jobb
Eftersom jag sitter ute i stugan (åkte hit igår) har jag inte kunnat blogga förrän nu efter klockan 19, då mitt trådlösa abonnemang är gratis. Har ingen lust att pröjsa 15 kronor per megabyte. Bara att ladda hem en tidningssida kostar 30-40 spänn.
Tyvärr har jag inte kunna njuta av dagen på det sätt jag ville. Vinterns andra förkylning har slagit till, troligen hemförd från universitetet med sambon. Så nu har vi rena sanatorieverksamheten här. Jag har legat i stort sett hela dagen i rätt häftig feber och frossa. Det började igår. Men jag som inte brukar vara förkyld mer än vart femte år, ser nu fram emot minst tio år av hälsa.
Moderskapet, som skulle hämtas hit idag, fick allt stanna hemma i stan. Hon ville inte bli smittad. Avvaktar därför till imorgon.
Emellanåt har jag ägnat mig åt min bok (se "På sängbordet"!) och skall försöka hålla mig vaken för att se Planet Earth ikväll. Missade förra avsnittet. Det lär vara en av de mest genomarbetade naturfilmsserier som gjorts. BBC producerar, vilket brukar borga för kvalitet.
Lugnet råder för övrigt i området. Ett bedrägligt sådant. Bara två grannar har dykt upp. Skotrarna drar omkring på havsisen som befriade dammsugare, fram och tillbaka, runt runt. Allt för att köra upp så mycket bränsle som möjligt. Det har vi ju så gott om. Påsken är ett riktigt helvete för oss som inte gillar snöskotrar. Hörde dessutom på nyheterna att försäljningen slagit nya rekord i vinter. Nu har man ofta en skoter per familjemedlem! Totalt huvudlöst.
"Det är så bra, för man kommer ut i vildmarken, på ett enkelt sätt", säger en kille som intervjuas efter en dagsetapp på deras 200-milafärd genom Sverige.
Vildmarken - Hur länge till?
Nej! Sätt stopp för eländet. Nu.
Nämnde jag förresten..... Nej, det gjorde jag nog inte. Eller?
Sade jag att jag har, inte hamnat i, inte tagit, men däremot fått jobb? Sa' jag det?
Nähä - men då vet ni nu!
Släpp tummarna!
Och tack för stöd och glada tillrop.
Glad påsk.
*****
Andra bloggar om: Påsk, Snöskotrar, Jobb
onsdag, april 04, 2007
Waterloo
- Du får nr 1066.
Jag köper ett nytt lunchkort. Tio luncher 620 spänn.
- Jaha, sade jag. Vet du vad som hände då.
Magnus, som jobbar bakom disken idag, ser ut som ett frågetecken.
- Vadå?
- Ja, vad hände år 1066, frågar jag envist.
- Haha. Inte en aaaning. Hände det nå’t då?
- Men! Får ni inte lära er något nyttigt i skolan nuförtiden. Slaget vid Hastings.
- Aldrig hört talas om.
- Jaså, säger jag. Men fråga Emma. Hon är klok och bildad.
Jag ger honom en blinkning.
Emma dyker upp med mina fetaostfyllda biffar.
- Fråga nu, uppmanar jag Magnus.
- Emma! Bert vill veta vad som hände 1066.
- 66?
- Nej, år 1066, fyller jag i.
- 1066. Nej, ingen aaaaning.
Magnus triumferar.
- Där ser du. Det är ingen mer än du som vet, säger han.
Lugnet återställs och jag börjar hugga in på den goda lunchen.
En stund senare dyker Håkan upp.
- Det var något känt slag, säger han.
Alltid en förbättring. Han är ju också tjugo år äldre än personalen här.
Han köper också ett kort.
- Haha. Jag fick 1067! Vet du vad som hände då?
- Inget, sa jag.
Håkan har träff med andra kolleger, så jag blir sittande ensam tills en annan stammis anländer. Jag känner honom inte, vi har bara utbytt åsikter om maten och vädret.
- Kan jag slå mig ner här?
- Javisst, varsågod, säger jag.
Naturligtvis kan jag inte låta bli att testa även honom. Nu är det Magnus som uppmanar mig.
- Du, som är en man av bildning… Vad hände 1066. Jag blir anklagad här för att jag är den ende som vet. Men du kan säkert.
- Bayeux-tapeten, blev det oväntade svaret. Finurligt också.
- Ja just det, sa jag lite förbluffad.
- Den visar slaget vid Hastings, och avbildar även en komet. Vet du vilken?
- Halleys komet, replikerar jag ormtungesnabbt.
Och vi skrattar åt Magnus frågeteckensnuna.
- Ni är ju inte kloka.
Vi kokar ihop en liten sammansvärjning, min bordskamrat och jag. Mest på hans initiativ.
- Nå! När stod slaget vid Waterloo, då?
Både Magnus och Emma svarar, nästan unisont.
- 1974 i Brighton.
Vi återgår till vårt nyss inkomna kaffe.
Som vi dricker under tystnad, och lätt bedrövelse.
*****
Andra bloggar om: Hastings, Bayeux-tapeten, Halleys komet.
Jag köper ett nytt lunchkort. Tio luncher 620 spänn.
- Jaha, sade jag. Vet du vad som hände då.
Magnus, som jobbar bakom disken idag, ser ut som ett frågetecken.
- Vadå?
- Ja, vad hände år 1066, frågar jag envist.
- Haha. Inte en aaaning. Hände det nå’t då?
- Men! Får ni inte lära er något nyttigt i skolan nuförtiden. Slaget vid Hastings.
- Aldrig hört talas om.
- Jaså, säger jag. Men fråga Emma. Hon är klok och bildad.
Jag ger honom en blinkning.
Emma dyker upp med mina fetaostfyllda biffar.
- Fråga nu, uppmanar jag Magnus.
- Emma! Bert vill veta vad som hände 1066.
- 66?
- Nej, år 1066, fyller jag i.
- 1066. Nej, ingen aaaaning.
Magnus triumferar.
- Där ser du. Det är ingen mer än du som vet, säger han.
Lugnet återställs och jag börjar hugga in på den goda lunchen.
En stund senare dyker Håkan upp.
- Det var något känt slag, säger han.
Alltid en förbättring. Han är ju också tjugo år äldre än personalen här.
Han köper också ett kort.
- Haha. Jag fick 1067! Vet du vad som hände då?
- Inget, sa jag.
Håkan har träff med andra kolleger, så jag blir sittande ensam tills en annan stammis anländer. Jag känner honom inte, vi har bara utbytt åsikter om maten och vädret.
- Kan jag slå mig ner här?
- Javisst, varsågod, säger jag.
Naturligtvis kan jag inte låta bli att testa även honom. Nu är det Magnus som uppmanar mig.
- Du, som är en man av bildning… Vad hände 1066. Jag blir anklagad här för att jag är den ende som vet. Men du kan säkert.
- Bayeux-tapeten, blev det oväntade svaret. Finurligt också.
- Ja just det, sa jag lite förbluffad.
- Den visar slaget vid Hastings, och avbildar även en komet. Vet du vilken?
- Halleys komet, replikerar jag ormtungesnabbt.
Och vi skrattar åt Magnus frågeteckensnuna.
- Ni är ju inte kloka.
Vi kokar ihop en liten sammansvärjning, min bordskamrat och jag. Mest på hans initiativ.
- Nå! När stod slaget vid Waterloo, då?
Både Magnus och Emma svarar, nästan unisont.
- 1974 i Brighton.
Vi återgår till vårt nyss inkomna kaffe.
Som vi dricker under tystnad, och lätt bedrövelse.
*****
Andra bloggar om: Hastings, Bayeux-tapeten, Halleys komet.
tisdag, april 03, 2007
Första etappen...
... i Norrbottniabanans nedläggning har nu aviserats.
Sjuttielfte etappen i Sveriges största vattenledning inleds däremot. Tunneln i Hallandsåsen får 4,8 miljarder extra.
Och förstoppningen i trafiksystemen i Mälardalen skall byggas bort. Bättre vore att inte proppa in så mycket i peristaltiken? Lavemang är ingen långsiktig lösning.
Landet är stort.
*****
Andra bloggar om: Miljö, Norrbottniabanan, Hallandsåstunneln, Korkat
Sjuttielfte etappen i Sveriges största vattenledning inleds däremot. Tunneln i Hallandsåsen får 4,8 miljarder extra.
Och förstoppningen i trafiksystemen i Mälardalen skall byggas bort. Bättre vore att inte proppa in så mycket i peristaltiken? Lavemang är ingen långsiktig lösning.
Landet är stort.
*****
Andra bloggar om: Miljö, Norrbottniabanan, Hallandsåstunneln, Korkat
Ny nisch
Kondomer, eller dödshjälp.
Frågar man sig.
Eller kanske bara ett simpelt njurbälte till mc-förare?
*****
måndag, april 02, 2007
Äktenskapstycke
Jag undrar om kyrkan har ensamrätt och tolkningsföreträde för ordet "äktenskap". Någon som kan upplysa mig?
Trams! "Äktenskap" är väl en numera juridisk term. Låt alla registreringar/vigslar/kalla're'va'ruvill vara sekulära. De som sedan vill hasta till kyrkan för att den samhälleliga insatsen inte är tillräcklig, får väl göra det.
Kanske skulle man låta kyrkan välsigna även andra saker för den som vill. Ett nytt bilköp, kanske. En efterlängtad platt-TV, eller varför inte en nydöpt hundvalp.
Skrock och fantasi verkar ju alltid aktuellt.
*****
Andra bloggar om: Äktenskap, Vigsel, Kyrkan, Hyckleri
Trams! "Äktenskap" är väl en numera juridisk term. Låt alla registreringar/vigslar/kalla're'va'ruvill vara sekulära. De som sedan vill hasta till kyrkan för att den samhälleliga insatsen inte är tillräcklig, får väl göra det.
Kanske skulle man låta kyrkan välsigna även andra saker för den som vill. Ett nytt bilköp, kanske. En efterlängtad platt-TV, eller varför inte en nydöpt hundvalp.
Skrock och fantasi verkar ju alltid aktuellt.
*****
Andra bloggar om: Äktenskap, Vigsel, Kyrkan, Hyckleri
Chatta loss
Utvecklat! Nu kan du ta med dig min chattruta till vilken sajt du vill. Du behöver inte vara inne på Ögonblick i norr för att slänga några ord med mig.
Överst till höger i chattrutan finns en liten fönstersymbol. Klicka på den och vips.... så lyfts hela härligheten till ett eget litet fönster. Fönstret kan du fånga upp och lägga på vilken sida som helst.
Invecklat?
Jovisst - Så länge man inte ens försöker så...
*****
PS. Det måste förstås lysa grönt i rutan för att det skall funka.
Och världen snurrar vidare
Värmerekord i mars
Poeter i kamp på scen
Forskare skapar blod som passar alla
Hotad kvinna fick ingen hjälp
400 promenerade mot svälten
Skoterförare körde in i båthus - bröt benet
Hela servicehuset svänger när pensionärerna tar ton
Plannja i guldsits
*****
Poeter i kamp på scen
Forskare skapar blod som passar alla
Hotad kvinna fick ingen hjälp
400 promenerade mot svälten
Skoterförare körde in i båthus - bröt benet
Hela servicehuset svänger när pensionärerna tar ton
Plannja i guldsits
*****
söndag, april 01, 2007
Prat-å-mat
"Det var den bästa drajjan jag druckit på väldigt länge", sade M., när jag ropade in till middagen i köket. Kocken, det vill säga jag, ville ha direktkontakt med gästerna och likt på ett finare hak låta dem se hela processen.
Vi började med en enkel mixad sallad (röd mangold, vattenkrasse och spenat), med lövtunna skivor av torkat nötkött, smulad punschädelost, rostade pinjenötter och en honungbalsamico.
Huvudrätten var en, vid det här laget, känd gammal favorit. Snabbgrillad färsk torsk på basilikamarinerade rödbetor, grön sparris, citronmarinerade solrosskott och en sparrisvinägrett.
"Snyggt", sade gästerna, mellan vinklunkarna. Rudera Chenin Blanc 2004, förstås.
Desserten blev en rödgrön röra. Avocadoglass med jordgubbssås och rullrån.
Bilder?
Näe - Det blev så mycket surr att kameran glömdes bort. Sex-sju timmar mat och prat, som avslutades med kaffe avec och whiskytryfflar.
*****
Vi började med en enkel mixad sallad (röd mangold, vattenkrasse och spenat), med lövtunna skivor av torkat nötkött, smulad punschädelost, rostade pinjenötter och en honungbalsamico.Huvudrätten var en, vid det här laget, känd gammal favorit. Snabbgrillad färsk torsk på basilikamarinerade rödbetor, grön sparris, citronmarinerade solrosskott och en sparrisvinägrett.
"Snyggt", sade gästerna, mellan vinklunkarna. Rudera Chenin Blanc 2004, förstås.
Desserten blev en rödgrön röra. Avocadoglass med jordgubbssås och rullrån.
Bilder?
Näe - Det blev så mycket surr att kameran glömdes bort. Sex-sju timmar mat och prat, som avslutades med kaffe avec och whiskytryfflar.
*****
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)