"Ser ni sälarna?"

Larmet går! Sälar i viken. Inte en, inte två. Massor. Det är grannarna som SMS-ar. Och jag rusar förstås ner till stranden med två kikare och en kamera (nja, faktiskt två kameror också), för att beskåda evenemanget.

Långt borta. På stranden till öarna ett par kilometer bort. Där ligger de. Men även ute på isen. Min tubkikare, med 40 gångers förstoring räcker inte till. Det blir ett "värmedaller" närmast istäcket och jag kan bara konstatera att fotografering är uteslutet.

Men jag räknar. Och räknar. Och räknar. Femtiotvå stycken, minst, får jag syn på. Både vuxna och kutar. En del ligger på motstående strand, medan andra dyker ner i för mig osynliga vakar.

En upplevelse är det trots allt. Roligt att se att sälstammen verkar må bra. Men säg inget. Då kommer kraven på skyddsjakt. Som ett mejl i högsta bredbandsfart.

Nöjd går jag upp till stugan och hoppas på att det nästa gång är min strand de väljer, för sin söndagsutflykt.

Alla prickar är inte sten!
Klicka och försök se.

*****

Andra bloggar om: Natur, Miljö, Luleå skärgård, Sälar

Skynda, skynda

Snälla!
Recept på rabarberpaj hitåt, tack.

Fort, fort..!

*****

Naturkraft

Kolla in den där stenen. Den stora. Vi beräknar att den väger ca ett ton. Det är vår "kajaksten", det vill säga den sten, som ligger vid vårt avgångs- och ankomstställe, när vi paddlar.

I år har havsisen bökat och grejat och helt enkelt vänt stenen ett kvarts varv. Stenen har alltså välts. Så nu är den rätt platt på toppen och har blivit en bra plats att sitta och spana på.

Tack för det, naturen.

*****

Jag måste säga...

.. att två hussvalor i hisnande flygövningar över havsis, känns lite malplacerat.

Jag blinkade till två gånger innan jag förstod.
Att så var det.
Faktiskt!
*****

Brytningstid

Skotta snö!?? Jo, för precis utanför mitt bloggarfönster finns en stor snöhög. Hopskottad av traktorn som plogar vår infart. Men med några raska spadtag (sisådär 573 stycken), så är den snart ett minne blott. Koltrast och svartvit flugsnappare ackompanjerar.

Jag gillar den här tiden på året. Det här är vår i Norrbotten. Vårvintern är skön på sitt sätt med skidåkning på havsisar och i fjäll. Men sen säger det pang, och så är barmarkssäsongen ett faktum. Bakom en sten i skogen, precis där vi för två veckor sedan gled in på vår tomt på skidor efter en tur i skogen, står nu några jungfruligt snövita krokus. Precis i det före detta skidspåret. Förmodligen växer de under snön och är mer eller mindre färdiga, när snön väl smälter.

Planterat har jag också gjort. Krypvide vid en vägkant. Stora gröna vida kuddar utlovas. Jaha - Bara att vänta och se. En djävulsspirea har också fått plats, där en gammal rosbuske tidigare tappat lusten. Rädisor och rödbetor har också påbörjat sin groningsprocess.

"Gräsmattan" är på sina ställen lite för blöt och har inte fått sin genomkamning ännu. Gödslad är den dock här och där. Med svartkorn (inte Blåkorn). Kallas även poronpixit.

Det blir säkert skitfint, vad det lider.

Skärgårdsvår

*****


Andra bloggar om: Norrbotten, Vår, Brytningstid

Nä, nu ska jag...

.. ut och skotta lite snö.

*****

Om du nu trodde att ...

.. jag vid det här laget befinner mig i stugan, fjärran från vimlets yra, så tror du helt fel. Det är nämligen precis där i vimlets yra jag befinner mig. Vimlar och äter. Vin och ostprovning. Firar med jobbet. Står här med ett glas skumpa.

Det tar en stund. Men senare bär det iväg. Mot stillheten, den relativa. Skogen är ju inte direkt stilla och tyst så här års.

Men en stund till blir jag här.
På Invit.

Skål och trevlig fredagkväll.

*****

Lunchamatörernas julafton

Jaha - Så skiner solen igen. Och då blir luleborna lunchsugna. När dessutom uteserveringen lockar, så blir situationen helt kaotisk på mitt stamställe. Slut på lugnet. Slut på friden. Slut på att snabbt få sig en matbit och njuta den i stillhet. Ofta med någon bekant, eller god vän.

Jag går på lunch klockan elva, bland annat för att det är så lugnt då. Och salladen är fräsch. Inga köer.

Idag ringlade kön ända ut på gatan, när jag kom några ynka minuter över. Och bara, bara nybörjare. Du vet, de där som inte vet vad de skall ha; de som skall fundera; inte har tillräckligt med pengar; ska leta upp ett giltigt betalkort djupt nere i en handväska; vet inte var besticken står; hittar inte brödet; och vet heller inte var de skall sitta.

Nä, tacka vet jag mulna, kalla, vinterdagar. Åtminstone mellan elva och tolv. Då får vi stammisar stället för oss själva. Det borde sommarfåglarna vara tacksamma för och släppa förbi oss i kön, låta maten tysta mun, och skänka oss, som håller stället igång på vintrarna, minst en tanke. Eller två.

Amatörer!

*****

Radiostyrt?

Pilotförbundet som organiserar cirka 100 av SAS 1700 piloter har lagt ett varsel om arbetsnedläggelse från och med söndag 18 maj, 2008 klockan 00.00.

Om varslet leder till arbetsnedläggelse bedömer SAS att det inte kommer att påverka några av SAS flygningar.

Uppdaterad information finns på ...

Jag tror jag tar tåget.

*****

Luleå 08maj kl 0845, jobbets bakgård.

"Jag är inte bara volvoägare.
Jag är dyslektiker också."

*****

Varumärkesmakt

- Vänta, jag glömde mina googles.

(Hört i norra Sveriges snötäckta fjälltrakter i helgen.)

*****

På förmiddagen...

.. pratades det om sista avsnittet av SVT:s Klass 9A, mellan kundsamtalen.

- Åh, jag satt och grät, sa B
- Jo, så var det, höll M med.
- Jamen alltså, där var det känslor, fyllde T i.
- Grät inte du också Bert?
- Nä, svarade jag. Man är väl karl.

-----

På eftermiddagen:

- Men alltså. Har ni tänkt på att vi i den här gruppen har då bara trevliga kunder.
- Jo, utrevliga.
- Verkligen. Man blir nästan rörd.
- Ska vi gråta en skvätt igen?

*****

Bara denna sista ...

.. bild från helgen.
Jag lovar!

(Klickbar, förstås.)

*****

- Ja, vänta nu...

... du kanske vill veta mitt namn först, sade kunden, som började med att framföra sitt ärende liksom lite från fel ände.
- Nej det behövs inte. Jag har dig här på skärmen. Jag känner igen din röst, sade jag.
- Hm. Jaså? Men vi har inte talats vid förr.
- Nej inte i det här sammanhanget. Men du var min psykologilärare läsåret 1967-68.

Hon blev imponerad.

*****

Söndag

En bra dag att dra hemåt.

*****

Imorgon är en annan dal...

.. sjöng vi på allsången i fredagskväll, på Christer Björkmanskt vis. Eller sjöng, var väl att ta i. Nej, vi sjöng inte ett dugg. Vi bara tänkte lite högt. Eller vi?.... Nej jag tänkte.

Så blev det i alla fall; en annan dal blev målet för lördagen. En av mina favoritdalar. Geargevággi.

Vi vaknar till strålande sol bakom rullgardinen. Vindstilla. En ordentlig skidåkarfrukost åker fram på bordet och ner i magarna. Vi kommer iväg vid 10-tiden.

Det är strängt uppför i början. Jobbigt och svettigt. En bit uppe på höjd planar det ut, men det är segt uppförslut hela vägen. Snön har lagt lite märkligt i år och det finns stora snöfria ytor på sina ställen, medan snön ligger mer än meterdjup, ja flera meter djup på andra.

En barfläck får bli vårt fikaställe, men jag tar en extratur ännu längre in i dalen för att fotografera. Här råder vinter, även om våren gör sig synlig. Jokken försöker bryta fram och glittrar i solen. Det porlar lite här och där under snön. En fjällvråk spanar efter byte längs fjällväggen ovanför. Ett snöskred dånar ner från en klippbrant högt ovanför oss och verkar aldrig vilja ta slut.


På vår återfärd får vi belöning för allt vårt svettiga strävande upp i dalgången. I behagligt medlut glider vi hemåt kilometer, efter kilometer. Blossande kinder trots solfaktor 25 eller mer och nöjda med dagen. En bastu, en öl i sen eftermiddagssol på farstubron. Lite snack och berättelser med och från övriga gäster. Det är livet.

Att vi sedan fick en middag bestående av Laphroaigkryddad älgcarpaccio, med hjortronsyltad shiitake, ingefära, hyvlad parmesan, rostade pinjenötter och lakritsbalsamico, som förrätt, följd av halstrad röding med blomkåls- och palsternackspuré, med ärtskott, fänkål och citronsky, gjorde inte livet sämre.

En bra avslutning på en bra dag.

Somnade ovaggad.

Jovisst ja... glömde. Vi åt hjortronbavaroise med vit chokladmousse till efterrätt.



*****



Här finns sommarbilder från Geargevaggi. Fascinerade dal.

Andra bloggar om: Livet, Norrbotten, Skidåkning, Mat

Avspänt

Stället som härbergerar våra ledbrutna kroppar är av enklare typ. Här finns inga flashiga restauranger, ingen spa-anläggning, ingen after-ski-pub. Här finns bara enkelheten, samvaron och improvisationen.

Rummen är spartanska. Våningssängar av "skåptyp". Köket är ett pentry. Liten bänkspis, trångt, enkel utrustning. Fyrbäddsrummet har fyra skedar, fyra gafflar, fyra knivar.... om det inte hamnat något extra exemplar från något annat rum här, förstås. Då kan man plötsligt hitta två vitlökspressar. Mycket användbart.

Icke desto mindre framställs här det mest utsökta måltider. Man gör så gott man kan.

Kvällens kompismeny blev löjromstallrik med avocado, creme fraiche, färska ärtskott och citron. Snaps därtill.



Huvudrätten var grillad fläskfilé fylld med chèvre och soltorkade tomater, och ungsrostad klyftpotatis.

Högst upp i huset finns ett sällskapsrum. Sällsis, allmänt kallat. Där samlas alla gäster på kvällarna. Det slappas, det dricks kaffe. Det pratas, skrattas...
Alla gäster blandar sig glatt i varandras sällskap.



Vi serveras vårt kaffe där, och bjuds av grannarna på fin cognac. Nordnorsk. Specialtillverkad för Värdshuset Skarven, en av Tromsös bästa restauranger. Ingen knussel. Flaskan ställs på vårt bord och vi får servera oss själva.

Så går det till.

Senare, när huset börjar tystna, drar vi oss tillbaka till vår egen lilla boning, där efterefterrätten dyker upp. Mörk Barbados- rom med chokladtryfflar.

Det blir vår nattfösare. Och snart är jag ensam kvar. Med bloggen. Man måste ju rapportera, så att ni får veta hur bra det är här.

I den här delen av landet.

Allt medan solen sänker sig över Vuodasreaidda.




*****


Andra bloggar om: Norrbotten, Dessert, Umgänge, Enkelhet

Alltså...

.. döh.. En så'n där förstuga skulle man ha.
*****

Livet som skidåkare

Gårdagens solspäckade färd över toppar och genom dalar höll fullständigt på att ta musten ur oss. Därför var det nästan lite skönt att idag vakna till en något mer balanserad gråhet. Då kan man ta det lite lugnare. Mesa på under en lång frukost och filosofera över livet och dess finurligheter.

Solen försvinner mer och mer bakom ett grått täcke. Det är varmt. Alldelses för varmt för att vara nyttigt för skidåkare. Inte ens natten har orkat sänka temperaturen under noll.

Vi gör i alla fall en liten tur. Liten, verkligen. För när vi kommer ut i terrängen märker vi förfallet. Skidorna sjunker ner i bottenlös snö och att staka innebär att man blir stående med halvmeterkorta stavar och ser förvånad ut.

Riktigt så hemskt var det väl inte. Men det händer mer än en gång och fick oss att inskränka tänkta planer till en liten fikatur. Där satt vi mot en sten. Solen försökte, men vi kände även regndroppar. Inspirationen tryter och vi vänder hemåt rätt snabbt.

Nu är bastun avklarad. En öl på solig bro. Jo, nu kom den fram till slut. Middagsfri är jag också. Medresenärerna är ansvariga ikväll. Skönt. Det doftar redan gott från det lilla köket och hemlighetsmakeriet är stort.

Självporträtt av fotografen, med äpple och skidstav.

*****

I en annan del av Sverige

*****


Andra bloggar om: Skidåkning, Norrbotten, Maj