Långfredag - Originalet

Dricker man elvakaffe klockan ett, så blir det lunch klockan tre.

Så är det bara.

I övrigt sitter vi bara i solen och ser snön smälta.
Det är så spännande.

*****

Missade ...

.. ett säkerligen spännande möte ikväll.

Markus Krunegård mötte Inga Juuso i deras gemensamma värv. Musik.

Mötet ägde rum i Vassijaure. Sveriges nordligaste järnvägsstation. Och i SVT 2, som den första delen av sex avsnitt där svenska musiker träffar den samiska musiktraditionen.

Tack och lov finns mötet på SVT-play, eller som repris flera gånger.

Vassijaure är en fascinerande plats i den svenska fjällvärlden. Jag har berättat om den förr.

*****

När vi äter middag ...

.. ringer stuggrannen. Min namne.
- Hej! Vad gör ni. Kom över på kaffe och en whisky sedan.

Det blir en stund med samtal om gamla bekanta, nya bekanta, Qui Gong, skidåkning (jag och B-O är gamla Skidfrämjarkolleger), hans nya kvinna har skrivit en bok nyss utgiven...

Ja det blir mycket prat om allt möjligt.

Och imorgon fyller han 69.
- Då kommer det folk. Säkert. Ja, då kommer K. och B. också.

K. är kollega till mig, men på ett annat av våra kontor.

- Kul, sa jag. Då får vi se om hon håller vad hon lovat.
- Vadå, frågar B-O.
- Ja, hon har lovat att titta in hos mig när hon kommer hit nästa gång. Det är ett år sedan, så vi får väl se om hon kommer ihåg.
- Jag påminner väl henne.

Vi går hem. Mörkret (Det mörker som inte är så mörkt längre.) har lagt sig och dimman smyger runt träden.

*****

Susar ut till lugnet i ...

.. stugan, efter halvdagsjobb. Blir bjuden på sen lunch. Ansjovispaj med vårsallad och ett svalt vitt vin.

I radion sitter Lotta Bromé och pratar trafik.
- Och nu ska vi höra hur läget är i mellansverige. Hallå Jönköping!

Mellansverige???

*****
Andra bloggar om: Förvirring, Sydsvensk geografiuppfattning, Lotta Bromé

Möte i skogen

- Va! Kommer ni redan idag, frågar fjolårskalven förvånat, när vi rullar in på Rånlandet.
- Nej, jag ska tillbaka till stan redan ikväll. Ska bara lämna av B. som är ledig imorgon. Själv måste jag jobba halva dan.
- Jaha, sa kalven. Men nu måste jag gå. Mamma råmar. Jag får inte prata med människor.

På havsisen spelar orrarna.
Kvällen är ljus.

Det ska bli skönt efter morgondagens jobb att få åka ut hit och känna att man är ledig i fyra dagar.


*****

Det är när jag träffar ...

.. Östergötlands läns landshövding på Storgatan, som jag förstår att det är storhelg på gång.

*****

En så'n där dag ...

.. då inget hände. Inte heller tog jag chansen.

Dagens horoskop:

Vill man vinna måste man ibland ta vissa chanser, och det här verkar kunna bli en sådan dag.

Pyttsan!

*****

Va?

Sensationell händelse i mediasverige.

Ett sanningens ord. Till och med flera. I Aftonbladet!!!? Förmodligen första gången sedan 1830, då tidningen grundades.

Det gäller vargattacken, med stor V, som nu valsar runt i pressen under stort ståhej.

Nu har Jan Guillou (som jag normalt inte har särskilt mycket till övers för) skrivit en mycket initierad krönika, som dels andas självkritik mot media, men även mot jägare.

En krönika som är på kornet, alltså.

Jag anade vartåt rapporteringen om de naturligt agerande vargarna skulle barka hän. Flera felaktigheter kunde höras i både radio och teve, och läsas i pressen.
DN hade sitt fel redan på första sidan:

Kvinna med hund utsatt för vargattack.
Rovdjursexperter slår fast att det var vargar som anföll en kvinna
som var ute och gick med sin hund och ettåriga dotter på söndags-
morgonen. Vid attacken, som inträffade i Riala utanför Norrtälje,
högg den ena vargen tag i hunden och drog in den i skogen.

Nej DN, och andra som handskas ovarsamt med sanningen. Ingen kvinna anfölls. Vargarna såg hunden, som sprang långt framför sin matte, som en inkräktare i reviret. Inget att fundera på över huvud taget. Visst var det tråkigt för hunden och för ägaren.

Naturen är ibland okuvlig och svår att göra något åt. Och framförallt ska vi nog akta oss noga för det. Den strävar alltid efter att kompensera våra fel, vilket vi bör acceptera.

Ingen människa har blivit attackerad av varg här i landet på många många år. Förmodligen flera hundra.

Skulle vi ha samma säkerhetstänkande i alla sammanhang, fick vi nog lägga av med allt.
Livet till exempel.

Läs den utmärkta krönikan.

*****
Andra bloggar om: Natur, Varg, Rovdjur, Media, Panik, Trams

Det var när den där snöklumpen under kajakerna ...

.. plötsligt började äta blåbärsrisknoppar, som jag insåg att snöklumpar normalt inte gör så.





*****

Som vanligt

Nog är det märkligt hur saker och ting upprepar sig. Idag planterades penséer, precis samma datum som i fjol. Och koltrasten kom, precis samma datum som förra året.

Men sedan är det sig inte riktigt likt.

Sommarvattnet kopplades på. Rekordtidigt. Det brukar ske vid Valborgsmässohelgen i vanliga fall.

Inte heller behövde jag bryta helgledigheten för att åka till jobbet och undsätta nedaskade resenärer. Tack och lov.

Tjohoo! Vatten i kran.

*****

Språkligheter

Hör ett reportage i Godmorgon världen i P1, som handlade om en viss sorts tygsko, som blivit så oerhört populär. Trots pris, trots kvalitet.
- Den är väldigt hipp, sa programledaren. "Alla" vill ha ett par.

Så nu är det hippt att hela Sveriges befolkning har samma sorts skor? Tänk - Jag trodde det var hippare att avvika, och inte jönsa med i amerikansk white trash-look.

Men skorna har börjat "utvecklas". Omdisajjnas. Bevars.

- Sedan vi började samarbeta med Marimekko kommer en annan typ crowd till butiken, sa den förmodat hippe affärsinnehavaren.

Crowden, verkar bestå av den nya människotypen "kulturtant" förstår man om man lyssnar vidare lite mellan raderna.

När det fascinerande reportaget är slut, säger P1-programledaren att
- Vi ska för ordningens skull också berätta att det finns tygskor av andra märken än det som nämndes i inslaget. Och av andra material.

Tygskor av "andra material", tänker jag.
Nej, nu går jag ut i solen istället.
Den består i alla fall av samma material oavsett hipp-grad.


*****
Andra bloggar om: Språk, skor, skräp, konsumtionssamhälle

Usch, sa Eskil

- Om vi i Sverige inför obligatorisk bedövning vid kastrering av unggrisar, betyder det att svenskt kött blir dyrare. Då kommer handeln att istället importera och sälja billigare, utländskt kött.

Hoppsan!
Tänk så hemska marknadskrafterna är, Eskil!
Har du plötsligt kommit till insikt över den sneda ideologi som du och dina allianskompisar så ivrigt förfäktar?

Ett framsteg.
Grattis!

Min ideologi säger mig istället att folk är humana mot grisar.

*****
Andra bloggar om: Köttindustri, Handel, Marknadskrafter, Regering, Eskil Erlandsson

Rånlandet 16apr kl 21.40

Efter en stressig arbetslördag med övertidsjobb (Det var ett idrottslag som plöstligt ändrade sin resa, med allt som därtill hör, med hyrbussar, hotell, måltider, taxibilar och annat, som behövde utöka sin resa med ett dygn), var det skönt att dra ut till stugan för att koppla av.

En enkel middag fixades.
Det blev lättstekt suovas, med lingonbräserad palsternacka och en sallad på fänkål och granatäpple. Ett fyndvin därtill. Intimo Malbec. Argentinskt från Patagonien, ett område jag gärna skulle besöka.


Efter avslutad disk, gick jag ut i den vårblåsiga kvällen. Nu är kvällarna ljusa. Ja - Det mörknar inte helt på hela natten.


Månen hjälper förstås till lite.

Haren sitter och funderar över vem jag är.






*****

Joe Labero, Robyn ...

.. och jag, har ett gemensamt. Det tänker jag på när jag strötittar och hör på den konsert med Robyn som sänds i SVT 1 ikväll.

Jag tillhör väl inte den "kundgrupp" som hon främst vänder sig till. Men jag kan inte låta bli att tycka att hon är urduktig. En självständig ung kvinna, med en enastående talang för det hon gör. Och jag gillar det. I alla fall det mesta.

Nåväl (ett av mina älsklingsuttryck, när jag vill göra en snygg övergång) - Nu var det ju det där med gemenskapen.

Hon står där på Berns scen tillsammans med sitt band, med sin ljusshow och den entusiastiska publiken.

Men jag var före henne. Nämligen 1987. Då uppträdde minsann JAG på Berns stora scen. Jojomän! Tillsammans med Joe Labero. Hur stort kan det bli?

Sedan delar vi en del sommarnöje också.
Jag och Robyn.

*****
Andra bloggar om: Robyn, Joe Labero, Bert

Hundjobb

En sådan här fredag blir oftast klassisk. Det är ett känt faktum i vår yrkesgrupp att fredag före påsklov (och andra lov också, för den delen), innebär ett uppvaknande. En plötslig insikt. Inte hos oss som jobbar i branschen, utan hos våra kunder.

- Jäklar.... Det finns ju ett liv bortom påsken också. Det hade jag glömt. Och säkert är det snart slut på ALLA platser på flyget till Indianapolis, Falmouth och New Dehli, så nu måste jag ringa. Nu, så jag hinner till after work'en. Tänker kunden. Eller rättare sagt kunderna.

Och ringer gör de, och mejlar, och kommer in.... Sätten är många.

Vi sliter som hundar för att få till allt på ett bra sätt. Fredagar är vår stressigaste dag, förutom måndag.

Bra medarbetare är ett måste. Vante är hund, och passar alltså för jobbet. Men han är lite tafatt på tangenterna. Det syns på skärmen. Det blir lite suddigt. Men kul att han vill vara med. Hoppar upp i knät, ger mig en puss på näsan och tittar intresserat på när jag jobbar.

Pulsen går ner. Lugnet bibehålls. Och vi tänker .... Jaha - det här är precis som på äldreboenden. Det blir mer harmoniskt med djur i lokalerna. Alla andra jämförelser givetvis åt sidan. Bort, bort.

1 minut och 30 sekunder innan stängning tar jag mitt sista samtal för dagen. En resa till MUR. Nåväl - frågan om den var snabbt avklarad. Jag ringer upp en kund som hoppat av otålighet i väntan på ett ryskt visum, som nu anlänt i god ordning från ambassaden. Han blir glad och vill komma in och hämta det redan imorgon.

Det går bra. Jag jobbar ju då.

Kul!?
Nja - Det finns roligare saker än att jobba lördag.

*****

Man ska inte vara feg

Lakritsglacerad kolja med fänkåls- och stjärnanisrisotto och ingefärskylda morötter.

Våga!

*****

Kämpar på

Förklara för mig ...

.. logiken i att regeringen nu vill införa ett femte jobbskatteavdrag nästa år, vilket "kostar" 15 miljarder kronor. Även pensionärerna skulle bevars få mer i "lönekuvertet".

Det handlar om några hundralappar till varje månad, både för arbetande och före detta arbetande.

- Vi vill göra något med statens överskott, sa regeringen.

Va? Går det så himla bra för moder Svea? Samtidigt vill man då sälja ut statliga vinstgivande företag "för att betala av på utlandsskulden". Företag, som om de sköts på rätt sätt kommer att fortsätta ge pengar till folkhushållningen. År efter år, efter år.

De där hundralapparna gör förmodligen varken till eller från i de flesta hushåll. Möjligen lite ökad konsumtion, och lite ökad miljöförstöring, lite ökad fetma, lite ökat meningslöst slöseri.

Nej - Lägg de där slantarna på förbättrad infrastruktur, lärarlöner eller högre kvalitet på åldringsvården istället. Plussa på med vinsterna från Vattenfall, Telia och andra statliga kassakor och lägg 101% skatt på chefsbonusar.

Det tror jag de flesta skulle må bättre av.

Byt regering!

*****
Andra bloggar om: Jobbskatteavdrag, Förskingring, Regeringen, Chefsbonusar,

Missade du ...

.. en viktig insikt ikväll?

Mattias Klums fantastiskt vackra och kloka film som ingick i SVT:s Vetenskapens värld idag.

Helt enkelt fantastisk.

*****

Vår lilla värld

I Riksgränsen, känd skidort i de riktiga fjällen, föll gult regn i helgen. Snön färgades svagt gul och förundran var stor. Vad var nu detta?

Man ska inte äta gul snö, heter det. Men vad ska man göra med den, då?

Ingenting.

Det är bara att konstatera att vi alla här på jorden levande varelser delar en gemensam resurs. Luften och atmosfären, bland annat.

Idag konstaterades att snön färgats gul av sandstoff från Sahara!!! Vår värld är inte större än så.

Så nu får man skidornas belag snyggt slipade medan man tar sig nerför pisterna.

Samtidigt får vi väl glädjas åt att det inte blåser från Japan.

*****
Andra bloggar om: Miljö, Riksgränsen, Sahara, Japan, Luft, Atmosfär, Varsamhet