Dofter från köket

Sol över sittpallens renskinn framför brasan. Där ligger dagens tidningar och kameran, som är ständigt beredd.

En whisky har serverats.

Fredagskvällen börjar.

*****

Vykort från ...

.. en av de vackraste städer jag besökt. Tromsø.

En god vän som jobbar där skickar helghälsning, och jag börjar längta till nästa besök där. Planer finns på att bestiga den där snötäckta toppen längst bort i bild någon gång. Vi har haft den under uppsikt länge, men vädret har ställt till det.

Men nästa gång .... Då!

Foto: Mats L

*****

Tänk att ingen har vågat ...

.. kommentera det här inlägget.

Är det månne så, att alla känner sig träffade?
Eller tycker du det jag skriver är helkorkat?

Hm!

*****

ALLA är feminister

Sarah Delshad, grundare av Muslimska Feminister, intervjuas i P1-Morgon angående handhälsning.

- Var och en definierar själv begreppet feminism.

Nu vet vi!

*****

Nyttig ...

.. fredagsmorgon.

Ute har det snöat.(Tur att det inte var inne.)

Igår bytte vi till sommardäck.
Jag fick hjärtfladder.

Det gick över.

*****

Kan inte låta bli ....

.. att delge er detta inlägg, som jag delade på Facebook. Det är så träffande. Förutsatt att man kommer ihåg herr Papphammar.

*****

Hör att ...

.. Miljöpartiet gjort bort sig för tredje gången på en vecka.

Planeringschefen Magnus Johansson utövade påtryckningar på Aktuelltredaktionen för att ta uppmärksamheten ifrån Kaplanfallet.

Han har nu tagits ur tjänst.

Hur är det fatt, egentligen?

*****

Kul kväll ...

.. med god mat och trevligt sällskap.

Bistro Norrland och Bishop's Arms. Filmfolk och konferensgäster.

Nästan fullmåne på aprilljus himmel, när vi vandrar hemåt.

Det är en fin tid.

*****

Hälsa - eller inte

Så har ytterligare en politiker lämnat sina uppdrag. Den här gången för en bagatell, kan det tyckas.
Men jag tycker att miljöpartisten Yasri Khans vägran att ta en kvinna i hand är mer än så. Det är diskriminerande.

Vi bor i ett sekulärt land. Här har vi tagit varandra i hand när vi hälsar i många, många decennier. Det är vårt sätt. Och jag förstår den kvinna, som frejdigt sträcker fram handen och blir avvisad. Det måste kännas både snopet och ytterst obehagligt.

Dessutom har vi alltid fått itutat att vi ska ta seden dit vi kommer. Och det gör vi. Titta på kvinnliga korrespondenter som rapporterar i TV från exempelvis Egypten. Hon bär slöja! Hon tar seden dit hon kommer.

Vi kliver inte in i en moské, utan att ta av oss skorna, när vi befinner oss på sightseeingtur i någon främmande stad i arabvärlden. Hemma i kyrkan har vi skorna på. Och så vidare, och så vidare ...

Nu kan man ju tycka att vi är ett demokratisk, tolerant och mångsidigt land. Må så vara. Men vi är som sagt också ett sekulärt land, utan ständiga bannor från konstiga trosuppfattningar.

Vi tänker själva.
Och diskriminerar inte.

*****

Skulle jag?!!

Mobiltelefonen har kommit att ersätta en hel del av vårt vardagliga liv. Den är mejlverktyg, eller en hjälp till att skicka korta meddelanden. Den är uppslagsverk; jag har både SAOL och Wikipedia som appar. Den håller rätt på hur jag sköter mig med daglig motion. Ibland lyssnar jag på radio (P1 förstås) via mobilen.

Jag kan se vilka specialerbjudanden jag har på Coop för tillfället. Var ett visst vin står på Systemet, hyllnummer och allt. Och om vinet överhuvudtaget finns i min butik. Jag kan blogga från mobilen och framförallt använda den som kamera i vardagen. Det finns en utmärkt kamera i Samsungmobiler.

Det händer också att jag använder den som telefon.

Skulle jag?!! Vara beroende?!! Missbrukare?!!
Hemska tanke. Lider jag av något farligt, tro.

Läser ett reportage i tidningen Filter, som tar upp farhågorna för att vi blir mer och mer beroende av vår vän. Eller ovän?

Med tanke på vad jag använder den till så skulle jag väl betrakta den som "vän". Jag vänder mig till den, när jag behöver ett råd. Det är väl sådant man har vänner till, bland annat. Och min mobil är bara en av många vänner. Må vara en som alltid finns tillgänglig.

Det långa reportaget tar upp olika aspekter på mobilandet. Där berättas om folk, som slängt sin nyaste mackapär och återgått till en gammal "vik-mobil", som klarar det som en telefon klarar, men inte mer. Bara för att bli av med sitt beroende.

Hur ser då beroendet ut? Ja, det varierar. Men så kallade mobilzombier är definitivt beroende. De där man möter på gatan med blicken på skärmen och helt omedvetna om den levande världen omkring dem. Jag har någon gång bara stannat, när jag ser någon komma rakt emot mig, och fått en skräckslagen blick från zombien, när hen mer eller mindre trampat mig på tårna. Det är rätt kul, faktist. Prova! Men varför ska just jag väja för den skog av framrusande robotar, som man exempelvis möter på Drottninggatan i Stockholm. Jo, tro mig. Det är värre där än här hemma.

Nå - Är jag då beroende? Då tipsar reportaget om ett självtest. Med darrande fingrar gav jag mig in på sidan och genomförde testet. Det tog några minuter. Och svaret kom:

Du behöver kanske låta din mobil ta semester..
Mobilanvändandet verkar ta lite väl mycket av din tid och energi. Det kan vara bra att se över dina vanor och ändra på dina rutiner.

Va! Skulle jag?!! Näe - Det kan inte stämma, tänkte jag. Jag gör om. Det visar sig att jag missuppfattat en fråga och svarat rakt motsatt till vad jag tänkte. "Lämnar du telefonen påslagen på natten? (Sätta den i tyst läge räknas inte.)?"
Där svarade jag rätt, den andra gången jag försökte. Övriga frågor svarade jag precis som tidigare, och det visade sig att där gick någon gräns; avstängd mobil på natten ger pluspoäng:

Du har inte ett problem..
Grattis! Ditt mobilanvändande verkar vara under kontroll.

Puh!

Och det ska du veta: Jag går inte omkring på stan och pratar högt och vitt med hött och mött, hållandes telefonen som en hårdbrödsmacka framför munnen. Inte på något annat sätt heller, om det inte är något verkligt akut. Jag svarar, men ber att få ringa upp, när jag kommer på ett ostört ställe.

Inte heller - aldrig någonsin - tar jag upp telefonen ur fickan och svarar om jag står i kassakön på ICA eller Konsum, eller för den delen någon annan kö. Jo, jag kanske tar upp den och trycker "avvisa samtal".

Aldrig skulle jag gå omkring med hörlurar, eller öronmusslor ute i offentligheten. Jag är för nyfiken.

Hör jag inringaren svagt, höjer jag volymen istället för att tro att jag hörs lika dåligt, och därmed höjer rösten till något som liknar tenorsångarnivå i någon opera.

Man kommer långt med sunt förnuft och vett och etikett. 

*****
Här hittar du testet.
Länk till tidningen Filter finner du om du klickar på omslaget här i högermarginalen. 

Läs även andra bloggares åsikter om Mobil, Mobiltelefon, Vett och etikett, Beroende, Mobilzombier

Oj!

Såhär presenteras bilden i min mobil.

Vet egentligen inte hur jag ska tolka detta. Fick ett mejl från Google, som gratulerar till att en bild som jag tagit har visats över 200 000 gånger. Och nu vill de värva mig som "lokalguide" för Luleå på Google maps.

Nu är jag ju lite tveksam till konstiga mejl. Men det här är definitivt skickat av Google. Däremot undrar jag lite över hur bilden hamnat där den hamnat. Jag har definitivt inte aktivt skickat dit den. Den har däremot funnits i min blogg en gång och Blogger är ju en Googleprodukt. Så beröringspunkter finns ju, förstås.

Nu vill de att jag går vidare och förser dem med fler bilder mot en liten ersättning. Bland annat 1 terabite datautrymme hos dem. Vad jag nu ska ha det till. En terabite är ju oherrans mycket.

Någon annan som fått ett liknande jobb. Hur har du gjort?

*****

Ny bok

Jag hörde mycket om denna författare kring jultid, då den här boken tydligen kom ut. Lovord från många håll.

Har du läst den, eller hans förra som hette Frihet?

Renhet ligger nu på mitt sängbord. 



*****

Kvinnan vid bordet intill ...

.. på fiket, hejade plötsligt på mig.

 - Känner du igen mig, frågade hon.
 Jag blev rätt ställd, måste jag säga. Men det var nånting ...
 - Jo, på något sätt, sa jag. Men jag vet inte varför eller varifrån.
Men så slog det mig.
 - Jamen, det är ju Mona, sa jag.
Hon sken upp.
 - Persson på den tiden, la jag till med ett litet uns av ett frågetecken i tonfallet.
 - Det stämmer bra, sa hon.
 - Men jag kommer inte riktigt ihåg varifrån, men jag tror du bodde på Krongårdsringen 18.
 - Oj, sa hon. Det kommer jag knappt ihåg själv. Men det stämmer nog.
 - Jag bodde på 22:an, sa jag.
 - Ja, jag känner då igen dig, men jag kommer inte ihåg vad du heter.
Jag presenterade mig.

Vi bodde alltså i samma hus två ingångar från varandra, Hon är två år yngre än jag, så vi har inte gått i skolan tillsammans konstaterade vi. Men vi fick en trevlig "kom-ihåg-stund" från 50-talets mitt, tills hennes väninna stoppade henne och sa att "nu har vi lite bråttom; vi skulle ju ....".
 - Javisst'ja, sa Mona, och vi sa hej till varandra.

Det är sån't som händer.

*****

Föreläsning

Idag har jag äntligen kommit mig för att utnyttja en av de möjligheter som jag aldrig haft förrän nu, efter delpensionen.

Jag gick på föreläsning på Vetenskapens hus. Lunchföreläsning till och med, även om jag hade ätit innan. Men man är välkommen ändå.

Det var f.d. meteorologen från SVT, Per Holmgren, som numera jobbar som expert på klimatrelaterade frågor inom försäkringsbranschen, som berättade sammanfattande om vad vi kan vänta oss av kommande decennier.

Han pekade bland annat på att de förändringar vi upplever nu, inte beror på hur vi uppträder i dagens läge. Det är istället konsekvenser av hur vi levde under 60-, 70- och 80-talen.(!!!) Av det bör vi inse att vår livsstil idag kanske inte visar sina negativa konsekvenser förrän 2040 och senare. Fram till dess kämpar vi vidare med det som vi hittat på från 80-talet och tills nu. Vi lämpar alltså över problemen till kommande generationer.

Samtidigt skrämmer det mig att vi också skapat självgenererande effekter. Som exempel gav han att den ökande temperaturen (2015 var jordens febrigaste år.) innebär större avdunstning från världshaven. Vattenånga är en klimatgas och lägger sig i vår luft och orsakar ännu mer värme och ännu mer nederbörd, som dunstar, avger vattenånga som lägger sig i vår luft och ..... Ja, du förstår effekten. Det rullar på. 

Det förnekades heller inte att det efter Parismötet i höstas finns vissa ljuspunkter. Tekniken går också framåt. Vi bör sluta nyttja fossila bränslen. Helst omedelbart, vilket ju är omöjligt. Men det finns också möjligheter. Se min text i bilden nedan!

Efter föreläsningen gavs tid för frågor. Det kom upp en hel del och det drog ut på tiden lite för länge. Egentligen hade jag velat ställa frågan:
 - Hur får vi alla norrbottningar, och svenskar i allmänhet att sluta lovorda att vintrarna blir kortare och kortare, och att snön försvinner alldeles för tidigt nuförtiden. Folk verkar ju älska det, konstigt nog.

Men jag hann inte.

*****

Femårsrepris

Om språkligheter, tönterier och skor.

*****

Luleå 17 april kl 22.16

Allt är lugnt. Stan är lugn och tyst. Bara enstaka flanörer på väg. Hit. Dit. Bort. Hem. Eller till hotellet.

När jag närmar mig gården hemma, sprakar norrskenet ikapp med månen.

*****

Om du nu tycker att du ...

.. mår bra såhär på söndagseftermiddagen, så ska du inte lyssna på den dokumentär som gick i P1 nyss.

Den får dig garanterat att må illa. Men den är av det nyttigare slaget, trots allt.
Dokumentären, som verkligen ifrågasätter hennes ställningstaganden handlar om en ung kvinna

• som ansluter sig till IS
• som ångrar sig
• som tycker att piskstraff för otrohet är lämpligt ändå, även i Sverige

Här hittar du den.

Religion i botten. Vem kunde tro något annat? 

*****

Någon har trott ...

.. att desserten ligger längre in. Där inne i mitten, nå'nstans. Grävt och grävt för att komma åt. Övriga har nöjt sig med mindre och bara tagit för sig av vad de orkat äta.

*****

Jo - Solen kom ...

.. igår, trots allt. Den sken från en klarblå himmel med sitt gyllene seneftermiddagsljus.
I exakt åtta minuter!!!

Sedan återställdes ordningen petimäteraktigt.

Och idag ser det ut såhär.

*****

I den norrbottniska ...

.. skymningen vid åttatiden går jag ut och hör orrar långt ute på fjärden.

Ställer upp tubkikaren och hittar två stycken någon kilometer från vår strand. Tar en bild på "fri hand" genom kikarens okular.

*****