Kvinnan vid bordet intill ...

.. på fiket, hejade plötsligt på mig.

 - Känner du igen mig, frågade hon.
 Jag blev rätt ställd, måste jag säga. Men det var nånting ...
 - Jo, på något sätt, sa jag. Men jag vet inte varför eller varifrån.
Men så slog det mig.
 - Jamen, det är ju Mona, sa jag.
Hon sken upp.
 - Persson på den tiden, la jag till med ett litet uns av ett frågetecken i tonfallet.
 - Det stämmer bra, sa hon.
 - Men jag kommer inte riktigt ihåg varifrån, men jag tror du bodde på Krongårdsringen 18.
 - Oj, sa hon. Det kommer jag knappt ihåg själv. Men det stämmer nog.
 - Jag bodde på 22:an, sa jag.
 - Ja, jag känner då igen dig, men jag kommer inte ihåg vad du heter.
Jag presenterade mig.

Vi bodde alltså i samma hus två ingångar från varandra, Hon är två år yngre än jag, så vi har inte gått i skolan tillsammans konstaterade vi. Men vi fick en trevlig "kom-ihåg-stund" från 50-talets mitt, tills hennes väninna stoppade henne och sa att "nu har vi lite bråttom; vi skulle ju ....".
 - Javisst'ja, sa Mona, och vi sa hej till varandra.

Det är sån't som händer.

*****