Vad annars

"Vi har en tradition då jag och Nobelstifelsens ordförande åker ut till Alfred Nobels grav. Det är alldeles dött därute."

(Lars Heikensten, Nobelstiftelsens VD i en intervju i P1 Morgon angående traditioner den här dagen.)

*****

Vilka tröttsamma ...

.. människor är den där Familjen Hammarström som SVT trailar om så fort det finns en skarv mellan två program?

Bästa sättet för att få mig att inte titta på det programmet. Jag är redan less.

*****

Klok tioåring

När jag gick i fyran för 59 år sedan, svarade jag på enkät, som vår lärare gjorde i klassen. Det gällde att ange vilket ämne man tyckte bäst, respektive sämst om i skolan.

Idag hörde jag en hårresande historia på radion. Det var en intervju med en ung mamma, som förlorat sitt barn. Den nu tjugoåriga mamman blev kidnappad av IS och såld till fyra olika män som sexslav.

Den fjärde mannen var emir och var den man, som gjorde kvinnan gravid. När hon hade fött sin dotter blev hon ofta misshandlad av fadern som var muslim. Även barnet blev slaget. För kvinnan var yazidier. Barnet var alltså "oäkta". Alltså inte rättrogen, enligt emiren.

Så småningom kom kvinnan i alla fall hem tillsammans med sitt barn. Där blev hon givetvis förkastad av sina egna. Hon hade ju fått ett oäkta barn. "En mördares barn", enligt hennes egna. Alltså var hon tvungen att lämna bort dottern.

Jag tyckte sämst om ämnet kristendom i enkäten i klass fyra. Jag hade motiverat mitt svar:
"Jag vill inte blir religiös".

Tänk att jag var så klok redan då. Och det har hållit i sig.

*****
Hela historien om den unga mamman, kan du läsa här.

Måste ha varit ...

.. medvetslös inatt. Jag har inte hört ett endaste ljud från nattens snöröjare på gatan utanför. Trots att jag sover med öppen balkongdörr.

Kvalìtetssömn.

Skönt!

*****

Paris - brûle-t-il?

Det känns igen. Rubriken: Brinner Paris? Från början är det titeln på en film från 1966 som handlar om andra världskriget. Jag såg den samma år på Palladium i Kiruna, där jag bodde på den tiden.

Två år senare var det dags igen. Paris brann. Då var det 68-revolten, som sånär störtade Frankrike i inbördeskrig, sägs det, såhär i efterhand. Det var väl så främmande att jag inte ens tänkte på det. I alla fall inte då. Men i efterhand har jag fått höra historier.

Nu brinner stan igen. Och det är svårt att veta vart detta barkar hän. Folk är förbannade på Macron och på regeringen i stort. Det säger att de inte har råd att leva mer än halva månaden på grund av låga löner, låga inkomster och höga priser. Månadsinkomster på 1000 euro talas det om. Det är ju inte mycket som lön betraktat.

Om det var främmande att tänka inbördeskrig 1968, så känner jag mig främmande inför att välfärden skulle vara så usel i Frankrike nu, 50 år senare. Är det verkligen så?

*****

Vad gör man ...

.. om man inte vill gå ut på slagfältet, där shoppingsugna springer om, och på varandra som myror i en myrstack. Nja, förresten ... myrorna klarar nog det där bättre.

Men är jag i stan, vill jag ju inte bara sitta hemma. Alltså går vi på galleri (Nej - inte galleria!)

Kommer du ihåg programmet Konstnärsdrömmen i SVT? Den där tävlingen där proffsiga amatörer fick utmaningar varje vecka och fick sina verk bedömda av mer berömda proffs. Där deltog en kille från Junosuando i Tornedalen, Joakim Karkea. Han vann inte, men om jag inte minns fel blev han tvåa. Jag skrev om programmet då, med vissa synpunkter.

Största målningen mäter ca 1,5 X 0,8 meter.
För 58 000:- är den din!

Han har utvecklats och lär nu försöka leva på sin konst. Och för tillfället ställer han ut på Galleri Lindberg här i stan. Det är andra gången på detta galleri. Det gick tydligen bra förra gången. Han målar akvarell. Stora sådana. Den största tavlan på utställningen är inte för hemmabruk, kan jag tänka. Det är också den dyraste och kostar 58 000:-. Så den fick hänga kvar.

Ja, jag köpte ingen av de mindre heller, tyvärr. Jag hade kunnat tänka mig flera stycken.
Skämtade med galleriföreståndaren, när vi var nöjda med titten.
 - Tack för idag. Men vi återkommer på mellandagsrean.
Han tog det på rätt sätt. Med ett skratt.

(Klicka på bilderna för fullformat!)

Många var sålda. Men inte den längst till vänster.

Gamla släktfoton kan tydligen integreras i akvareller. Hur, vet jag inte, eftersom konstnären inte fanns på plats.
Men en kul idé, och fint var det.

*****

Jag tror ...

.. det börjar bli jul, när mammas gamla syltkruka glimmar av pumlor, krydd-, olje- och vinägerhörnet får "upplysning" och tomten har vaknat i sitt hus i fönstret redan när vi äter frukost.

*****

Tvehågsen

Nog märks det att vi närmar oss jul. En sväng till Konsum en eftermiddag i december gör att säsongen bekänner färg. Jösses vad mycket folk. Överallt. På gator och i affärer. Ändå är klockan bara halv tre på eftermiddagen. Va! Jobbar inte folk? Är man ute och kompar, för att göra slut på pengarna, eller vad är det frågan om.

Nåja. Jag får väl glädja mig åt att affärerna ännu så länge verkar ha viss dragningskraft, istället för att alla sitter hemma och handlar på nätet.

Skönt är att komma hem till gården och lugnet ... Men då öser radion på med skräckhistorier från hela världen. Till exempel att en femtonåring med hjälp av vuxna, försökt köra in på polisens gård i Västerås och hota med skarpladdad pistol. Han åkte dit, för mordförsök. De vuxna togs till förhör. Och jag hoppas innerligt att de får stanna där. Länge!

Den här fina innergården är det inte många utomstående som känner till.

Frågan är: Är det lugnt, eller är det inte.
Ingen regering.
Ingen törs lägga ner Svenska Akademien, trots att det vore bäst. Börja om från början med nya ledamöter. Och fråga inte Horace!

*****

Eftermiddag

På lunchrestaurangen dök idel bekanta upp. Först kom Magnus brorsa. Han såg mig inte. Sedan kom Carin S. Hon såg mig inte heller. Sedan kom Peter, en gammal elev till mig från det som på den tiden kallades Yrkesskolan, där jag undervisade 1969. Han såg mig inte heller, förrän efter ett tag. Han satt så att jag hade ryggen åt honom, men ändå kände han tydligen igen mig till slut och kom och klappade om mig. Sedan dök Britta Bergström upp. Henne känner jag inte annat än från Allsång på Skansen och Så mycket bättre. Och inte tog det slut där. Benkes systerson kom in genom dörren och gled förbi, trots att vi vinkade ivrigt. När han gick för att hämta kaffet efter maten smög jag efter och klappade honom på axeln. Vi fick en pratstund. Sedan passerade Janne W vårt bord och hejade.

Ja, så där gick det an. Vi hade ju två kompisar med oss till bords och de hälsade och vinkade åt en massa håll också. Det var bekantskapsstimsdag. Uppenbarligen.

Och visst fick jag kontakt med Carin S, också. Nere i foajén satt hon och jag gick fram och vinkade åt henne, där hon satt och pratade i sin telefon.

Senare på eftermiddagen gick vi en runda i stan. Bara för att det var så vackert. Snön förgyller. Det är 7 minusgrader. Mörkret kommer vid tretiden. Men jag är inte känslig för det. Lika lite som jag värjer mig från sommaljuset. Det är fina företeelser, båda.

Finlule!

Norra hamnen. Norrbottensteatern och teaterhögskolan i bakgrunden.

Mys hemma hos fåglarna i höghuset i Hermelinsparken. I bakgrunden landshövdingeresidenset.

*****

Var det ingen mer ...

.. än jag, som gillade den här snubben?
 
*****

Fullmatat

Hur påverkas vi av ljud? Ja, jag vet att jag kan bli väldigt irriterad på ljud ibland. Men andra ljud är ju angenäma. En porlande bäck, till exempel. Men med omotiverad musik i teve- eller radioinslag är det annorlunda. Eller med julmusik i kubik i affärerna. Nu är jag ju inte speciellt drabbad av sistnämnda, eftersom jag inte är någon shoppare av rang.

Klicka på bilden för läsbarhet.

Idag var jag på Vetenskapens hus och lyssnade på en lunchföreläsning om ljud och hur de påverkar människan. Det var professor Örjan Johansson från Luleå tekniska universitet, som berättade intressanta fakta om ljud, och påverkan. Hur man förebygger hörselskador. Hur man bygger för att dämpa ljud. Hur man planerar städer på bästa sätt. Fläktljud som hjärnan rationaliserar bort och som man inser att man hört hela tiden, när fläkten stängs av, och det blir tyst. Sådant berättade han om.

En frågestund blev det också och jag hade tänkt ställa frågan om varför man blir så irriterad av julmusik i affären. Men jag insåg att det kanske mera hörde till psykologi.

Som med alla professorer blir det mycket detaljerat, så jag har inte förmåga att redovisa alla detaljer här. Men intressant var det. Du får nöja dig med det.
-----

Efter föreläsningen var det bara att gå iväg åt ett annat håll i stan. Folkets bio och eftermiddagsföreställning av filmen Gräns.

Den handlar om Tina, som jobbar i ett färjeläge där hon står i tullen. Hon har en märklig egenskap, som gör att hon kan lukta sig till människor som försöker smuggla. Hon känner bland annat lukten av skam, säger hon. Hon är egentligen ett troll.

Filmen är belönad i Cannes.

Vad säger man om den då? Fascinerande, fantasieggande, skrämmande. Rätt bra alltså, även om jag tyckte den stundtals blev lite seg. Klart sevärd, om utanförskap, om annorlundahet (nytt ord påhittat av mig), om människan.

Läs mer om filmen här.

-----

 Ibland blir det körigt i pensionärslivet.

*****

Äntligen ...

.. lite stämning i stan. 

Jag tar gärna en omväg genom stadsparken på väg hem från lunchen, när vädret är fint.

*****

Ett fynd till

Råkade kana in på ett isländskt program på utmärkta Kunskapskanalen igår.

Isländska möten hette det. Och igår mötte vi en kille, Jökull Júlíusson. (För enkelhetens skull kallas han för JJ.) Han ingår i gruppen Kaleo, där han är frontfigur. 

Märkligt att vi, eller åtminstone jag aldrig hört talas om gruppen. Gruppen bildades 2012 (!!?) och programmet var gjort 2016 och dokumentären visar att de då gjort succé i världen.

Vilken röst! Det här är ytterligare ett fynd i likhet med Albin Lee Meldau, som jag berättade om häromdagen. 

Kanske inte i samma stil. Här är det mera bluesigt. 

Lyssna på denna mix! (Den innehåller en del andra artister som mellanspel, men alla är bra.)

Han är en jäkel på att vissla också. Det lärde han sig bara för några år sedan.

Varsågod för tipset!

Och jag förstår inte hur jag har kunnat missa. Eller är det bara jag som gjort det?

*****

Inte vet jag ...

.. vad jag gjort förutom varit snäll. Men av våra sammanlagt sex stycken orkidéer, har fem beslutat blomma. Fyra står i knopp. En slog ut i helgen.

Får jag presentera Phalaenopsis.

*****

Slänger en blick ...

.. ut genom fönstret och upp mot gatlyktan utanför. Det snöar. Äntligen! 

Räddade en labbtid i eftermiddags, då Benke plötsligt kom på att han skulle till vårdcentralen. Det var tio-tolv minuter till att han skulle vara där för en rutintest.
 - Jäklar, sa han.
 - Ja, kan köra dig, sa jag medveten om att om han skulle köra själv blir man kanske lite försenad bara för att man inte hittar p-plats.

Vilket mörker! Fuktigt och mörkt, och regn i luften. Allt ljus sugs upp och man ser knappt upplysta gator ens. Höll på att missa en korsning, som jag tyckte skulle ligga 25 meter längre fram än den i verkligheten gör. Men det gick bra.

Så snön kommer som en befrielse. Det är också utlovat mer i nästa vecka.

Det ljusnar.

*****

Jag blir så vilsen

Hur ska man nu veta. Får man inte vara hysterisk längre?

Stenålders-, flygvärdinne-, sjuksköterske-, nutella-, vatten-å-bröddieten.

Hur är det med dem?

Får man äta vad man vill nuförtiden? Så hållningslöst. Inga regler.
Det går utför med gamla Sverige.

*****

Vad hade det varit ...

.. för fel med Legenderna, Jul vid havet, Jul på is, eller Julekväll?

Varför skäms vi så för vårt eget språk?
Eller tror arrangörerna att vi tycker det är tjuuuusigare med engelska.

Jag tycker tvärtom. Det är stor svart töntstämpel på de där annonserna från lördagens lokaltidning.

*****

Vilken kille

Det är inte ofta jag tittar på TV4. Men Så mycket bättre är ett undantag.

Idag blev jag frälst. Jag har tidigare drabbats av hans The weight is gone. Vilken låt. Vilken röst!

Albin Lee Meldau. Vilken artist!

*****

Mellan ...

.. de duktiga, svenska damernas och de mediokra, svenska herrarnas bedrifter i Lillehammer, går vi långa rundan.

Varmt, tyst och grått. Men vi klarar oss från regn.

Förra helgen, då vi inte var här tog sig flera av våra grannar ut på de fina skridskoisarna i strålande sol och obefintlig vind. Nu är det omöjligt. Isen håller nog, men sydvindarna har ju pressat upp havsnivån 80 cm över medelvärdet. Alltså måste man ta båten ut till isen, om man nu skulle vilja.

Vår runda är snabbt avklarad, och vi kommer hem till saffransapelsinbullar och gott kaffe.

Bäste svensk ligger på 17:e plats för tillfället.

Hurra för tjejerna!

OBS! Färgbild.

*****

Decembermorgon

Nog blir jag undrande över sakernas tillstånd i världen. Mänskliga, politiska, klimatologiska.

Inte mår den bra, planeten jorden.

Tur att man kan dra sig undan lite i ett hörn, även om det är svårt att inte fundera.

December går ut i stor stil med en natt där termometern inte krupit under 4 grader. PLUS!

Gräset lyser grönt. Pärlhyacinterna har tittat upp. Och har blivit harsallad. Alltid till någon nytta.

Och sydvindarna fortsätter. Vi får se om isen på fjärden får ligga.

December.

*****