Äntligen ...

.. visade sig solen. Efter många veckor med dimma, duggregn och plaskregn, var himlen blå på morgonen. Läge för utegång, alltså. En tur ner mot Södra hamnen och Rönnbäcks fisk, som börjat komma hit på onsdagar med sina fina produkter. (Tidigare har de bara funnits på handelsområdet Storheden utanför stan.) Dyrt - ja. Men bra grejer. Trevlig personal, som känner igen en som stamkund och ibland ger förmåner i form av rabatt.

Efter gjorda inköp drar vi hemåt. Det är väl 500 m eller något sådant. Det är bra att bo centralt. Lunch och sedan återigen apostlahästutflykt i vackervädret. 7 plusgrader, vindstilla, sol. Duger bra! Det gör oss berättigade till en fika på stan, där vi träffar flera bekanta. Några känner vi, andra är bara stammisar och hälsar. Det är annars rätt skönt att bara sitta här och glo. Utsikten mot gatan är generös. Karlsbaderbullar och kaffe på bordet, innan vi går hem och tar rätt på tvätten, som 'Inga' har fixat. 

Bra dag.

Södra stadsfjärden förbereder ridåöppning. (OBS! Bilden kan även hamna på TV ikväll.)

Uppdatering: Jodå

*****

Novemberljus

Såhär på senhösten lyckas solen komma in i vårt kök, som ligger i nordlig riktning. Den tar hjälp av byggnaden på andra sidan gården. Reflexer av fönster och blanka ståldetaljer i fasaden.

Det tackar vi för. Och framförallt tackar vi för att gråskan, som rått i flera veckor, nu har gett sig.

På andra sidan frukostbordet⁶

*****

Här traskade man iväg ...

.. i regnet för att få vaccination mot covid och influensa, bara för att konstatera att drop-in-möjligheten var omöjlig. En sköterska mötte i dörren och sa - "Tyvärr. Kom tillbaka på torsdag. Vi har fullt."

Jag blev sur. Det här med vaccination har tidigare varit så bekvämt. Man ha kunnat boka tid på nätet, istället för att ställa sig i kö. Kö och kö - idag såg det ut som att entrén till hälsocentralen var igenkorkad av en folkmassa. 

 

Det var bara att traska hemåt igen. Nu i duggregn.

 

Men så kom jag på att jag hade en present att hämta. Det var Postkodlotteriet som häromdagen skickade e-post om det. Jag skulle vara gå in på närmaste Akademibokhandel och visa upp mejlet, så skulle jag föräras ett klockgavelhus. Lätt och elegant. Avklarat på en minut, eller två. 

 

Nu står det redan i en hylla och lyser

 

Så borde regionens service också fungera.  

 

 

 

 

Dagen fortsätter med regn, regn och regn

*****

Hur mycket ...

.. skärmtid har du? Det är något som diskuteras ganska mycket sedan en tid. Då har det ofta gällt ungdomars användande av mobilen med besök på alla sociala medier, m.m. Och det är klart - det är inte nyttigt att vara tillgänglig hela tiden.

I dagens DN finns ett reportage som berättar om en skola som helt har förbjudit eleverna att ha mobilen med sig. Även på rasterna är det nej. Reaktionerna har varit väldigt olika. Några känner sig nöjda, dvs. de menar att det inte spelar någon roll. Andra är djupt berörda.

Även föräldrar har fått säga sitt. Där reagerar jag mycket på den mamma eller pappa som 'inte kan komma i kontakt med sitt barn på hela dagen' och tycker att det är fruktansvärt. 

Jag har gått i skola i 12 år. Inte en enda gång på dessa tolv år behövde mamma eller pappa ta kontakt med mig. Dessutom tog jag mig till skolan helt på egen hand. Vi hade ingen bil, så jag kunde inte bli skjutsad. Hur i herrans namn klarade jag dessa år? Och hur kände föräldrarna?

Nåväl - skärmtid. Hur mäts den? Själv kan jag i min mobil se att jag hittills idag har använt skärmen/mobilen i dryga 2 timmar. Vad har jag gjort? Jo, jag har använt Wikipedia, stegräknare och spelat lite Quiz. Lite tid på Facebook och Instagram har jag också slösat. 

Men det är ju inte allt. På min platta har jag också läst DN:s söndags- och måndagsnummer eftersom vi bara prenumererar på den digitala versionen. Men den tiden räknas ju inte in i statistiken. 

Och nu sitter jag ju framför datorn. Den har också skärm. Jag har rensat mejlboxen och bloggat (som synes), så det har väl tagit någon halvtimme.

Jag är säker på att jag kommer att se på TV också. Det är också en skärm. 

Så hur mäter man skärmtid?

 

*****

Var får de sina idéer ...

.. från, alla dessa terrorister? Massmord i Örebro på en skola. Skadeskjutning av sex personer i Gävle. Och nu ett fruktansvärt knivdåd på ett tåg i England, där ett tiotal personer drabbades.

Jag vet 'terrordåd' oftast relaterar till ideologiska motiv. Religiösa, eller politiska. Englandsdådet betecknas inte som ett sådant, enligt polisutredningen. Men ... är inte allt detta terror? De tycker jag.

Hur har nu denna typ av brott uppkommit i så ökad omfattning. Vad är det för människor som tar till dessa metoder för att skapa skräck? Vad inspirerar till våld?

Barnförbjudna filmer såg man på biograf förr. Barn fick inte se dem för att de var hemska och blodiga. Man ville inte skrämma unga människor.

Hur är det nu? Jo - allt finns i din dator eller i din mobil. En tvååring kan mycket väl se en skräckfilm. Kanske inte medvetet uppsökt, men rätt enkelt att kanske hamna på när man leker med en skärm.

När man ser film är man en passiv åskådare till det som händer. Man kan inte påverka. Men hur är det nu? Jag vet att jag tagit upp detta förr, och jag förmodar att jag nu kommer att bli kallad moralpaniker. Men det struntar jag i.

Datorspel!!! De verkar i stor utsträckning syfta till att döda, döda och döda. Åtminstone de exempel som man ibland får se i TV-inslag. Det finns e-sportturneringar där folk samlas och spelar och tävlar om vem som är bäst. För poäng får man för alla man tar livet av. Här kan man, i motsats till filmtittande, påverka.

Många fastnar troligen för detta medium. Sitter uppe på nätterna och genomför blodiga massakrer. 

Var man rädd för att unga skulle påverkas av film och föbjöd dem att visas - hur är det då nuförtiden?

Dataspelsbranschen och föräldrar har en del att ansvara för, tycker jag.

*****

- Ska vi ...

.. eller ska vi inte åka ut till stugan i skogen vid havet idag?

Det var frågan som diskuterades under frukosten. Inte för att vi skulle stanna flera dagar, eller ens för en övernattning. Nej - här gällde tillsyn. 

 

Vädret lockar ju inte. Gråmulenheten fortsätter med dimma och duggregn, men också lite uppehåll och ljusare skyar sisådär två minuter åt gången. Inget att lita på alltså. Den absoluta vindlösheten (nytt ord) gör att de knappa 4 plusgraderna ändå känns hyfsade.

 

Vi åker alltså ut. Allt är i sin ordning. Vi tänkte tömma några blomkrukor som står ute på altanen, men kommer till beslutet att låta bli. Ringblommor producerar knoppar. Penséer blommar. Det har inte varit frost ännu, vilket är ovanligt. Så krukorna får stå kvar till nästa helg, då vi planerar att vistas här några dagar. 

 

En kruka som vi tagit hem tidigare, har en Afrikas blå lilja (Agapanthus) i sig. Den står sedan någon månad på vår inglasade balkong för övervintring. Den har inte producerat en enda blomstängel i sommar. Av vilken anledning förstår jag inte. Den ser fullständigt frisk och kry ut. 

 

Men häromdagen upptäckte jag att, nu minsann tänker den blomma. I november!!!? Eller har den kanske planer på att omskola sig till julhyacint?

 

 

*****

67 nyanser av grått ...

.. - nja, det vet jag inte. Men en nyans i vilket fall. Det är jag säker på. Jag tänker på himmelsfärgen de senaste dagarna. Grått, grått och grått. Så trist. Ingen känsla för att gå ut och gå. Men det gör man ändå. För man måste ju röra på sig istället för att sitta hemma och bli rastlös. 

Ut till stugan i skogen vid havet hade vi också planer på. Men det får vara.

En fika på stan får det bli istället. Med god morotskaka (Man vill ju verka nyttig.). Vi har fått ett stamställe precis som i forna dagar. Fiket i gallerian Smedjan. Och det är inte bara vi som fastnat för det. Sätter man sig här, så känner man igen, kanske inte halva kundstyrkan, men en fjärdedel. Det hälsas från alla håll. En dam, som vi blivit halvbekanta med, sitter med sin syster i ett hörn. Men hon kommer snart fram för att fråga hur vi har det, och dessutom påstår hon att jag har nya glasögon. 

 - Jovisst, säger jag. Två och ett halvt år gamla. 

 - Näe, säger hon. Jag har aldrig sett dom.

 - Då kanske det är du som har nya glasögon, replikerar jag och menar att hon sett sämre med sina gamla.

Skratt. 

 

Vi blir sittande i någon timme, innan vi bryter upp och går och handlar. Prosecco och whisky står det på min lista. På Systemet träffar jag Lina, en gammal bekant.

- Hur kan man komma på att gå på den här butiken en fredag eftermiddag, säger jag och syftar på det fullkomliga kaosartade kundtryck med jättelånga kassaköer som möter oss.

 - Att man aldrig lär sig, sa Lina.

 - Egentligen har jag gjort det, säger jag, som vanligtvis går hit en onsdag eller torsdag. Då är det fritt fram.

Vi säger hej med hälsningar till våra respektive.

 

Nåväl - de öppnar fem kassor under tiden jag går runt bland hyllorna, och när jag kommer för att betala är jag ensam i 'kön'.

 

Nu väntar god mat. Börjar med löjromskrustader. Sedan blir det torskrygg. Och sedan fortsätter kvällen med På spåret och lite annat.  

*****

Jag var envis ...

.. med Ann-Helén Laestadius roman Stöld, som legat länge på mitt sängbord och har avverkats med ett par korta kapitel vid sängdags. Omtalad och omtyckt av många recensenter.

Envis, för att jag tyckte den var seg. Men den repade sig mot slutet och blev lite mer dramatisk och spännande. 

Men nu är den avverkad, och jag tänkte att jag skulle fortsätta med nästa bok i 'serien' - Straff - men blev tveksam, eftersom jag fick veta att den var segare än Stöld. Många fler karaktärer att hålla rätt på, vilket jag ofta har svårt att fixa. 

-----

Nu hoppar jag på Din vilja sitter i skogen av Mattias Timander, kirunafödd, ung man, som jag även träffat på under en litteraturkväll i vintras. Mitt inlägg om det blev uppskattat och diskuterat - mest för bokens titel, som var ett känt begrepp för några av mina läsare. Jag hade då aldrig hört uttrycket, trots att även jag i viss mån räknar mig som kirunabo. 

Nu får vi se vad jag tycker om denna bok.

 

  

*****

igår, söndag ...

.. var det dags för en vinavsmakning i kvarteret för oktober månad. Högklass på vinerna denna gång. De finns bara att tillgå i beställningssortimentet.

Vita viner: 

• Roccolo del Durlo, Soave Classico 2023. Pris 219:-. Mycket gott. Fruktigt. Passar till fisk el. kyckling.

•  Domaine Laroche Chablis Premier Cru Les Montmains 2023. Pris 329:- Också detta mycket gott men lite bitskare än Roccolon ovan.

 

Röda viner: 

• Moulin-à-Vent. Champ de Cour 2023. Pris 249:-. Lite kärvt. Passar till rätter av ljust kött, fågel och fläsk. 

• Chateau Montus 2021. Mycket fylligt, strävt och med fruktsyra. Pris 325:- Kräver rätter av mörkt kött.  

Ja - det var det. Går inte in på alla trevliga samtal vi hade kring viner, resor, framtida planer och en del skvaller. Trump och Putin nämndes också. 

Trevlig kväll. Som vanligt. 

*****

Klart på en halvtimme

Jag blir kallad till tandläkaren regelbundet. Tills för några år sedan årligen. Det har nu ändrats till att bli var 18-de månad. Så idag var det dags.

Det var röntgenfoto och undersökning och lite tandsten.

Men så upptäcktes ett hål i en gammal visdomstand, som en gång lagats. Men nu tyckte herr Lindström att den kunde opereras bort.

 - Har du tid att vara kvar här en stund till, frågade han.

 - Jo, det går nog bra, svarade jag lite omtumlad.

 

Så det blev bedövning och tandutdragning. Men oj, så smidigt det gick. En tand längst bak i överkäken visades snart upp i tången. Jag hade inte känt något alls. 

 

Allt var gjort på en halvtimma. Nu ses vi inte förrän om ett och ett halvt år.  

 

Nu gäller det bara att lära sig prata rent. Men det blir nog automatiskt, när bedövningen släpper. 

*****

Se upp

Att jag har en viss aversion mot den 'pandemi' som nu gör sig mer och mer gällande - den artificiella intelligensen - är väl känt. Jag blir mer och mer 'anti', och lite skraj. För hur duktig är du på att kontrollera sanningshalten i de resultat som AI presenterar? Och vilka hjälpmedel måste vi ha i en nära framtid, för att konstatera om saker som publiceras är riktiga, eller ej?

Även Google kopplar ju numera in AI-resultat, när man gör en sökning. Idag råkade jag ut för en intressant sak, då jag sökte information av det mer underhållande slaget. Sökte en irländsk stad, som skulle in i ett korsord. Men jag började med att bara ange nyckeln från korsordet. Det var "Eirestad" och jag skrev bara in det innan jag tryckte på sändknappen. Meningen var att jag skulle komplettera med ordet 'korsord' också. 

Nåväl - här är det svar jag fick på Eirestad.

 

AI är pålitligt, eller hur?

*****

Trevligt ...

.. att komma till sin cykel och finna att man förmodligen inte kan använda den.

*****

Vad gör man ...

.. en så'n här gråkall, 4-gradig lördag? Visserligen på plussidan, men den 'känns som minus 1', enligt SMHI. Jo, man går en sväng på stan, som kryllar, verkligen kryllllllar av folk, som gör allt för att göra slut på lönen. Det går nästan inte att ta sig fram på gatorna, för att inte tala om galleriorna. 

Men vi finner lite lugnare trakter. Stadsparken är folktom och vacker. Men den blir också vår vändpunkt. Det var inget kul väder. Plats på något fik var det heller inte tal om. Kaffe fick vi fixa hemma. Sedan bevaka att den på morgonen satta surdegen skötte sig. Ja, jag kunde inte se annat, så den fick fortsätta att jäsa. Det ska den ju göra minst 12 timmar till, men skadas inte av 24, om så skulle vara. Jag vill ju inte gå upp mitt i natten och baka. 

Dagen går vidare i mycket lugn takt. Det börjar regna vid fyratiden, då jag precis tagit en tupplur med P2:s spännande 'folkmusik' i radion. Det får bli korsord i tidningen VI. Ingen enkel sysselsättning. Men lärorik. "Made by humans", står det i en av rutorna. Inte som någon nyckel, utan bara ett bevis på att AI inte använts i korsordskonstruktionen. Det tackar jag för, då jag blir mer och mer anti-AI. Tror inte det är bra för mänskligheten på sikt. 

Inga planer för kvällen utom lite TV. Sedan går vi väl och lägger oss vid 23-tiden ... nä - jag menar 22-tiden, eftersom vi ställt om klockorna till normaltid då.

*****

Jag får hela tiden ...

.. påstötningar om att installera Threads. Kan du berätta för mig om det finns någon fördel med det. Jag var inne och kollade lite, men beslutade att avinstallera. Tyckte det var likadant som Instagram.

Är det något jag missar? Är du med?

 
*****

Den här veckan ...

.. händer ingenting. Jo, vi har bytt till vinterdäck igår, onsdag. Men annars är det vääääldigt slätstruket. 

*****

Det var en gång ...

.. en annan tid och en annan stil. Råkade hitta ett gammalt foto av mig som fjällvandrare. Anar vem som tagit bilden, men jag har aldrig sett den förr. 

Kanske har jag förträngt den med tanke på frisyren. Sådär har den aldrig sett ut, förutom den där gången i kraftig motvind. Färgen är ju förstås också annorlunda nuförtiden, men också mängden hårstrån. 

Motvind tuperar

Men visst är det en minnesvärd bild. Jag börjar omedelbart tänka på alla fjällvandringar vi gjort. Hur man kunde vara borta från civilisationen i nästan två veckor ibland. Några mobiltelefoner fanns ju inte. Och förresten inget mobilnät heller. I alla fall inte i högfjällen. Hur man klarade sig? Mat, vila, bostad, hygien med mera. Det har vi nytta av även idag med tanke på beredskap inför eventuella kriser.

Maten bestod av torkade produkter. Dels frystorkat, som man köper färdigt. Men vi torkade mycket själva också inför en vandring. Tomater, morötter, köttfärs och annat, som kryddades med örter ifrån de marker vi fanns i. En sallad med fjällsyra var alltid god.

Vila gjorde vi förstås. 10 minuter varje timma. Vi bar ju både bostad, garderob och mat på ryggen, så det kunde bli rätt tungt. 

Bostad var förstås tält av mer avancerad typ. Lite bekvämlighet kan vara bra.

Hygien idkades i kalla fjällbäckar. Det gick bra. Tvätt skedde på land. Man vill ju inte sprida tvål i bäckarna. Kanske någon nedströms skulle få magbesvär då. Bäcken var ju vattenreservoar. Men det hände att man, när man var väl avsköljd la sig i bäcken bara sådär ... för att kyla av sig. 

Det var tider det.
*****

Hör och häpna

Efter en blåsig oktober stod idag luften helt stilla. Solsken bjöds vi också, även om den ibland lekte lite tafatt med oss. En promenad blev det förstås. Och vart man än tar vägen här i Luleå, så kommer man till vatten. Idag med Norra stadsfjärden som utsikt. 

I övrigt har jag inte något mer berättarvärt. 

Spegelblankt var bara förnamnet

 

 

Teaterkajen med Norrbottensteatern, ett par restauranger och teaterhögskolan

 

 

Domkyrkan tronar högst upp

 *****

Jaha ...

.. så var den här helgen avverkad. Snabbt och elegant. Den tillbringades ute i stugan i skogen vid havet med ett fåtal aktiviteter. Det är det sköna med höst och förvinter. Man slipper klippa gräs, rensa rabatter (det är redan gjort) och annat för att förbereda för den kommande vita årstiden. 

Men lite jobb blev det. Vi har ju en vattenanläggning i samfälligheten. Den ansluter även vi oss till, även om vi har egen vattentäkt. Men den egna använder vi bara vintertid.

I helgen var det dags att stänga sommarvattnet. Vi tillhör den s.k. Vattengruppen och förväntas ställa upp vid behov. Det innebär en del kontroller, när man stänger anläggningen. Vattnet stängs ju enkelt. Men i hela systemet ligger ju vatten kvar. Det måste bort för att inte ledningarna ska frysa sönder. 

Så när vattnet är stängt måste vi se till att de så kallade 'ändpunkterna' öppnas, så att vattnet rinner ut och tömmer hela området. Att stänga vattnet tar en halv sekund. Men sedan blir det mycket spring och kontroll.

 

 

 

 

Då var det klart. Vi kunde koppla av ett tag och käka en god middag senare på kvällen. 

Idag, söndag, kom vi på att vi måste planera lite mer för vintern. Plogning behövs, och vi måste försäkra oss om att fjolårets plogare fortfarande har möjlighet att ta tag i årets drivor också.

Ett snabbt SMS. Jag han knappt skicka iväg det innan svaret kom

Bra!

 

 

 Sedan åkte vi hemåt. Där väntade belöning.

 

 

 

 

 

*****

Någon ...

.. av gruppen frostfjärilar kom på besök i den engradiga höstkvällen. Lämpligt namn, eller hur.

Vilken av familjen operophtera vet jag inte. Mindre-, större- ?

Det verkar som att kommande natt blir den första frostnatten för säsongen. Enligt SMHI hade vi ju sommar ända till 04 oktober, då hösten inträdde. Nu går det raskt mot vinter. Kanske. 

Vem vet. 

*****

Trend

De senaste åren har jag märkt att ett språkligt fenomen blivit mer och mer framträdande. Det gäller inte själva språket, utan mer det orala. Hur folk pratar, alltså.

Nu gäller det talhastighet. Ofta hör jag intervjuer där jag helt tappar intresset för själva innehållet bara för att den intervjuade pratar så fort. Riktigt fort. Rabblande, skulle jag kalla det. Själv förstår jag inte hur man kan få fram fem ord i sekunden och sedan fortsätta med fem till. Hur länge som helst. 

Jag märker detta ofta, när det gäller idrottare. Jösses vad orden sprutar. Inga punkter, inga komman, ingen varierande betoning. Det blir bara, som jag skrev ovan - ett rabbel.

I P1 morgon idag fanns ett intressant inslag som handlade om AI och hur det eventuellt kommer att påverka vår värld, vår ekonomi och vår tillit. 

Det var Felicia Åkerman, ekonomireporter på Dagens Nyheter, som intervjuades. Intressant tänkte jag där jag låg i sängen och väntade på frukost sisådär tjugo i sju. Man är väl kanske inte den mest alerte då, men jag försökte idogt förstå henne. Men tappade intresset.

Hör själv!

 
*****