... är det enda som gäller.
torsdag, juni 29, 2006
Nä - nu tar jag...
... på mig mina speedos, kliver i crocsen och walkar down till beachen.
Det blir ju mycket häftigare så!
Och det vill man ju.
Va'häfti, asså!
Andra bloggar om: Beach -06, Töntar, Språkkunniga
Underbart är kort
I brevlådan idag låg en klenod.
Nostalgivykort från mammamias. Hittat på loppmarknad, och förärat mig.
Tack Maria.
Nostalgivykort från mammamias. Hittat på loppmarknad, och förärat mig.
Tack Maria.
Stadsdag...
Så har midsommar varit...
... och farit. Med finväder och go'mat, och vänner, både gamla och nya. Lite trött har man väl också varit, av någon anledning. I alla fall en morgon.
För vår del firades den ute vid havet. Inte i egna stugan, utan i nära vänners. Det var skönt att åka bort och gästa andra, för en gångs skull. Den goda maten hjälptes vi åt med. Det var så att säga knytkalas, med spikad meny. Ja, vad man lagade var en överraskning, men att man skulle stå för t.ex. lunch och förrätt en dag och huvudrätt den andra; det visste man.
Lunchen blev förstås sill och färskpotatis. Vad annars?
Förrätten på midsommaraftonen plankade jag från Magnus och gjorde om lite. Mest för att jag inte fick den lika snygg, som på hans bild. Jag lade dessutom till lite ruccola och en balsamicoreduktion.
Huvudrätten, som värdparet stod för, var grillat, urgott. Hemlig marinad och ljuvlig sås.
Sedan blev det dessert. Gissa om det var jordgubbar, eller....?
Natten blev lång, eller kort, eller hur man nu skall se det. Whiskyn hos en granne blev i alla fall sen. Övriga kommentarer onödiga.
Midsommardagens middag blev av lite enklare sort, där jag gjorde en cashewtäckt laxfile på bädd av citronmarinerade solrosskott, ruccola och tryffelpotatis.
Jag säger inget mer.
Vinerna var i alla sammanhang välpassande. Men namnen glömda.
För vår del firades den ute vid havet. Inte i egna stugan, utan i nära vänners. Det var skönt att åka bort och gästa andra, för en gångs skull. Den goda maten hjälptes vi åt med. Det var så att säga knytkalas, med spikad meny. Ja, vad man lagade var en överraskning, men att man skulle stå för t.ex. lunch och förrätt en dag och huvudrätt den andra; det visste man.
Lunchen blev förstås sill och färskpotatis. Vad annars?
Förrätten på midsommaraftonen plankade jag från Magnus och gjorde om lite. Mest för att jag inte fick den lika snygg, som på hans bild. Jag lade dessutom till lite ruccola och en balsamicoreduktion.
Huvudrätten, som värdparet stod för, var grillat, urgott. Hemlig marinad och ljuvlig sås.Sedan blev det dessert. Gissa om det var jordgubbar, eller....?
Natten blev lång, eller kort, eller hur man nu skall se det. Whiskyn hos en granne blev i alla fall sen. Övriga kommentarer onödiga.
Midsommardagens middag blev av lite enklare sort, där jag gjorde en cashewtäckt laxfile på bädd av citronmarinerade solrosskott, ruccola och tryffelpotatis.
Jag säger inget mer.
Vinerna var i alla sammanhang välpassande. Men namnen glömda.
torsdag, juni 22, 2006
Överhuvudtaget
Ha nu en trevlig och snygg midsommarhelg.
Och om du redan har en partner; lägg er under blommorna, så kommer du att drömma om vad partnern drömmer om. Det kan vara rätt så avslöjande.
Har du däremot den här utsikten när du vaknar, och inte minns att du lagt dig där, så mår du nog inte så bra!
Och om du redan har en partner; lägg er under blommorna, så kommer du att drömma om vad partnern drömmer om. Det kan vara rätt så avslöjande.
Har du däremot den här utsikten när du vaknar, och inte minns att du lagt dig där, så mår du nog inte så bra!
Apropå ...
... munbh och stundande midsommarfirande.
(Klicka för läsbar text!)
Publicerad utan benäget tillstånd vare sig från Pondus, eller NSD.
Så nu tar jag datorn med mig ut i skogen, och gömmer mig i ett råddenåddronsnår.
Ifall herr Bodström med polisen i hälarna söker mig.
Och om du hittar mig, Thomas, så kan vi väl snacka om saken över en delad fil.
Med blåbärssylt.
Andra bloggar om: Midsommar, grillning, fildelning
(Klicka för läsbar text!)Publicerad utan benäget tillstånd vare sig från Pondus, eller NSD.
Så nu tar jag datorn med mig ut i skogen, och gömmer mig i ett råddenåddronsnår.
Ifall herr Bodström med polisen i hälarna söker mig.
Och om du hittar mig, Thomas, så kan vi väl snacka om saken över en delad fil.
Med blåbärssylt.
Andra bloggar om: Midsommar, grillning, fildelning
onsdag, juni 21, 2006
Vad gör stjärnorna ...
... så här på årets kortaste och ljusaste natt?
De ligger och slappar i skogen.
Nu vet du!
#
De ligger och slappar i skogen.
Nu vet du!
#
Närkontakt av andra graden
Min annars så välpolerade diskbänk har haft besök. Och jag vet inte vem det är. Landningsplatsen upptäckte jag vid lunchstöket. Fem små märken, förmodligen efter landningsstället.
Man kan också se att den/det/it/et har dragit vidare åt höger i bild och snuddat underlaget innan vidarefärden har anträtts.
Jag vet inte vad det är. Själv städade jag upp efter frukosten och gnuggade i vanlig ordning hela diskbänken. Kaffe har jag fixat under förmiddagen, men det liknar inget från den verksamheten heller. Ingen annan har varit här.
Utom..........?
Kusligt!
Andra bloggar om: Närkontakt, UFO, Främmande existenser, Science fiction
Man kan också se att den/det/it/et har dragit vidare åt höger i bild och snuddat underlaget innan vidarefärden har anträtts.
Jag vet inte vad det är. Själv städade jag upp efter frukosten och gnuggade i vanlig ordning hela diskbänken. Kaffe har jag fixat under förmiddagen, men det liknar inget från den verksamheten heller. Ingen annan har varit här.
Utom..........?
Kusligt!
Andra bloggar om: Närkontakt, UFO, Främmande existenser, Science fiction
Nu gäller det
Årets viktigaste mästerskap är på gång. Från och med midsommarhelgen börjar allvaret. I fjol tog vi hem segern, liksom 2003. Nästan alltid ligger vi och nosar på topplaceringarna.
Välkommen att följa kampen!
Välkommen att följa kampen!
måndag, juni 19, 2006
Fjärilssex
Aurorafjärilen skall egentligen inte finnas i Norrbotten. Men det gör den, bevisligen. Jag såg inte mindre än tre hannar, som drumlade omkring tillsammans på jakt efter parningsvilliga honor. Tyvärr flaxar de på så intensivt att de är svåra att fånga på bild.
Honan däremot, är lite lugnare. Här sitter hon och vilar i gräset.
Aurorafjärilen är faktiskt en art som är har ett rätt jämlikt beteende vad gäller sex. Båda könen söker aktivt efter villiga partners.
Så även denna hona. Hon sitter inte där och vilar, oskuldsfull och vit. Inte bara!
Eftersom detta är en familjeblogg, visar jag inte sexscenerna här direkt i ansiktet på dig. Det här är ingen kvällstidning!!!
Men om du vill så ser du här hur hon plötsligt vädrar hanne och vänder upp sin bakkropp.
Och vips så dyker en villig hane upp. Men bråttom har han. Skall förstås skamlöst söka vidare!
Andra bloggar om: Fjärilar, Sex
Honan däremot, är lite lugnare. Här sitter hon och vilar i gräset.
Aurorafjärilen är faktiskt en art som är har ett rätt jämlikt beteende vad gäller sex. Båda könen söker aktivt efter villiga partners.
Så även denna hona. Hon sitter inte där och vilar, oskuldsfull och vit. Inte bara!
Eftersom detta är en familjeblogg, visar jag inte sexscenerna här direkt i ansiktet på dig. Det här är ingen kvällstidning!!!
Men om du vill så ser du här hur hon plötsligt vädrar hanne och vänder upp sin bakkropp.
Och vips så dyker en villig hane upp. Men bråttom har han. Skall förstås skamlöst söka vidare!
Andra bloggar om: Fjärilar, Sex
Bert håller sig undan
Kommer ni ihåg Fem-böckerna? De där man sträckläste, när man kom över dem. Som man önskade till varje jul, varje födelsedag. Och det var ju tacksamma presenter att köpa, så man fick och fick.
De var engelska ungdomar vars öden man följde år efter år. De var fyra olika karaktärer och en rufsig hund, som alltid råkade in i något spännande. George, som egentligen var tjej och hette Georgina, Julian, Dick och Anne och hunden Tim. En grotta, ett gammalt slott, ruin och tidvatten fanns alltid bland ingredienserna. Huvudsaken var också att det fanns ett antal skurkar, en hemlig lönndörr, eller en vindlande underjordisk gång. Allt skulle utforskas.
Alltid hade de fantastiska picnic-korgar med sig. Med paj, och tårtor. Sådant förundrades jag alltid över, van som man var vid egna ”picnic’ar”, som mest bestod av en chokladtermos och en svettig korvsmörgås.
Sen var det ju det där med roddenondroddonsnåren! Där de fem alltid gömde sig, när de råkade ut för något otäckt mitt på ljusa dagen och vid de enstaka tillfällen då de inte befann sig i den där hemliga grottan. Det fanns alltid ett rånnedrondosnår att tillgå.
Eftersom det var så spännande orkade jag aldrig traggla mig igenom råndedoddråsnåren själv, utan hoppade istället över dem, så att säga. Jag visste inte vad det var, men förstod nog att de var väldigt praktiska, när det gällde att gömma sig. Någon dåddenåndronbuske hade jag ju aldrig sett, under min uppväxt i Kiruna, så fantasin hade fritt spelrum.
Det tog nog ett par år av mognad och läsvana innan jag upptäckte, eller ens iddes stava mig igenom det där ordet ordentligt. Rho – do – den – dron - snår, rhododendronsnår. Då hade man blivit så garvad att hela bokserien förpassades till den töntiga delen av ens tillvaro. Barnsliga blev de.
Här i landet har vi två vilda rhododendronarter. Rhododendron lapponicum och rhododendron tomentosum. Båda finns i Norrbotten. Södra delen av landet har bara den sistnämda. Här är den vanlig och har blomningstoppar ungefär vartannat år, då det ser ut som kvarglömda snödrivor ute i skogen på sina ställen.
Massor av rhododendronsnår, alltså. Hela skogen full!
"Utmärkt", tänker jag. "Det där blir bra, när middagen är uppäten och disken nalkas."
Men inte fasen lyckas jag!
Uppdatering: Någon frågade varifrån jag fått att skvattram (det svenska namnet på växten) hör till rhododendronsläktet. I gamla floror står den med det latinska namnet Ledum Palustre och räknades som egen art. Men inte nu längre. Forskningen har tydligen gått framåt. Och den finns även i rosa. Men det tyckte jag var för fjolligt.
De var engelska ungdomar vars öden man följde år efter år. De var fyra olika karaktärer och en rufsig hund, som alltid råkade in i något spännande. George, som egentligen var tjej och hette Georgina, Julian, Dick och Anne och hunden Tim. En grotta, ett gammalt slott, ruin och tidvatten fanns alltid bland ingredienserna. Huvudsaken var också att det fanns ett antal skurkar, en hemlig lönndörr, eller en vindlande underjordisk gång. Allt skulle utforskas.
Alltid hade de fantastiska picnic-korgar med sig. Med paj, och tårtor. Sådant förundrades jag alltid över, van som man var vid egna ”picnic’ar”, som mest bestod av en chokladtermos och en svettig korvsmörgås.
Sen var det ju det där med roddenondroddonsnåren! Där de fem alltid gömde sig, när de råkade ut för något otäckt mitt på ljusa dagen och vid de enstaka tillfällen då de inte befann sig i den där hemliga grottan. Det fanns alltid ett rånnedrondosnår att tillgå.
Eftersom det var så spännande orkade jag aldrig traggla mig igenom råndedoddråsnåren själv, utan hoppade istället över dem, så att säga. Jag visste inte vad det var, men förstod nog att de var väldigt praktiska, när det gällde att gömma sig. Någon dåddenåndronbuske hade jag ju aldrig sett, under min uppväxt i Kiruna, så fantasin hade fritt spelrum.
Det tog nog ett par år av mognad och läsvana innan jag upptäckte, eller ens iddes stava mig igenom det där ordet ordentligt. Rho – do – den – dron - snår, rhododendronsnår. Då hade man blivit så garvad att hela bokserien förpassades till den töntiga delen av ens tillvaro. Barnsliga blev de.
Här i landet har vi två vilda rhododendronarter. Rhododendron lapponicum och rhododendron tomentosum. Båda finns i Norrbotten. Södra delen av landet har bara den sistnämda. Här är den vanlig och har blomningstoppar ungefär vartannat år, då det ser ut som kvarglömda snödrivor ute i skogen på sina ställen.
Massor av rhododendronsnår, alltså. Hela skogen full!
"Utmärkt", tänker jag. "Det där blir bra, när middagen är uppäten och disken nalkas."
Men inte fasen lyckas jag!Uppdatering: Någon frågade varifrån jag fått att skvattram (det svenska namnet på växten) hör till rhododendronsläktet. I gamla floror står den med det latinska namnet Ledum Palustre och räknades som egen art. Men inte nu längre. Forskningen har tydligen gått framåt. Och den finns även i rosa. Men det tyckte jag var för fjolligt.
torsdag, juni 15, 2006
Blodapelsiner är en sak...
... men blodäpplen?
Någon som vet vad detta är för buske?
Den ståtar 2-3 meter hög i stadsparken här i Luleå.
Bladen ser ut som äppelträd, blommorna likaså.
Men färgen?
Någon som vet vad detta är för buske?
Den ståtar 2-3 meter hög i stadsparken här i Luleå.
Bladen ser ut som äppelträd, blommorna likaså.
Men färgen?
onsdag, juni 14, 2006
En liten påminnelse
Stoppa slöseriet av 2 miljarder kronor per år!
Uppdatering: Aktuelltsändningen idag kl 18 tog upp och rapporterade om namninsamlingen också.
Uppdatering: Aktuelltsändningen idag kl 18 tog upp och rapporterade om namninsamlingen också.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)