Så kan det gå

Ibland drar det.
Något lockar. Sällan är det av nödvändighet. Ofta av nyfikenhet. Kulturintresset är ju stort. Så också denna blåmåndag, då vi på slaskiga vägar drar utomlands. En timme från stugan går gränsen. Gränsen till ett annat språk, en annan kultur (nåja, lite i alla fall), i varje fall om man skall döma efter kyrkorna. Här till och med på ryska.


Oj hoppsan!
Mittemot ligger en butik.
Vilken slump.
Här gäller inte herrens pris.
Viski måste man ha till sipsiä.
Så är det ju.



Och när vi snubblar ut från Alko, ser vi Haparandas fantasieggande skyline borta i väster. Och snart snubblar vi in på det småländska möbelhuset, ägt av världens fjärde rikaste man.

Å hoppsan!
Jag förstår inte.
Inget behöver vi.
Men det kostar ändå en tusenlapp.

Sedan kom jag att tänka på att detta också är Knapsus hemstad. Undrar var han bor. Han kunde ju få bjuda på lunch. Eller nå't. Så jag går ut på parkeringsplatsen utanför IKEA och ropar för full hals. KNAPSU! KNAAAAPSUUUU..?
Håller på ända till jag ser hur folk börjar treva efter sina mobiler och tänker slå 112.

Då flyr vi.
Hem.

Men hoppsan.
Vart tog denna dag vägen?

*****

(Bilderna förstås klickbara, för detaljstudier.)


Andra bloggar om: Haparanda, Norrbotten

Sekularisera mera

Hos Gabrielle hittar jag en angelägen bloggning. Det handlar om hur EU skall förhålla sig till religion i framtiden.

Själv tycker jag att religion och politik absolut skall hållas åtskilda. En tro kan var och en ha, efter eget huvud, eller efter någon stenålders urkund. Det bryr jag mig inte om. Men om någon enskild person, samfund, kyrka eller stat försöker tala om för mig och bestämma att jag skall ha en trosuppfattning, då stegrar jag mig. Våldsamt!

Religion är en privatsak.

Det finns alltså funderingar på att skriva in den kristna tron i någon slags grunddeklaration för EU. Den kallas tydligen Brysseldeklarationen.

Jag har skrivit på en lista emot den.
Vill du, så kan du också göra det.
Här.

(Observera att sajten är på engelska, men du kan klicka dig vidare till en svensk översättning.)

Rättelse: Det är "protestlistan" mot EU:s eventuella planer i det här sammanhanget som benämns Brysseldeklarationen. Inget annat. (Det blev en liten missuppfattning från min sida där.) Tack Gabrielle för att du uppmärksammade mig på det.

*****


Andra bloggar om: Religion, Tro

Söndag

Frukostgröten äts under tystnad. Oss emellan, i alla fall. Vi tittar misslynt ut på gråvädret. Helmulet. Plusgrader. Trots att de igår lovade sol.

Radion står på. Väderrapporten.

Norra Norrland: Till en början klart och sol.
Sedan under eftermiddagen åter mulnande.

Skidorna vallas med rött. SWIX +1 - +7 grader. Den blir bra. Kladdig och fin. Snart glider vi ner från gården och ut på havsisen. Flackt ljus. Man blir nästan yr, eftersom inget finns att fästa blicken på. Det blir till att stirra ner på skidorna.



Vi drar ut mot Laxön. Någon långtur lockar inte i det här vädret, men vi strävar på. Glidet är trots allt fint. Denna konstiga vinter har isen varit märklig. På några ställen lämnar vi vatten efter oss i spåret. Det känns inte helt bra. Inte helt tryggt, annat än nära land. Vi känner ju till hur långgrunda dessa stränder för det mesta är.



Solen lyser med sin frånvaro. Tjocka moln hänger i trädtopparna och vi tvärar över Laxön och vänder hemåt. Älgspår överallt. Men inga syns till. Det är lugnt och tyst de fåtal stugor som ligger på ön.

Hemma igen. Eftermiddagsfikat intas inne, under surmulet stirrande på gråvädret.

- Du. "Till en början..."?
- Ja?
- När är det, egentligen?



*****



Fakta:
"Till en början" visade sig vara ungefär kl 15.00. Då bröt solen fram.
"Sedan under eftermiddagen...." visade sig vara 20 minuter senare.

Andra bloggar om: Norrbotten, Väder

Tidig middag

En av mina favoriter. Särskilt när jag själv inte behöver krångla med fondkok och annat jox. Västerbottenostfylld hajmalfilé ugnspocherad i vitt vin och grädde.

Och dessutom Rudera Chenin blanc 2004.
Vad kan man mer begära.

Undrar vad man får för dessert.... ?


















*****

Utmanad

Snigel och Tommy har märkliga uppfattningar om mig. De anser att jag har konstigheter för mig.

Jag !??

Vad skulle det vara?
Hm!

(tänk, tänk, tänk)

Okej.

• Jag gillar välling. Vuxenvarianten. Fullkorn.
• Skall jag fixa håret, dvs innan man visar sig på stan, så tar jag alltid av mig glasögonen.
• Jag lämnar aldrig hemmet utan kamera. Om jag råkar glömma den är jag fullständigt övertygad om att jag kommer att bli vittne till något, som borde ha fotograferats. Säkert möter jag en björn eller varg i skogen också.
• En sak jag aldrig kan förstå är varför så många har svårt för ordet "centrum". Att skriva "ett centra" är lika korrekt som att skriva "femton lampa". Ja, jag är språkpolis.
• Aldrig någonsin har jag varit på McDonalds i Luleå. A l d r i g n å g o n s i n!
• Vinter är kul. Mycket kul. Vackert. Längtar varje höst. Och helst skall den inte ta slut förrän i maj. Maj är förresten en trist månad.

Duger det?

Utmanar ingen speciell. Den som vill får haka på.

*****

Gråvår

Blött. Så är det. Borta är förra helgens blå himmel och gnistrande värld. Nu droppar det och rinner. Från tak. Från träden. Himlen är jämngrå, och lite senare på förmiddagen börjar det snöa.

Vi går ut. Snön är tung och fuktmättad. Jag tittar upp mot taket och undrar om det måste skottas. Det har vi inte behövt göra någon vinter hittills. Och jag bedömer att det inte behövs nu heller. Vi går en sväng bland stängda sommarhus. Ser hur Johanssons tak självskottar sig.


I morse kom snöslungan och gjorde vägarna fina. Det känns lyxigt med tanke på att vi är ensamma här. Men skönt att veta att vi inte behöver bli insnöade, om det nu skulle snöa vidare. Ute på isen hittar vi ett skoterspår som bär. Öarna utanför ligger i dis. Vi trampar hemåt. Fikasugna. Talgoxarna pjuter och grönfinkarna sirpar och håller på att äta oss ur huset. Tur att jag köpte med mig en 25-kilos säck solrosfrön. Det är säsongens fjärde, som nu måste påbörjas.

Kaffet och chilibullarna smakar gott.

Öppnar datorn och ser hur bloggvännerna längtar efter inlägg.

Varsågod.







*****



Andra bloggar om: Norrbotten, Vår, Vinter

Premiär

Jaha! Mina vänner. Nu går ni inte säkra. Titta på bilden här intill. Ser ni den där lilla vita tvålliknande mojängen, som är kopplad till datorn?

Den ger mig möjlighet att blogga från stugan. Stort framsteg. Nu kan ni inte härja fritt bland kommentarerna längre. Nu får ni svar på tal. Direkt. Även på helgerna.

Chattrutan kommer kanske inte att fungera. Mobiltäckningen här är det lite si och så med. Det står tydligen för många träd ivägen. Men bara 3G-täckningen är bättre, så kommer även den att kunna användas.

Och jag kan sitta här, med ett glas vin och en fin utsikt över havet (ja, när det är ljust alltså ), och ha full koll.
Även på er.

*****

Ljus

 

Låt det rätta komma ut

I hemlighet har det tydligen skett. En liten notis i lokaltidningen gav ledtrådar, men inte så mycket. Nyfikenheten fick mig att spana. Något försiggick för en tid sedan i stadsdelen Örnäset. I närheten av mina barndomskvarter. På natten, eller i alla fall efter mörkrets inbrott. Ett hus var invaderat.

Bostadsföretaget Lulebos tidning berättar. John Ajvide Lindqvists skräckroman Låt den rätte komma in, har filmatiserats. Tomas Alfredson regisserar. Vem som spelar rollerna håller man däremot inne med. Redan under 2005 gick rykten om att boken skulle filmas. Filmbloggar skrev redan då om filmen. Och den har redan fått betyget 9.62 på en sajt.(???) Det gäller att vara snabb.

Inspelningen har alltså skett i ett vanligt hyreshus, där de boende också ställt upp med hjälp och dåd. Det fick inte vara vilka gardiner som helst i fönstren. Parabolantenner fick monteras ned. Det var 80-tal som gällde.

Så nu är det offentligt.

*****


Andra bloggar om: John Ajvide Lindqvist, Tomas Alfredson, Filmpool Nord, Luleå

Fredag morgon...

... och i radions P1 diskuteras morgondagens Melodifestivalfinal.

Camilla Kvartoft, programledare:

Det är ju nu sjätte året i rad som man kör runt på turné i ishallar i Sverige...

... och får det att låta så där lite sjuttiotalstrist, sådär lite bonnigt.

Finns det några andra länder där intresset är så stort?

Finns det några andra länder där man kör finalen i en ishall i huvudstaden?
Undrar jag.

Åh, förlåt! Jag menar   E v e n e m a n g s a r e n a n  Globen.
Förstås.

*****


Andra bloggar om: Melodifestivalen, Hybris

De van'te jag

Det var då jag insåg att det inte var mitt fel att jag gått upp i vikt. Det var min kropp som reagerade fel på det jag ätit.

Bantare som använt sig at Atkinsmetoden och lyckats gå ner 30 kilo på ett år. Enligt gårdagens DN.

*****

Djupdykning

En duns i brevlådan. En snygg broschyr. Dyr och glansig. Den kommer från en känd klädproducent, som börjar på G och slutar på T. Tjusiga damer och stiliga herrar fyller sidorna.

Det finns en ny trend, som skall föra klädindustrin till att bli ekologisk och miljövänlig. Det är den långt ifrån idag. Den här broschyren försöker i alla fall ge sken av det. Som ankare fungerar Jean-Michel Costeau. Känns namnet igen? Han är son till en legendarisk havsforskare och filmare som hette Jaques-Yves Costeau.

"Den tysta världen" var en film vars titel triggade min fantasi, när den dök upp på biograferna hösten 1956. Upphovsmannen var nämnde Jaques-Yves Costeau. Oj vad jag önskade att jag skulle få se den. Men bio var rätt lyxigt för en familj på fem personer och en försörjare, så utsikterna var väl inte så goda. Men drömmen gick i uppfyllelse.

Pappa var journalist på NSD. Redaktionslokalerna låg i samma hus som biografen Forellen. En kväll fick jag följa med till pappas jobb. Han hade nämligen fixat så att jag skulle få se filmen. Men inte på vanligt sätt. Jag fick se den från biografens maskinrum. Då blev det ju ännu mer spännande. Men jag njöt, där jag satt vid sidan om en gigantisk projektor med enorma filmhjul och tittade ut genom en liten glasruta. Jag minns ännu lukten där. Det luktade bakelit och säkert något från de starka projektorlamporna som tydligen var mycket varma. Koltrådslampor har jag förstått.

Filmen var förstås en stor upplevelse. Jag hade ju inget att jämföra med. Sju år gammal, ingen TV existerade. Vad kunde man veta? Men jag hade massor att berätta i skolan nästa dag. Jag var den ende i klassen, som hade sett den.

Broschyren som så förföriskt fick mig att minnas visar Costeau jr tillsammans med sina nu vuxna barn, i båtar, på stränder och i vatten. De för sin förfaders arv vidare. Klädmärket ger därmed sken av att vara ansvarstagande och miljömedvetet. De berättar också att de stödjer arbetet i Costeaus organisation Ocean Futures Society. Huruvida man tillverkar sina kläder på ett ekologiskt och framtidsbevarande sätt, framgår inte. Men det är snyggt och skapar ett visst förtroende.

Tänk bara, vad tjusig jag kommer att vara.
I deras rosa piké.
När jag kliver upp ur vattnet.
På Rånefjärdens strand.
Something to dive for.

*****






PS. Undrar om broschyren går att slänga i pappersåtervinningen? Den ser inte ut så.

Läs mer om Ocean Futures Society.

Andra bloggar om: Mode, Miljö, Ekologiska kläder

Kinesisk vattentortyr

Fantasin var en stor del av leken ute på gården. Än var man örn och svepte med armarna värdigt svängande utefter alpbranterna, än var det tjuvåpolis, eller indjanåkåbojs. Då spelade det ingen roll att alperna bara bestod av de snöhögar kvarterets lilla svaga Bolinder-Munktelltraktor hade lyckats skrapa ihop. De var alper i alla fall, och dög förstås också bra när man lekte "herre på täppan". Jag kan inte minnas att jag någonsin vann.

Krigåfred, lekte vi när snön försvunnit och gruset på gården var "ritbart". (Hur leker man krigåfred idag, när allt är asfalterat?) Alla fyra ungar i cirkeln stod med ena benet i sitt land, redo att springa.
- Jag förklarar krig mot.............. Nårrrrrrje.
Och så sprang man. Så långt man hann, innan Norge hunnit in och hämtat pinnen i cirkelns mitt.
- Stopp!
Och så fick Norge ställa sig så nära sitt lands yttre gräns som var möjligt. Nu gällde det att kasta pinnen genom den ring, som mina hopknäppta armar utgjorde. Lyckades Norge, fick landet tillskansa sig så mycket territorium av mitt land, som nåddes med pinnen. En ny gräns ritades i gruset.

Krigsfångar togs inte. Det var inget som ingick i leken. De enda fångar som existerade var när kåbojs och indjaner lyckades få ta i någon motståndare. Av någon anledning utsattes dessa fångar för kinesisk(?) vattentortyr. Utan vatten. Vi hade hört talas om metoden. Hur en vattendroppe fick studsa på fångens rakade huvud, timme efter timme, år efter år, tills önskat resultat (vad det nu var) hade uppnåtts. Ruskigt. Hur metoden hade kommit till indjanåkåbojslandet, är höljt i dunkel. Jag kan bara konstatera att vi minsann sysslade med crossoveraktiviteter redan då.

Men vi använde inte vatten. Någon fick stå bredvid och med fingret picka fången i huvudet och säga dripp, eller dropp, tills den fasttagne vred sig i vansinniga plågor.

Vi har plusgrader och småregn idag. Mitt i vintern. På vår balkong studsar smältvattendropparna mot ett plåtbleck. Irriterande. Enerverande.
Timme efter timme.
Hela natten och säkert hela denna dag.
På måndag skall vi få +7 grader, säger SMHI.
Och jag vrider mig redan.

I vansinniga plågor.
*****


Andra bloggar om: Lekar, Tortyr, Väder, Klimat

Linguini med scampi, zucchini och körsbärstomat i vitvin

Kvällens middag.
På Tallkotten.

Bjuden!

*****

Jaha

Det var den dagen, så långt. Morgon med förberedelser för träff med eventuell uppdragsgivare. Mötet skedde senare på förmiddagen och kändes väldigt bra. Överraskande bra! Men inget klart ännu.

Klart till lunch, då jag droppade in på mitt stamställe. Lax på rostade rödbetor och limesås. Två killar ansluter till mitt bord. Den ene halvkänd, den andre okänd för mig. Det blir snack om jakt och fiske. Inte mina favoritämnen, men det blev ändå en bra diskussion. H, som kände båda dessa filurer ansluter senare och diskussionen fortsätter.

Nätverksmöte på eftermiddagen. Dålig anslutning, men frånvaron var giltig. Vi genomförde ändå ett bra möte.

Ute faller snö.
Sådan där snö, som om det vore sommar, hade varit duggregn.

Handlar. Gör ett fynd. Fyra askar Mynthon för tio spänn. Jäklar!

Nu blir det tvättstugan.
En vanlig dag.
Som sagt.
*****

Nu igen

Alltså - Jag har lite svårt att lämna det där med Ansvarskommitténs betänkande. Och det är väl bra. Saken måste ju bearbetas. Äntligen verkar det också vara något som kan få fart på folks tänkande och funderande i allmänhet. Och det är också bra. Vi behöver något som höjer oss över Melodifestivalen, någon stackars kändis punkterade tuttar, eller drogproblem.

Min senaste tanke ligger helt i tiden.

Skapa virtuella regioner! Ingen tjafs med stela geografiska linjer. Vad är det som säger att sjukvårdspolitiken skall stanna vid samma gräns som frågorna om den regionala utvecklingen, eller den kollektiva trafiken?

Det är säkert bekvämt för staten, att veta var den har oss medborgare. Inhägnade. Men staten är till för oss. Inte tvärtom! Den får allt anstränga sig lite och vara flexibel.

Pengar och ansvar kan fördelas ändå, bara man vill.
*****


Ansvarskommitténs hemsida.

Andra bloggar om: Ansvarskommittén, Nytänkande, Regioner, Flexibilitet

Från vandrande pinne till ormmänniska

Har du tänkt på hur du bär dig åt innan du somnar?
Så här är det för mig: Glasögon av. Läggs på boken. Tassar upp och öppnar balkongdörren. Kryper ner under täcket. Lägger mig på vänster sida med benen lite krökta. Två kuddar under huvudet, en mjuk plus en så kallad nackkudde (en sådan där med valk längs ena sidan). Trettio sekunder senare sover jag. Ibland. Så var det med det!

Men det finns ju andra tillfällen. Vänster sida duger plötsligt inte. Vänder till höger. Sträcker ut ett ben. Aj vad kallt nere vid fotändan. Drar upp benet igen. Känner mig hoptryckt och måste sträcka mig. Framstupa sidoläge lär ju vara bra. Ena armen bakom ryggen, den andra under kudden. Ett krokigt, ett rakt ben. Skönt! För högt under huvudet; jag bryter nacken. Därför tar jag bort en kudde. Nu! .... Nä! Någon ligger och blåser mig i ansiktet hela tiden. Vänder mig. Framstupa sidoläge åt andra hållet. Äntligen!

Äsch! Ett veck i underlakanet. Sträcker ut det. Lägger mig på rygg. Tar tillbaka den andra kudden. Somnar. Till slut. Av utmattning.

På morgonen. Klockan ringer. Du sträcker ut en arm och trycker på snoozeknappen. Somnar om med armen kvar på nattduksbordet, och huvudet vridet i en ställning, som räddningstjänsten skulle såga upp biltak för. Klockan ringer igen. Trycker av en gång till. Vänder mig och hamnar på mage med båda armarna längs sidorna och ansiktet nästan rakt ner i kudden. Kan inte andas. Spelar ingen roll. Somnar om. Dreglar i kudden. Klockan ringer för tredje gången och jag inser att jag måste stiga upp.

Men det är ju så skööööööööönt i sängen. Kan ligga hursomhelst. Stå på huvudet. Kuddar? - Vadå. Behövs väl inte! Halvsitta. Fötterna utanför täcket. Kallt men härligt. Sätter mig på sängkanten.
Somnar.

Vaknar när jag "rinner" ner från sängen och landar på det kalla golvet vid den öppna balkongdörren.
Okej!
Jag ger mig!

Andra bloggar om: Sömn, Säng

Luleå, 05 mars, kl 14:17

En promenad ut till Gråsjälören. Vindstilla, sol och åtta minusgrader.

Och där kommer en båt och lägger till vid kajen.





Andra bloggar om: Luleå

Va? - Jag och Törnman

Hoppla! Vad läser jag på NSD Debatt idag?

Se på Island! Landet är lika stort som Norrbotten och har nästan lika stor befolkning. Island är ett av de länder som utvecklas starkast i världen. Medellivslängden för både män och kvinnor är i topp i världen.

Isländska kapitalister och företag är de som starkast växer i storlek och styrka på världens börser. Landet har egentligen bara fisket och billig energi som naturtillgångar.

Med den jämförelsen skulle Norrbotten kunna klara sig ännu bättre än Island som region eller fristående stat om det tillfället gavs.

Vi har naturtillgångar som vida överstiger Islands. Vi har också större närhet till de mest växande regionerna i världen.

Plötsligt har herr Törnman fått goda idéer. Undrar varifrån. Kanske här. Eller här.

Nåja - Jag var i varje fall först. Fast jag vet inte om jag skall ta det som en komplimang... att jag och Törnman är överens, menar jag. Att han fått en bra idé, kanske är min förtjänst. Jag föredrar att tro det. Kirunabor läser min blogg. Det vet jag.

*****




Läs hela debattinlägget.
Andra bloggar om: Ansvarskommittén, Norrbotten, Island

Att vårvintern...

... nalkas, ser man på datorn.