Så kan det gå

Ibland drar det.
Något lockar. Sällan är det av nödvändighet. Ofta av nyfikenhet. Kulturintresset är ju stort. Så också denna blåmåndag, då vi på slaskiga vägar drar utomlands. En timme från stugan går gränsen. Gränsen till ett annat språk, en annan kultur (nåja, lite i alla fall), i varje fall om man skall döma efter kyrkorna. Här till och med på ryska.


Oj hoppsan!
Mittemot ligger en butik.
Vilken slump.
Här gäller inte herrens pris.
Viski måste man ha till sipsiä.
Så är det ju.



Och när vi snubblar ut från Alko, ser vi Haparandas fantasieggande skyline borta i väster. Och snart snubblar vi in på det småländska möbelhuset, ägt av världens fjärde rikaste man.

Å hoppsan!
Jag förstår inte.
Inget behöver vi.
Men det kostar ändå en tusenlapp.

Sedan kom jag att tänka på att detta också är Knapsus hemstad. Undrar var han bor. Han kunde ju få bjuda på lunch. Eller nå't. Så jag går ut på parkeringsplatsen utanför IKEA och ropar för full hals. KNAPSU! KNAAAAPSUUUU..?
Håller på ända till jag ser hur folk börjar treva efter sina mobiler och tänker slå 112.

Då flyr vi.
Hem.

Men hoppsan.
Vart tog denna dag vägen?

*****

(Bilderna förstås klickbara, för detaljstudier.)


Andra bloggar om: Haparanda, Norrbotten