Det inre försvaret

Sverige ligger mer eller mindre lamslaget under ett tjockt och vackert snötäcke. Åtminstone låter det så i media. Tåg ställs in. Pendlare tar sig inte till jobbet. Det är kris, kris, kris. Och framförallt KAOS!

Det yttrar sig bland annat i vissa fullständigt huvudlösa mänskliga reaktioner, där man ger sig på servicepersonal av olika slag. Om inte fysiskt, så verbalt. Ut med vreden bara, hur fruktlöst det än är. Kanske är det mänskligt.

I veckan kom en undersökning, som visar att svensken har fjärmat sig från naturen. Man har ingen "vardaglig kontakt med skog och mark" som Anders Tapper, chefredaktör för tidningen Turist, skriver i sin senaste ledare.

Egentligen verkar svensken ha tappat kontakten med det mesta som ligger utanför stadens inglasningar, uppvärmda trottoarer, eller bilens skyddande bubbla.

Att väder kan ställa till det, utan att någon människa kan rå för, eller påverka, tycks glömt. Det har vi sett denna vinter, som påtagligt visat hur oförberedda vi är. Hur okunniga, hur sårbara. Stormarna Gudrun och Per blottade också brister. Inte bara i infrastruktur utan också hur människor togs på sängen. Jag minns tydligt det unga par, som byggt ett hus långt ute i den Småländska skogen utan någon alternativ möjlighet till uppvärmning. Man hade bara eluppvärmning, och höll alltså på att "frysa ihjäl" därute ödemarken.

Jag har en idé. Skicka svenska folket på tvåveckors obligatorisk utbildning i överlevnad. Då tänker jag inte på att man ska bo i tält i snön och äta lavar och tallbarr. Nej, jag tror att många skulle må bra av att få en orientering i hur man klär sig i kyla, att ha ett extra gaskök hemma, eller en så enkel sak som att laga mat av riktiga råvaror. Att acceptera nuet kunde de få hjälp med, av en terapeut.

Det kunde bli en utmärkt uppgift att ge till försvaret.

Glöm värnplikten.
Inrätta krisplikten.

*****

Äntligen har ...

.. vintern blivit normal.

Det tog tid i år.

*****







Andra bloggar om: Norrbotten, Vinter, Rånlandet

Rustad för bastu

På återvägen gick jag dock barfota.
Bara så ni vet.


*****

Rånlandet 27feb kl 1607

Dags att elda i bastun.

*****

Rånlandet 27feb kl 1515

Snön faller lätt och kall. Alla ljud dämpas, eller försvinner. Inte ens snöslungan hördes, där den drog bort efter vägen.

*****

Ute faller snö

Det är fredagkväll efter en lite rörig arbetsvecka, med många trevliga avbrott.

I stugan har vi precis fått upp värmen till behagliga 20 grader, från de blygsamma 6, som huserade här, när vi anlände.

En enkel middag, kaffe, mörk choklad.

Och fullständigt förbryllad blir jag över hur allvarligt en del verkar ta, att Sverige inte lyckades i skidskyttestafetten. Enligt Jonas Karlsson i Vinterstudion vill många se Mattias Nilssons huvud på ett fat. Till dem skulle jag vilja säga att de verkar ha det själva. Huvudet på ett fat, alltså. Och det passar nog bäst där.

Stor jordbävning utanför Japan.
Tsunamivarning utfärdad.

Det mesta är som vanligt.

*****

Praliner

*****

Dagens

Skäddafile under frasigt täcke, och en liten hjortronpannacotta. Vem säger att skåningar äter bäst?

*****

Torsdagskvällen ...

.. fortsatte. Försäljningsframgångar firades.

Det blev mingel, med Serrano, Gruyère, Kumminkex, Parmesan och italienska korvar.

Sedan en carpaccio på hälleflundrarygg, med liten sikromsklick och blomkålspuré.

Hängmörad ryggbiff med rotfruktskaka, och persiljemousse.

Valrhonachokladmousse med åkerbärsparfait och marängrulle.

Undrar vad man får ikväll?

*****

Vet inte om jag törs berätta ...

... men vi börjar med ett glas champagne.

På chefens rum.

Klockan 17.30
*****

Solen skiner . . .

. . som vanligt, när jag traskar till jobbet.

Minus 27. Vindstilla.

*****

En matbit ...

.. till guldstafetten är aldrig fel. En femrättersmeny sitter särskilt bra.

Och jag åt allt.



*****

Mat igen ikväll ...

.. Ja och fest också.

Har bara blivit medbjuden.
Vet inte så mycket om vad det handlar om.
Avsmakning... nå'nting.
Invigning.. nå'nting.

Men eftersom jag då slipper tvättstugan så ställer jag väl upp.

*****

Strömming . .

. . med parmesanstomp. Gott!

*****

Med ett leende ...

.. på läpparna kom alla till jobbet idag.

Förmodligen var de glada att gå hit på morgonen.
Och sedan frös det fast.

-28, sol och blåst, var det på min korta promenad.
Jag log hela vägen.

*****

Utmärkt dåligt exempel

Stordrift är inte alltid lönsam.

Det visas med all önskvärd tydlighet.

Att klumpa ihop jobb i storstäder dit folk ska åka för att tjäna sina pengar är helt fel modell.

Jag tänker på hur det nu ser ut kring Stockholm, och förmodligen också Göteborg (som vi inte märker så mycket av känd anledning, hopklumpad mediavärld.) med folk som kämpar för sitt levebröd, strävandes genom snöstormarna på perronger och busshållplatser.

Problemen är inte alls så stora kring mindre städer.
Decentralisera mera.

*****


Andra bloggar om: Snö, Vinter, Pendlingselände, Feltänk, Banverket, SJ, Stockholm

Vykort

Här ska vi sova i natt,
hälsar syrran och svågern.

(Hon ser inte så värst glad ut, tycker jag.)
*****

Hur står det till med gamla Sverige

I en branschtidning hittar jag följande intressanta drapa om landet där väder är en överraskning.

Sverige utsågs härom veckan till Europas näst sämsta järnvägsland, av en europeisk trafikorganisation. I och för sig en klar förbättring, för i maj 2007 var vi klar jumbo. Kul va!?

Miljöpolitiken är tydligen inget som styr. Ingen vågar.

Trevlig läsning!

*****

Ljudligt skräp

En några år gammal yrkeskategori irriterar mig. Den har "utvecklats" starkt på sista tiden och tyvärr är det mer eller mindre ett otyg.

Förr fanns ljudtekniker. De spelade in och spelade upp. Bra! Man ska göra så att folk hör vad som sägs i teve och radio.

Nu - Ljuddesigners, bevars. Som vill höras. Bara höras. Märkas. Ta över.

Såg ett sammandrag av nattens OS-hockeymatcher för en stund sedan. Där hade någon självförhärligande snorvalp (jo, jag har fördomar) med nytt jobb gått loss så det stod härliga till.

Matchljud, med hesa fredrik, med publik hördes förstås. Det hör till. Ganska högt, visserligen, men ändå. Kommentatorernas röster hördes också. Givetvis. De ska vara där, men hördes ibland med svårighet. För dessutom hade valpen lagt till extra ljud, effekter, smällar, tutningar. Plus musik med sång över alltihop. Det hela blev en enda röra. En kakafoni, som bara var pinsam.

Och jag vet inte om du lagt märke till det. Men så fort Vinterstudion visar en skylt (Det kan röra sig om kvällens kommande tävlingar.), så lägger man på en "ljudmatta". Varför det?

Du ljuddesigner - ta ledigt!
Lek någon annanstans.
Resten av ditt liv.

*****

Glad att jag slipper diska

Grillad pilgrimsmussla med örtskum.
Ravioli fylld med pecorino och salsiccia.
Rökt ankbröst med apelsinsky och polenta.
Lågtempererad hjortfilé med pancettakompott, serverad med porcinorisotto.

Gorgonzolacheescake med färska fikon och fikonmarmelad.

Det där var vad vi fick äran att äta på lördagskvällen. Vinhuset Allegrini var denna gång värd för årets första vinmakarmiddag, tillsammans med Restaurang Tallkotten. Ett femtiotal entusiaster delade upplevelsen.

Sex olika viner presenterades och fick ackompanjera den goda maten. Presentationen sköttes av Marilisa Allegrini med personlighet och imponerande kunnighet. Men det kanske inte är så konstigt, då hon lever sitt liv på vingården.

Allegrini Soave till första förrätt.
Allegrini Valpolicella till raviolin.
Mediterra till ankbrösten.
Brunello och Amarone till hjortfilén
Corte Giara Recioto Valpolicella ledsagade desserten.

Behöver jag säga att det var gott? Jag försäkrar.
Men desserten var lite för mäktig för mig.

Tack till Jan Jäderberg, som arrangerar. Det här var nog den bästa vinmakarmiddagen hittills.

Och jag slapp diska.
Men trött idag ändå.
Av någon outgrundlig anledning.



*****


Bilden på Marilisa Allegrini olovligen lånad från en av vinhusets broschyrer. Övriga foton är mina egna.

Mer om vinhuset Allegrini.

Här finns fler middagar.