torsdag, november 27, 2008

Svarta hål

Visst är det förunderligt att vi decennium efter decennium av välsignad tillväxt (I alla fall verkar den välsignad i vissa kretsar.) snart inte har råd med någonting. Vi har inte råd med bra mat i skolorna, inte råd med tillräckligt bra äldreomsorg, inte råd att röja snö. Här i Luleå har visst pengarna för snöröjningen redan tagit slut, efter årets första lilla snöfall. (!!?)

Vi har inte heller råd att hålla snyggt på sjukhusen, som tydligen flödar över av bakterier i en mängd som skulle få hälsovårdsnämnden att kräkas vid nästa inspektion. Tydligen har vi högre krav på hygienen i restaurangkök.

Vilka hål stoppar vi pengarna i?

När jag var barn och gick i skola, fick vi god och närande mat. Vi hade skolsköterska ständigt tillgänglig. Vi hade kurator om någon skulle hamna snett i tillvaron. Dessutom hade vi sällan större klasser än 20 elever. Skolresa kunde vi också åka på. Från Kiruna ända till Berlin. Både fram och tillbaka. Och jag tror inte att föräldrarna betalade ett öre för det.

Inte heller betalades ett öre för skolböcker, pennor, sudd eller annat som hörde skolan till. Vi som hade turen att bo i Kiruna fick till och med en slant varje termin för oförutsedda utgifter. Kanske var det till omslagspapper. Varje hösttermin fick man ju nya fina böcker, som man ville behålla så fina som möjligt. Alltså slog man in dem i något snyggt, personligt mönstrat papper.

På den tiden levde hela vår familj på en journalistlön. Den räckte för fem personer, till ett hem där inget saknades. Bil hade vi dock inte. Det fanns inget behov av en sådan. Men vi kunde till och med åka på semester. Varje sommar.

När min farmor och farfar i slutet på 60-talet inte kunde bo hemma längre, fick de en lägenhet i ett äldreboende. Där kunde de få hjälp med allt, som de inte orkade med själva. Det kändes aldrig som att de levde sina sista år på institution. Snarare servicehus. Med tillgång till sjukvård, restaurang och viss städhjälp, om det behövdes.

Nej - Jag tycker inte att allt var bättre förr. Ibland kanske jag romantiserar gamla tider.

Men jag undrar nu och då var all den där så kallade tillväxten tar vägen.

Berätta, du som vet!

*****


Andra bloggar om: , , ,

Inga kommentarer: