söndag, december 06, 2015

Långfärdsskridskor ...

.. har ibland svischat förbi i mitt sinne. Det ser ju rätt skönt ut att på släta och blanka isar susa fram i god fart mellan öarna i vår fina skärgård. Förförande bildreportage i allt ifrån dagspress till Utemagasinet har hjälpt till.

Men sedan är det ju det där med att jag har en väldig respekt för isar. Här är det ju till och med vanligt med bilvägar på havet. Åtminstone normala vintrar. Om nu sådana tänker infalla i fortsättningen. Här på Rånlandet har vi långgrunda vikar för det mesta. Därför har jag många gånger uppskattat både promenader och längdskidåkning längs stränderna, som 50 meter ut från stranden erbjuder knädjupt vatten, om det av någon anledning skulle bära igenom.

Men som sagt ... Jag har väldig respekt, och långfärdsskridskorna har fått stanna på sportaffären.

I förrgår låg isen i stort sett över hela fjärden. Sälar hade krupit upp på kanten av råkarna för att vila efter sik- och abborrmiddagarna.

Natten som följde var kall, ovanligt kall. Nedåt tio minusgrader, vilket fick hela den stora fjärden att frysa ihop. Sälarna hade flytt eller åtminstone flyttat. 

Och i den vackaste dagen får jag av en slump syn på inte mindre än tre glatt skrinnande personer långt ute. Mitt på fjärden där man ska ha väldigt långt till knäna om man vill klara sig utan ett dopp. I god fart kom de utifrån havet, på väg in mot Kängsön och Råneå. Visst såg det alldeles förföriskt ut. Precis som i reportagen.

Idag, ett dygn senare är det bara öppet vatten. Nu ser fjärden ut såhär:

Kajak, kanske. Men inte skridskor.

*****

8 kommentarer:

norbergianblue sa...

Jag begriper inte! Hur i fridens dagar vågar någon ge sig ut på en is som är tunnare än en halv meter? Det har ju inte med simkunnighet att göra, då man blir helt nerkyld på nolltid om man inte får hjälp. Det finns ju människor som ger sig ut helt ensamma. Bortom min fattningsförmåga. (Kanske inte behövs så mycket där.Men ändå! )

Bert Bodin sa...

Håller med. Nu är det väl så att 5 cm lär räcka för en människa. Men hur vet man att det inte är tre cm på nästa meter?
Att ge sig ut ensam är bara oförlåtligt.

Bloggblad sa...

Fina bilder på skön natur!
Jag är väldigt rädd för att gå igenom isen, har bara åkt skidor över en vik här på ostkusten för många år sen när isen var 40 cm tjock. Tyckte ändå att det knakade läskigt. Men jag har en bror som är ivrig skrinnare, med linor och dubbar, ispik och allt som hör till, och förstås aldrig ensam. Verkar häftigt när jag ser fotona på blanka isar i sol.

I dag blir det stavpromenad i sol och blåst på frostfria stigar för min del.

Bert Bodin sa...

Skidor får det bli för mig också. För mitt i vintern skall det mycket till, innan isarna knakar.


Välkommen till min blogg!

Ingela sa...

Jag köpte mej ett par för nåt år sen. Jag har också kollat och längtat ett bra tag. Det är helt underbart. Tyvärr är dagarna när man kan åka lätt räknade i mina trakter. Men de dagarna är härliga.

Anonym sa...

För mig ska det nästan vara bottenfruset innan jag ger mig ut på isen... ellem

Bert Bodin sa...

Sant! Ibland kommer ju is och snö i stort sett samtidigt och då blir det kort säsong. Det är också en sak som jag vägt in, när jag funderat på skridskoköp.

Bert Bodin sa...

Jepp. Det är ofta bottenfruset utanför vår kust, eftersom det är så långgrunt.