torsdag, december 06, 2018

Eftermiddag

På lunchrestaurangen dök idel bekanta upp. Först kom Magnus brorsa. Han såg mig inte. Sedan kom Carin S. Hon såg mig inte heller. Sedan kom Peter, en gammal elev till mig från det som på den tiden kallades Yrkesskolan, där jag undervisade 1969. Han såg mig inte heller, förrän efter ett tag. Han satt så att jag hade ryggen åt honom, men ändå kände han tydligen igen mig till slut och kom och klappade om mig. Sedan dök Britta Bergström upp. Henne känner jag inte annat än från Allsång på Skansen och Så mycket bättre. Och inte tog det slut där. Benkes systerson kom in genom dörren och gled förbi, trots att vi vinkade ivrigt. När han gick för att hämta kaffet efter maten smög jag efter och klappade honom på axeln. Vi fick en pratstund. Sedan passerade Janne W vårt bord och hejade.

Ja, så där gick det an. Vi hade ju två kompisar med oss till bords och de hälsade och vinkade åt en massa håll också. Det var bekantskapsstimsdag. Uppenbarligen.

Och visst fick jag kontakt med Carin S, också. Nere i foajén satt hon och jag gick fram och vinkade åt henne, där hon satt och pratade i sin telefon.

Senare på eftermiddagen gick vi en runda i stan. Bara för att det var så vackert. Snön förgyller. Det är 7 minusgrader. Mörkret kommer vid tretiden. Men jag är inte känslig för det. Lika lite som jag värjer mig från sommaljuset. Det är fina företeelser, båda.

Finlule!

Norra hamnen. Norrbottensteatern och teaterhögskolan i bakgrunden.

Mys hemma hos fåglarna i höghuset i Hermelinsparken. I bakgrunden landshövdingeresidenset.
*****

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar