Fyra timmar

Så kom det till slut en dag med önskeväder. Hemresedagen. Den dag då den tillfälliga bostaden skall städas och allt ska packas. Och då vill man även hinna med, det man egentligen kom hit för. Samtidigt skall man fundera över hur sent man vill komma hem efter 45 mils körning.

Nåväl. Vi struntade i Riksgränsen och bespetsade oss på Björkliden.

Snart stod jag där på toppen, med skidspetsarna riktade neråt backen. Spetsar och spetsar, förresten. Nutida åk görs ju på något som mer liknar sådana där spadar som pizzabagare använder för att langa in, och hämta ut sina skapelser ur ugnen. Lite ovant för mig, som ägnat mig åt telemarksåkning de senaste tiotal åren. Uteslutande, nästan.


















Hur skulle det nu kännas att foten sitter fast. Inte fri, som jag är van vid. Att skidorna är korta som barnskidor och att de också är nyvaxade.

Jotack!
Det kändes bra.
Mycket bra.
Några timmars skidåkning blev resultatet av denna helg. Hög insats. Låg utdelning. Men med kvalitet.

Nu är jag hemma igen. Men när jag lägger huvudet på kudden kommer jag nog att sväva iväg norrut igen. I drömmen.



*****


Andra bloggar om: Björkliden, Riksgränsen, Norrbotten, Vinter, Skidåkning