Igår fick jag mig en törn. En tankeställare. Det var Marit Paulsen, som knuffade till mig.
Här handlar jag ekologiskt så långt det är möjligt. Kravodlat och rättvisemärkt. Med stolthet. Och så kommer människan och sticker hål på den, genom att vända hela resonemanget, så att jag istället ska skämmas för vad jag gör.
Marit Paulsen hävdar att ekologisk odling inte är hållbar i längden. Den kräver för mycket resurser. Det är sant att man behöver mer odlad mark för att framställa produkter utan gifter. Skördarna är liksom inte lika "effektiva", som vid konventionell odling.
- Man blev lite ställd, sa M på jobbet. Man tror att man gör något bra och så blir det fel ändå.
Enligt Paulsen räcker alltså inte jorden till för att livnära de 7 miljarder människor som nu finns på jorden, om man skall odla ekologiskt.
- Kanske gjorde den det, när vi var 4 miljarder. Men inte nu, menar hon.
Då är det lätt att konstatera att vi måste överge det ekologiska tänkandet om vi dessutom ska försörja några miljarder ytterligare. Vi förväntas ju ha 9 miljarder kompisar inom en framtid. Fram med gifter och genmanipulation bara. Här ska produceras.
Men så tänkte vi efter ett varv till. Måste vi bli fler på denna jord? Vem har satt det målet.
Vore det inte bättre att jordklotet fick lite färre att föda. Det kanske låter hemskt att säga så. Men jag menar förstås inte att människor ska svälta ihjäl för att vi ska kunna ägna oss åt snobbig ekologi. Men rent krasst kan man väl påstå att det finns en "naturlig avgång". Kanske skulle vi istället göra riktigt slag i saken och stärka det ekologiska förhållningssättet kraftigt istället.
Det tror jag ger en hälsosammare framtid för både jorden och dess invånare.
Förmodligen är jag då en bakåtsträvare.
Okej då!
*****
Andra bloggar om: Ekologi, Natur, Odling, Matproduktion, Marit Paulsen, Livsmedel, Svält
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar