fredag, september 25, 2015

Ny trend

Öppnar en ny bok i helgen. Kerstin Ekmans senaste, som handlar om en Linnélärjunge i Västergötland. En sorts biografi, alltså. Jag är verkligen periodare vad gäller läsning av böcker. Det finns så mycket annat. Men ibland känns det angeläget.

Lyssnade till Veteskapsradion härom dagen, som rapporterade om hur naturforskare blir mer och mer fjärmade från själva naturen. De sitter hellre hemma på sin kammare jobbar med bioteknik, och så kallad ekologisk modellering. (Tror det handlar om genmanipulering o. likn. ) Ute i skogen och göra fältarbete, får man inga forskningspengar för. Ingen klassificering, färre nyupptäckter och därmed mindre förståelse för hur vår jord egentligen mår. Tyvärr tror jag att det är en trend vi även ser här hemma. Inga ungar får vara ute i skogen. Snarare skräms de därifrån. Äckligt, smutsigt, farligt.

Kerstin Ekmans bok handlar om motsatsen till bioteknik och genhokuspokus. Här berättas om Clas Bjerkander, som i sitt landskap observerade och rapporterade till sin läromästare. Han var nöjd med det. Jag hoppas boken blir en ögonöppnare.

Och ja - jag läser pappersböcker. Äger ingen läsplatta. Därmed följer jag en annan trend. Försäljningen av traditionella böcker ökar tydligen igen. Hittar inte källan till det påståendet, men det var en rapport som berättar att e-boksförsäljningen minskar och pappersboken ökar i USA. Och därifrån kan vi väl apa efter åtminstone det som inte är helt intelligensbefriat (vilket är det vanligaste).

Dessutom sägs det att man bättre minns det man läser i pappersböcker, jämfört med e-böcker.

*****
Uppdatering: I fredagseftermiddagens Spanarna i P1 berättar Göran Everdahl samma sak. Pappersboken ökar.

6 kommentarer:

Ruta Ett sa...

Jag läste boken om Bjerkander och jag tyckte den var trist. Den talade inte till mig, Synd, jag brukar annars tycka om Kerstin E.

Bert Bodin sa...

Jag får se vad jag tycker. Har inte kommit så långt i den ännu.

Hillevi sa...

Hörde också detta om de verklighetsfjärmade forskarna. Bedrövligt.
Sedan några år läser jag de flesta böcker på min gamla iPad 1 i skön läderpärm och tycker att det är så bekvämt att bara klicka hem böcker från biblioteket. Ser bättre också och det är så lätt att omedelbart googla platser, personer, händelelser etc i direkt anslutning till det skrivna. Däremot stämmer det säkert med "kom- i-håget", ssk vad gäller kronologin. Men... minnet är ändå inte vad det en gång varit! :D

Bert Bodin sa...

Jag har lite svårt för att läsa långa texter på en dato/platta/smartfån. Vet egentligen inte varför. Det känns bara mer hanterligt med en bok.

Béatrice Karjalainen sa...

Jag är också pappersläsare på jobbet kallar man mig inte trädkramare utan skrivarkramare för jag måste läsa längre grejer på papper annars får jag inte ihop det. När det gäller böcker är det något med det taktila och att vända blad, veta var i boken något står för att få ihop kronologin, Komma ihåg att något stod längst upp på en sida till vänster, blunda och se det framför sig. Svårare med text på en datorskärm.

Bert Bodin sa...

Där känner jag igen mig, också.