Tankar kring en resa II

Trots mina betänkligheter inför resan, var jag heller inte förberedd på vad jag skulle tycka om Cypern. Helt förutsättningslöst åkte jag dit, alltså. Skäms lite över att jag var dåligt påläst också. Vad är det för ett land, egentligen? Visst kände jag till den krigiska historien för cirka 40 år sedan då ön delades. Jag hade anhöriga som åkte ner i FN-tjänst då.

Men varför och hur det hela gick till, och orsakerna till det, svävade jag i okunnighet om. Det hade jag kunnat ta rätt på.

Cypern är ett rätt välmående land med hög levnadsstandard. Har historiskt varit ett mineralland. Koppar har brutits. Namnet Cyprus (engelska), Kýpros (Grekiska) Kıbrıs (Turkiska), kommer därifrån. Ön är den tredje största i Medelhavet, efter Sicilien och Sardinien, och har knappt 900 000 invånare. Limassol är största stan i Republiken Cypern, dvs den södra delen. Men Nicosia (Lefkosia) är störst om man räknar invånare på båda sidor den gröna zonen, dvs den gräns, som skiljer grekcyprioter och turkcyprioter.

Den norra delen kallas Turkiska republiken Nordcypern , men erkänns bara av Turkiet som ett eget land. Att färdas mellan öns två huvuddelar kräver pass. Det behövs även inne i Nicosia om man vill gå över i den norra delen av stan. Vi gjorde aldrig det, men vi stötte på staket och hinder ibland, när man rundade något gathörn. Märklig känsla.

Vi besökte ön både till väster och öster. I väster ligger bland annat Paphos, som är en populär turistdestination, men också historiskt intressant. Vi åkte inte dit, utan hade bokat ett hotell uppe i bergen. Den lilla byn Lysos på 540 meters höjd med en svindlande utsikt över bukten en dryg mil bort. Här blev vi kvar i tre nätter, söndag till onsdag. Lite svalare än vid kusten. Trivsamt hotell. Tror jag det - Det hette ju Paradisos Hills. Personalen trevlig och inte ett dugg tillgjord. Det var både moderliga madamer och unga släktingar till dem som jobbade här. Ägarfamiljen med släktingar kunde ofta räknas in bland restauranggästerna. Skratt och trivsel.

Utsikt från restaurangterassen över poolen mot havet en mil bort

Ödlor spanar och jagar efter insekter på husväggarna

Hettan var svår. Det innebar att vi föll till föga och tillbringade dagarna så nära och helst i havet som möjligt. Aldrig under 30 grader, snarare 35. Den kallaste vattentemperatur jag uppmätte var 29 grader. Det var till att pusta under ett parasoll. Men det är ju också avkoppling. En och annan promenad längs stranden var vad man orkade med. Egentligen är jag ingen sol- och badmänniska, men här var jag så illa tvungen. Denna värme i september månad förvånade även cyprioterna. Det brukar inte vara såhär.

Sköldpaddorna väntar tillökning. Vi hittade minst ett trettital sådana här "burar" som naturvårdsmyndigheterna satt ut på en av stränderna.

En av dagarna blev en båttur med bad i kristallklart vatten direkt från båten. Vit sandbotten gjorde att det blev som att simma i en pool. Bara fiskarna avslöjade att vi var ute i naturen. Precis i kanten av en nationalpark.

Kristallklart vatten poolkänsla med fiskar

Vi kryssade också med bil, längs kusten norrut och träffade på Pomos by, där vi hamnade på ett annat paradis, som vi hade blivit rekommenderade att avnjuta en solnedgång ifrån. Det var värt färden. Vår chaufför Cajsa var uthållig och klarade alla krokiga bergsvägar i kolmörkret upp till vårt näste i bergen galant.

Lite hippiekänsla. Trevligt ställe, trots "utseendet"

Solen går ner även här.

(Alla bilder är klickbara.)

*****