Igår kväll ...

.. pubmys. Ikväll musik på Kulturcentrum Ebeneser med Bo Selinder och gruppen Accja.

Middag där före showen, som var bra. Bo Selinders texter är kluriga och roliga. Kupletter skulle man kunna kalla en del av dem. Gruppen Accja är multibegåvad. En kollega till mig sjunger där. Syns i ett solonummer på bild, nedan.

Trevlig trivsam kväll igen.

*****

Glömde ...

.. att dokumentera vår årligt förekommande julträff på puben.

Trivsamt snack, snacks och mat med samma gäng veckan före jul.

Men kameran åkte aldrig fram.

Det gjorde den däremot just denna dag för exakt tio år sedan. Och vi ser precis likadana ut, så vad spelar tio år för roll?

Gänget, 19 december 2014.

*****

Någon som kan ...

.. förklara och berätta om evolutionens syfte eller ändamål med att gödsla ögonbrynen. Ett par gånger i veckan gäller 'frisering'.

Samma fenomen syns i näsan. Men den bilden vill du inte se.

*****

Så gick då ...

Där ligger den i vår kyl och väntar
 på att bli ugnsbakad.

.. denna rätt så 'färglösa' dag förbi. Den satte inga särskilda spår.  Det skulle kanske i så fall vara framgången att hitta en okokt julskinka i affärens kyldisk. Där fanns tre (3!!!) stycken bland alla kokta skinkor som säkert var 35-40 stycken. 

Jag förstår inte - behärskar inte, till exempel du själv att tillaga din julskinka? Jag kan själv, och då blir den ugnsbakad.

Det går utför. Detta trots att jag skrivit om detta varje år.

*****

Själv var jag ...

.. ute och skottade loftgången vid åttatiden. Det var jobbigare än det där:

*****

Historiens ...

..absolut fulaste Rånepepparkakor såg dagens ljus, eller snarare kvällens mörker i det BodiNiemiska köket idag.

Men smaken är inget att klaga på. Och det är ju huvudsaken. 175 kakor att njuta av.

Receptet har du i högermarginalen. (Den hittar du om du ställer mobilen i 'datorläge'.)

*****

Andnöd

Då lägger jag boken Andnöd av Amy McCulloch i hyllan för andra att låna. Den handlar om en bedrift i Himalaya. Ett högt berg ska besegras. För somliga till vilket pris som helst. Cecily är med för att skriva om en legendar på området, som skall bestiga 8000-metersbjässen Manaslu. Han ska dessutom göra det utan hjälp av rep och syrgas. Enligt uppgift har han tidigare bestigit 13 av bergskedjans högsta toppar på samma sätt. 

Men hur går det? Ja - det får du upptäcka själv.

Till sin typ går denna spänningsroman lite i samma stil som Ulf Kvenslers Sarek, som jag läste för något år sedan. Det finns en spänning i botten från första till sista sidan. 

Båda böckerna rekommenderas.

*****

Besprutad

Så var det klart för denna gång. Precis som tidigare i november, då vi rustade oss för Covid och flunsa. Men den här gången blev det bältrosens tur.

Nu går vi bara här och väntar på eventuella biverkningar, som oftast kommer några timmar efter sticket. Men det vanligaste är att det inte blir något av det. 

Vi får hoppas.

 

Spruta nummer 2 får vi i februari. 

 

*****

Nyårshelg

Nyåret brukar ju vara ett tillfälle att fira. Månadens vinavsmakning i kvarteret ägde rum ikväll. Och det handlade uteslutande om 'bubbel'. Alltifrån Cava till Champagne. Intressant var det. Vi provade fem olik sorter, men egentligen sex. 

Dominio Alto Cava Brut Organic. Spanskt. Lite menlöst. "Banalt" blev min bedömning. Men för 89 kronor kanske det inte blir mer. 

Le Champ Blanc de Blancs kliver upp i priset med en dryg hundralapp. 199:- men också helt annorlunda. Några av oss gillade inte alls doften. Jag tyckte det var gott. Friskt och väl värt priset.

Crémant du Jura Blanc Brut Montoisie blir nästa snäpp upp i prisläget. För 215:- kronor får man ett gott men ganska neutralt bubbel. Inte lika intressant som det föregående, men fullt godkänt.

Exton Park Reserv Blend RB 32 Brut blir nästa kandidat. Överraskande. Engelskt vin. Det var gott. Men 429:- kronor måste ju betyda att det var bra. Och det var det.

Collery Blanc de Noirs Brut Grand Cru. Nu kommer vi upp i champagne, vilket förstås innebär ett pris som heter duga. 649:- kronor skulle jag aldrig lägga ut. Vinet var väldigt gott, men inte prisvärt, skulle jag påstå. 

Utanför den verkliga avsmakningen/vinprovningen fick vi också prova ett rosévin med bubblor. Cuvée Prestige Rosé Millésime JM Cobillar & Fils 2019. Mycket gott. Nästan bäst ikväll fär 349:- kronor. Passar som aperitif, eller till fiskrätter och rätter med ljust kött.

Det var det hela. Det blev en mycket trevlig kväll, där vi också lade schema för den kommande vintern/våren. 

Nu vet du hur du ska fira nyårsaftonen.

*****

Konkurrens

Orkidéerna försöker hävda sig, gentemot de artificiella stjärnorna i fönstret.

*****

Lördagseftermiddagar betyder ...

.. SR P2 mellan 15.00 och 18.00. Här bjuds musik i kubik, från hela världen. Inte den du hör till vardags, utan mer åt 'folkmusikhållet'.

Rekommenderas varmt exempelvis efter en runda på stan, som såhär före jul och dessutom är lördag är överfull av folk. Så man inte står ut, utan drar sig ner mot Södrahamn-rundan för att få lite fina naturscenerier.

Idag i blått skymningsljus. Några skrinnare tar sig fram i nordostvinden, som väntas bli kuling mot kvällen.

Över tuttifruttikvarteret vilar en disig måne.

*****

Stilla faller ...

.. snö, när dagen avslutas. Efterlängtat. Vi har inte haft snö på snart en månad. 

En stilla dag, kan man väl säga. Inget särskilt gjort, mer än en långlunch på Bistron,  tillsammans med en litteraturprofessor från Göteborg. Vi pratade om allt och inget. Jag lärde henne lite knep på mobilen, som hon hade missat.

Vi har inte träffats sedan 2020, så det fanns saker att ta igen. Trevligt och trivsamt.

I övrigt ägnades dagen åt ... just inget.

Bra dag!

*****

En julklapp ...

.. ramlade ner i brevlådan idag. Från Postkodlotteriet. Det har då aldrig hänt förr. 

 

Så nu har vi förärats sammanlagt 8 glasunderlägg, som faktiskt är ganska roligsnygga, tycker jag.

*****

Det var när jag ...

.. var på hemväg från gymet, jag märkte hur lång jag blivit.

*****

Bara en bild ...

 .. som visar solens högsta läge såhär års.

*****

Vad väntar dom på

Nere i Södra hamn är det folk som samlas. De spanar inte utåt isarna. Nej - de står och pratar med varandra. Verkar vänta på något.

Och nästan precis (i alla fall betydligt bättre än tågen nuförtiden) enligt tidtabell, klockan 11.37 syns något där ovanför domkyrkans spira. Ett högt ljud hörs också.

Det är NATO som önskar God Jul. Ja, i alla fall svenska och finska flygvapnet som gör en rundtur i länet och sveper in över stan, och oss. Mäktigt är det. Otroligt att de kan hålla sina positioner sinsemellan när starka vindar också råder.

*****

Mysterier

Har du sett ett så'nt där videoklipp där unga människor presenteras för en gammal telefon. Alltså en så'n där svart i bakelit, med nummerskiva.

Och ungdomarna/barnen förstår ingenting, för de har aldrig sett, aldrig använt annat än mobiler. Det är ganska kul att se deras bekymmer. Samtidigt förstår jag dem.

Nuförtiden hör och ser jag annat som måste skapa frågetecken för de, som bara varit med på 2000-talet, eller delar därav. 

Vi drabbas mer och mer av bedragare, verkar det som. Rätt ofta hör jag talas om hur folk blir uppringda och förledda att exempelvis ange sitt bank-id. Bedragarna är duktiga på att spela förtroendeingivande.

"Lägg på luren!", är den uppmaning man får, och ser i media.

Vet en 13-åring, typ, vad det är? Vad är en lur? Själv använder jag då inte det ordet för min mobil. Men jag erkänner - jag säger nog själv samma sak, om jag ska ge ett råd. Eller kanske bara "lägg på!"

I radio och TV rapporteras det i stort sett från världens alla hörn. Ibland avancerat med både bild och ljud. Men det kan lika gärna vara ett telefonsamtal från en mobil. Det funkar ju bra i de flesta fall - men tätt som oftast blir det fel.

"Oj. Där fick vi ett avbrott på linjen", säger programledaren.

Avbrott på linjen. Vilken linje? Har också hört "oj, där tappade vi ledningen", när det blir avbrott i rapporteringen. 

Jag vet att många av oss tittar på TV eller använder dator via bredbandsledningar. Men själva mobilen har sällan någon ledning. 

Så koppla in dig på linjen nu, och berätta om andra exempel som du hört, eller varit med om.

*****

Dagens improviserade ...

.. promenad drog mot slutet ner mot södra hsmnen. Som så ofta. 

Och där bjöds, också som så ofta, spektakulära vyer. Den senaste veckan har varit exeptionell.

Också vädret har varit märkligt. Idag hade vi 7 plusgrader under natten och delar av dagen. Inget vi brukar ha i december. Men konstigheterna blir väl normaliteter framåt i tiden, tyvärr.

Skridskoåkare

Hoppas på middagsmat

Tendenser till pärlemormoln

*****⁶

Äter lunch ...

.. på stan, precis som de flesta tisdagar. Går på Bistron, ett av favoritställena, och får torskrygg serverad med gubbröra, och totalt chili- och koriandersanerad. Riktigt gott.

Jag har sagt det förr; chili får jag för mig, tillsätts för att dölja vad rätten egentligen smakar. 

Och koriander är bara för de, som gärna äter tvålbestruken plåt. Rätt många verkar ha denna underliga böjelse.

En annan sak som jag inte förstår är den där obligatoriska citronbiten som ledsagar alla fiskrätter. Varför vill man ha sur fisk? (Observera att surströmming inte faller in i den kategorin.)

Nej - citronen ligger orörd hela måltiden

*****

Går till sängs ...

.. med 2 plusgrader utanför fönstret.

Vaknar idag till:

Något är fel.

*****

Tårpilar ...

.. eller Weeping willows blev kvällens nöje. Konsert på Kulturens hus. Bra och snyggt producerat. Fullsatt.

Nu hemma och dags för 'sleeping pillows'.

*****

Kan inte låta bli ...

.. att dokumentera när solen går ner, över isig fjärd (Egentligen Lule älv.)

*****

Råkade...

.. hamna mitt i Ekots lördagsintervju, när jag slog på radion i morse.

Vår nya EU-komissionär Jessika Roswall intervjuades. 

Mitt intresse falnade snabbt. Maken till snabbrabblande har jag nog aldrig hört. Försök själv.

Jag flyttade till P4 istället.

*****

Ja, jag vet ...

Innergården.

.. inte hur det ska bli i år. Men än så länge ser det inte så lovande ut.

Men det är ju några veckor kvar till jul, så vi får väl hoppas.

*****

Zombievarning

Människan genomgår förmodligen flera olika skeden under sin livstid. Förmodligen också utan att märka det. Det gäller i alla fall rätt många av oss, säkert mig själv också. Men jag tror också att vi utvecklas olika, tack och lov.

 

Jag är rätt fascinerad över människors beteende, och försöker spana efter likartade beteenden hos många jag möter, eller ser ute i stadslivet. Oftast gäller det tyvärr lite negativt laddade mönster. Sådana som jag ibland kan reta mig på, till den grad att jag vill påpeka det för den jag ser. Men hittills har jag hållit mig.

 

Mobilzombien är en människotyp som blivit vanlig de senaste åren. Du har säkert upplevt dem också. Du kanske till och med tillhör gruppen. Aja baja!

 

Dessa människor är sådana som går och stirrar ner i sin mobil - ofta traskande framåt, förutsättande att alla som kommer i motsatt riktning väjer undan för att undvika krock. Detta oavsett hur trångt det är vid passagen.

 

Sedan finns det de, som plötsligt stannar upp och läser inlägg fastnaglade i marken precis där de råkade stå. Oftast mitt i en gång, eller mitt på trottoaren, helt omedvetna om omgivningen. Man står i vägen, helt enkelt. 

 

Själv är jag av den människotypen att jag går åt sidan - ställer mig vid en vägg, eller ett hörn om jag måste ta fram mobilen för att kolla något. För mig är det naturligt. Rannsaka gärna dig själv. Hur gör du?

-----

Ett annat beteende som stör mig är högpratarna. De som går med hörlurar inkopplade och som därför inte hör sin egen röst, vilket får till följd att de höjer rösten och avslöjar allt i sitt samtal. Lägg därtill att de kanske har högtalarfunktionen inkopplad, vilket får till följd att även den de pratar med sprids ut i omgivningen. Är mottagaren medveten om det? Jag betvivlar. 

Fast egentligen är benämningen zombie lite felaktigt, för en zombie är nog rätt nyfiken på omgivningen, när de klivit upp ur sin grav, eller var de nu tillbringat den senaste tiden.

Nej - vi får helt enkelt kalla den här människotypen för egocentriker. Inte så smickrande, tycker jag.

 

*****

Typiskt pensionär

Fredagen brukar ju vara slutet på arbetsveckan. Men inte blev det så, inte. Fick två uppdrag på morgonen. Ett där vi engageras båda två, och ett annat som kräver närvaro av en av oss.

Alltså börjar vi arbetsveckan på fredagen med att jobba.

I kvarteret har vi gemensamt elavtal. Det blir billigast så. Elavgiften ingår i hyran med en schablonavgift. Men alla 53 användare har elmätaren kvar och då gäller det att vi i föreningen kollar av varje lägenhets förbrukning.

Sedan kollas om man gjort anspråk på mer el än schablonen ger. Har man förbrukat mer, får man betala extra. Och har man använt mindre får man avdrag på aprilhyran. Själva har vi ett år fått tillbaka en hel tusenlapp en gång.

Så det blev vår uppgift att dokumentera. Nå't ska man ju göra för styrelsearvodet.

*****

Dagarna går ...

.. och plötsligt är jag bjuden på japansk middag på kvarterets bästa krog, Kazoku.

Väldigt gott. Väldigt trevligt.

*****

Idag hände i stort sett inget mer ...

.. än att jag såg ett moln. 

 

 Det känns stort!

 

*****

Igår var det ...

.. Sveriges snyggaste gran som jag mötte på en av mina promenader.

Idag fick jag gå till 'posten' för att träffa en försändelse av årskalendrar av egen produktion.

Och den är förstås Sveriges snyggaste.

*****

Svarta veckan ...

.. blev 'svartare' än nånsin idag, söndag. Jösses så mycket folk som var ute och strosade bland marknadsstånden på Storgatan. Det var, så att säga, svart med folk.

Det där med skyltsöndag tillhör förgången tid. Då, när alla affärer täckte för fönstren för att skylta om, och sedan lätta på förlåten på söndagen. Nu är det ingen som tittar i affärernas fönster.

Men jag saknade faktiskt lite mer aktivitet. Förra året bjöds på ren. Ja, inte att äta. Men att hälsa på, och åka släde efter. Det sågs inte till i år. 

Nu kan nog vår gran konkurrera med den som Norge donerar till London varje år

 

 

 

 

 

 

 *****

På frukostbordet ...

.. brinner idag det första av FYRA ljus i vår ADVENTSljusstake.

*****

Så himla ...

.. dåliga blev de inte.

Faktiskt tvärtom!

*****

Fullt upp

Idag blev det plötsligt mycket att stå i. En session på gymet kändes bra. Mycket folk. Några jag kände. 

Därefter blev det lunch, som följdes av en rask tvåkilometerspromenad till Sapmi Jokkmokks ambulerande renköttsaffär. Det blev renfilé. Gravad sådan. Reninnanlår, renskav, älgfärs, renfärs, gurpi och renkorv. Nu har vi frysen laddad för kommande evenemang. 

En surdeg visade sig piggare än väntat vilket gjorde att jag var tvungen att springa och handla lite tillbehör. Och sedan en tur till blomsterhandeln för att inhandla en blomma till Elisabeth, som bjudit in oss på bubbel och tillbehör i hennes nya lägenhet. Det fortsätter sedan med middag på La Botega, som är stans bästa italienska krog. Vi blir ett gäng på 6 personer.

Ja - det där med surdegen var ju tvunget att ta tag i också, så nu ligger bröden och jäser till imorgon. Hoppas på bra resultat. Surdeg kan vara lite hasardartat ibland. 

Det låter väl bra?

*****

Det mest korkade ...

.. sättet att känna sig påkommen, är att stenförsäkra någon om att man inte är skyldig till någon dumhet/gärning. Samtidigt tillåter man inte att någon annan vill kontrollera att det stämmer.

Jag tänker förstås på det kinesiska fartyg, som är misstänkt för missdåden med kablarna på Östersjöns botten. De förnekar ju förstås, men låter ingen komma ombord för att spana lite ombord. Ett tydligt tecken på att något är lurt. 

 

Beteendet visar på korkhet. Tycker Kinas ledning att det är ett bra uppförandebetyg? 

Samma art av kork växer sig starkare och starkare i Putins hjärna. Han hävdar ju envist att han bara bombar militära mål i Ukraina. Beskyller man honom för motsatsen. Det, förnekar han.

*****

Uppdatering: Kina har nu krupit till korset och kan tänka sig att samarbeta. Vi får se vad det innebär.

Det där med konst ...

.. är ibland konstigt. Det har jag konstaterat förr.

Besökte närmaste konsthall idag, vilket fick mig att bli som ett frågetecken. Vad är konst. Är det vadsomhelst som ser ut hursomhelst, bara det är gjort av en konstnär. Det ligger väl något i det. Tänker bl.a. på den nyligen dyrt sålda tavla som var en banan fasttejpad inom en ram. Den kostade miljoner. 5,4 miljoner dollar. Och bananen är förmodligen rutten såhär några veckor senare. Men 'konstverket' var ju gjort av någon som heter Maurizio Cattelan, så då förstår man ju priset.(???)

Hade jag gjort den tavlan hade den gått direkt till lämpliga sopkärl.

Här ser du några 'konstverk' från dagens konstrunda.

En pelare med en rostfri tratt och en konstgjord växt på toppen, bredvid en stålställning. Ett par borttappade fötter. En blåvit - ja, vadå - på ett rullstativ, eller en kakelvägg med ett hål. Fantastiskt,  eller hur. Hade ovan nämnde Cattelan gjort detta hade det närmat sig en halv miljard kronor. Minst!

Men det fanns undantag, som åtminstone hade spår av hantverk:

Kalla mig fördomsfull. Det står jag för.

*****

Vad tror du ...

.. om det här inneämnet artificiell intelligens, Ai. Egentligen? Själv är jag lite fascinerad. Men det kryddas också av en rädsla. Vart är vi på väg?

Det finns en AI-kommission i Sverige, som idag har lagt fram en plan för hur Ai ska få ta plats i våra liv.

"Buffén är serverad för regeringen att plocka ifrån. Men hur står det till med aptiten, frågar sig SVT:s ekonomikommentator Alexander Norén."

Ja hur ställer sig regeringen till att använda ickemänsklig intelligens. Det är frågan. 

Jag tog chansen och frågade en chatrobot. Har aldrig gjort det förr, så det var lite spännande. Jag ställde en rak fråga: Vad tycker vi svenskar om AI? 

Svaret blev ganska kort och koncist:

"Svenskar har generellt en positiv inställning till AI, men det finns också en medvetenhet om de utmaningar och risker som teknologin kan medföra. Många ser AI som en möjlighet att förbättra effektiviteten inom olika områden, såsom sjukvård, transport och utbildning. Samtidigt finns det en oro kring frågor som integritet."

Ja, det kanske stämmer. Men hur vet vi det?

 

Jag satt på fiket igår. Vid bordet intill satt tre äldre herrar. En av dem pratade väldigt högt. Han var dessutom nyfångad i Ai-nätet. Berättade vad han hade varit med om sedan han för en tid sedan hade börjat fråga om saker. Han hade fått låååånga utläggningar om allehanda frågeställningar och var helfrälst. Det hördes. Och nu försökte han övertyga sina två kompisar att prova också. De verkade lite mer tillbakadragna, trots de exempel som  'frälsaren' visade dem på sin mobiltelefon. 

Sanning är kanske inte så enkelt. 

Vad tycker du?

*****

Tomt och ...

.. händelselöst är ordet som gäller för denna måndag. Den började dessutom med störtregn hela natten. Det var min namne Bert som var i farten. Han passade på när jag låg och sov.

Regn på snö blir ofta is. Livsfarliga gångvägar och trottoarer. Men nu, i vaket tillstånd, fick jag (Bert) kraft att ställa saker och ting tillrätta. Nu blev det vindstilla och klart och läge för en runda. Inte till Södra hamn, utan till Norra, i vackert skymningsljus. Kommunen har varit alert och grusat. En del slask har frusit vilket inte är så dumt, för det innebär lite extra grepp under sulorna. 

Men helst vill vi ha tillbaka finvintern som vi bara fick låna i en vecka.

Mot väster ser jag Norrbottensteatern, Bistron, Hemmagastro och Teaterhögskolan.

Innan solen går ner speglar den sig i Kulturens hus.

*****

Isigt

Vaknar till en vacker dag i stugan i skogen vid havet.  Solsken och vindstilla. Inte är det särskilt kallt heller. Ett par grader på minussidan bara.

Havets is lockar inte. Den är bara vacker.

Men väderrapporterna varnar gör plötslig ishalka i och med väderkantring, så efter lite vedjobb drar vi hemåt stan.

Där hinner vi med en vacker promenad längs Södra stadsfjärdens strand. Här är isen helt annorlunda än i stugtrakten. Slät och fin har den lockat ut skridskoåkare. Och jag förstår inte hur de vågar. För så kallt har det inte varit, tycker jag.  Det är bara att hoppas på att  åkarna vet vad de gör och har utrustat sig lämpligt.

Vi går hem och fikar.

*****

Håll i hatten

*****

Dags ...

.. att göra oss av med snösmockan. Den beryktade. Herrejösses - det kom ju 3 cm.

Men nu är det fixat. Vi brukar försöka att hålla patio väst någorlunda snöfri. Det är ju här vi gärna sitter från februari och framåt. I sol.

*****

Vi fick ingen ...

.. snösmocka direkt. Men en hurring råkade vi ut för efter lunchtid. Och den håller fortfarande på nu vid läggdags.

*****

Lugnt ...

.. men halvstorm. Vi var tvungna att åka ut till stugan en sväng för att kolla att allt stod rätt till. Hade vi tappat en strömfas? Temperaturen kröp ner till 5 grader. Vi vill gärna att den står på ca 10, när vi inte är där. Jo, jag kan avläsa tempen hemifrån stan.

Men så var det ju lite gruvsamt att ge sig ut på vägarna, när man hela morgonenn hör att man inte bör göra det. Men du vet ... man tar den där tjuren i hornen ... och det visade sig att allt var normalt - på vägarna såväl som i stugan. Tydligen var termostaten lite för lågt inställd. Men det fixade vi och åkte hem.

Så kan det vara.

Vinterväg ... snösmocka ...???

*****

Bara en bild ...

.. eller tre.

Det ljusnar.

*****

Chansning

När jag går där och spanar i bokhandeln, hittar jag kriminalhistoria, efter kriminalhistoria, efter kriminalhistoria, efter krimi ........... Så'na börjar jag bli less på. Det är alltid någon polis som ska utreda ett brott. En polis som dessutom utrett brott i 7, 8 eller 15 tidigare böcker.

Varför går jag då i just denna hylla? Jo - för jag söker spänning och vill ha en thriller, eller en så kallad spänningsroman. Någon bok som är polisbefriad. Där mysterierna talar för sig själva. De hittas inte lätt.

Men nu råkade jag på Amy McCulloch:s Andnöd. Den tilltalar mig, även om jag inte vet något som helst om författarinnan. Men omslaget förförde. Liksom intrigen, som verkar utspela sig i en omgivning som jag vanligtvis attraheras av. Vi får se hur det blir.

 

Kanske är jag bergtagen.

*****

Jodå ...

.. novent lyser upp. Kanske behövs. En Black week väntar ju. Kanske black på många sätt.

*****