Så himla ...

.. dåliga blev de inte.

Faktiskt tvärtom!

*****

Fullt upp

Idag blev det plötsligt mycket att stå i. En session på gymet kändes bra. Mycket folk. Några jag kände. 

Därefter blev det lunch, som följdes av en rask tvåkilometerspromenad till Sapmi Jokkmokks ambulerande renköttsaffär. Det blev renfilé. Gravad sådan. Reninnanlår, renskav, älgfärs, renfärs, gurpi och renkorv. Nu har vi frysen laddad för kommande evenemang. 

En surdeg visade sig piggare än väntat vilket gjorde att jag var tvungen att springa och handla lite tillbehör. Och sedan en tur till blomsterhandeln för att inhandla en blomma till Elisabeth, som bjudit in oss på bubbel och tillbehör i hennes nya lägenhet. Det fortsätter sedan med middag på La Botega, som är stans bästa italienska krog. Vi blir ett gäng på 6 personer.

Ja - det där med surdegen var ju tvunget att ta tag i också, så nu ligger bröden och jäser till imorgon. Hoppas på bra resultat. Surdeg kan vara lite hasardartat ibland. 

Det låter väl bra?

*****

Det mest korkade ...

.. sättet att känna sig påkommen, är att stenförsäkra någon om att man inte är skyldig till någon dumhet/gärning. Samtidigt tillåter man inte att någon annan vill kontrollera att det stämmer.

Jag tänker förstås på det kinesiska fartyg, som är misstänkt för missdåden med kablarna på Östersjöns botten. De förnekar ju förstås, men låter ingen komma ombord för att spana lite ombord. Ett tydligt tecken på att något är lurt. 

 

Beteendet visar på korkhet. Tycker Kinas ledning att det är ett bra uppförandebetyg? 

Samma art av kork växer sig starkare och starkare i Putins hjärna. Han hävdar ju envist att han bara bombar militära mål i Ukraina. Beskyller man honom för motsatsen. Det, förnekar han.

*****

Uppdatering: Kina har nu krupit till korset och kan tänka sig att samarbeta. Vi får se vad det innebär.

Det där med konst ...

.. är ibland konstigt. Det har jag konstaterat förr.

Besökte närmaste konsthall idag, vilket fick mig att bli som ett frågetecken. Vad är konst. Är det vadsomhelst som ser ut hursomhelst, bara det är gjort av en konstnär. Det ligger väl något i det. Tänker bl.a. på den nyligen dyrt sålda tavla som var en banan fasttejpad inom en ram. Den kostade miljoner. 5,4 miljoner dollar. Och bananen är förmodligen rutten såhär några veckor senare. Men 'konstverket' var ju gjort av någon som heter Maurizio Cattelan, så då förstår man ju priset.(???)

Hade jag gjort den tavlan hade den gått direkt till lämpliga sopkärl.

Här ser du några 'konstverk' från dagens konstrunda.

En pelare med en rostfri tratt och en konstgjord växt på toppen, bredvid en stålställning. Ett par borttappade fötter. En blåvit - ja, vadå - på ett rullstativ, eller en kakelvägg med ett hål. Fantastiskt,  eller hur. Hade ovan nämnde Cattelan gjort detta hade det närmat sig en halv miljard kronor. Minst!

Men det fanns undantag, som åtminstone hade spår av hantverk:

Kalla mig fördomsfull. Det står jag för.

*****

Vad tror du ...

.. om det här inneämnet artificiell intelligens, Ai. Egentligen? Själv är jag lite fascinerad. Men det kryddas också av en rädsla. Vart är vi på väg?

Det finns en AI-kommission i Sverige, som idag har lagt fram en plan för hur Ai ska få ta plats i våra liv.

"Buffén är serverad för regeringen att plocka ifrån. Men hur står det till med aptiten, frågar sig SVT:s ekonomikommentator Alexander Norén."

Ja hur ställer sig regeringen till att använda ickemänsklig intelligens. Det är frågan. 

Jag tog chansen och frågade en chatrobot. Har aldrig gjort det förr, så det var lite spännande. Jag ställde en rak fråga: Vad tycker vi svenskar om AI? 

Svaret blev ganska kort och koncist:

"Svenskar har generellt en positiv inställning till AI, men det finns också en medvetenhet om de utmaningar och risker som teknologin kan medföra. Många ser AI som en möjlighet att förbättra effektiviteten inom olika områden, såsom sjukvård, transport och utbildning. Samtidigt finns det en oro kring frågor som integritet."

Ja, det kanske stämmer. Men hur vet vi det?

 

Jag satt på fiket igår. Vid bordet intill satt tre äldre herrar. En av dem pratade väldigt högt. Han var dessutom nyfångad i Ai-nätet. Berättade vad han hade varit med om sedan han för en tid sedan hade börjat fråga om saker. Han hade fått låååånga utläggningar om allehanda frågeställningar och var helfrälst. Det hördes. Och nu försökte han övertyga sina två kompisar att prova också. De verkade lite mer tillbakadragna, trots de exempel som  'frälsaren' visade dem på sin mobiltelefon. 

Sanning är kanske inte så enkelt. 

Vad tycker du?

*****

Tomt och ...

.. händelselöst är ordet som gäller för denna måndag. Den började dessutom med störtregn hela natten. Det var min namne Bert som var i farten. Han passade på när jag låg och sov.

Regn på snö blir ofta is. Livsfarliga gångvägar och trottoarer. Men nu, i vaket tillstånd, fick jag (Bert) kraft att ställa saker och ting tillrätta. Nu blev det vindstilla och klart och läge för en runda. Inte till Södra hamn, utan till Norra, i vackert skymningsljus. Kommunen har varit alert och grusat. En del slask har frusit vilket inte är så dumt, för det innebär lite extra grepp under sulorna. 

Men helst vill vi ha tillbaka finvintern som vi bara fick låna i en vecka.

Mot väster ser jag Norrbottensteatern, Bistron, Hemmagastro och Teaterhögskolan.

Innan solen går ner speglar den sig i Kulturens hus.

*****

Isigt

Vaknar till en vacker dag i stugan i skogen vid havet.  Solsken och vindstilla. Inte är det särskilt kallt heller. Ett par grader på minussidan bara.

Havets is lockar inte. Den är bara vacker.

Men väderrapporterna varnar gör plötslig ishalka i och med väderkantring, så efter lite vedjobb drar vi hemåt stan.

Där hinner vi med en vacker promenad längs Södra stadsfjärdens strand. Här är isen helt annorlunda än i stugtrakten. Slät och fin har den lockat ut skridskoåkare. Och jag förstår inte hur de vågar. För så kallt har det inte varit, tycker jag.  Det är bara att hoppas på att  åkarna vet vad de gör och har utrustat sig lämpligt.

Vi går hem och fikar.

*****

Håll i hatten

*****

Dags ...

.. att göra oss av med snösmockan. Den beryktade. Herrejösses - det kom ju 3 cm.

Men nu är det fixat. Vi brukar försöka att hålla patio väst någorlunda snöfri. Det är ju här vi gärna sitter från februari och framåt. I sol.

*****

Vi fick ingen ...

.. snösmocka direkt. Men en hurring råkade vi ut för efter lunchtid. Och den håller fortfarande på nu vid läggdags.

*****

Lugnt ...

.. men halvstorm. Vi var tvungna att åka ut till stugan en sväng för att kolla att allt stod rätt till. Hade vi tappat en strömfas? Temperaturen kröp ner till 5 grader. Vi vill gärna att den står på ca 10, när vi inte är där. Jo, jag kan avläsa tempen hemifrån stan.

Men så var det ju lite gruvsamt att ge sig ut på vägarna, när man hela morgonenn hör att man inte bör göra det. Men du vet ... man tar den där tjuren i hornen ... och det visade sig att allt var normalt - på vägarna såväl som i stugan. Tydligen var termostaten lite för lågt inställd. Men det fixade vi och åkte hem.

Så kan det vara.

Vinterväg ... snösmocka ...???

*****

Bara en bild ...

.. eller tre.

Det ljusnar.

*****

Chansning

När jag går där och spanar i bokhandeln, hittar jag kriminalhistoria, efter kriminalhistoria, efter kriminalhistoria, efter krimi ........... Så'na börjar jag bli less på. Det är alltid någon polis som ska utreda ett brott. En polis som dessutom utrett brott i 7, 8 eller 15 tidigare böcker.

Varför går jag då i just denna hylla? Jo - för jag söker spänning och vill ha en thriller, eller en så kallad spänningsroman. Någon bok som är polisbefriad. Där mysterierna talar för sig själva. De hittas inte lätt.

Men nu råkade jag på Amy McCulloch:s Andnöd. Den tilltalar mig, även om jag inte vet något som helst om författarinnan. Men omslaget förförde. Liksom intrigen, som verkar utspela sig i en omgivning som jag vanligtvis attraheras av. Vi får se hur det blir.

 

Kanske är jag bergtagen.

*****

Jodå ...

.. novent lyser upp. Kanske behövs. En Black week väntar ju. Kanske black på många sätt.

*****

Portugal ...

.. var månadens tema på kvarterets vinprovning (eller vinavsmakning, som vi nu ska benämna det) med trevliga grannar. 

Tre vita (varav en s.k. orange) och två röda viner presenterades. Alla fick förstås godkänt, även om någon var godare än den andra.

Alvarinho Contacto räknades till och med som Vinho Verde, dvs grönt vin. Mycket bra till skaldjur och fisk, eller till "lättare vegetariska rätter". Jag tyckte om det. Friskt och fräscht med fruktsmak. Pris 145:-

Valados de Melgaço Alvarinho Reserva. Det där med 'reserva' betyder ofta att det är lite dyrare, men ofta också väldigt gott. Här stämde det; 199:- och mycket smakrikt. Passar till fisk eller kyckling.

Semente Avesso Orange. Här hade vi, som synes, det orangea vinet i samlingen. Lite grumligt också. "Passar till fisk och ljust kött". Men inte i min smak. Pris: 121:-.

Herdade dos Lagos Carapeto. Nu blev det rött. Ja, mörkrött på gränsen till blålila, faktiskt. Hade nyanser av blåbär och lakrits, om man läser beskrivningen. Det var inget som jag kunde urskilja, men det var mycket gott, till ett pris av 149:-.

Post-Quer..s Baga. Fråga mig inte varför det stavas sådär. Blåröd färg. Mycket gott, men fattas bara annat till priset 249:-. 

 

Själv brukar jag inte förledas av priset. Det händer rätt ofta att de dyraste vinerna inte faller mig i smaken. Och på de här sammankomsterna får vi inte veta priset i förväg, för att vi inte ska vilseledas.

Det hela avslutades med kaffe och äppelpaj, samt ett glas bubbel av 'märket' Richard Juhlin, känd sommelier. Ingick alltså inte i kvällens meny. Hade donerats av en ny deltagare i vår grupp. 

Mycket prat, mycket skratt, alltid väldigt trevligt.

*****

Ibland ...

.. får man lite extra krydda när man går en liten runda här i stan. Inte ofta, men ...

 

När jag går där i Södra hamn och spanar ut över fjärden, ser jag något på den 'lövtunna' isen långt därute mot Sandön. Först förstår jag inte vad det är. Jag har ju normalt ingen kikare med mig, vilket inte skulle ha varit så dumt, just denna gång. 

 

Men när jag går vidare ut mot en udde, kommer jag något närmare. Det blir till att ta fram mobilen, förstås. Så tar jag en bild, eller egentligen ett tiotal. Men det är för långt avstånd till och med för vad mobilens teleobjektiv klarar av. Men man kan ju alltid förstora bilden i efterhand.

 

Såhär blev den:

 

 Suddig, förstås. Men jag kan i alla fall konstatera att det är en stor fågel. De som ser små ut vid sidan om är kråkor, så då kan du avgöra dimensionerna.

Publicerade bilden på en norrbottnisk FB-grupp som handlar om fåglar, och fick snart relativt klart att det handlade om en havsörn. Sveriges största rovfågel.

Stannade och pratade med en dam som också stod och spejade, och medan vi talades vid lyfte örnen och drog iväg. Kameran hann inte med.

Kul med natur.

*****

Trumpism

Inspirerade av blivande amerikanske diktatorn, som vill riva ner hela den statliga strukturen, beslutade våra högerprofiler att sälja Svensk bilprovning. Att sedan det tyska bolaget som köper bilprovningen inte är riktigt att lita på, hindrar inte. Själv tycker jag att bilprovningen är snudd på en myndighet, som ska se till att våra fordon är trygga, och därigenom ska säkra vår trafikmiljö så långt möjligt.

Ja - avreglering är ju lösningen på allt, enligt den inriktning som Tidöpartierna har. Det har vi ju massor av exempel på. Apoteken, friskolorna, järnvägarna ... 

Dags av avreglera avregleringarna.

------

 

Nu vill regeringen försämra högkostnadsskyddet för medicin också. 

 

Som sagt - det börjar likna Trumpism.

*****

Förmiddag ...

.. med slalompremiär i Levi - ja, via TV:n alltså. Där kämpar Sara Hector i en av våra favoritbackar. Dimma och dis. Inte lätt. Och om jag tittar på SMHI:s radarkarta råkar de snart ut för det regn- eller snöområde som vi har haft hos oss i natt. Vi fick regn. Förhoppningsvis får Levi snö. Det behövs.

*****

Man börjar bli van.

Så var det dags. Dags för påfyllning. Covid och influensavaccin. För åttonde gången.

 - Kan man inte få bältros och kikhosta på samma gång, frågade jag sköterskan som tog emot. Det är ju sååå inne, nuförtiden.

 - Nja - det blir nog lite problem, svarade hon och skrattade.

Det var oherrans mycket folk som köade. Men genom att vaccinationscentralen bemannats av pensionerade sjuksköterskor så gick det väldigt smidigt. Vi var kanske klara efter sju minuter, från det vi steg in genom dörren, och blev hälsade av en skolkompis till Benke med ett 'tervetuloa', till det vi gick därifrån igen. Ja - i bilen hem noterade vi att klockan stod på 14.01 och vi hade bokad tid till 14, respektive 14.05.

 

Hemma åkte munskydden i golvet för vidare befordran till sopkorg.

Så var det gjort för denna gång.

*****

Författarkväll

Agri Ismaïl, nominerad till Augustpriset för bästa skönlitterära bok i höst, besökte oss idag. Kontext är ett regelbundet kommande tillfälle här i stan, där författare intervjuas inför publik.

Det är mycket inte ovanligt att en debutroman, blir nominerad, men den har blivit omtalad och ska vara bra enligt många. Själv har jag inte läst den.

Hyper handlar om en kurdisk familjs öden när de ger sig iväg från Irak för att finna en ny framtid. Det blir mycket flyttande runt om i världen. Familjen splittras också, och de olika familjemedlemmarna skapar nya liv i London, New York, Dubai ...

Boken pendlar mellan pessimism och optimism. Tråkigheter och humor.

Kanske en bok att fundera på.

 

 *****

Hursa? Vadå? Va?

Jag har nog inte riktigt fattat att jag har en hörselnedsättning. Visst har jag anat det, men egentligen inte brytt mig särskilt mycket. 

Ser du den diskreta slangen?

För ett år sedan, drygt, beslöt jag i alla fall att göra en test. Den resulterade i en remiss till att gå vidare. Det tog 13 månader, men idag var det dags. Kallad till Kalix sjukhus och en trevlig audionom där för någon månad sedan. Hon gjorde en bedömning och beslöt vad jag behövde. 

Idag fick jag för första gången (Nja - det har jag ju gjort en gång tidigare i livet, förstås.)känna på vad god hörsel betyder. Hon behövde bara plugga in de små 'högtalarna', och genast märkte jag skillnad.

Så nu sitter jag här och försöker lära mig finesserna. De är många. Jag kan t.ex. sköta hörandet via min mobiltelefon. Slå av lurarna. Koncentrera hörandet till personer och filtrera bort sorl eller ljud från människor runtomkring, med mera.

Tack för det, säger jag, och ska nu testa TV-ljud.

*****

I natt ...

.. har någon strött diamanter i terrängen.

Kan det vara resultat av gårdagens norrsken?

*****

Ibland ...

.. bjuder naturen på ljusshow bakom knuten.

*****

Mera höghöjdsjobb

Eftermiddagen både igår och idag ägnades delvis åt Temakrysset i Vi-tidningen. 

Den här gången handlade det högt svårighetsgraderade krysset om en luleåfödd och mycket framgångsrik kostnär. Nämligen Karin Mamma Andersson. 

Temakrysset är ofta väldigt lärorikt. Man får dels sätta sig in i temat, dels lära sig många nya ord och företeelser. Exempelvis Lao Tse. Kände du till honom?  Han var känd för att tycka att vägen var det viktiga. Jag fick Karin Boye-associationer.

Som sagt, lärorikt. Och fullständigt AI-fritt.

*****

Höghöjdsjobb

Vi har råkat ut för försök till intrång i stugan i skogen vid havet. Tack och lov har det inte gått så bra för missdådaren. Vi beslutade oss därför att sätta stopp för vidare försök.

Då dådet ägt rum på hög höjd, vilket i vårt fall betyder ovanför andra våningen, hade vi inte tillräcklig utrustning. Vår stege räcker inte till, varför jag fick ta kontakt med våra grannar, som för närvarande är i Spanien för att be om lov att få låna deras stege. Tur att det finns mess.

 - Kör på bara, meddelade ägaren.

Så det gjorde vi.

Svindlande höjder.

Jag är ytterst respektfull inför höga stegar. Men med strikt disciplin att inte titta ner när jag steg för steg närmade mig takskägget, så lyckades det att spika för det hål som en hackspett hittat på att göra. 

På darriga ben stegade jag ner efter väl förättat värv. Glad att ha lyckats. 

Den enda som var sur var hackspetten, vilket han meddelade med ljudliga protester från ett träd i närheten.

*****

Novembermorgon???

*****

Vad ska jag tro ...

.. om det här med besök från främmande världar.

Clas Svahns bok UFO brättar om mängder av fenomen och möten med 'främlingar', som människor över hela vårt land - ja, hela världen, vet att berätta om.

Kanske var det lite för detaljerat, lite för mycket information ibland på de tätskrivna sidorna. Det gick bra att skumma, eller till och med hoppa över en del stycken här och där.

Men intressant är det. Och en del händelser hålls hemliga av olika myndigheter. 

Varför?

*****

Några reflektioner ...

.. angående det ödesdigra valet i USA.

 

Så vaknade vi till en ny verklighet i morse, även om jag hade mina aningar redan igår kväll. 

Men jag måste säga att USA har ett märkligt valsystem. Kanske är det därför som det är så förhållandevis få som överhuvudtaget tar sig till vallokalerna. Det räcker alltså inte att vara myndig för att man ska få lägga sin röst. Nej - man måste också registrera sig i förväg.

Sen har vi det där elektorssystemet, som jag egentligen inte förstår mig på. Men det är egentligen elektorerna som slutligen avgör. Såhär står det i Wikipedia:

I USA väljs inte presidenten direkt av folket. I presidentvalet röstar amerikanerna inte på en president, utan på elektorer, som i teorin får rösta på vem de vill, men som i praktiken avger löfte om att rösta på en viss kandidat. Teoretiskt kan således elektorerna rösta fram en annan president än vad valresultatet speglar om antalet s.k. "faithless electors" är tillräckligt stort för att påverka utfallet. Mellan 1796 och 2008 har elektorer vid 158 tillfällen röstat annorlunda än förväntat, vilket i inget av fallen påverkat utfallet.

Vad har de för kvalitet på opinionsmätningar i det där förment framstående landet? De opinionsmätningar som gjordes visade ju på helt andra och jämna resultat mellan de båda parterna. Men så blev det stor skillnad, när det kom till kritan.

Så nu har 71 miljoner röster (51%) avgjort valet. Så många, av USA:s 330 miljoner invånare har fått sin vilja igenom. Demokratiskt?

Anseendet för USA har alltid varit rätt lågt från min sida. 

Nu sjönk det ännu mer. 

 *****

Bor man i ...

.. Luleå centrum, kan man knappt gå ut utan att hamna vid vatten. Om man nu inte koncentrerar sig på galleriorna i stan, förstås. 

 

För dig, som inte vet; Luleå centrum ligger på en halvö. Vatten norr om stan, liksom väster och söder om. Ja - egentligen finns det en fjärd öster om stan också, så jag bor nästan på en ö. 

 

Läget gör ju att det kan vara rätt blåsigt ibland. Men långt ifrån alltid. Igår var det kav lugnt. Och tro mig, det var det idag också. Tidigt i morse hade vi underkylt regn, vilket innebar att all lokaltrafik ställdes in i ett par timmar. Många kom förstås sent till sina jobb, men lokaltrafiken tog sitt ansvar. Underkylt regn är inget man struntar i.

 

Men det fixade sig, och eftermiddagen blev fin. Då tar man ju gärna en promenad. Och var hamnar man? Jo, vid vatten.

 

Sydvästra stadsfjärden. Egentligen Lule älvs mynning.

Vy mot söder. Där ligger Gråsjälören, som vi brukar traska till på vinterisen för att fika och äta våfflor.

*****

Har just sett ...

.. SVT:s USA-byrån - Stjäla val som mer eller mindre övertygade mig om att valet kommer att betyda kaos. 

Ingen i panelen verkade övertygade om något annat.

Det blir en hemsk dag imorgon, tror jag.

*****

Nej - inte jul ...

.. men ändå november. Då får man börja tända ljus och pynta lite, till glädje för de som går förbi ute på loftgången. Grannar, brevbärare, hemtjänstare.

Nu står där ett batteriljus och försöker imitera ett riktigt. Det kommer att tändas automatiskt när det skymmer, och slockna framåt midnatt, för så fungerar automatiken. 

Enbusken (-kvisten) plockade jag ute på vår tomt i stugan. Den kan man senare förse med små pumlor, eller något annat, passande den tid som är. 

*****

Nejdå ...

.. - jag är här. Tro inget annat. Men jag har lite inspirationsbrist för närvarande. Lite illusionsbrist också, kanske. Världsläget är ju inget att glädjas över. Ett pajasland i väster ska låtsas vara demokratiskt och välja en ny ledare.

Såhär såg det ut 2016:

Av USA:s 320 miljoner invånare, är 220 miljoner röstberättigade. Det är dock bara 146 miljoner som registrerat sig (!!!) för att rösta. Klockan 11.05 idag hade 116 miljoner röster (94% av avgivna röster) räknats. 58 460 000 för Trump och 58 199 000 för Clinton. Synnerligen jämnt, alltså.

58 miljoner människor bestämmer alltså över 320 miljoner amerikaner, och sätter en del av agendan för resten av världens 7 miljarder människor.
Demokratiskt?

Det var ett utdrag ur en post som jag skrev på bloggen då. Hur blir det i år?

Men en vacker stadsfjärd kan man väl alltid glädja sig år, förstås.

*****

Morgonen ...

.. bakom huvudkudden innan jag stiger upp ur sänghalmen.

*****

Vinterkänning ...

.. under promenaden i skogen vid havet som skymtar nedanför backen. Det är en grad under nollan. Vindstilla, och tilltagande molnighet. När vi kommer hem till stugan, har den första snön börjat falla.

*****