onsdag, januari 01, 2025

Tänk att vi ...

.. nu kommit fram till år 2025. Vad kommer detta år att ge oss. En nygammal despot kliver in i Vita Huset i Washington, svamligare än någonsin. Det skrämmer mig. 

Högervridningen i Sverige och i omvärlden skrämmer också. Demokratin naggas i kanterna mer och mer. En antal statsvetare skrev på nyårsaftonen om att den kommer att försvinna i USA i och med trumpnissen.

Då gäller det att försöka njuta av tillvaron så mycket som möjligt, så länge man kan. Och efter ett intensivt nyårsfirande, blev årets första dag lugn och mycket stillsam. Delvis kanske beroende på att vi kom i säng ungefär 03.30. Det är inte vanligt nuförtiden. 

Men vi uppskattade lugnet. 

Sån't är nyttigt.

Krispigt, skulle nog många säga om dagens väder. 17 minusgrader och sol.

*****

Nyårsaftonen ...

.. kom och gick, med goda vänner på besök. Långväga och stadsnära. Vi började redan klockan 18, eftersom vi vet att det tar tid att sätta i sig den typ av meny, som våra nyårsmiddagar brukar bli. 

Jag gjorde inte allt själv. Bara huvudrätten. Förrätt och dessert stod andra för, tack och lov. Men innan vi överhuvudtaget satte oss till bords, bjöd vi på champagne med löjromskrustader.

Sedan blev det hummer till förrätt. Med en fruktig sallad därtill.


Huvudrätten bestod av röding. Ugnsbakad. Serverades på grönsaker, en rotsaksstomp och en sweet chilisås. Marinerade granskott och tranbär bifogades.


 Desserten blev chokladig. Både mörk och vit och med jordgubbe och physalis på toppen. Mycket god.

Inte så pjåkigt, eller hur?

Kvällen fortsatte förstås fram emot midnatt, då vi klädde oss varmt och promenerade ner till Södra Hamnen, där tusentals lulebor samlats, för att enligt tradition se det spektakulära fyrverkeri som bjuds varje år. Det var magnifikt. 

Egentligen 'får' man väl inte tycka om det, med tanke på miljö, och alla stackars husdjur som lider stort. Men då kan jag säga att hundar såg jag bland publiken. De verkade inte bry sig. Lekte med pinnar, fick godis av matte eller husse, eller låg/satt i famnen på någon. Helt lugnt. Inga problem alls, verkar det som. Och jag tror det där med skräcken i stor utsträckning beror på hur hussar och mattar själva reagerar på smällarna. Om de är lugna, känner sig vovven trygg också.

Eller vad tror du?

*****