En kvinna i publiken ...

.. berättade om hur hennes farmor, som fött 13 barn, ledsnade på att vara hemma. Hon ville ha äventyr, när barnen flyttat hemifrån. Maken var inte särskilt intresserad. 

 

Men livsgnistan hos farmor var stark. Hon köpte bruna bönor - stor mängd, kokade dem och fyllde en hel hink. Den ställde hon i frysboxen, där den fick frysa till. Sedan högg hon fast en yxa i bönmassan, så att mannen kunde hugga loss en bit då och då. För nu, med pensionsinkomster, hade farmor fått ny frihet. Hon reste iväg ensam ut i Europa.

 

Det var på en föreläsning med Senioruniversitetet som denna historia dök upp från en kvinna i publiken. En bra illustration tyckte föreläsaren Johan Niklasson. En föreläsning som berättade om just livsgnistan hos äldre människor. Hur den kan yttra sig. Hos män - hos kvinnor, under andra olika livsbetingelser. Depressioner. Ensamhet.

 

Vi fick också 'rösta' i vissa frågor. Vilka är mest benägna att bestämma i hemmet? Vem tar initiativen? Vad händer när någon part avlider? 

 

Ungefär samma frågeställningar dök upp i Kunskapskanalen ikväll. Av en slump. Studio 65 är ofta intressant. Här en länk till kvällens program.

*****

Lumière ...

.. som det ibland kallas, är istället något som heter Lumire, Luleå miljöresurs. De har hand om avfallet i denna stad. Det gör de med bra resultat för det mesta. 

Men ibland blir det fel. Eller rättare sagt - inte alls. Om inte Ögonblick i norr griper in.

 

I en liten hörna av Vetenskapens hus har en tid - minst en månad om inte två - en soptunna stått. Av någon anledning har den blivit bortglömd. Och vem som en gång ställt den där har tydligen inget ansvar. Naturligtvis blir den fylld. Det finns inget som är så attraktivt för många som en halvfull soptunna. Innehållet växer snabbt, så att tunnan blir rågad.

 

Vad gjorde då jag? Jo, jag mejlade Lumire och bifogade ett foto igår. Bild 1. Resultatet syns på bild 2. Så såg det ut idag. 

 

Inte riktigt godkänt. Men ett bra försök.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Var kan jag hämta medaljen?

*****

Om att vara bokförläggare, ...

.. kommunalråd och en del annat berättade idag Karl Petersen - legendariskt kommunalråd här i Luleå, som sedan ett tiotal år nu alltså ägnar sig åt bokförläggeri (om det nu finns ett sådant ord). 

 

Det gjorde han på Aktiva seniorers månadsmöte. Han berättade också om hur han lyckades få Facebook att etablera sin första stora datacentral utanför USA, just här i Luleå. I stark konkurrens med många europeiska länder och städer. Det var många turer kring den etableringen. Hemliga samtal. Utsända till Kalifornien. Helikopterturer runt stan här för att se ut lämpligt område, tillsammans med höjdare inom FB. Grön el var en bidragande orsak till att det blev just här.

 

Med mycket humor berättades det. Och efteråt fikade vi tillsammans med gamla bekanta och nya diton. Alltid kul på dessa möten. Tvåhundra personer idag. 

 

*****

- Det här

.. var ju inget bra matställe. Dom har ju inte öppnat än, sa truten på älvens is.

*****

Ledsen, Carl-Johan, ...

.. men jag kom inte överens med din lovprisade bok Din tid kommer. Förstod inte handlingen fullt ut. För många karaktärer inblandade, för snurrig helt enkelt. 

Kanske tänker du att man ska sträckläsa hela boken på en gång. Det kanske hjälper. Men jag är ingen sådan kapplöpningsläsare. Jag tar några kapitel ena dagen, och några till nästa dag.

Visserligen har du ett rikt språk. Kanske alltför rikt. Många detaljer kändes bara som utfyllnad, eftersom jag inte kunde se något samband med handlingen.

Så betyget blir G på gränsen till IG.

*****

April???

*****

Så fick vi ...

.. ytterligare en påspädning på det senaste snötäcket från i förrgår. Nästan en decimeter kom i natt. Jag har ju egentligen inget emot snö - på vintern. Men som jag berättat tidigare så har denna vinter varit exceptionellt märklig. Den snö vi fått de senaste tre dygnen hade jag gärna sett i februari, istället för det regn, som då strilade vid några tillfällen.

Nåväl - det får bli en promenad runt innerstan. Vi har ju inget annat för oss och vädret är fint. Trots snön ser vi en del vårtecken. Blommande maskrosor vid en södervägg, videkissar och tecken på blivande löv. Det tar en timme ungefär, innan vi sätter oss i grönskan på vår balkong med en kopp kaffe. 

Sen blir det till att förbereda lördagsmiddagen. Min tur idag. Det bli ugnsbakat reninnanlår (oftast bättre än renfilé), rostade rotsaker och en förhoppningsvis god sås.  

 

Klassisk lördagskväll.

 

Nej - det är inte snö på kvistarna till vänster. Det är solreflexer.

 *****

På snöiga gator ...

.. traskar vi hemåt efter konserten med Norrbottens kammarorkester, som bjöd på fin musik med varierat innehåll. Relativt moderna stycken. 

Där fanns ett ljuvligt avsnitt som speglade lärkans flykt i vårkvällen. 

Men det fanns också ett stycke, ett Adagio for strings, av Samuel Barber, som föranstaltades som kvällens sorgligaste verk. Franklin D Roosevelt, John F Kennedy och Albert Einstein fick njuta av det på sina begravningar. 

Konserten avslutades med en halvtimmes symfoni. Symfonie nr 1 av den tyska kompositören Emilie Mayer. "Stora orkestrala klanger och dramatiska effekter" ingår, enligt programbladet. Det stämde.

Trevlig kväll på Kulturens hus.

*****

April april

Ja, nu är vi lurade trots att månadens första dag lagts bakom oss.

Efter i stort sett snöfri stad sedan länge, beslöt april att leva upp till sitt rykte och börja om med vinter.

Ja - det är som det är.

*****

Vi som valde ...

.. att stanna. Så heter en liten dokumentärserie i SVT, som i tre halvtimmeslånga avsnitt skildrar livet i Tornedalen. En trakt som är ganska obekant för de flesta svenskar.

Här får vi följa unga och gamla i vardagen. Hur man lever. Vad man vill göra i framtiden i flera olika samhällen och byar. Flytta eller inte. Många kloka insikter och åsikter.

Här dyker även Benkes bror upp i avsnitt 2. Inte så att han blir intervjuad, men han sitter i kaffehörnan på byns butik - byn som är den som Benke är född i. 

Vi får träffa tre systrar, som tillsammans bor i det hus där de är födda. De är också ansvariga för Korpilombolos kulturfestival.

Kosläpp bjuds det också på. 

Vackra bilder.

Här en länk till programmet. Sevärt. 

*****

Insikter

En liten ljuspunkt står faktiskt regeringen för idag. Jag trodde nog inte att de någon gång skulle vara förnuftiga.

Friskolor har för mig varit ett mysterium. Privata verksamheter finansieras med allmänna skattemedel. Skattemedel som visserligen håller friskolor vid liv. Men i många fall verkar de också hålla ägarna vid liv - lyxliv, till och med.

Verksamheter som jag är med och bekostar kan få gå i vinst. Men den vinsten anser jag ska in i den verksamhet det handlar om. För att göra förbättringar.

Sverige är det enda land i världen, sägs det, där skatter får bli privata vinster. Till och med i skräplandet USA är friskolor förbjudna på flera håll. Kalifornien har förbjudit dem.

Kul att förnuftet även börjar kika fram i vår regering. Även om de tar i med rätt lena tassar. Fram med klorna!

Jag har skrivit om detta förr.

*****

Kontraster

Dagens runda kring innerstan var solig och skön. Det kan inte förnekas, även om jag tycker att klimatförändringarna går lite väl fort.

Det känns lite schizofrent att tycka om något som inte är bra. 

Men den här tiden på året är i sig själv lite schizigt. Här sitter folk ute på isen och pimplar. Isvägarna är i och för sig stängda för säsongen, även om isen är halvmetertjock på de flesta ställena. 

På andra ställen blommar scillor och maskrosor. 

*****

Va ??...

.. Det var ju nyss jul!

*****

Tragedi

När vi så smått börjar förbereda oss på att åka hem till stan igen, tar jag loss och rullar ihop vimpeln på sin stång. När jag är på gång att ställa den i sitt vanliga hörn, upptäcker jag en domherre som redan installerat sig där.

Det visar sig att den är död.  Jag har stor respekt för döda fåglar. Särskilt i dessa fågelinfluensatider. Kan smitta.

Det blir till att ta på sig engångshandskar och lyfta den till en bättre plats för den sista vilan.

*****

Elvakaffe ...

.. till Lunchekot, på solig terrass. 

Kaffe och hembakt äppelsockerkaka.

*****

Medan vattnet porlar ...

.. stötvis från frysen, och ner i uppsamlingskärlet, går vi ut på den långa rundan. Den är egenligen inte så lång. Men jag glädjer mig åt, att jag denna vårvinter kan höra fåglarna kvittra, tack vare mina nya hörapparater. Det är skillnad.

I skogen är det snart snöfritt. Någon sa att det mer liknar början av maj.  Några snöfläckar här och där.

Bofinken besökte oss idag. Vet inte om den varit här tidigare, men min statistik berättar att den brukar komma redan i mitten av mars. Då har inte jag varit här och journalfört.

Nu väntar vi bara på den första citronfjärilen eller sorgmanteln. De brukar vara pålitliga.

Hemma igen blir det snart klart att ladda frysen med de delikatesser som fått tillbringa en bra stund i ett par kylväskor ute på bron

Lördagen går vidare.

*****

Äntligen ...

.. en helg i stugan i skogen vid havet. Denna vinter har gjort allt för att vi skulle välja bort vistelser här.

Och nu verkar vi också gå miste om vår femte årstid, vårvintern. Den där perioden då snön ligger vit, solen skiner och värmer. Man kan spänna på sig skidor och glida iväg i valfri riktning. Ut till någon ö med en kaffetermos. Eller in i skogen. Snö har vi ont om i år. Det har snöat, men den har bara isat till sig och blivit ogästvänlig.

Inte sedan 07 februari har vi övernattat här, och gången före det var i november! Vi, som genom åren tillbringat tid här minst varannan helg och jul, nyår och trettondag. 

Men nu är vi här.

Trevlig helg!

*****

Och vad handlade ...

.. samtalet om kring lunchbordet på restaurang Panelen, där vi satt i ett sällskap av fem herrar?

Rätt gissat. USA och den orangea härskaren där, som förhoppningsvis nu har gjort bort sig. Det är i alla fall vad alla runt bordet hoppas på. Att alla dessa påhitt får till följd att sympatierna från den amerikanska befolkningen går åt ett annat håll. 

Samtidigt diskuterades om hur man skulle ta sig an alla nyheter som nu strömmar emot oss. Ska man helt enkel avskärma sig. Det var det någon som övervägde. Det blev nog inte gruppens mening. Men man kanske kan begränsa intaget av alla skildringar av det händelseförlopp som väntas. 

Ett par tips. Mexicos president, Claudia Sheinbaum har publicerat ett genialt inlägg som handlar om världens befolkning minus de 330 miljoner amerikanerna. Vi är många. Här en länk till hennes drapa som är skriven för en tid sedan. Läsvärd och förutsätter att du har Facebook. 

Se- och hörvärt är också Meryl Streeps tal. Finns här på Youtube.

Låt oss hoppas på förnuft. 

Ånger. Vänd om Tokfrans!

*****

Här i arktis ...

.. är vi moderna. Hörde att Götaland hade kallast i landet i morse. Till och med minusgrader. Huga - hur kan man bo där?

*****

När man inte orkar ...

.. vänta på rätt säsong, så struntar man i det. 

Problemet blir att hitta nedslagsplatsen i allt det vita.

Var är greenen?

*****

Likt Rapport

SVT:s Rapport har på senare tid börjat ha en stund med lite positiva nyheter i slutet på sina sändningar. Kanske tycker de att vi behöver det i dessa tider. De kallar det 'ljuspunkter'. Och jag har verkligen inget emot det.

Idag nåddes jag av en trevlig nyhet, även om det inte var från just SVT, utan via Sveriges Radio.

Marine le Pen blir åtalad för att ha använt EU-pengar till sitt eget parti. Det får man inte göra. Hon åkte dit, vilket förmodligen kostar henne att kunna ställa upp i Frankrikes nästa presidentval. 

Det är verkligen en positiv nyhet.

Samtidigt verkar det få återverkningar bland flera medarbetare i det bruna partiet, så någon fler kandidat blir förmodligen svår att få fram. Detta är nog det bästa hon gjort. Jag har aldrig gillat varken hennes pappas, eller hennes idéer.

Heja, heja!

*****

Det trodde jag inte

Vet du vad? Jo - min blogg Ögonblick i norr fyller inte mindre än 20 år, just idag. 

Hur ska man fira det? Det blir nog rätt diskret. Det är ju bara måndag. Fyrverkeri är det inte heller tal om. Det blir ingen särskild mat till middag - rester.

 

När jag började blogga hade jag inga planer på att jag skulle hålla på i 20 år. Men nu ser det ut som att jag går in på mitt 21:a. Och vem vet - om fem år kanske det blir tjugofemårsjubileum. Visst har det varit svajigt ibland. Men jag lärde mig snart att inspirationen går i vågor. Och det tillkom ju en dimension, när man så småningom kunde lägga in bilder. Det inspirerade, förstås.

 

Här är mitt första inlägg. 

Tur att jag inte väntade ytterligare en dag. Då hade det ju blivit ett aprilskämt.

 

Under hela april 2005 lade jag bara in 3 inlägg. Exklusivt, eller hur? I maj, samma år lossnade det ordentligt. 

 

Sedan har det flutit på

*****

Udda ...

.. viner blev det på månadens vinträff i kvarteret. Vår 'vinprovning' alltså - numera kallad vinavsmakning.

Tre slovenska och ett kroatiskt, blev det.

T.I.L.I.A Estate. Nostra 2021 blev först i raden. Vitt vin. Och rätt menlöst tyckte jag. Särskilt när det kostade 194 kronor.

T.I.L.I.A Estate El Brut Nature 2021 blev näst i tur. Ett bubbelvin. Kraftig smak. Benämndes som rosévin, men jag tyckte det var mer orange. Inte riktigt i min smak heller. I alla fall inte som man normalt betraktar mousserande viner. Möjligen kan det passa till mat. Pris 256 kronor.

T.I.L.I.A Estate. Pinot Noir Estate, 2020. Ett smakrikt och gott rött vin. Men kanske lite dyrt. Det kostade 228 kronor.

The Dalmatian Dog var sist ut. Rött, kryddigt och mustigt. Och nu blev det kroatiskt. För tretton år sedan, då jag besökte landet, sas det att deras viner inte exporterades. Främst för att det odlades för lite vin där. Tydligen har det förändrats. Det här var prisvärt - 139 kronor.

En trevlig kvällsstund med grannarna blev det, som vanligt. 

 

*****

Sluttamp

Vi går en runda i solen. Som så ofta blir det 'Södrahamnrundan'. Den är bra, eftersom den kan expanderas eller på andra sätt varieras, ja till och med förkortas. Fast det sistnämnda är lite förbjudet.

Isen är i vanlig ordning välbesökt. Direktflyget från Paris har upphört för säsongen. Men linjen från Tyskland verkar vara på gång ännu en tid. Man hör språket här och där i stan.

Isarna är intakta. Kommunen testar och rapporterar 60-70 cm tjocklek. Det håller. Problemet är de ideliga plusgraderna alldeles för tidigt på säsongen, som skapar glashalt och till och med vatten på ytan. 

Men nu har någon minusgrad fått ytorna att stabiliseras och gör dem gångbara. Inte ens broddar behövs.

Vi tar iland och fortsätter runt Gültzauudden. Skön tur. Det blir nästan 7 km till kaffet. Solen övertogs av molnbanken från sydost. Det blev grått när vi kom hem.

Det får gå.

Våfflorna på närmsta ön lockar många.

*****

Du missade väl ...

.. inte dagens solförmörkelse?

Den var på intet sätt total, men en liten 'tugga', tog månen vid lunchtid.

*****

Inspirationen tryter

Ibland har man inget att berätta. Då har jag fått lära mig att man ska sätta sig vid datorn ändå och skriva. Alltid blir det nå't. Kanske.

 

Det är ju så att man ofta gör mycket mer än man tror på en dag. Saker man inte tänker på. Och så kan man ju lyssna till Spanarna i P1 en stund, och få lite insikter i diverse ämnen. 

 

Andra spännande saker är att man går och handlar. Två kassar släpas hem, tvärs över gatan från vår närmaste butik och fyller på förråden. 

 

Eftersom vi båda ingår i bostadsrättsföreningens styrelse (Ja, jag är bara suppleant.), har vi fått vissa ansvarsområden. På vår lott står soprummen. Inte så att vi ska städa upp och göra snyggt, men ibland måste man fixa lite. Idag blev det nya skyltar, för att folk ska veta var olika saker ska läggas. Konstigt nog verkar en del ändå inte begripa vad som står på skyltarna, utan chansar vilt. Vet inte vad det är för folk, eftersom de allra flesta här verkar normalbegåvade och förmodligen läskunniga. 

 

Men ibland krävs insatser från vår sida.

 

I övrigt lugnt. 

 

Man kan stirra ut genom köksfönstret också.

  *****

Det går ...

.. utför,  utför och utför med demokratin här och där.

Har vi börjat vänja oss? 

*****

Ovanligt öde ...

.. på gymet idag. 

Men så slog det mig - dom är hemma och vispar våffelsmet.

*****

En sån där dag ...

.. då man inte gör nå't vettigt. Eller också är det det man gör - dvs ingenting. De dagarna är säkert också värdefulla på något vis. Det är bara lite svårare att upptäcka vilka fördelar de har.

Nåja - lite promenad blev det i alla fall. I blåst. Det var jobbigt att vara flagga idag. Eller också kanske det är kul, pirrar i 'magen' ...

Men går man sönder av vindarna kan det inte vara så roligt, tror jag. 

Själv drar jag mig tillbaka på eftermiddagen. Det får bli en stund med boken, som jag har lite svårt att komma in i. Började tänka på den tidigare idag och det slog mig då att jag inte kan berätta vad den handlar om. En del böcker är så, och det brukar ju reda ut sig. Den får hundra sidor. Har inget hänt då, så får den åka in i hyllan och stanna där.

Dagen går vidare.

*****

2025 ...

.. marsvinter. 

Jojo!

*****

I kvarteret intill ...

.. vårt, här i stan bjuds en gång per år norrbottenskonst i en gigantisk utställning i tre våningar. Det är Länsförsäkringar som öppnar sitt kontor för allmänheten. Och den kommer. I mängder. Det blir trångt i korridorer och kontorsrum, som är konstverkens plats.

Här blandas många olika tekniker och genrer. Britta Marakatt Labba, numera med världsrykte för sitt broderande.

Sven Teglund, som brukar kommentera här i bloggen ibland. 

Erling Johansson, en annan kändis.

Nils Nilsson-Skum

Statyetter, foto, oljor och akvareller. Som sagt - stor variation. Vi orkade inte riktigt med allt,  tyvärr. Det blir övermäktigt med 142 alster. 

Men skönt med det man ser.

*****

Och alla ni ...

.. som viftat undan mina teorier om att ungar/ungdomar som spelar dataspel, påverkas, avtrubbas av våldsskildringar ...

Ni kan ju börja läsa här.

Eller lyssna till Konflikt.

Och du som jobbar med att skapa våldsamma  dataspel, sök terapeut!

*****

Så körde vi om

Vårdagjämning idag, liksom internationella groddagen. Och säkert är det någon som fyller år också. 

Denna dag, den 19 mars, är Luleådagen 12 timmar och 19 minuter lång. Malmö orkar bara 12 timmar och 14 minuter. Stackars er i Sydsverige! I ett halvår kommer det att vara längre dagar hos oss.

Att grodorna fått en dag har jag fått lära mig idag. 20 mars är nämligen World frog day. I alla fall i år. Men lägg inte datumet på minnet, för det verkar variera. 2017 var det nämligen den 29 april som grodorna firade. 

Nu får man ju ta till lite vadsomhelst för att fira något kul. Det skadar inte. Tråkig omvärld. Trist vinter.

Apropå vinter så har jag hävdat att den gångna (Fast egentligen ska den vara kvar ännu, i våra trakter.) vintern har varit exceptionellt tråkig. Jojo-vinter. Kallt, varmt, kallt, varmt, regn ibland, snö emellanåt. Inbillning verkar många andra hävda. Men igår fick jag medhåll från SVT:s meteorolog med det lockiga håret (kommer inte ihåg vad han heter), som också hävdade att vintern i norra Sverige har varit heltokig. Han valde inte just det ordet, men han menade det. 

Idag bevittnade jag klimatförändring under promenaden, där havsisen nu, på grund av 8 plusgrader härom dagen är spolierad på sätt och vis. Det är ingen fara med hållbarheten. 60-70 cm tjock, lär den hålla ett bra tag. Men ytan! Där hjälper knappt broddar ens, nu när det varit minusgrader (Vad sa jag om jojo?) igår kväll och i natt. 

Minst hela mars månad ska den vara intakt. Ifjol var isvägarna officiellt öppna till slutet av april.

Låt oss få se fram emot en bättre vinter nästa år.

Vattensjukt

*****

Repris

Vi gjorde ett återbesök till Anders Sunnas utställning på konsthallen här i stan. Det gav en hel del extra till det förra besöket.

Onsdagar klockan 12.30 blir det nämligen guidad visning av en duktig, ung konstpedagog. Han berättade saker om de gigantiska målningarna som åtminstone jag hade förbisett.

Mycket värdefullt.

*****

Här ligger jag ...

.. på akuten sedan igårkväll. Blod i urinen ska undersökas.

Jag mår egentligen inte dåligt. Men det är så trist.

*****

Ny bok

Din tid kommer av Carl-Johan Vallgren, hamnade på mitt sängbord från och med idag. Jag har tidigare sagt att jag gärna läser spänningsromaner, men försöker undvika 'polisångest', dvs böcker där någon avdankad utredare ska ta tag i något som hänt. Blir så less på sånt.

Nu är den här boken inte helt befriad från sådant, men jag har hört talas om den så pass mycket att jag ger den en chans.

Vi får se hur det går.

*****

Inte hittar vi på ...

.. något mera kreativt än att ge oss ut på isvidderna. Ja - det ska i så fall vara att vi gick i en omvänd riktning, jämfört med vår vanliga. Men det gick bra det också. Anledningen var att försöka gå i medvind, eftersom den var både frisk och iskall. Det gick sådär.

Skönt att komma hem till en kopp kaffe, eller två, och skidåkare på teve.

Många traskar ut till våfflorna på Gråsjälören i medvind. Undrar vad de tycker om hemvägen?

*****

Rapport från ...

.. en annan verklighet. Eller i varje fall en vinkel av ett annat liv. Nämligen militärtjänstgöringen - eller lumpen, som det för det mesta hette.

Jag var lite 'skakis' för att göra lumpen. Egentligen hade jag väl helst velat slippa. Men inkallningen kom och jag tog mig i kragen och ställde upp. Det fanns inget val.

Min lott var att bli artillerist i Boden. Och jag blev utbildad till bandkanonförare. En bamsemaskin på 52 ton som kunde skjuta stora bomber så långt som 26 kilometer, om jag minns rätt. Jag, som inte var ett dugg motorintresserad hade plötsligt till uppgift att tryggt och säkert föra fram denna pjäs med hjälp av, inta bara en, utan två motorer. En kolvmotor från Rolls Royce och en gasturbinmotor från Boeing, fanns under luckorna framför mig, där jag satt nedsänkt i en 'brunn' med möjlighet att antingen sitta med huvudet ovanför kanten, eller att använda sig av periskop nedsjunken med stängda luckor ovanför.

Det blev en lärorik tid, med goda kamrater ur olika samhällsskikt från alla delar av landet. Det blev helt enkelt kul. Sommaren var varm. Mycket varm. Och den efterkommande vintern rekordkall, då jag fick uppleva en tältnatt i minus 44 grader.

Hem fick man inte åka så ofta. Så för att föräldrarna skulle ha lite koll, fick jag helt enkelt skicka brev och berätta. Man kunde ju skriva för hand på den tiden. 90 öre kostade det att skicka, så det hade man råd med.

Klicka på bilderna för bättre läsbarhet.

Brev till mamma på stuga-adressen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 *****

Undrar hur det känns ...

Klipp från NSD

.. att bli akterseglad. Att man missar en buss eller ett tåg, är barnlekar i det sammanhang som gäller här - i rymden, alltså.

Två astronauter sitter isolerade sedan drygt ett halvår (Ja, de skulle ha kommit hem efter tre månader, men det sket sig. Nu blir det alltså minst nio.)
i sin lilla kapsel, utan chans att ta sig hem till jorden. De fick i somras veta att de skulle tas om hand i februari i år. Men nu har det också gått åt pipan, sedan det visar sig att den farkost som skulle hämta hem dem har problem och inte kan användas ännu. 

Men hur mår de två, undrar jag? Hur räcker maten? Vad får de för annan stimulans. Är de goda vänner hela tiden? 

Och hur i herrans namn vågar nya astronauter avlösa de de två. Det är nämligen avsikten. Den farkost som ska hämta hem dem, har fyra nya besättningsmänniskor som ska ta vid.

*****

UPPDATERING: Idag 15 mars på morgonen, rapporteras att hjälp är på väg. På söndag lär de få hjälp.

UPPDATERING 2: Jag har tydligen missat något i sammanhanget.  De två har tydligen inte varit ensamma däruppe. Men när har övriga kommit dit? Och varför har då inte de två strandade kunnat tas hem? Hm?

Måste man ...

.. anpassa sig? Att fixa en kopp kaffe eller två, har aldrig varit något problem i det här hushållet. Vi har alltid avhållit oss från krångliga kaffebryggare och har aldrig investerat i någon espressomaskin, eller liknande. 

Dels tar såna mackapärer plats, är fula, och tar tid för att framställa några koppar. Nej - här har enkelheten fått råda. Så kallade bistrobryggare är vad som gäller. En kanna, en 'sil'. Två delar. Idealiskt. 

Men nu fick man en käftsmäll i dagens nyhetsflöde. Det visar sig nämligen att kaffet inte filtreras ordentligt i våra 'apparater'. Det kaffe som serveras innehåller beståndsdelar som kan orsaka ohälsa i hjärta och kärl. Det låter ju jättefarligt.

Nu rekommenderas bryggtratt med filter; dvs det som gällde förr i tiden, innan bistrobryggaren dök upp.

Vår konsumtion är inte så stor. Tre koppar om dagen är det vanliga. Kanske kan man fortsätta med sina snygga tvådelarskannor. Gott blir det i vilket fall.

*****

Och däääär ...

.. kommer snyggaste bilen i Sverige in för besiktning. Precis som varje år. Och naturligtvis på Svensk Bilprovning, eller bilprovningen som det numera benämns.

Och naturligtvis blir man trevligt mottagen av välkomnande herrar som naturligtvis ger högsta betyg åt vårt fordon. Naturligtvis, som varje år.

Pigg 15-åring.

*****

Inspirerande ...

.. föreläsning idag på Aktiva seniorers månadsmöte. Det handlade om odling på små ytor. Pallkragar, stora krukor, på balkonger etc.

Det blir en viktig upogift i viss mån, eftersom tiderna är som de är.

Här fick vi lära oss att fröer kan sättas även om det är frysgrader och snö. Frön 'känner' när det är dags att gro.

Att så i omgångar ger längre skördetider. 

Så nu är det bara att sätta igång.

*****