.. Snöyrans dag. Nä - skojar bara. Men det vore en lämplig dag för det. Det blåser och snöar. På stan är det lugnt. Det kan i och för sig bero på att det är måndag, då det brukar vara lite lugnare. Men kanske har folk förtagit sig med Svarta veckan och sådant tjafs, så att de måste vila sig lite.
Efter en träningsstund på gymet och en god lunch på U:nik i Vetenskapens hus, går vi hem. Vädret lockar inte till längre promenad.
Hemma på loftgången möter jag två glada grannfruar, som skottar loftgången. Får höra att de just frågat sig varför inte "grabbarna är ute och skottar". Jag lovar att ta tag i det.
- Får jag ta en bild på er, frågar jag.
- Jodå. Bara du redigerar bort rynkorna.
Jag lovar, och de godkänner resultatet. Sedan blir det lite prat om matvanor, apropå att jag berättar om vår lunch. Det visar sig att vi har lite olika vanor. Sirkka-Liisa säger att hon tyvärr äter huvudmålet på eftermiddagen.
- Jag vet att det är fel.
- Ja, vi äter lunch ute två dagar i veckan, säger jag. Men då får det bli havregrynsgröt på kvällskvisten.
- Men det är ju jäääättenyttigt, säger damerna.
Men sedan måste jag ta tag i snöskottning jag också.
*****
Oj, det ser ut att vara en bred loftgång! Trevligt med småprat, grannar emellan. Jag tycker att det blir en slags trygghet.
SvaraRadera@Elisabet
SvaraRaderaHär har vi en bred gemenskap. Beror sannolikt (i alla fall till stor del) på den fina gården, där många sitter och fikar eller äter när vädret tillåter. Här tillåts heller ingen gå förbi i trapphuset, eller på gården -känd som okänd - utan att vi hälsar/pratar med varann.