Jag går ut på brotrappen och betraktar himlen. Karlavagnen drar fram dit den ska. Plejaderna skymtar högt ovanför ladan. Träden står tysta.
Israel bombar i Gaza. Hamas hämnas.
Eller tvärtom.
Allt är som vanligt.
En del saker blir man bara så utled på.
Om somliga har jag slutat bry mig.
Och inte är det stjärnhimlen.
*****
Andra bloggar om: Mellanöstern, Religion, Konflikt, Hamas, Israel, Palestina
lördag, december 27, 2008
fredag, december 26, 2008
U-sväng
Centern (i alla fall Stureplansditon) går och funderar på kärnkraftsfrågan så här på annandagen. Har de inget bättre för sig? De tycker att Centerpartiet skall ompröva sin inställning och acceptera (utbyggnad av) kärnkraft.
"Låt oss leva på de resurser vi har", dundrade Maud Olofsson lite småirriterat häromsistens.
De resurser vi har...?
De resurser vi har? Alltså inga andras!
Stureplanscentern är alltså inne på att bryta uran i Sverige.
Eller?
*****
Andra bloggar om: Kärnkraft, Centerpartiet, Maud Olofsson, Stureplanscentern, Uranbrytning, Miljö, Förödelse
Läs mer!
"Låt oss leva på de resurser vi har", dundrade Maud Olofsson lite småirriterat häromsistens.
De resurser vi har...?
De resurser vi har? Alltså inga andras!
Stureplanscentern är alltså inne på att bryta uran i Sverige.
Eller?
*****
Andra bloggar om: Kärnkraft, Centerpartiet, Maud Olofsson, Stureplanscentern, Uranbrytning, Miljö, Förödelse
Läs mer!
torsdag, december 25, 2008
Rånlandet 25 december.
En timme efter solens nedgång färgas himlen i en varm ton, som återkastas i snön. Jag får intrycket av att det är betydligt varmare än de tio minusgrader det är.
*****
Hur har du det med julen...
.. så här dagen efter? Lite dagen efter, eller bara lite övermätt på skinkan, kanske. För att inte tala om karamellerna, skumtomtarna, knäcken... Alla Alladinlager slukade. Den där fåniga trillingnöten, den ofta kvarlämnade "körsbär i likör", eller den där genomäckliga vita så kallade pärlnougaten, som dykt upp på senare år.
Jo, nog blir det lite för mycket - Lite too much, som det heter nuförtiden.
I radion har vi hört om Helgas natt i alla de varianter. Från Jussi Björling till... jag tror det var gaphalsen Mariah Carey eller någon annan kvasiartist som idag brutalt mördade den fina melodin med sina röstakrobatiska höjningar, sänkningar, och waleningar. Hur det nu stavas. Väljningar,kanske? Jag får då nästan kväljningar.
Det blir liksom lite tomatj.
Tacka vet jag Angelique Kidjo, som gör en av de bästa versionerna. På något afrikanskt språk. Kanske är det beninska. Hon är ju född där. Rakt, utan instrument, bara med en kör. Fint!
Men åter till frågan; hur har du det med julen?
Själv har jag det bra. Lugnt. God mat i lagom mängd. Nyttig sömn både nätter och någon liten stund här och där även dagtid. Mycket välgörande. En liten promenad i det sparsamma dagsljuset. Bär in ved. Eldar. Spelar spel. Läser och löser. Ja korsord alltså. Och tittar på julklapparna, förstås. Gläds åt den externa hårddisken, som uppenbarade sig i ett paket. Skjortan och koftan av dyyyyyyyrt märke i ett annat. Eller åt boken "Kaxiga fåglar" av Brutus Östling. Mästerverk! För att inte tala om den praktiska lilla magneten med inbyggd lysdiod, utdragbar till pekpinne, eller för att plocka upp tappade skruvar i någon springa eller annat trångt utrymme. Ett helt kilo skall den orka med. Vilken skruv!
Och mörkret kommer att ge vika, som Röda havets vågor när Moses skulle återvända efter att ha varit på utflykt, när jag kommer ut i skogen, med min nya supereffektiva pannlampa, med fyra ljusstyrkor samt larmblinkning att ta till om jag sjunker för djupt i snön. Hur nu det skulle gå till i dessa klimatkatastrofdagar. Ja, det är inte klokt vad mycket man behöver.
Det är nästan lite för mycket - Ja, ni vet, lite too......
Så jag stannar här ute i skogen, medan andra dväljs där i stadens brus, på mellandagsrean, bland ledighetströtta självplågare. Eller sale, som det numera plägar kallas. Vi är ju så raaaasande duktiga i engelska i det här landet.
Jag säger bara "god fortsättning".
Eller heter det good contiunation?
*****
Jo, nog blir det lite för mycket - Lite too much, som det heter nuförtiden.
I radion har vi hört om Helgas natt i alla de varianter. Från Jussi Björling till... jag tror det var gaphalsen Mariah Carey eller någon annan kvasiartist som idag brutalt mördade den fina melodin med sina röstakrobatiska höjningar, sänkningar, och waleningar. Hur det nu stavas. Väljningar,kanske? Jag får då nästan kväljningar.
Det blir liksom lite tomatj.
Tacka vet jag Angelique Kidjo, som gör en av de bästa versionerna. På något afrikanskt språk. Kanske är det beninska. Hon är ju född där. Rakt, utan instrument, bara med en kör. Fint!
Men åter till frågan; hur har du det med julen?
Själv har jag det bra. Lugnt. God mat i lagom mängd. Nyttig sömn både nätter och någon liten stund här och där även dagtid. Mycket välgörande. En liten promenad i det sparsamma dagsljuset. Bär in ved. Eldar. Spelar spel. Läser och löser. Ja korsord alltså. Och tittar på julklapparna, förstås. Gläds åt den externa hårddisken, som uppenbarade sig i ett paket. Skjortan och koftan av dyyyyyyyrt märke i ett annat. Eller åt boken "Kaxiga fåglar" av Brutus Östling. Mästerverk! För att inte tala om den praktiska lilla magneten med inbyggd lysdiod, utdragbar till pekpinne, eller för att plocka upp tappade skruvar i någon springa eller annat trångt utrymme. Ett helt kilo skall den orka med. Vilken skruv!
Och mörkret kommer att ge vika, som Röda havets vågor när Moses skulle återvända efter att ha varit på utflykt, när jag kommer ut i skogen, med min nya supereffektiva pannlampa, med fyra ljusstyrkor samt larmblinkning att ta till om jag sjunker för djupt i snön. Hur nu det skulle gå till i dessa klimatkatastrofdagar. Ja, det är inte klokt vad mycket man behöver.
Det är nästan lite för mycket - Ja, ni vet, lite too......
Så jag stannar här ute i skogen, medan andra dväljs där i stadens brus, på mellandagsrean, bland ledighetströtta självplågare. Eller sale, som det numera plägar kallas. Vi är ju så raaaasande duktiga i engelska i det här landet.
Jag säger bara "god fortsättning".
Eller heter det good contiunation?
*****
onsdag, december 24, 2008
Oppesittarnatt
Den är över nu. Oppesittarkvällen. Ljusen börjar slockna. Ljuden tystnar. Täljstenskaminen sprider värme nerifrån undervåningen. Jag halvsitter i sängen och bloggar. Stugan andas ro.
Ute har tre harar mest hela kvällen kalasat på smulorna från fågelbordet. Vi har nog lagt märke till att de har en medhjälpare. Hackspetten som besöker oss vill inte nöja sig med vilka frön som helst, eftersom de mest av allt gillar larver. Därför letar den idogt efter några särskilda gobitar, vilket betyder att det spills och skvättes en hel del. Ibland står fröna i kaskader ut över marken under fröautomaten. De tre, redan rätt välmående hararna kommer sedan under skydd av mörkret och sätter i sig spillet.
Nu har de förstås också dragit sig tillbaka under någon tät gran i närheten för att vila. Himlen ovanför är nattsvart med miljoner stjärnor.
Man sover gott här.
*****
Ute har tre harar mest hela kvällen kalasat på smulorna från fågelbordet. Vi har nog lagt märke till att de har en medhjälpare. Hackspetten som besöker oss vill inte nöja sig med vilka frön som helst, eftersom de mest av allt gillar larver. Därför letar den idogt efter några särskilda gobitar, vilket betyder att det spills och skvättes en hel del. Ibland står fröna i kaskader ut över marken under fröautomaten. De tre, redan rätt välmående hararna kommer sedan under skydd av mörkret och sätter i sig spillet.
Nu har de förstås också dragit sig tillbaka under någon tät gran i närheten för att vila. Himlen ovanför är nattsvart med miljoner stjärnor.
Man sover gott här.
*****
måndag, december 22, 2008
söndag, december 21, 2008
ET, eller ringaren i Notre Dame.
Ja, man kan ju undra. Men så här såg jag ut idag, när jag ätit middag. Jo, det är verkligen mina ögon. De började klia kraftigt och bli röda. Sen började ögonlocken svullna.
Aldrig har jag varit med om något sådant förut. Visserligen är jag allergisk mot en del saker här i världen. Men en reaktion som den där var oväntad. En enkel vegetarisk tortellini. Och en avocadosallad, med tryffel- och hallonbalsamdressing, därtill.
Ja, inte vet jag vad som hände. Nu, en hel del timmar senare har det börjat dämpa sig.
*****
Andra bloggar om: Allergi, Monster
Fint besök
En sällsynt gäst uppenbarade sig på stugtomten idag. Av en slump fick jag se den på jättestora, svepande och tysta vingslag. Lappugglan. För första gången i mitt liv. Vilken lycka!
Jag kan inte låta bli att imponeras över dessa stora vackra fåglar. Strix nebulosa. Vackert namn. Så kloka, och coola. Jo - cool är ett bra uttryck. Den här lät sig beundras på rätt nära håll. Eller var det den som beundrade mig, kanske. I vilket fall var det ett mycket minnesvärt möte. Med stor respekt från båda håll. Och mitt liv blev plötsligt rikare.
En bra stund bligade vi på varandra. Jag hade tyvärr bara min lilla kompaktkamera till hands och ljuset var dåligt. Men det blev några bilder trots allt.
*****
Jag kan inte låta bli att imponeras över dessa stora vackra fåglar. Strix nebulosa. Vackert namn. Så kloka, och coola. Jo - cool är ett bra uttryck. Den här lät sig beundras på rätt nära håll. Eller var det den som beundrade mig, kanske. I vilket fall var det ett mycket minnesvärt möte. Med stor respekt från båda håll. Och mitt liv blev plötsligt rikare.
En bra stund bligade vi på varandra. Jag hade tyvärr bara min lilla kompaktkamera till hands och ljuset var dåligt. Men det blev några bilder trots allt.
*****
Hej tomtegubbar
Förväntansfulla samlades vi på jobbet efter klockan fyra på lördagseftermiddagen. Damerna gjorde de sista finjusteringarna. Herrarna skrockade belåtet över sina förgroggar. Kvällens färg var lila. Det kunde vi klart konstatera. Snart skulle en buss hämta oss.
Det bar iväg åt rätt håll, tyckte vi.
- Jaha! Vad var det jag sa. Det blir Hellmers. Nöjt konstaterades detta lite varstans i bussen. Tvärsäkert. Och visst busschauffören "fällde ut" bussens blinker och saktade in.
Men vi fick tji. Det var bara en vilseledande manöver. Sekunderna efteråt brassade han iväg med ny fart ut mot skogarna.
På krokig och smal väg hamnade vi till slut på Rosfors Herrgård. Vackert belägen i sin ekopark. Där väntade två tomtar, dvs VD och ekonomichef klädda i tomtedräkter och med glöggpannan i högsta hugg. Där samlades vi ute i det fria. En sprakande brasa, facklor och glada kolleger, som av någon konstig anledning blev ännu gladare vartefter.
Vi välkomnades snart in i värmen. Matsalen glittrade av levande ljus och stämning. Bordsplaceringen bestämdes av att värdarna (de tidigare nämnda tomtarna) läste upp rimmad vers för var och en av medarbetarna, från den plats, där man skulle sitta. Ett styvt jobb. Vi var ungefär 40 personer. Verserna handlade om något som var och en hade gjort bort sig med under året. På så sätt kunde man känna igen sig*), fick en kram och en stol och snart var middagen igång.
Och tävlingarna.
Och talen.
Och julklapparna (Oj, oj, oj vilken julklapp vi fick!)
Och julklapparna (Oj, oj, oj vilka julklappar cheferna fick. Av oss.)
Och mera tal.
Och sången.
Och baren.
Och dansen.
Och dansen.
Och dansen.
Pust!
Klockan 0200 natten mot söndag, sågs en man gå genom delar av Luleås centrala kvarter, bärande en gigantisk kartong (110 x 50 x 60 centimeter) på en av sina breda axlar mot hemmet och en skön säng och sömn.
Det var jag!
*****
*) Här är mitt "göra-bort-sig-tillfälle".
Det bar iväg åt rätt håll, tyckte vi.
- Jaha! Vad var det jag sa. Det blir Hellmers. Nöjt konstaterades detta lite varstans i bussen. Tvärsäkert. Och visst busschauffören "fällde ut" bussens blinker och saktade in.
Men vi fick tji. Det var bara en vilseledande manöver. Sekunderna efteråt brassade han iväg med ny fart ut mot skogarna.
På krokig och smal väg hamnade vi till slut på Rosfors Herrgård. Vackert belägen i sin ekopark. Där väntade två tomtar, dvs VD och ekonomichef klädda i tomtedräkter och med glöggpannan i högsta hugg. Där samlades vi ute i det fria. En sprakande brasa, facklor och glada kolleger, som av någon konstig anledning blev ännu gladare vartefter.
Vi välkomnades snart in i värmen. Matsalen glittrade av levande ljus och stämning. Bordsplaceringen bestämdes av att värdarna (de tidigare nämnda tomtarna) läste upp rimmad vers för var och en av medarbetarna, från den plats, där man skulle sitta. Ett styvt jobb. Vi var ungefär 40 personer. Verserna handlade om något som var och en hade gjort bort sig med under året. På så sätt kunde man känna igen sig*), fick en kram och en stol och snart var middagen igång.
Och tävlingarna.
Och talen.
Och julklapparna (Oj, oj, oj vilken julklapp vi fick!)
Och julklapparna (Oj, oj, oj vilka julklappar cheferna fick. Av oss.)
Och mera tal.
Och sången.
Och baren.
Och dansen.
Och dansen.
Och dansen.
Pust!
Klockan 0200 natten mot söndag, sågs en man gå genom delar av Luleås centrala kvarter, bärande en gigantisk kartong (110 x 50 x 60 centimeter) på en av sina breda axlar mot hemmet och en skön säng och sömn.
Det var jag!
*****
*) Här är mitt "göra-bort-sig-tillfälle".
Snart klart
Skönt att känna att allt är förberett för en stilla jul.
Julfest med jobbet igår. Festligt, fullsatt, vackert, gott och mycket dans.
Nu bär det ut till stugan för att lägga de sista pusselbitarna på plats.
Sedan två dagars jobb.
Tolv dagars ledighet därefter.
Inte illa alls!
*****
Julfest med jobbet igår. Festligt, fullsatt, vackert, gott och mycket dans.
Nu bär det ut till stugan för att lägga de sista pusselbitarna på plats.
Sedan två dagars jobb.
Tolv dagars ledighet därefter.
Inte illa alls!
*****
fredag, december 19, 2008
Helg i stan...
.. med jobb. Jo, jag jobbar lördag. Det gör jag normalt inte, eftersom min avdelning inte är öppen på lördagar. Men två-tre gånger varje höst och vår blir man kallad. Till privatavdelningen. Jag kan inte säga att jag känner mig särskilt bekväm i situationen. Mina kunskaper räcker inte till. Känner inte att jag bidrar, även om jag gör så gott jag kan.
Men det är bara fyra timmar lördagsjobb.
Och efter det.... Då blir det paus i några timmar. Två och en halv, närmare bestämt. Sedan följer årets julfest. Den är känd. Beryktad. Alltid omtalad. Där händer tydligen alltid en massa saker. Bara positiva. Jag vet inte, eftersom det här är första julfesten som jag är med om i det här företaget.
Det låter ju bra. Trevligt.
Men oj, vad det har spekulerats. Festen är nämligen en väl förborgad hemlighet. Ingen vet var. Ingen vet vad. Det enda vi vet är att vi skall finnas på plats på jobbet kl 17.00. Senast! Gärna 16.30. Iklädd varma kläder för utevistelse. Men festklädd! (???) Någonting liknande som när James Bond klev ur dykardräkten iklädd smoking, alltså.
Och jobbets damer är förstås redo att glänsa. Det skall fixas hår, det skall sminkas med hjälp av professionell make-up:are. Det har köpts kläder, smycken, skor. Det verkar bli en fullständig förändring.
Vi killar tar väl på oss kavajen.
*****
Andra bloggar om: Jul, Fest, Julfest
Men det är bara fyra timmar lördagsjobb.
Och efter det.... Då blir det paus i några timmar. Två och en halv, närmare bestämt. Sedan följer årets julfest. Den är känd. Beryktad. Alltid omtalad. Där händer tydligen alltid en massa saker. Bara positiva. Jag vet inte, eftersom det här är första julfesten som jag är med om i det här företaget.
Det låter ju bra. Trevligt.
Men oj, vad det har spekulerats. Festen är nämligen en väl förborgad hemlighet. Ingen vet var. Ingen vet vad. Det enda vi vet är att vi skall finnas på plats på jobbet kl 17.00. Senast! Gärna 16.30. Iklädd varma kläder för utevistelse. Men festklädd! (???) Någonting liknande som när James Bond klev ur dykardräkten iklädd smoking, alltså.
Och jobbets damer är förstås redo att glänsa. Det skall fixas hår, det skall sminkas med hjälp av professionell make-up:are. Det har köpts kläder, smycken, skor. Det verkar bli en fullständig förändring.
Vi killar tar väl på oss kavajen.
*****
Andra bloggar om: Jul, Fest, Julfest
Om man sedan rätt många år...
.. inte har för vana att skicka julkort, eftersom mängderna ökade år från år så till den milda grad att det blev ohållbart (bortåt 100)... Hur gör man då, när ett av de julkort man får har texten: "Bert... Det är mycket konstigt... dina julkort verkar inte hitta fram till ----- nu längre, fast det kan ju förstås bero på en dum brevbärare?"
Vad gör man då?
Vad gör du?
*****
Andra bloggar om: Julkort, Terror
Vad gör man då?
Vad gör du?
*****
Andra bloggar om: Julkort, Terror
torsdag, december 18, 2008
Stiltje
Lugnt på jobbet. När det gäller kunder, alltså. Underhållsarbete. Rensning på skrivborden och smaskande i chokladaskar, som dråsar in från olika håll.
Glöggkvällar.
Alltmedan den riktiga julstämningen rinner ner i dagvattenbrunnarna.
*****
Andra bloggar om: Klimat, Göteborgsvinter, Skitväder
Glöggkvällar.
Alltmedan den riktiga julstämningen rinner ner i dagvattenbrunnarna.
*****
Andra bloggar om: Klimat, Göteborgsvinter, Skitväder
tisdag, december 16, 2008
Så har tryckvågen...
.. från den Skånska jordbävningen nått oss. Starka, urläskiga, fuktiga sydvindar och småregn.
Nu börjar man känna igen sig.
Vinter i Norrbotten, nya modellen.
*****
Nu börjar man känna igen sig.
Vinter i Norrbotten, nya modellen.
*****
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)