Återseende

Redan när hon steg in genom dörren på vårt kontor tillsammans med min före detta kollega, tänkte jag: - Det där måste vara Bitte!

I så fall har vi inte setts på många, många år. Förmodligen fler än 50 och lite till. Hon var litet barn då. Bodde i lägenheten ovanför oss på Kronkan, Krongårdsringen 22.

Jag satt upptagen, hon gick vidare in till andra delar av kontoret.

Lite tveksam var jag trots allt. Men när jag sedan stötte på henne i korridoren undrade jag:
 - Ursäkta. Men vad heter du?
Hon blev lite ställd.
 - Jaa.... Jag heter
 - Bitte, avbröt jag.
Nu såg hon ännu mer ställd ut.
 - Men..... Det har ingen kallat mig sedan jag var litet barn, sa hon. Vem är du?
 - Är du alltså Bitte Ul..
 - På den tiden, ja. Det stämmer.
Jag presenterade mig. Berättade att jag var skolkamrat med hennes äldre syster och att vi bodde i lägenheten under hennes familjs på femtiotalet.
Hon brast i skratt.
 - Men hur kan du känna igen mig?
 - Jamen - Du är dig precis lik.
Hon skrattade.
 - Jaha. Ser jag ut som en bebis.
 - Nej, men du är lik din mamma.

Sedan pratade vi på. Det visade sig att hon bor i stan inte långt ifrång mig. Det gör också hennes syster, som jag gått i skola med. Hennes mamma lever också, några år över 80.

Jag minns också att jag och hennes syster någon gång lekte mamma-pappa-barn, där Bitte naturligtvis fick vara ungen.

Så nu är kontakten återskapad.
Mot det förflutna.

*****

Inte ensam

Glädjande att se. Det är Croneman och jag.

Och ett fåtal andra.

Kul att vara unik.

*****

Sakta framåt

Dagarna går, fyllda av arbete och "konvalescens". Men jobbet gör att jag håller mig igång på ett bra sätt. Tror jag.

Många funderingar bland personalen och bland kunderna med tanke på det läge som en av våra största leverantörer finns i för närvarande. SAS.

Törs man boka. Törs man åka. Hur blir det med min resa i jul. Får man boka av.

Oron finns. Själv har jag svårt att tro att SAS försvinner ut till höger. Inne i huvudet går ändå tankarna till hur det skulle bli om det blev ett faktum. I höst har vi haft dagar då vi på vårt kontor bokat över 200 resor på en dag. Man kan bara tänka sig hur arbetsbelastningen skulle bli om alla tjänsteresor plötsligt ska bokas om på andra alternativ.

Hemsk tanke, som får askmolnstiderna att blekna.

*****

Sjukt

. . . från mobilen

Här och nu

Sitter på min hårdaste stol för att klara svansen. Det funkar inte med soffan. Blåbärskakan uppäten. Påtåren slut. Bara slalom kvar. 

Vi hoppas på Myhrer.

*****

. . . från mobilen

Inlägget är också med i Elisabets "Här och nu-kampanj".

Uppdatering: Och det gick ju fint. Han vann. Dessutom hamnade Byggmark på tredje plats.
Vilket lag!

Lyssna själv

Suveräna Nina Björk, krönikör i bästa P1, säger sitt.

Och hon gör det bra.

Lyssna själv!

*****

Nördnivå

Vad glad jag blir när jag har rätt.  Den här gången gäller det det amerikanska presidentvalet.

Programmet Medierna i SR P1 tar upp det i slutet av dagens program. En journalist låter förvånad över hur svenska medier "rapporterar om saker på countynivå". En medieanalytiker, Mikael Lindqvist, undrar varför vissa redaktioner "publicerar fakta på en nivå, som inte ens kampanjstaberna på de olika sidorna i valet skulle kunna vara intresserade av". (Inte ordagrant, men nästan.).

Det är alltså ingen rim och reson i "vårt" intresse. Är vi beroende av USA så verkar inte svenskarna särskilt intresserade av att bryta det beroendet. Det skrämmer mig.
V.s.b.


Utdrag ur presentationen av programmet:

Tio USA på ett Kina i medierna
Aldrig någonsin har ett amerikansk val bevakats så hårt av svenska medier som i år. Det visar den undersökning som medieanalysföretaget Infopack tagit fram åt oss på Medierna. Sedan maj har det skrivits omkring 7 000 svenska artiklar om det amerikanska valet. Det är tio gånger så mycket som de som skrivits om valet av Kinas nya ledare. Är det rimliga proportioner? Reporter Tove Palén.

*****

Dagens . . .

. . frukost flyttas till teven.

Man vill ju se lite snö.

*****

. . . från mobilen

Försörjda

Vitlökspaj med oliver, blåbärskaka, älg, fetaostbiffar, kycklinggryta.... Allt detta och mer dråsade in på vårdhemmet Mörten i eftermiddags. Allt snyggt förpackat. Att ställa i frysen, i kylen, på spisen, eller direkt på bordet.

B:s kolleger står för ett antal middagar framöver.

Inte tackar man nej.

Nä - Ett stort kramkalas är de värda. Och mer.

Tack!

*****

På vårdhemmet Mörten . . .

. .  går livet sin gilla gång, med arbete långt in på kvällarna. Det ska inspekteras och bytas bandage, serveras morfin, med mera.

Om nätterna fladdrar Frankensteins monster förbi i mina drömmar. Eller var det moster?

Men jag är inte rädd.



Det ser fint ut. Agrafferna sitter där de ska och inget verkar infekterat.

*****

Återbesök på vårdcentralen

*****

Jag säger bara . . .

Det finns omtänksamma medarbetare.

*****

. . . från mobilen

I huvudet på en 10-åring . . .

. .  finns svaret på frågan:

Vilken sak är bäst på den nya lekplatsen?











*****

Äntligen

Nu finns ett lagförslag som går ut på att rattfyllerister ska bli av med sitt fordon, i tillägg till att körkortet dras in och eventuella andra straff utmäts.

Utmärkt!

Det har jag efterlyst i flera år. Det är så logiskt att man undrar varför det inte gjorts tidigare.

Hoppas det gäller för snö-/vattenskoter-/båtförare också.

*****

När jag går hem från jobbet . . .

. .  ser jag att träden längs gatan fått nya löv.













*****

En folkspillra

Så går cirkusen mot sin final. Om man får tro svenska medier kommer så gott som hela den svenska befolkningen att sitta uppe hela natten. Valvaka.

Men jag kan inte låta bli att fascineras. Hur fullständigt begeistrade vi måste vara över ett presidentval långt borta på andra sidan Atlanten.

Där genomförs idag ett parodiskt val. Ett val där 120 miljoner människor av ca 200 miljoner röstberättigade ska bestämma vem som ska bo i Vita huset under nästa fyraårsperiod.

Ett räkneexperiment:

• 120 miljoner människor = 1,71 procent av världens befolkning.
• Som prognoserna ser ut blir det jämnt. 50/50 nästan.
• 60 miljoner människor kommer att rösta på vinnaren.

0,85 procent av världens befolkning kommer alltså att bestämma vem som ska leda USA. Världens enda så kallade supermakt, med inflytande över en stor del av världen.

Finns det någon här i Sverige som anser att det är demokratiskt?

Finns det ingen här i Sverige som inser att detta är helt barockt?

Finns det några här i Sverige som skulle vilja ändra på det?
Jag hoppas det. För det är bara vi, och var och en av oss som kan, och bör, försöka tänka efter vad det är som vi sätter så högt. Vad det är som vi beundrar så ofantligt med USA. Ett gigantiskt u-land på många områden.

Låt föreställningen ta slut.
Låt clownerna gråta.

*****


Läs även andra bloggares åsikter om USA, Presidentvalet, Obama, Romney, Pajas

Tillbaka till jobbet

Första dagen efter en veckas konvalescens. Den börjar med ett besök på vårdcentralen för att ta bort stygnen i huvudet.

Distriktssköterska Karin tar hand om mig. Med gott mod griper hon sig an sin uppgift och det går bra till en viss punkt.
 - Här uppe är det liksom en kaka. Det är mycket möjligt att det finns fler stygn där, men jag vill inte gräva mer, utan tycker att vi avvaktar ett par dagar till.
Det lät som om det var en avgrund hon jobbade i. Men jag förstod.

De stygn som gick att ta bort, försvann. Resten får bli när sårskorpan trillat av för egen maskin.

Traskade iväg direkt till jobbet. Traskade och traskade.... Med försiktiga steg promenerade jag tillbaka till kontoret. Svansen ville inte, men hade ingen talan.

Välkomnades med öppna armar. Och frågor. Och ännu fler frågor.

Jobbet gick trots allt rätt bra. Jag fick stå upp och jobba ganska mycket. Sitta ibland. Bytte stol emellanåt. Blev trött. Tung i huvudet och trött. Alltså inte återställd.

Men jag går dit imorgon igen.
Det ska gå.

*****

Stilla dagar

Jag gör inte många knop i dessa tider. Kroppen kräver uppenbarligen sitt, vilket den tydligt visar. Vila och sömn.

I morse sov jag till halv nio, utan att ha vaknat en enda gång under natten. Det har nog inte hänt sedan tonåren. Det är ju i och för sig inte så länge sedan. Men ändå.

Revbenen börjar foga sig till sin ursprungliga uppgift. Men svansen är det värre med. Ont.

Jag tänker i alla fall gå till jobbet imorgon, efter att jag besökt vårdcentralen för att ta bort stygnen i huvudet.

Vi får se hur det går.

Nu går jag och lägger mig igen.

*****

SD

Varelser utan hjärna har minne, säger en ny forskningsrapport.

Synd att det inte gäller alla med hjärna.


*****

I goda vänners sällskap

Härlig kväll med god mat. Jag sov en del av dagen och fixade en middag som hette duga därefter. I alla fall tyckte gästerna om det.

Enkel och god.

Laxfilé i ugn. Kryddad med salt, peppar och öst med balsamvinäger och honung. Serverades med varm potatissallad, med svettig rödlök, purjo, vackra minitomater. Allt svängt i smör. En pestocremefraiche satte piff. Liksom färsk timjan och förra vårens granskott som frisk krydda.

Gott vin för de som fick dricka av medicinska skäl.

Vaniljglass med varma åkerbär avslutade.

Skratt, minnen, diskussioner.... och fler skratt.

*****