Kvällens middag ...

.. blev ett experiment. Behöver förfinas. Men jag berättar ändå vad det är.

Ugnsbakad torskrygg på gräddkokt vitkål med tomat, och rostad torkad norrbottensskinka. Torsken bakades med furikake och rostade kokosflarn.

*****

Slutbadat

Havet har nu beslutat gå i ide. Nu får vi hoppas att vintern står på vår sida och att vi slipper sydliga vindar som pressar sönder isen gång på gång.

I vintras, var det i stort sett omöjligt att komma ut på isvidderna. Stora murar av sönderbruten is spärrade effektivt vägen ut.

Låt oss hoppas på bättring.

*****

Ibland lönar det sig ...

.. att klaga. Vilket jag gjorde i början av veckan.

Bakgrunden är att det ibland är stört omöjligt att få in Sveriges Radio P1 (Den bästa kanalen, alltså.) på radion i köket och den i badrummet. I övrigt har vi radio via kabel, bara för att mottagningsförhållandena i Luleå centrum är knepiga. Det har man förklarat för mig för många år sedan.

Men nu blev jag irriterad och beslöt mig för att skriva till Teracom, som ansvarar för utsändningarna. Till saken hör att alla andra Sveriges radios kanaler hörs klockrent i båda de aktuella apparaterna. Liksom alla skräpkanaler. Klart och tydligt och inga störningar.

Igår fick jag svar.

------

Hej,

Tack för din rapport angående P1.

Det finns inget konstaterat fel.

Du anger inte vilka frekvenser du försöker lyssna på, vi har en frekvens på
din adress som ska funka (90,6).

Prova gärna den och återkom gärna om problemet kvarstår.


Med vänlig hälsning
Elias Engel
Teracom Kundtjänst

Vänligen behåll tidigare svar från oss i mejlet om du svarar på det.
På så sätt kan vi enklare följa ditt ärende och ge dig bättre service.


Teracom AB
E-post: kundtjanst@teracom.se
Tel: 0771-91 00 85http://www.teracom.se

-------

Så var det med det. Och det är just den där frekvensen som funkar så illa.

Där ska P1 rakt inte finnas.
Säger Teracom.

Men så hände något. Två dagar efter att jag mejlat, upptäckte jag av en slump en kristallklar P1-röst. På en helt annan frekvens. Det fungerade på båda apparaterna och nu var 90,6  (som Teracom hänvisar till) helt omöjligt att få in.

Nu har jag berättat det för sändaransvariga och vill ha en förklaring till det.

Intressant om de svarar.


*****
Läs även andra bloggares åsikter om SR, Sveriges Radio, P1, Radio

Psykbryt

Det kommer då och då rapporter som berättar om att ungdomar mår så dåligt nuförtiden. Det är så många krav på både det ena och det andra.

Själv vet jag inte om jag upplevde ungdomsåren och skolan särskilt jobbig. Nästan aldrig, faktiskt. Jag gick förstås i lågstadiet (som då hette småskolan), mellanstadiet (som bara fanns, utan att heta något) och högstadiet (som då hette realskolan). Punkt.

Sedan var det dags att söka till gymnasiet. Vid femton års ålder hade jag inte en aning om vad jag ville bli, eller vad jag skulle jobba med som vuxen. Skulle jag välja samhälls-, latin- eller humanistlinjen? Det blev handelsgymnasium. Treårigt. Och andra året kunde man specialisera sig. Det blev språk. Fyra grundalternativ, alltså. Och en "specialisering.

Igår trillade DN:s Gymnasieguiden ur tidningen. Den kommer varje år. Och jag blir lika avundsjuk i år, som förr om åren när jag ser alla möjligheter som finns idag.
 - Bortskämda ungar, tänker jag.
Nä, det gör jag inte. Jag lyckönskar dem och hoppas att de är glada över alternativen.

Men sedan börjar jag tänka efter. Skulle jag själv ha kunnat "bestämma" fortsättningen av mitt liv, eller åtminstone en bit av det när jag var femton år? För nuförtiden ställer man tydligen in kompassen på ett yrke vid den åldern. Eller ....

Jag inser att jag med mina nuvarande erfarenheter, efter ett långt yrkesliv, lätt hade kunnat välja bland alla de där inriktningarna. Mitt val - Handels med språklig inriktning gav å andra sidan många möjligheter. Yrkeslivet trasslade sig via värnplikten och några år som lärarvikarie, via slumpen in på resebyråbranschen. Där har jag jobbat i en mängd olika roller och inriktningar, alltifrån filialer, till huvudkontor och specialenheter. Och för det mesta trivts i 44 år.

Ungdomar mår så dåligt nuförtiden.
Jag förstår dem.

Jisses! Här gäller det att kalibrera kompassen.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Skola, Gymnasiet, Val, Ungdom,

Ideal

Tänk om man alltid kunde hålla e-postlådan på den nivån.











*****

Varför inte ...

.. en rensteksdressad lax till lunch?

 

 

***** 

Läser i gårdagens ...

.. tidning att Po Tidholm fått pris. Det är det så kallade Ludvig Nordström-priset (Mest känd som Lubbe - ) för sin essä- och reportage-samling Norrland. Boken kom ut på ett Luleåförlag 2012 och fick stort genomslag. Hedrande förstås. Läs den gärna.

Juryns motivering är det vanliga finordsblajet. Men de beskriver också boken som ett "standardverk för att förstå den landsända som utgör 60 procent av Sveriges yta".

"Förstå"???

Landsändan har funnits i både herrans och oherrans tider. Vad finns här som är så märkligt.

Vad är det de inte förstår.
Vad är det som de tror att läsarna inte förstår.

Vad är det du inte förstår?

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Norrland, Sverige, Koloni, Po Tidholm

Morgonstund

 

***** 

Luleå, Skurholmsfjärden 05 november kl 15.48

*****

Men ...

.. äter du aldrig korv? Den frågan får jag då och då. Och jag förstår att den ställs för att jag oftast presenterar "festmat" från helgerna här på bloggen.

Men nu är det andra bullar, som gäller. Oftast.

Således blev dagens lunch en god närstoppad (I detta fall Jokkmokks många gånger prisbelönta.) korv av god kvalitet. Stekt med lök, svart trumpetsvamp och körsbärstomater. Ekologiskt förstås, förutom korven. Serveras med röda linser, varsamt kokta med timjan, och en god senap.

Det tog en halvtimme från start till mål att få på bordet. Mest beroende på att svampen skulle ligga i blöt en stund.

Gott? - Jo, annars hade du inte fått veta.

*****

Trägen vinner

Nu närmar jag mig målet. Striden kanske snart är över efter många år. Du trogne läsare av min blogg har följt kampen. Kanske har du bara skakat på huvudet. Tyckt att "vad är det där att bry sig om?". Andra har varit inne på min linje och stöttat. Stått där vid min sida och knutit näven, ja till och med båda nävarna och insett allvaret.

Det har varit hårt.

Idag dråsade en liten trycksak ur dagstidningen. Årets kollektion presenteras. Med darrande fingrar och stegrande adrenalinnivåer börjar jag bläddra. Och redan på sidan tre är det kört.

Det blir advent varje söndag sedan midsommar om man ska tända ett ljus i taget.

 

 

Visserligen med svaaaag och lite veklig text. Det kan jag förstå med tanke på det ogjorda väder som katalogmakaren här ger sig ut i. Det står "... med en adventsljusstake i varje fönster".

 

Jag ryser och undrar om jag ens ska våga bläddra vidare i trycksaken. Men då kände jag ditt stöd. Som en uppenbarelse. Och se .... Klavertrampen upphörde! Här visas produkterna med sina korrekta benämningar. Möjligen kan man påpeka att de borde ha fått prefixet "el" tillskrivet. Men jag kan inte begära det omöjliga.

 



 

Slutligen når min eufori riktiga höjder, när jag ser en bild rätt långt bak i broschyren.

Ja'men kolla!

 

Sådär'ja. Där satt den!!!

Nu ska jag bara ta itu med pumlorna.

*****
Här finns ännu mer. Och ännu mer. För att inte tala  om mer om frågan.

Läs även andra bloggares åsikter om Advent, Fyra ljus, Pumlor, Rusta

Pengar kan göra gott.

En hög vårdchef inom landstinget här i norr har åkt fast för fortkörning.

Han är ångerfull, efter att ha kört 200 km/tim på väg som är tillåten för hälften. Dessutom på en av våra mest trafikerade pendlarsträckor. Den mellan Boden och Luleå.

 - Jag har lärt mig av det här, säger han.

Jo, omdöme fick jag automatiskt, och lagarna lärde jag mig när jag tog körkort. En del har tydligen missat båda.

Hoppas han inser att han även är kriminell. Körkort och bil bör beslagtas.

Mina i och för sig förutfattade meningar inser att han kör BMW.

Sälj den och skänk pengarna till välgörande ändamål.

*****

Sveriges fulaste soppa

Snygg blev den inte ...

Hittade ett halvt broccolihuvud, en jättemorot, en palsternacka, en halv rödlök och en halv påse babyspenat, när jag dök in i kylen för att se hur kvällens middag kunde tänkas bli till.

Jag slantade moroten och palsternackan och kokade dem mjuka. Sista minuten satte jag till broccolibuketten (även den skivade stjälken) och lät det koka med en stund. Tillsatte även saft av en halv ekologisk citron (Allt annat var ju ekologiskt, så varför inte?).

Hällde av det mesta av vattnet och körde sedan grönsakerna i matberedaren. Det blev en gräsligt brungrönorange massa (den var inte vacker), som jag föste tillbaka i pannan.

Hackade den halva rödlöken och dök in i kylen igen för att se vad mer som kunde användas.

Se där ... Lite överbliven stekt köttfärs från tacosfredagen, makaroner från i torsdags, och några skivor gott bacon som blivit över från förra helgen. Allt kunde användas.

Nästan uppäten god restsoppa

Småskuret bacon och lök frästes i grillpanna och lämpades ner i massan. Köttfärsen var ju redan stekt så det räckte.

En halv burk crème fraiche hittade jag också. Och en halv liter vatten. Allt ner i pannan för ett uppkok.

Smakade av med grönsaksbuljong, lite (en matsked, kanske) ättiksprit och peppar. Och sen smaka av.

Hm! ... Lite för syrligt kanske. Balansera med socker. Jag tog 1½ tesked. Högst!

Smakar av och ............
Mmmmmmmmmmmmmmmm - ljuvligt gott.

Serverade med ostmacka.

*****

Luleå - novemberdag vid lunchtid

 

*****

Pavlovs hund heter Bert

Under mitt livs enda arbetslöshetsperiod tog mig Trygghetsrådet TRR under sina vingar. Där fick man hjälp med sitt jobbsökande, fick korta utbildningar i både det ena och det andra. Lärde mig mer presentationsteknik än vad jag redan kunde och en hel del annat. Det var en bra sak att få träffa andra som var i samma situation. Vi bildade nätverk.

En gång fick vi gå på en föreläsning av en av pionjärguruerna (Heter det så?) inom det där med mindfulness, närvaro i nuet. Luleåläkaren försökte få mig att ta vara på nuet i alla lägen. Jag är lite skeptisk till de där "modelärorna" och tog nog det hela med en stor nypa salt. Vi fick sitta och känna på en penna, eller ett russin. Studera russinets alla små veck och gropar under en minut. Jovisst lyckades jag med det och koppla bort omvärlden. Men vad gav det?

Tandborstning skulle enligt gurun ske på så sätt att jag skulle tänka på hur borsten i min eltandborste bearbetade tand för tand för tand. Hur tandytorna blev kliniskt rena och fria från allt som hade med frukosten att göra.

Nu ska jag berätta att det inte funkar på mig längre. Det går så till att jag sätter tandkräm på borsten och startar den. Sedan vet jag inte vad som överhuvudtaget händer förrän min smarta borste signalerar att "nu har två minuter gått - du är klar". Den funkar nämligen så. Men inte nog med det. Den fixar också att var trettionde sekund rycka till i akt och mening att jag ska byta fjärdedel i garnityret. Det gör jag automatiskt, varje gång.

Och jag har ingen som helst tanke på att jag borstar tänderna. Istället har mina tankar vandrat iväg som i en dröm. Världsproblem blir allt annat än globala. Åsikter fastställs, eller vidhålls i någon brännande fråga. Allt och inget funderas det på under de där två meditativa minuterna.
Det händer att jag ibland blir halvt medveten och ställer mig frågan.
 - Har jag bytt sida. Är jag klar i underkäken nu?
Men jag behöver aldrig fundera. Likt Pavlovs hund styr tandborsten mina betingade reflexer och allt blir gjort.

Och jag är fullständigt lycklig.

Mindlessness!?

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Mindfulness, Tandborstning

Någon som behärskar latin?

Lyssnar på ett samtal i P1. Det är ett program som heter Samtal med ... . Idag med Björn Ranelid.

Man må tycka vad man vill om den mannen, men en sak är säker. Prata kan han.

Jag måste säga att jag inte orkar lyssna till riktigt allt. Fördelen med radio är ju att man kan pyssla med annat under tiden.

Men en sak reagerar jag över. Det är när han berättar om sitt fall från ett räcke 1954 och slår och spräcker skallen. Sedan dess har han "ständigt ett ljud" i huvudet. Tinnitus.
 - Jag har tinnitus. Och det ska förresten uttalas tinnitus, för det är latin.
Han menar alltså att betoningen på i:et i mitten istället för det första i:et. För att det är latin.

Låter konstigt för mig. Dels pekar SAOL ut mitt uttal som det riktiga. Dessutom brukar väl flerstaviga latinska ord uttalas med betoning på tredje stavelsen från slutet (antepenultima).

Eller har jag fel?

Hm!
Kan man lita på Ranelid?

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Björn Ranelid, Latin, Antepenultima, Språk

Senhöst

Vackert väder. Sol och vindstilla. En rask vandring runt innerstadshalvön. Det tar en timme ungefär, och då hinner man få både havs och stadskänsla. Så är det att bo i Luleå.

*****

Sjuttio anledningar till fest

 - Oj, vad eleganta ni är, utbrast vi när värdparet tog emot oss. Hon i välsittande (howardoward-modell, eller nåt sån't. Ärmlöst och med en snara kring nacken, bara.)  klänning med klockad kjol. Allt i skimrande ljust midnattsblått. Klackiskor. Han i svart "kråsskjorta", gultonade retroglasögon av pilotmodell. Vinröda brallor, bälte med kraftigt nitspänne. Mycket elegant.
 - Det blir sjuttital ikväll, sa värdinnan
 - Aha, sa jag. Så då blir det fondue?
 - Jäklar. Han tog det direkt, sa värdparet.
 - Man var ju med, sa jag menande åt värdinnan, som är dryga 24 år yngre än jag.
 - Men du vet inte vad det blir till efterrätt, sa värdinnan finurligt.
 - Banana split, sa jag tvärsäkert.
Men där blev det stopp. Jag hade fel.

Övriga gäster droppade in. Ja, det var två till. Tiina med nytt herrsällskap. Vi slog oss ner i en mysig soffhörna och serverades starka gindrinkar, samtidigt som jag ombads berätta vad vi får till förrätt.
 - Det blir väl nå't med Skagenröra då, gissade jag.
 - Rätt spår, fick vi veta.
Det blev räkcocktail.

Snabba replikväxlingar över middagsbordet. Skratt, skratt och åter skratt, även om ämnena var seriösa ibland. Tiden gick och mellan fonduen och desserten spelade vi "lappspelet". En typ av ordcharad. Vi förlorade, så vi talar inte mer om det.

Och så dök efterrätten upp. En klassiker. Konserverade päronhalvor med halvsmälta After eight-bitar och vaniljglass.

Surr och prat och mera skratt. Ute började snön lägga sig över trakten. Det blåste. Och efter sju timmar i trevligt sällskap bröt vi upp. Vi blev hemskjutsade av Stefan, som inte drack drinkar och vin på samma sätt som vi andra. Inte alls, faktiskt.

Snön började "gloppa" och när vi slog upp ögonen idag på morgonen var allt borta. Mönstret känns igen.

Tyvärr.

Vårt djupt kända tack för en kul kväll. Till Charlotte och Henrik, Tiina och Stefan och inte minst vi själva, som också bidrog till trivseln. Så'de'så!


*****

Uppdatering: Tack Gurgel. Klänningsmodellen heter halterneck.

Sicken slump

På väg hemåt efter en fika på stan blir vi plötsligt stoppade vid utgången från Strand galleria.
 - Men, hör jag, och jag reagerar direkt.
 - Men, säger jag också.

Plötsligt står vi där och stirrar på varandra. Min kusin Göran och jag. Har inte sett honom på .... ja, tjugofem år kanske. Han bor inte här och har inga direkta orsaker att besöka just Luleå.
 - Inte är det väl ....
Jag hör en röst från damen som just passerat.
 - Men, säger jag. Lena!!!
Ännu en kusin - syster till Göran. Henne har jag inte sett på .... ja, 35-40 år. Bara talats vid i telefon. Hon bor i Kalmar.

Att vi överhuvudtaget känner igen varandra borde ju vara ett mirakel bara det. Men det var då det minsta problemet, eftersom vi alla ser ut som vi gjorde sist vi sågs. Kanske hade Lena en annorlunda hårfärg än den jag minns. Hon tänker nog detsamma om mig.

Nu var de i stan av en slump, tillsammans med min enda kvarvarande farbror, 88-årige Inge, som satt kvar och väntade i bilen. De sökte ett lätt åtkomligt fik, eftersom farbror har lite svårt att gå. Det är ett knä som krånglar. Vi hade precis lämnat vårt fikaställe och varnade för det. Överfullt och mer därtill. Inte heller kunde vi gemensamt komma på något annat som kunde passa. De hade dessutom "vildparkerat" lite på trekvart och kände att de kanske borde köra hem till farbror istället. Det är Öjebyn utanför Piteå.

Så det blev inget fika. Men vi gick med till bilen för att hälsa på Inge i alla fall. Han är helt pigg, förutom det där med knät. Rask i huvudet är han i alla fall. Det blev en pratstund.

Kul träff, om än lite kort. Vi får nog ta en sväng ner till Kalmar och Öland någon gång.

*****

Ljushelg

Sedan några år är det tradition här i stan att det är en "ljusfestival" denna helg. Så även i år, men nedbantad. Jag läste motiveringen för neddragningen, men har glömt.

Därför blir det lite annorlunda i år. Inte så många lasershower. Mer stillsamt. Och mycket har vi inte sett, eftersom det varit tidsbestämda evenemang.

Men en rundvandring både dag och kväll ger en del att titta på.

Stickglädje

Hotell Savoy är färggladare än vanligt.

Floras kulle

Kulturens hus är alltid snyggt.

I Stadsparken har ett vildmarkskafé öppnat.

Ikea lär jubla.

*****