Själv vet jag inte om jag upplevde ungdomsåren och skolan särskilt jobbig. Nästan aldrig, faktiskt. Jag gick förstås i lågstadiet (som då hette småskolan), mellanstadiet (som bara fanns, utan att heta något) och högstadiet (som då hette realskolan). Punkt.
Sedan var det dags att söka till gymnasiet. Vid femton års ålder hade jag inte en aning om vad jag ville bli, eller vad jag skulle jobba med som vuxen. Skulle jag välja samhälls-, latin- eller humanistlinjen? Det blev handelsgymnasium. Treårigt. Och andra året kunde man specialisera sig. Det blev språk. Fyra grundalternativ, alltså. Och en "specialisering.
Igår trillade DN:s Gymnasieguiden ur tidningen. Den kommer varje år. Och jag blir lika avundsjuk i år, som förr om åren när jag ser alla möjligheter som finns idag.
- Bortskämda ungar, tänker jag.
Nä, det gör jag inte. Jag lyckönskar dem och hoppas att de är glada över alternativen.
Men sedan börjar jag tänka efter. Skulle jag själv ha kunnat "bestämma" fortsättningen av mitt liv, eller åtminstone en bit av det när jag var femton år? För nuförtiden ställer man tydligen in kompassen på ett yrke vid den åldern. Eller ....
Jag inser att jag med mina nuvarande erfarenheter, efter ett långt yrkesliv, lätt hade kunnat välja bland alla de där inriktningarna. Mitt val - Handels med språklig inriktning gav å andra sidan många möjligheter. Yrkeslivet trasslade sig via värnplikten och några år som lärarvikarie, via slumpen in på resebyråbranschen. Där har jag jobbat i en mängd olika roller och inriktningar, alltifrån filialer, till huvudkontor och specialenheter. Och för det mesta trivts i 44 år.
Ungdomar mår så dåligt nuförtiden.
Jag förstår dem.
 |
| Jisses! Här gäller det att kalibrera kompassen. |
*****
Läs även andra bloggares åsikter om Skola, Gymnasiet, Val, Ungdom,
Jag tycker synd om dagens ungdomar.Med alla krav,måsten mm.Sett på nära håll hur det kan bli.Likaså är det inte lätt att vara förälder idag heller.
SvaraRaderaJag tror helt enkelt inte på obegränsad valfrihet. Det blir för mycket, för stressande. Inget får sakta växa fram, utan här ska allt planeras in i minsta detalj. Och när det är bestämt går något fel - och då upplevs det som en KATTTTTAAAAASTROOOOOOOOF, med ångest och andra psykiska problem.
RaderaBert, din skolvalsblogg kom först på Google när jag sökte "när blev handelsgymnasiet treårigt". Jag ska åka till Trollhättan kommande helg (8-10 maj 2015) för att fira 50-årsjubileet av handelsstudentexamen 1965. Undrar om inte vi var den första treåriga kullen. Som bonus kan du här få inledningen till Kajenns version av studentsången med anledning av att handelsgymnasiet blev treårigt. (Full version får du på mejl)/Lacke
SvaraRadera"Sjungom kamrerens lyckliga dag! Låtom oss fröjdas åt hålkortsmaskinen! Än klappar hjärtat med friska slag åt förvaltningens små behag.
Haha - Ja, du ser. Man gör sina avtryck.
RaderaHaha - Ja, du ser. Man gör sina avtryck.
Radera