.. på jobbet är en vild historia.
*****
fredag, mars 20, 2015
Det blev märkbart tyst ...
 |
| Bilden visar läget för Luleå |
Rätt mycket folk kantade sydväggstrottoarerna, och nere i södra hamnen radade fotografer av olika professionalitet upp sig längs kajkanterna.
Jag tillhör de mer blygsamma, vad gäller specialutrustning, och överlåter till de kunniga att dokumentera själva solskivan. Det var själva stämningen jag ville åt.
Ljuset blev märkbart avmattat när maximum nåddes. Men den lilla bit som blev kvar av solen var ändå bländande.
Någon kvart efter maximum, gick jag hemåt igen. Folk hade börjat skingras. Livet och ljuset började tillta igen.
Nu återstår vårdagjämningen. Den sker ikväll kvart i elva.
Sedan kör vi om er i söder. Vi i det mörrrrka norr.
 |
| När jag kom hem roade jag mig med att projicera solen genom en kikare, mot ett vitt pappersark. Då hade månen påbörjat sin reträtt rätt ordentligt. |
*****
Läs även andra bloggares åsikter om Luleå, Norrbotten, Solförmörkelse
Ööh grabben ...
.. Trodde du att du är modern, va?
Någon slags föregångare av nå't slag.
Trendnisse???
Nä! Du ligger efter. Rejält.
Bilden nedan tagen 1973. Det är 42 år sedan.
Väx upp!
*****
Någon slags föregångare av nå't slag.
Trendnisse???
Nä! Du ligger efter. Rejält.
Bilden nedan tagen 1973. Det är 42 år sedan.
Väx upp!
 |
| Herr Bodin solandes på altanen i föräldrarnas stuga iklädd ett relativt välvuxet skägg. |
*****
torsdag, mars 19, 2015
Nu följer lydstaterna med
Oj, så sura de har blivit, gubbsen i Saudiarabien.
Nu har Förenade Arabemiraten följt efter och kallat hem sin ambassadör. Och Kuwait har uttalat sig negativt om Sverige också.
Konstigt nog var det ingen som hade protesterat inför Margot Wallströms tal på Arabförbundets möte i Kairo. Det var fritt fram för henne tyckte 31 av de 32 länderna i förbundet. Hon var ju inbjuden, bevars.
Men se - Där satte storgubben stopp.
Och nu är väl småbröderna uppmanade att göra detsamma, kan jag tro.
Rent löjeväckande, totalt förutsägbart och logiskt, eftersom de förmodligen känner sig träffade av kritiken från Sverige. Surgubbar brukar reagera så.
Och nu kommer inga nya affärsresevisum att utfärdas av ambassaden i Stockholm.
Kan inte kalla det annat än barnsligt.
*****
Läs även andra bloggares åsikter om Saudiarabien, Surgubbar, Margot Wallström, Utrikesdepartementet
Nu har Förenade Arabemiraten följt efter och kallat hem sin ambassadör. Och Kuwait har uttalat sig negativt om Sverige också.
Konstigt nog var det ingen som hade protesterat inför Margot Wallströms tal på Arabförbundets möte i Kairo. Det var fritt fram för henne tyckte 31 av de 32 länderna i förbundet. Hon var ju inbjuden, bevars.
 |
| Kungen (Bild: Wikimedia Commons) |
Och nu är väl småbröderna uppmanade att göra detsamma, kan jag tro.
Rent löjeväckande, totalt förutsägbart och logiskt, eftersom de förmodligen känner sig träffade av kritiken från Sverige. Surgubbar brukar reagera så.
Och nu kommer inga nya affärsresevisum att utfärdas av ambassaden i Stockholm.
Kan inte kalla det annat än barnsligt.
*****
Läs även andra bloggares åsikter om Saudiarabien, Surgubbar, Margot Wallström, Utrikesdepartementet
Hinner med en session ...
.. hos frisören också. Gör en paus mitt i jobbet, och går sedan tillbaka för en kompletteringstimme för att avsluta, innan jag går på lunch.
Normalt går jag på lunch klockan 11. Det är oftast lugnt och skönt på lunchställena då. Till en början i alla fall.
Idag blev det inte förrän efter klockan 13, vilket innebär samma lugn. Rusningen är över. Personalen pustar och putsar, medan jag äter min boeuf bourguignon. Ett franskt turistpar kommer in och får ett bord vid fönstret. Undrar vad de tyckte om borginjången. En av dem tog faktiskt bojabässen. De var nog lika överraskade som jag över den franska menyn som bjöds. Det är inte helt vanligt.
Dricker mitt kaffe. Går hem.
Och jobbar lite hemifrån.
*****
Normalt går jag på lunch klockan 11. Det är oftast lugnt och skönt på lunchställena då. Till en början i alla fall.
Idag blev det inte förrän efter klockan 13, vilket innebär samma lugn. Rusningen är över. Personalen pustar och putsar, medan jag äter min boeuf bourguignon. Ett franskt turistpar kommer in och får ett bord vid fönstret. Undrar vad de tyckte om borginjången. En av dem tog faktiskt bojabässen. De var nog lika överraskade som jag över den franska menyn som bjöds. Det är inte helt vanligt.
Dricker mitt kaffe. Går hem.
Och jobbar lite hemifrån.
*****
Planeringsmöte
Nya utmaningar på olika områden kräver förutseende, fantasi och en och annan god semla (som vår praoelev bjuder på).Det handlar om sommar, det handlar om höst. Det handlar om nya kunder och nya rutiner.
*****
onsdag, mars 18, 2015
Afrikas blå ...
.. lilja omplanterad. Liksom citrusen (kumquat). Hortensian som jag fick i fjol somras av mina arbetskamrater håller på att reproducera sig medelst blomning. Ja - små knoppar åtminstone. Den yppiga potatisblomman från stugaltanen har börjat grönska igen. Flitigt.
Vårbruket är igång.
*****
Vårbruket är igång.
 |
| Utsikten från min bloggarplats (den fasta alltså) |
*****
tisdag, mars 17, 2015
Och där ...
Vill du härma?
Recept finns under rubriken "Sidor" här i högerkanten. Det goda brödet.
*****
Brandfackla
Egentligen är jag lite skraj för det här inlägget, som jag nu (Kanske. Tvekar lite.) lägger ut. Rädd för att vara för provokativ. Okej - Men det måste man väl få vara ibland. Rädd för andras reaktioner. Ja - kanske. Skraj för att jag kanske är okunnig. Men det får jag väl ta, då. I de här sammanhangen är det så lätt att bli feltolkad.
Låt mig först betona att jag är för våra grundläggande rättigheter, mänskliga och andra. Åsiktsfrihet, tryckfrihet, religionsfrihet och allt det där andra som borde finnas i varje land, som betraktar sig som en demokrati.
Det som får mig att börja knappra på tangentbordet är ett inlägg i dagens Ring P1. En man ringde in och ifrågasatte om det finns antisemitism i Sverige. Det gör det givetvis. Men det kanske tar sig lite olika uttryck. Inringaren tyckte inte det. Han var jude själv. (Han talade om att han hade judiska barn.)
Jag vet att det funnits en debatt om detta och att bland andra Jan Guillou i något sammanhang uttalat sig. Själv har jag varken deltagit, eller tagit del av den. Kanske har jag missat någon viktig beståndsdel. Men det hindrar förstås inte att jag själv kan, och får, ha en åsikt.
Du som varit med som läsare av min blogg, vet vad jag tycker om religion. Jag är inte troende, men respekterar de som är det. Med en förutsättning. Håll din tro för dig själv. Missionera inte mot mig och påstå att det du läst in någon gammal skrift gäller som någon slags sanning, som alla ska rätta sig efter.
Alltså blir jag lite frågande. Vem är muslim. Vem är kristen. Vem är hindu, eller buddhist? Och vem är jude. Oftast vet jag inte. Jag kanske träffar en av varje inriktning dagligen. Jag kanske till och med pratar med någon troende varje dag. Jag bryr mig inte. Varje människa är en människa.
Och med ovanstående konstaterat; ett visst missionerande sker ju så att säga med automatik, genom klädsel. Slöja, turban, kippa. Varför måste man till varje pris visa vilken tro man har? Slöjan möjligen undantagen, eftersom den är påtvingad på grund av religion, vilket egentligen borde vara förbjudet i ett demokratiskt land.
Men för övriga. Måste en jude bära kippa. Måste en sikh bära turban. Var och en har förstås rätt att bära vad som helst på sin kropp, möjligen hakkors undantagna.
Tro är privat. Punkt.
Det påstås också att judar planerar att flytta till Israel, för att de inte vågar vara kvar i Sverige. Kan man verkligen lita på att det är sant. Kan det verkligen vara bättre att flytta med sin familj till ett land, som med envis regelbundenhet idkar regelrätta krig mot sina grannar?
Då måste det vara riktigt illa ställt i Sverige!
Jag förstår nu att jag eventuellt trampar på en hel del ömma tår. Jag förstår också att jag saknar kunskaper om alla detaljer i de här sammanhangen.
Kan någon lära mig?
*****
Läs även andra bloggares åsikter om Religion
Låt mig först betona att jag är för våra grundläggande rättigheter, mänskliga och andra. Åsiktsfrihet, tryckfrihet, religionsfrihet och allt det där andra som borde finnas i varje land, som betraktar sig som en demokrati.
Det som får mig att börja knappra på tangentbordet är ett inlägg i dagens Ring P1. En man ringde in och ifrågasatte om det finns antisemitism i Sverige. Det gör det givetvis. Men det kanske tar sig lite olika uttryck. Inringaren tyckte inte det. Han var jude själv. (Han talade om att han hade judiska barn.)
Jag vet att det funnits en debatt om detta och att bland andra Jan Guillou i något sammanhang uttalat sig. Själv har jag varken deltagit, eller tagit del av den. Kanske har jag missat någon viktig beståndsdel. Men det hindrar förstås inte att jag själv kan, och får, ha en åsikt.
Du som varit med som läsare av min blogg, vet vad jag tycker om religion. Jag är inte troende, men respekterar de som är det. Med en förutsättning. Håll din tro för dig själv. Missionera inte mot mig och påstå att det du läst in någon gammal skrift gäller som någon slags sanning, som alla ska rätta sig efter.
Alltså blir jag lite frågande. Vem är muslim. Vem är kristen. Vem är hindu, eller buddhist? Och vem är jude. Oftast vet jag inte. Jag kanske träffar en av varje inriktning dagligen. Jag kanske till och med pratar med någon troende varje dag. Jag bryr mig inte. Varje människa är en människa.
Och med ovanstående konstaterat; ett visst missionerande sker ju så att säga med automatik, genom klädsel. Slöja, turban, kippa. Varför måste man till varje pris visa vilken tro man har? Slöjan möjligen undantagen, eftersom den är påtvingad på grund av religion, vilket egentligen borde vara förbjudet i ett demokratiskt land.
Men för övriga. Måste en jude bära kippa. Måste en sikh bära turban. Var och en har förstås rätt att bära vad som helst på sin kropp, möjligen hakkors undantagna.
Tro är privat. Punkt.
Det påstås också att judar planerar att flytta till Israel, för att de inte vågar vara kvar i Sverige. Kan man verkligen lita på att det är sant. Kan det verkligen vara bättre att flytta med sin familj till ett land, som med envis regelbundenhet idkar regelrätta krig mot sina grannar?
Då måste det vara riktigt illa ställt i Sverige!
Jag förstår nu att jag eventuellt trampar på en hel del ömma tår. Jag förstår också att jag saknar kunskaper om alla detaljer i de här sammanhangen.
Kan någon lära mig?
*****
Läs även andra bloggares åsikter om Religion
Det är en så'n dag idag
Prisa gud - för fönsterputsapparaten!
Fem rutor avklarade, nästan.
Dags för kaffe.
*****
Fem rutor avklarade, nästan.
Dags för kaffe.
*****
måndag, mars 16, 2015
Där fick man
Kolla vad som kom med posten idag! Så fort jag såg det i brevlådan sa jag för mig själv; Mian?! Vad kunde slände-/fågel-/naturexperten vilja mig?
Öppnade med darrande händer och konstaterade att jag anade rätt. Ur det snygga kuvertet trillade ytterligare ett litet kuvert. Med etikett. Den beskrev innehållet. Frön för MalabArspenat. Jo, A:t ska vara en versal, vilket har sin historia från Elisabets blogg. Kunde ju inte låta bli att mopsa lite, när jag såg att fröna i inlägget där var totalt felstavat; malaberspenat.
Så nu är spenatbehovet förmodligen i hamn i "staden där solen skiner mest".
Stort tack Mian (Mari)! Lovar att redovisa resultatet.
Nu återstår att se om denna exotiska växt tål den norrbottniska solen.
Hoppas!
*****
Öppnade med darrande händer och konstaterade att jag anade rätt. Ur det snygga kuvertet trillade ytterligare ett litet kuvert. Med etikett. Den beskrev innehållet. Frön för MalabArspenat. Jo, A:t ska vara en versal, vilket har sin historia från Elisabets blogg. Kunde ju inte låta bli att mopsa lite, när jag såg att fröna i inlägget där var totalt felstavat; malaberspenat.
Så nu är spenatbehovet förmodligen i hamn i "staden där solen skiner mest".
Stort tack Mian (Mari)! Lovar att redovisa resultatet.
Nu återstår att se om denna exotiska växt tål den norrbottniska solen.
Hoppas!
 |
| Och alla kuvert och etiketter är givetvis tillverkade av Mian själv. Hon är så'n. |
*****
Putin ...
.. har inte synts till i media på tio dagar. Det spekuleras i om han är sjuk.
Idag säger han i en förinspelad intervju att han funderar på att sätta sin kärnvapenarsenal i högsta beredskap för att säkra annekteringen av Krim.
Sjuk!??
Är det någon som tvivlar?
*****
söndag, mars 15, 2015
I havsbandet
Helgvädret prålar, men tack och lov smällde det till och blev kallt i natt (-8) efter gårdagens onödiga EU-standardvärme (+10). Bra skare och inget vatten på isarna gjorde turen ut mot horisonten härligt frisk och mycket behaglig.
Tillbaka på landbacken möts vi av fågeltjittertjatter i buskarna. Det börjar bli fart på dem nu, även om vi inte fått hit några flyttfåglar ännu. Men blåmesen ringer i sin klocka. Talgoxen pjuter på alla möjliga vis. Talltitor, svartmesar, grå- och grönsiskor håller på med sitt, liksom kråkor. Korpen låter också höra sitt vackra klingade läte. Nötskrikan är tack och lov tyst. Den lämnar mycket i övrigt att önska, när det gäller läte.
Och solen den steker över vita vidder. I stan rapporteras krokus i blom. Tro inte att ni är ensamma om det, sörlänningar!
*****
lördag, mars 14, 2015
Kvällens huvudrätt
Citronrimmad torskrygg halstrad och serverad på en sallad bestående av blomkålscouscous, avokado, rädisa, rödkål, granatäpple och grönkålschips.
Vinet, ett högbetygsboxvin. Fairview Roussane Chenin blanc Viognier Grenache blanc. Inte smickrande. Men ett käftsmällssvin som passar till smakrika fiskrätter.
*****
Så börjar det ...
.. kvällas igen. Efter en osannolik marsdag med majvärme, som jag inte är odelat positiv till.
Jag drar igång och förbereder kvällens middag.
*****
Lättnad
I morse vaknade jag till en lite ovanligare dag. Av positiv karaktär.
För ungefär 20 år sedan började jag märka av ett märkligt ljud. Jag jobbade och bodde då borta på veckorna i hyrd lite villa. Möblerad. Ljudet hördes när jag släckt lampan för att sova. Det här var i Arvidsjaur och omgivningen var lugn och tyst.
Jag minns att jag kunde vakna på natten; inte av själva ljudet, utan bara "sådär". Då kunde jag reagera.
- Har jag inte stängt TV:n, tänkte jag. För ljudet var det där gamla bekanta högfrekventa pipet som dåtidens apparater hade för sig. Kommer du ihåg?
Snart insåg jag att ljudet fanns inne i mitt huvud. Tinnitus.
Det var till en början inget större besvär. Dagtid drunknade det i allt omgivande brus. Dessutom lär sig hjärnan att rationalisera bort det, om man inte funderar över det. Det är ungfär som en doft, eller lukt, som "försvinner" efter ett tag. Luktsinnet och hjärnan suddar ut det avvikande. Du känner aldrig doften från den cologne, eller parfym du själv har på dig, efter ett tag.
Tinnitus är i princip kroniskt och obotligt. Vill man ha hjälp består den oftast i att man får lära sig att bortse från den.
Under åren har min tinnitus förvärrats gradvis och dessutom inordnat sig enligt den klassiska ordningen; det är vänster öra som drabbas mest. Hela tiden har jag ialla fall kunnat jobba bort ljudet som ovidkommande, utan större besvär.
Men så kom ett skov för en tid sedan. Ljudet antog en ny karaktär. Fortfarande koncentrerat till vänsterörat, men nu med högre volym, betydligt högre, och med tendenser till att höras i hela huvudet. Det blev irriterande, ja mycket irriterande. Det överröstade i stort sett allt oavsett vilken omgivning jag vistades i.
Lite skraj har jag blivit. Ska jag leva med detta tjut i huvudet resten av livet? Någon kväll lekte jag med tanken att jag hugger av mig örat, som van Gogh. Fullt medveten om att det inte skulle hjälpa. Började till och med fundera på om man kunde få hörselnerven i vänsterörat avknipsad. Hellre halvdöv, tänkte jag.
Men så i morse märkte jag att något var annorlunda. Först förstod jag inte vad det var. Men så insåg jag att det var tyst. Helt tyst. Vågade nästan inte tro på vad jag upplevde. Nu har jag dock varit i farten stor del av dagen och tinnitusen är tillbaka på samma nivå som den hållit till på de senaste 10-15 åren, dvs hanterbar. Efter några månader med förhöjd nivå upplever jag det som normalt tyst, även om det inte är det.
Nu går jag istället och håller andan. Nä - jag kvävs inte. Men jag hoppas att detta tillstånd blir det som jag får behålla.
*****
För ungefär 20 år sedan började jag märka av ett märkligt ljud. Jag jobbade och bodde då borta på veckorna i hyrd lite villa. Möblerad. Ljudet hördes när jag släckt lampan för att sova. Det här var i Arvidsjaur och omgivningen var lugn och tyst.
Jag minns att jag kunde vakna på natten; inte av själva ljudet, utan bara "sådär". Då kunde jag reagera.
- Har jag inte stängt TV:n, tänkte jag. För ljudet var det där gamla bekanta högfrekventa pipet som dåtidens apparater hade för sig. Kommer du ihåg?
Snart insåg jag att ljudet fanns inne i mitt huvud. Tinnitus.
Det var till en början inget större besvär. Dagtid drunknade det i allt omgivande brus. Dessutom lär sig hjärnan att rationalisera bort det, om man inte funderar över det. Det är ungfär som en doft, eller lukt, som "försvinner" efter ett tag. Luktsinnet och hjärnan suddar ut det avvikande. Du känner aldrig doften från den cologne, eller parfym du själv har på dig, efter ett tag.
Tinnitus är i princip kroniskt och obotligt. Vill man ha hjälp består den oftast i att man får lära sig att bortse från den.
Under åren har min tinnitus förvärrats gradvis och dessutom inordnat sig enligt den klassiska ordningen; det är vänster öra som drabbas mest. Hela tiden har jag ialla fall kunnat jobba bort ljudet som ovidkommande, utan större besvär.
Men så kom ett skov för en tid sedan. Ljudet antog en ny karaktär. Fortfarande koncentrerat till vänsterörat, men nu med högre volym, betydligt högre, och med tendenser till att höras i hela huvudet. Det blev irriterande, ja mycket irriterande. Det överröstade i stort sett allt oavsett vilken omgivning jag vistades i.
Lite skraj har jag blivit. Ska jag leva med detta tjut i huvudet resten av livet? Någon kväll lekte jag med tanken att jag hugger av mig örat, som van Gogh. Fullt medveten om att det inte skulle hjälpa. Började till och med fundera på om man kunde få hörselnerven i vänsterörat avknipsad. Hellre halvdöv, tänkte jag.
Men så i morse märkte jag att något var annorlunda. Först förstod jag inte vad det var. Men så insåg jag att det var tyst. Helt tyst. Vågade nästan inte tro på vad jag upplevde. Nu har jag dock varit i farten stor del av dagen och tinnitusen är tillbaka på samma nivå som den hållit till på de senaste 10-15 åren, dvs hanterbar. Efter några månader med förhöjd nivå upplever jag det som normalt tyst, även om det inte är det.
Nu går jag istället och håller andan. Nä - jag kvävs inte. Men jag hoppas att detta tillstånd blir det som jag får behålla.
*****
Se så vackert ...
.. den vita snön draperar sina mjuka drivor över nejden. Som gjort för en skidtur.
Jo, pyttsan!
Den här "vintern" har sydvindar sett till att glasera hela trakten. Snön är porslinshård och föga inbjudande.
Kanske inlines?
*****
fredag, mars 13, 2015
Klassiker
Vi landar i stugan när solen sänker sig under horisonten för denna dag. Denna utsikt är mot ostnordost. Det är alltså där den går upp imorgon, om allt fungerar.
Trevlig fredagskväll.
*****
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)