Lättnad

I morse vaknade jag till en lite ovanligare dag. Av positiv karaktär.

För ungefär 20 år sedan började jag märka av ett märkligt ljud. Jag jobbade och bodde då borta på veckorna i hyrd lite villa. Möblerad. Ljudet hördes när jag släckt lampan för att sova.  Det här var i Arvidsjaur och omgivningen var lugn och tyst.

Jag minns att jag kunde vakna på natten; inte av själva ljudet, utan bara "sådär". Då kunde jag reagera.
 - Har jag inte stängt TV:n, tänkte jag. För ljudet var det där gamla bekanta högfrekventa pipet som dåtidens apparater hade för sig. Kommer du ihåg?

Snart insåg jag att ljudet fanns inne i mitt huvud. Tinnitus.

Det var till en början inget större besvär. Dagtid drunknade det i allt omgivande brus. Dessutom lär sig hjärnan att rationalisera bort det, om man inte funderar över det. Det är ungfär som en doft, eller lukt, som "försvinner" efter ett tag. Luktsinnet och hjärnan suddar ut det avvikande. Du känner aldrig doften från den cologne, eller parfym du själv har på dig, efter ett tag.

Tinnitus är i princip kroniskt och obotligt. Vill man ha hjälp består den oftast i att man får lära sig att bortse från den.

Under åren har min tinnitus förvärrats gradvis och dessutom inordnat sig enligt den klassiska ordningen; det är vänster öra som drabbas mest. Hela tiden har jag ialla fall kunnat jobba bort ljudet som ovidkommande, utan större besvär.

Men så kom ett skov för en tid sedan. Ljudet antog en ny karaktär. Fortfarande koncentrerat till vänsterörat, men nu med högre volym, betydligt högre, och med tendenser till att höras i hela huvudet. Det blev irriterande, ja mycket irriterande. Det överröstade i stort sett allt oavsett vilken omgivning jag vistades i.

Lite skraj har jag blivit. Ska jag leva med detta tjut i huvudet resten av livet? Någon kväll lekte jag med tanken att jag hugger av mig örat, som van Gogh. Fullt medveten om att det inte skulle hjälpa. Började till och med fundera på om man kunde få hörselnerven i vänsterörat avknipsad. Hellre halvdöv, tänkte jag.

Men så i morse märkte jag att något var annorlunda. Först förstod jag inte vad det var. Men så insåg jag att det var tyst. Helt tyst. Vågade nästan inte tro på vad jag upplevde. Nu har jag dock varit i farten stor del av dagen och tinnitusen är tillbaka på samma nivå som den hållit till på de senaste 10-15 åren, dvs hanterbar. Efter några månader med förhöjd nivå upplever jag det som normalt tyst, även om det inte är det.

Nu går jag istället och håller andan. Nä - jag kvävs inte. Men jag hoppas att detta tillstånd  blir det som jag får behålla.

*****