Ååååh - Vad det är roligt att få post.

En del post är pest

*****

Såhär i efterhand ...

.. har jag tittat på Skavlans intervju med Jimmie Åkesson. Skavlan skötte det snyggt. Presenterade konstiga yttranden från förr. Från herr partiledaren såväl som från hans anhang. Och så bad han om en kommentar.

SD-ledaren försökte slingra sig. Skavlan fortsatte snärja.

Detta har tydligen orsakat tittarstorm. Nättrollen är nära att spricka (synd att inte solen lyser lite mer) av ilska och påstår att intervjun var "orättvist hård".

Hur vet de det. Ser de någonsin någon annan partiledarintervju?

Betvivlas.

*****

Nå - Hur har det gått hittills ...

.. på denna för många svenskar så traumatiska dag? Tidsomställningen! Man darrar.

Kalla det gärna tjuvträning (även om jag går oskadd genom denna händelse), men jag har ju förtränat i Finland under en hel vecka.

Såhär gjorde jag: Tog en fulltankad bil (min egen), packade den med skidor och andra utförsåkargrejer, samt en mängd god mat, åkte ut på E4:an och styrde kosan österut. 13 mil senare var jag i Finland. De har en annan tid än vad vi har på den svenska sidan av Torne älv. De har, så att säga sommartid redan på vintern. (Och hör och häpna - De ställer ändå om en timme precis som vi idag. Häpnadsväckande, va!?)

Nåväl. Så fort jag passerat ovan nämnda landsgräns befann jag mig alltså utomlands och tvingades anpassa mig till deras vanor och förhållanden. Alltså ställde jag om klockan i enlighet med det riksfinska grunduret (Finns säkert nån'stans i Helsingfors.), för att inte behöva tänka så mycket på klockslag, räkna om osv. Det gick i ett nafs. Telefonen ställde om sig automatiskt.

När klockan visade lämplig sovtid gick jag till sängs i full förvissning om att ni i det gamla landet, säkert skulle stanna uppe en timme till. Men den timmen unnade jag er. Ni hade säkert kul. Det var ju en lördag.

Morgonen randades och jag vaknade prompt kl 06.30, precis som hemma. Jag hade ju sovit mitt vanliga antal timmar. Och att klockan hemma hos dig visade 05.30 (en söndagsmorgon.... huuuuu ) sket jag fullständigt i. Så fortsatte min vecka där borta, utan problem.

Igår reste vi hem. Klok som jag är struntande jag då i att ställa om klockan igen, eftersom jag sedan länge varit informerad om att sommartid inträder under natten till söndagen. Istället ställde jag om alla hemmavarande klockor till finsk tid (vilken hädelse) och framlevde alltså lördagskvällen i en annan värld. Fascinerande!

I morse var allt glömt. Nu på eftermiddagen kom jag på vad alla ni andra måste ha genomlidit under dagen, och sänder er en varm tanke i hopp om att det lindrar.

Och du..!
Det är helt okej om du väntar med sommarmöblerna.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Sommartid, Tidsomställning, Trauma

Hedrande

Tänk vad som kan hända, när man vänder ryggen till, och åker utomlands.

Kul! Men man vill ju inte skryta.

*****

En Västerbottengratinerad lax ...

.. får bli lördagsmiddag. En luftig gräddsås, lite ångad broccoli och röd paprika fick komplettera en enda mandelpotatis. Vi hade bara två här hemma.

 

Vinet heter Fairview,  en nya zeeländare av bästa kvalitet. Vi fick ihop ett glas var, från den slaktade boxen, som hängt med i över en vecka och imponerat på vännerna under finlandsvistelsen.

 

***** 

Än slank vi hit ...

Första gränspassagen i Pello

.. och än slank vi dit, och än slank ... Nej, sedan fick det vara bra. Men vi fick ta det försiktigt.

 

Det hade nämligen snöat under natten. Tung och blöt snö. Inte så farligt vid starten, men när vi kryssade söderut längs den finska gränsen blev det mer.

 

Dessutom hade vi planer på att åka över till Sverige redan vid Pello, eftersom Benke ville se hur det stod till i hans barndomstrakter.

 

Sagt och gjort. Vi passerade gränsen. Och i vanlig ordning tvingas vi konstatera; den svenska väghållningen är mycket, mycket sämre än den finska. Här låg vägen vit och oplogad. Bara hjulspår och elände.

 

Vi åker utomlands igen.

Färden kändes osäker, spårig och med stora svårigheter att se var på vägen man befann sig. För nära kanten, på fel sida mitten, eller......

 

Och efter fem mil beslöt vi att ta nästa möjliga överfart till Finland igen, för att fortsätta på den sidan.

 

Pust! Hemlandet igen. E4 var bar.

Där var det plogat och fint. Dessutom körde vi snart ikapp en plogbil, som fick eskortera oss och ett antal (ganska många) andra bilister som i lång rad körde vidare i lämpligt takt mot söder och Tornio och en tredje gränspassage där.

 

Sedan raka vägen hem.

 

 

 

 

 

 

*****

Husesyn

Så har vi tillbringat vår sista kväll här i Äkäslompo för den här gången. Och än en gång i matglädjens tecken. Skagenröra kompletterad med Kalix löjrom. Älgfilé med kantarellsås. Hemgjord tiramisu. 

Här fixar man saker enkelt i ett fantastiskt välutrustat kök. Hög standard. Det är det som utmärker de stugbyar som omger de finska skidorterna. Sverige har en hel del att lära även på detta område. 

Imorgon bär det av hemåt igen. Trettio mil, drygt. Ett stenkast i mina trakter.

Stämningsbild

Dåligt väder. Hård blåst gör vistelsen uppe på fjället helt värdelös.

Vi provade några åk, men hamnade snart i en liten kaffestuga där vi trängde oss in vid ett redan fullt bord. Mannen närmast var pratglad och trevlig och visade sig vara ryss från St Petersburg. Före detta basketspelare.
- Welcome to my city. It is very nice.
Vi lovade inget, förstås. Och särskilt med tanke på att jag förmodligen aldrig i livet tänker sätta min fot i det landet.

Vi kämpade oss hemåt istället. Obefintlig sikt.  Åkning nerför pisterna på känn.

Lugn eftermiddag. Någon fixar fika. Någon slumrar på soffan och en kollar nätet.

*****

Dagen

Så kom då den, snudd på, alldeles perfekta dagen. Finskt blå himmel horisonten runt, kritvit och vacker snö, och en gyllengul sol över alltihop.

Idag kunde vi också ta oss över till Ylläs Ski Resort, som den heter på klingande turistiska. Det är så att säga tvillingorten på andra sidan fjället. Dit var det omöjligt att ta sig igår. Många repor blev det. Förmodligen har vi åkt ett par mil under dagen. Det finns många små "hörn" att upptäcka i det här stora liftsystemet. 

På eftermiddagen tilltog vinden igen och trots sol kändes det som att den mer aktiva delen av dagen var över vid fyratiden.

Nu blir det bastu, med tankar om den förmodade, medvetna flygkraschen i franska alperna. En fruktansvärd handling. Massmord. Det får andrepilotens anhöriga leva med, liksom alla andra anhöriga.

*****

Finns det nå't ...

.. mer att äta? Vi har ju bara plockat fram rökt lax, renkött, serrano, ost, paprika, tomater, gurka, yoghurt, műsli, bröd ..... Kaffet kokar, liksom gröten och äggen ....

Nä, nu står vi oss nog.

Va? Finns det inge' mer?

*****

Onödigt

Var det verkligen nödvändigt med all blåst igår? Då ilade ju snösvansarna söderut med väldig fart i nordanvinden. Och vad hände då idag? Jo, då skulle all luft prompt tillbaka. Ännu fortare!

I de backar där vi nästan fick staka oss ner i motvinden igår, fick vi nu världens extraskjuts utför. Det gällde att hålla igen för att undvika diverse katastrofer. Ibland var även sikten obefintlig. Det som kallas flatljus, där man inte vet om det går uppför eller nerför och man åker "på känn". Men efter en paus kom solen tillbaka och förgyllde de sista åken för dagen.

Hemma väntar bastu, after ski och en god middag. Förhoppningsvis. Det är min uppgift för kvällen. Vojne, vojne.

*****

Gubbmorgon

Det blev sent igår. Eller rättare sagt, tidigt idag. Det nya kompisgänget lät vänta på sig till långt efter midnatt. Inte blev det ju bättre av att de tveksamt rullade omkring i trakten efter en adress, som inte finns: Kullankaivajanlenkki 164.

Till slut ringde de oss halvhängiga värdar.
- Nej, det är ju nummer 16, sa jag.
- Ja vi tyckte det var konstigt vi bara hittade 27.

In dråsade de med packning utan like. Skidsemestrar kräva många saker.

Vi piggnade förstås till. Det skulle ju berättas om färden hit och vi skulle rekapitulera vår vistelse här, och var är skidspåren, och hur är backarna, och vad kallt det är ...

Kylskåp fylldes på med kommande kvällars läckerheter. Det bäddades och donades; åts mackor, pratades och skrattades.
- Sent? Men ni gubbvaknar väl ändå?
- Givetvis, medger jag.

Så här ligger jag nu. Vaken sedan drygt en timme. Tittar ut och ser att vädret verkar bli fint.

Gubbvaken.

Från de andra rummen hörs inte ett knyst.

*****

Skiddag nr 2

Försåtsminerad! Det kan man säga att denna dag var. Solen sken.  Det var sex, sju minusgrader. Härligt, tänkte vi.

Men ack vad vi bedrog oss. Det blåste snösvansar över hela kalfjället. Kylfaktorn var hög och vi fick rusta oss med ansiktsmask. I alla fall en provisorisk. Man har ju buff. 

Inte heller gick det att åka över till andra sidan och områdets tvillingort. Vi trodde att det skulle vara lä där. Men sista och nödvändigaste liften var stängd. Och tur var väl det, för hade vi tagit oss över, hade vi sumpat chanserna att ta oss tillbaka igen, eftersom gondolliften stod stilla på grund av blåsten.

Men vi harvade på så gott det gick och tog paus två gånger med lite fika och en lättlunch. Snart nog var friskluftsbehovet täckt i alla fall och vi gav upp, och iväg hemåt igen.

En vända på affären för inköp av några smådetaljer för matlagningen. Behövde kardemumma och letade oss fram till kryddhyllan i den gigantiska matvaruaffären. Ingen sådan krydda fanns. Vi letade och letade, men de står ju i bokstavsordning och våra fyra ögon fann inget. Vi frågade en anställd, som sa 

- Jovisst. Kardemumman finns här borta.

Hon gick längst bort till slutet av skeppet på motstående sida från kryddorna räknat. Hur naturligt som helst, eller hur. Där bland bakgrejerna stod de vanliga kardemummaburkarna, exakt samma som vi är vana med hemifrån. Så nu vet du det; i Finland räknas inte kardemumma till kryddornas familj.

Kvällen fortsätter i lugnets tecken. Vi väntar sen, mycket sen avlösning i kompisgänget. Några har åkt hem. Andra kommer.

Äventyret fortsätter.

Rejäla snösvansar

Paus

*****

Gomorron Sverige

Upp'å'hoppa. Det finns många strider att utkämpa. Exempelvis mot bigotteriet som säger att vi ska vara rädda att säga ifrån, när det gäller mänskliga rättigheter, för att det skadar vårt  näringsliv.

Jag vill inte vara med om att få den stämpeln på mig, att tillhöra ett sådant samhälle.

Och nu ... SKANSKA!

Skämmes!

*****

På ett hak ...

.. nere i byn, som från utsidan ser ut mer som en vägkrog, eller långtradarstopp, blir vi positivt överraskade. Trevlig stämning, serviceminded personal och framförallt god mat till rimligt pris.

Jättegod skogssvampsoppa, rågbröd (av finsk modell) med vispat örtsmör.

Sedan ett grillat kycklingbröst, med örtrisotto, getost och rödbeta. Proppmätta tackade vi för oss och körde "hem". Körde, eftersom vår tillfälliga bostad, vår Arctic Villa ligger i ett område ett par kilometer ute i skogen räknat från byn. Och ja, servitrisen erbjöd en god alkoholfri öl för min del, när jag berättade att jag körde bil.

Nu sänker sig lugnet, och sängen känns lockande. Glöm inte att vi redan har "sommartid" i det här landet.

Och det är ju en hård dag imorgon också.

Förmodligen.

*****

Det vi inte fick ...

.. igår, fick vi igen med råge idag. Tidigt i farten med en rejäl frukost. Sedan iväg upp i pisterna. 

Solen strålade från en klarblå, finsk himmel, och de sju minusgraderna känds bara som friska fläktar i ansiktet. Inte för att det blåste, men av fartvinden, förstås. 

Det blev nästan lite mycket såhär första dagen. Fina och långa nerfarter med perfekt snö, lockar till låååånga och snabba körningar, där det inte stannas ens för att pusta. Nej, ner till slutet ska man på en gång. 

Låren började ömma framåt sena eftermiddagen och stretching kändes  extra nödvändigt,när vi så småningom kommit hem till vårt enkla tjäll. Det följdes av en rejäl slummer, en varm dusch och färd in till byn för en efterlängtad middag.

Inte har vi det så himla pjåkigt.

*****

Tidig morgon ...

.. med löfte om sol.

Älskar måndagar.

*****

Första dagen

Vi gjorde oss klara på morgonen efter frukosten och drog iväg mot backarna. Vi är i Äkäslompolo, en av de fina, berömda skidorterna i norra Finland. Denna har vi dock aldrig besökt förut.

Väl uppe vid skidområdet insåg vi att det inte skulle bli någon njutning uppe på kalfjället. Och här finns inget alternativ. Halv storm och kraftigt snödrev. Vi avböjer och åker hem till vårt eleganta tjäll istället.

Men vi måste ju ut och röra på oss i alla fall. Det får bli en rundtur till fots. Inte en människa ute. Den enda vi möter är en sprittande glad setter, som helst vill att vi ska stanna och leka. Vi gör det en stund, men traskar vidare mot vår Arctic villa (den heter så, vår boning) på Kullankaivajanlenkki nr 16.

I brist på after ski blir det after walk. Det går bra det också.

*****

Bytt land ...

.. bytt språk. Bytt vanor. Bytt tidszon.

Mer om det imorgon.

*****

Fikautsikt