söndag, december 13, 2015

Bojan

Nu åkte jag dit. Helt oförskyllt. Bojan hette min moster, salig i åminnelse var hon nu finns. Hon har ingen som helst skuld till detta.

Det hände på julfesten i går kväll. Vi samlades redan under sena eftermiddagen och möttes av tomtemor och tomtefar, som serverade bubbel, ho-ho:ade och gav oss alla kramar. När alla var på plats (vi var över 40 personer) överraskades vi av att alla skulle få julklappar. Tomtemor meddelade då att det inte blir några rim i år. Det brukar det annars bli på julklapparna. Personliga rim, som alltid tar upp någon pinsamhet, eller rolig händelse som man varit med om under året. Nu hade det inte hunnits med, på grund av att vi 1: blivit så många, 2: det händer så mycket av stor betydelse i företaget. Bra grejer, förstås, men tidskrävande. Rimsmedjan tillfälligt stängd alltså.

Istället blev julklappsutdelningen en automatisk presentation, eftersom vi blivit med många nya kolleger under året. Alla hade inte träffats, eftersom vi sitter på olika håll i stan, och dessutom egentligen är olika företag, men under samma ägare. Kul var det, även om jag själv i någon period har jobbat med så gott som samtliga. Vi tillhör ju samma bransch.

Julklappen, då!?? Jo, den sitter nu runt handleden. Som en boja. Vi har ju alltid månat om personalens väl och ve på olika sätt. I år blev det alltså en övervakare, som ska se till att vi sköter vår hälsa. Ett så kallat aktivitetsarmband, som talar om för en när man suttit för länge, vad man bör göra för att må bra, hur man sover och en massa annat. Företagsledningen misstänktes genast för att idka övervakning .... Nä, den farhågan var obefogad. Alla var nöjda.

Där satt den, sa chefen.
Festligheterna fortsatte på annat håll, med middag, årets uppvaktningar, dans, flams och karaoke till långt i på natten.

Det var när jag promenerade hem som jag plötsligt insåg vad vi får för julklapp nästa år! Aktivitetsarmbandet var ju "årets julklapp" i fjol, om jag inte minns fel. Vi fick den alltså året efter.

Nästa år får vi en robotdammsugare.


*****

När solen står ...

.. som högst.
Sköna 13 minusgrader och vindstilla.

Det är  som det ska vara.


*****

lördag, december 12, 2015

Nä - det är väl bäst ...

.. att man börjar styrsla till sig. 

Det är ju julfest ikväll. Start klockan 17 på specificerat ställe. Men se'n ... Då kan det bli vadsomhelst. Hemligt, hemligt, hemligt. In i det sista.

En del spekulationer har dock förekommit. I och för sig rätt rimliga. Åtminstone en av dem. Men vi får som sagt se hur det blir. Kul blir det i vilket fall. Vi blir 47 personer. Här träffar vi kollegerna från hela länet, plus några av våra nya kompisar på den resebyrå som våra ägare köpt in under året. De tillhör inte vårt företag, men får vara med ändå. Det är väl snällt!


Gör som jag.
Ha en trevlig lördagskväll! 

*****

Kön till ...

.. bästa och trevligaste fiskförsäljaren i stan är lång såhär före jul.


*****

Morgon


*****

torsdag, december 10, 2015

Luleå, Stationsgatan en kvart i midnatt.

Allt är lugnt, vitt och vackert.


*****

Reta inte barnen

Nu börjar den första curlinggenerationens barn att mopsa sig. De verkar också nå framgång. Nåde de som sätter sig upp mot deras åsikter.

Tidigare har vi fått rapporter från olika håll i samma stil. Det är barnen som bestämmer vad som ska köpas till hemmet, när det gäller TV-apparater och liknande. Det är barnen som bestämmer menyn hemma.

Ajabaja - Följ deras instruktioner!
Det är de som kommer att sköta om oss på hemmet på ålderns höst.
Och då vill vi inte ha hämndlysten personal.

Dagens Nyheter och NSD idag.


*****
Läs mycket mer här!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Som alla andra

Ja, man måste väl. Läsa boken som "alla andra" läst. Den omtalade. Den diskuterade. Den omsusade, långt, långt, långt innan den kom ut.

Då måste den väl vara bra.

Eller?





*****

onsdag, december 09, 2015

tisdag, december 08, 2015

Heldag

Vet inte om det är ålder, eller nya vanor. Men att jobba heldag tycker jag nuförtiden är jobbigt. Men egentligen kanske jag missbedömer, för dagens arbete bestod i ett möte. Från klockan åtta till klockan 16. Och det är det där med stillasittandet, kombinerat med koncentrationen.

Vi hade avdelningschefsmöte. Mycket information, mycket diskussion. Dessutom blev jag förstås utvald att föra protokoll. Det är något som ofta faller på min lott, av någon anledning.

Här handlar det om nya arbetsmetoder, detaljer i datasystem, leverantörsavtal, erfarenhetsutbyten, produktnyheter, ska vi ha PPS eller GGSUR, FCM eller WTI? Ja, det är mycket som ska ventileras, stötas och blötas, remitteras, undersökas och kollas.

Skönt dock att vi möts externt, och får frukt, fika, lunch och trevlig miljö under dagen.

En sväng till kontoret efter mötet. Där tar jag itu med e-posten. Rensar sådant som jag inte har med att göra. Skräppost, alltså. Svarar på påminnelse från hälsovårdsinrättningar som lämnat offert på sina tjänster och där vi inte kommit till beslut ännu. Sållar sådant som ska ut på vår internblogg. Hur ta hand om ensamkommande flyktingbarn, eller de nya produktkoderna för Europcar och redigering av reserapporter. Lägger ut informationen om att Öresundståg inte går att köpa i förväg efter den 20 december, från danska destinationer mot Sverige. Höjda avgifter på SAS för ombokning och namnändring av biljetter. Ja - ibland är vi som en diversehandel.

Kommer hem halv sex och är slut.

*****

måndag, december 07, 2015

Hur ska vi nu göra

Vill någon bli polis? Dåligt betalt. Svårt och ofta farligt jobb. Men mycket betydelsefullt.
Vill någon bli sjuksköterska? Dåligt betalt. Svårt och ibland farligt jobb. Men mycket betydelsefullt.
Vill någon bli lärare? Dåligt betalt. Svårt och ibland (senast i Trollhättan) farligt jobb. Men mycket betydelsefullt.

Jag skulle kunna fylla på den där listan, men stoppar där.

Vi har inga pengar, sägs det.

Nä - de går istället till konsumtion. Av mestadels skräp och onödiga varor.
140 miljarder kronor, som den förra regeringen förskingrade. De hade behövts nu.

*****

Alltid lika spännande

 - Vänta, så ska jag öppna porten, sa jag, när jag träffade på en kille från PostNord förbryllad vid vår entré. Han hade just börjat fumla efter sin telefon; antagligen för att få instruktioner om hur han skulle komma in i vårt hus.
 - Tack, sa han, när jag höll upp dörren för honom.

Han började gå före mig uppför trapporna med ett stort platt paket under armen.
 - Aha, sa jag. Det där paketet är nog till mig. Står det Bert Bodin på det?
Han stannade och vände på det.
 - Jo, det gör det.
 - Jag förstod det, sa jag. Då behöver du inte gå upp med det. Jag kan ta det här. Ska jag kvittera?
 - Nog för att jag tror dig, men då måste jag få se legitimation, eftersom jag inte levererar i brevlådan.
Jag visade körkort och fick kvittera i en så'n där lite fånig apparat där man skriver med en plastpinne på skärmen. Det blir därefter: oläsligt. Men det duger.
 - Tack, sa jag och tog emot paketet.

Kalender 2016 levererad. Sprättar upp och kollar. Finfint. Stort format. Snygga bilder, förstås. Det är ju jag som tagit dem.

Nä'nä ... Inga tjuvgluttar.

*****

Det svänger på slottet

Jag var tio år den gången. Skulle få följa mamma och pappa på bio. Den gick på biografen Spegeln.

Idag såg jag den igen. Bara för att se om jag kom ihåg vad den handlar om. SVT1 kl 14.35. Det svänger på slottet. Svensk femtiotalskomedi. 1959. Banal. Visst kommer jag ihåg en del.

Men vilket stjärngäng som passerade i rollbesättningen. Alice Babs, Sven Lindberg, Holger Löwenadler, Inga Gill, Sif Ruud, Yvonne Lombard, Torsten Liliecrona, Hjördis Pettersson, Karl-Arne Holmsten, Simon Brehm, Lasse Lönndahl, Lena Granhagen, med flera, med flera. Många i småroller.

Förvirrad handling. En del musik. Mycket femtiotal.

Och rätt töntigt.


*****

Hur det än är ...

.. så blir det nästan alltid en sväng till Södra hamnen för att beskåda soluppnedgången. (Såhär års är man inte riktigt säker på vad solen håller på med. )


*****

söndag, december 06, 2015

Långfärdsskridskor ...

.. har ibland svischat förbi i mitt sinne. Det ser ju rätt skönt ut att på släta och blanka isar susa fram i god fart mellan öarna i vår fina skärgård. Förförande bildreportage i allt ifrån dagspress till Utemagasinet har hjälpt till.

Men sedan är det ju det där med att jag har en väldig respekt för isar. Här är det ju till och med vanligt med bilvägar på havet. Åtminstone normala vintrar. Om nu sådana tänker infalla i fortsättningen. Här på Rånlandet har vi långgrunda vikar för det mesta. Därför har jag många gånger uppskattat både promenader och längdskidåkning längs stränderna, som 50 meter ut från stranden erbjuder knädjupt vatten, om det av någon anledning skulle bära igenom.

Men som sagt ... Jag har väldig respekt, och långfärdsskridskorna har fått stanna på sportaffären.

I förrgår låg isen i stort sett över hela fjärden. Sälar hade krupit upp på kanten av råkarna för att vila efter sik- och abborrmiddagarna.

Natten som följde var kall, ovanligt kall. Nedåt tio minusgrader, vilket fick hela den stora fjärden att frysa ihop. Sälarna hade flytt eller åtminstone flyttat. 

Och i den vackaste dagen får jag av en slump syn på inte mindre än tre glatt skrinnande personer långt ute. Mitt på fjärden där man ska ha väldigt långt till knäna om man vill klara sig utan ett dopp. I god fart kom de utifrån havet, på väg in mot Kängsön och Råneå. Visst såg det alldeles förföriskt ut. Precis som i reportagen.

Idag, ett dygn senare är det bara öppet vatten. Nu ser fjärden ut såhär:

Kajak, kanske. Men inte skridskor.

*****

lördag, december 05, 2015

Tillhör världen

Samernas rättigheter till markområden är ständigt föremål för diskussioner av olika slag. För det mesta håller jag med dem. Bland annat tycker jag att alla svenskar ska uppskatta och uppmuntra rennäringen. Ekologisk djurhållning i hundratals, ja kanske tusentals år.

De har också rätt till jakt i nationalparker. Det utnyttjas också av dem. Med ett undantag.

Sareks och Stora sjöfallets nationalparker har varit fredade för jakt sedan 1909. Det har betytt att vi där har en världsunik älgstam. De mest storvuxna älgarna i världen återfinns här. Samerna har egentligen rätt att jaga dem, men har "avhållit sig från att nyttja den".

Naturvårsverket vill nu förhandla om att skydda just den älgstammen och skapa ett avtal med samerna om att just den detaljen ska faställas i avtal. Samerna motsätter sig just detta och menar att de kan fortsätta att avhålla sig.

Området är sedan 1996 utsett till världsarv. Staten vill förstås försäkra sig om att den aktuella älgstammen ska bevaras, eftersom Unesco anser att den utgör "ett värde för hela världen att vårda och beskydda".

Jag hoppas att samerna också vill tillhöra "hela världen".

*****
Läs mer här.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Lugn morgon ...

.. på Rånlandet.


*****

fredag, december 04, 2015

Norrbotten - Det kaosfria alternativet

En nypa luft, innan På spåret.

Luften är fullständigt stilla.




*****

De ångrade sig

Senare på eftermiddagen kröp sälarna upp på iskanten för att vila.

Efter middagen, kanske.

Bilden tagen genom tubkikare på ca 1 km avstånd. Därav kvaliteten. 

*****