Inte går det bra ...

.. för grabbarna i de alpina grenarna. Riktigt uselt, utan att överdriva det minsta. Vi kan egentligen gå och gömma oss. Faller inte Myhrer, så åker Hargin på fel sida om portarna, och en del annat blandat trassel. Laget får nog tänka på att byta tränare, kanske.

Bättre går det för tjejerna. Där Kajsa Kling gjorde en strålande störtloppsinsats igår. Visserligen en fjärdeplacering, men det är nog en riktig topplacering bland svenska störtloppsmeriter genom tiderna. Det är ju inte vår specialdisciplin direkt.

Går ut och tittar på "utet" istället. Vintergrått. Det har florsockerpudrat lite under gårdagskvällen och det ger ett vänligare intryck, om än lite förrädiskt. Skogsvägar och stigar är glashala. Inte heller är havsisen helt riskfri. Det lilla puder som ramlat ner har lagt sig som ett tunt döljande täcke över isfläckarna. Men vi klarar oss hem till elvakaffet klockan halv ett. Och därmed kan vi också se utförsåkningseländets andra åk där svenska laget uppvisar nya misstag.

Man får nog ställa upp själv.

Om det ska bli nå't.

*****

Något slags jubileum

Det förra inlägget om golvet i badrummet var inlägg nr 7777.

Kanske man borde fira!

Jamen skål då!

*****

Så trevligt

Varför känns det så kallt i badrummet? Och varför är det vatten på golvet kring duschavloppet?

Aj, aj - Något är fel. Det är bara att sätta igång och utreda. Golvvärmen på och uppskruvad till driftläge. Grön lampa lyser okej. Röd lampa likaså, vilket betyder att golvet håller på att värmas.

Koll av avloppet. Is i vattenlåset! Har vi råkat slå av golvvärmen när vi åkte härifrån i tisdags? Istället för att bara skruva ner den till "bortovaroläge". Och så har det varit 30 minusgrader, sedan vi åkte härifrån senast. Inte underligt att det frusit.

Isen i avloppet försvann raskt, när en liter kokande vatten hälldes i. Isen fanns bara i själva vattenlåset. I övrigt var allt i sin ordning.

Nu gäller det bara att golvet levererar värme. Alla indikationer visar ju rätt. Annars vet jag inte vad som ska göras. Hoppas, hoppas .........

*****
PS. Att det låg lite vatten på golvet kring avloppsbrunnen var ingen "katastrof". Det är vår varmvattenberedare som pruttar ut lite, när vi vridit upp värmen i den till "härvaroläge".

Jaha

Från klart och midvintersol i stan, till molnbank i stugan.

Men det skiter vi i.

*****

Ingen ursäkt

Efter att temperaturen i ett par dagar pendlat mellan 29 och 31 minusgrader, och dessutom blåst, så har vistelse utomhus inskränkt sig till ett minimum. Endast det nödvändigaste har tvingat ut mig.

Men idag, när det är tio grader varmare blir det förstås mer än det som egentligen krävs. Visst - En tur till affären för inköp till kvällens renfilémiddag (Tillbehören, alltså. Renen ligger förstås redan i frysen.), men efter lunchen suger det i promenadbenen. En tur i rask takt.

Jag har ju en del att välja på i hallen, så undanflykter undanbedes, så att säga. Det är bara att välja rätt och ge sig iväg. Det i jämförelse varma vädret är skönt, särskilt som vinden är helt borta. Ett litet bitande drag bara. Från väster. Men det är inget som egentligen stör, där jag går nere vid Södra Hamn. Det är fortfarande ljust, även om jag är ute i solnedgången, som inte syns, eftersom moln har dragit in. Ur dem faller, inte snö, men snökristaller. Små, små flingor, som bäddar in omgivningen i något som mer liknar dimma.

Det blir en rätt lång tur. Återvänder genom stan. Folk och turister. Ja, turister är ju också folk, förstås, men du förstår vad jag menar. De går omkring och är påbyltade upp till underkanten av ögonen, som däremot storögt insuper allt det främmande. Det ställs upp. Det fotograferas. Det skrattas.

Tiggarna sitter på sina vanliga positioner. Hälsar "hej hej" till alla förbipasserande. Och jag tänker att de är verkligen uthålliga. Om detta är bättre än livet i Rumänien, så bör nog Rumänien skämmas. Ordentligt! Kanske skulle man skriva ett skällbrev till ambassaden. Hm .... Kanske en idé.

Snart är jag hemma igen. Kaffe och en bit hallonlakritskola.

Fortsätter tänka.

En ensam skidåkare med hund ute på södra stadsfjärden.

*****

Fyra stycken ...

.. en och en halvtimmeslånga avsnitt. På rätt kort tid, dessutom. Fin tidsskildring med fantastiska miljöer. Halva serien har jag läst - Den andra halvan inte.

Och jag måste säga att det fanns rätt mycket som jag inte förstod. Hur allt hängde ihop. För det tror jag att det gjorde.

Såg på min medtittare att det var samma sak där. Förbryllelse. En vilja att förstå som inte räckte till. Där är vi eniga. Om Gentlemen och Gangsters. SVT1.

Kan jag få en förklaring, tack!
Kortfattad.

*****

Två decimeter ...

.. från 30 minusgrader, står de i vårt köksfönster.

Rätt snygga.
Tycker jag.

*****

Jamen ...

.. gonatt då.

Jobbdag imorgon. 

*****

Kalla mig gärna gammalmodig II

Som om jag skrivit det själv. Precis så. Gårdagens ledare i NSD är på pricken, tycker jag. Det handlar om det nyvaknade intresset för värnplikt. Ledarskribenten har fattat galoppen. Och för dig som inte åååååårkar läsa hela texten har jag fetmarkerat särskilt viktiga punkter som jag håller med om. 

Jag fick inga som helst reaktioner när jag skrev om detta för några dagar sedan. Kanske var det för hårdsmält i jule- och nyårstider. För jag tror att de flesta har en åsikt. Fram med den bara! 

Nu till Olov Abrahamssons ledare i NSD:

---------------------------------

Den 16 juni 2009 drev den dåvarande borgerliga regeringen igenom beslutet att skrota den allmänna värnplikten i fredstid. Det var ett beslut som fattades med knapp majoritet i riksdagen. Bara tre röster skiljde. Röstsiffrorna var 153-150. Socialdemokraterna var emot. Man kan i och för sig diskutera hur allmän värnplikten var i realiteten. Den gamla folkförsvarstanken hade urholkats rejält i början av 2000-talet – och även tidigare S-regeringar hade sitt ansvar för utvecklingen. Visserligen var alla män mellan 18 och 24 år skyldiga att mönstra. Men allt färre blev kallade. Åren innan skrotandet av den allmänna värnplikten var det bara 10 procent av de unga männen som gjorde lumpen. 

Många borgerliga ledarsidor hyllade avskaffandet av värnplikten. ”Äntligen”, skrev till exempel det liberala flaggskeppet Dagens Nyheter i sin huvudledare dagen efter riksdagsbeslutet 2009. Värnplikten beskrevs som både ”gammalmodig och ineffektiv”. Men sent skall syndaren vakna. I sin söndagskrönika 19 december 2015 medger nu DN:s chefredaktör Peter Wolodarski att ”slutsatsen var lika tidstypisk som felaktig”. Han argumenterar istället för ett militärt försvar med bättre folklig förankring. ”I dag behövs mer än på länge en mötesplats där unga svenskar, oavsett bakgrund, samarbetar”, skriver Wolodarski bland annat. Omtänkandet är senkommet men ändå mycket välkommet.

Värnpliktsförsvaret hade egenskaper som aldrig kan uppnås med ett yrkesförsvar som bara rymmer de mest motiverade stridisarna. Själv gjorde jag lumpen på gamla I19/P5 i Boden 1982/83. Stockholmare, norrbottningar, arbetarbarn, överklass – folk av alla sorter – fick en utbildning i att samsas och ta gemensamt ansvar. Vi fick lära oss att inte bara tänka på oss själva, utan också vikten av samarbete för att samhället ska fungera. Författaren och journalisten Göran Rosenberg har beskrivit värnplikten som en nationell brobyggare och smältdegel. Och så var det. Värnplikten var inte bara en militär fråga; den rymde också sociala och demokratiska värden som inte går att underskatta. Det spelade roll att SSU:are från Kalix och MUF:are från Lidingö bodde på samma logement och fick samma miltära grundutbildning.

Nu öppnar också nye försvarsministern Peter Hultqvist (S) för att återinföra värnplikten. I höstas tillsatte han en utredning om en ny typ av värnplikt. ”Vi måste hitta vägar så att vi breddar den folkliga förankringen. Men det handlar också om kunskapen bland svenska folket om hur man hanterar krissituationer oavsett om de är militära eller civila”, sa Hultqvist till radio-Ekot 28 oktober. Enligt direktiven ska utredningen titta på en kombination av anställda soldater och värnpliktiga, en modell som både Danmark och Norge har. Uppenbarligen har en sådan inriktning ett starkt folkligt stöd. Sju av tio svenskar vill återinföra värnplikten, enligt en aktuell opinionsmätning från DN/Ipsos. Man diskuterar exakt hur en ny pliktlag ska formuleras. Men den borde omfatta både män och kvinnor, liksom innehålla både militära och civila inslag. Det handlar inte bara om militära hotbilder. Den stora branden i Västmanland sommaren 2014 visar till exempel vikten av att snabbt kunna mobilisera många människor för att lösa en akut situation. På samma sätt kan det handla om allvarliga samhällsstörningar som orsakas av stormar och översvämningar.

Vi lever i ett allt mer individualiserat, segregerat och polariserat Sverige. Men ska samhället fungera krävs förmåga till gemensamt ansvarstagande. En ny form av allmän värnplikt kan skapa en mötesplats som fostrar fram en ny samarbetsanda i det svenska samhället och förbereder ungdomar för deras liv som vuxna samhällsmedborgare. 

Olov Abrahamsson

--------------------------

Här är mitt förra inlägg i frågan.
Och här finns flera exempel på inlägg som handlar om liknande frågor i stort och i smått.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Värnplikt, Samhällsplikt, Krisplikt

Man får nog ...

.. tänka på att koppla in motorvärmaren, om man tänker sig till stan.

*****

Premiär

Årets åkerbärslikör är nu klar och upptappad på butelj.

I år med en tydligare cognacston. Snarare en åkerbärscognac alltså. Återhållen sötma. Stark bärarom.

Nu provad och funnen exklusiv.

*****

Dagen är kall ...

.. när vi går den så kallade långrundan. Genom skogen, upp på höjden och vidare hemåt igen via havsisen. En svinkall nordan möter oss där. Det blir rödblommigt också idag.

Men det är vackert. Isformationer kring stora stenar som hamnade under vatten för någon vecka sedan då havet steg 1,2 meter och frös.

Då blir det skulpturpark av områdena närmast stranden.

*****

Faktiskt ...

.. skiner solen in i kökets mörkaste hörn. Men bara i januari när solen står lågt och bakom en del träd.

Senare på vintern går den förstås högre och missar då den försummade åkerbärslikören, den ekologiska rapsoljan och diverse andra matlagningstillbehör.

Åkerbärslikören ska åtgärdas idag. Lovar.

Dessutom avfrostar vi frysen. Det är första dagen som vi är här denna vinter och kan ställa ut frysvarorna utan risk för att de tinar.

Tänk - Det finns alltid nånting att göra.

*****

Kalla mig gärna gammalmodig ...

.. men jag tycker i likhet med 7 av 10 svenskar att värnplikten ska återinföras. Bara 5 år sedan den avskaffades (eller lades på is, som någon uttryckte det tidigare idag) har det konstaterats att det inte blev någon succé med ett frivilligt försvar. Det hade jag nog kunnat säga redan då, och sa det också.

Nu är jag ingen som tror att vi någonsin ska kunna försvara oss helt ut mot en stor övermakt. Men jag tror heller inte att någon skulle vilja hjälpa oss i ett krisläge om vi själva struntat i att  bygga upp ett "grundskydd".

Jag tycker dessutom att "försvaret"inte nödvädigtvis behöver ha etiketten "militär" klistrad på sig. Ett försvar kan vara till nytta i många andra sammanhang i fredstid. Hjälp i den nuvarande flyktingproblematiken. Klimathot. Stora samhällsolyckor. Skogsbränder, översvämningar och liknande.

Dessutom tror jag det är bra att unga personer får chansen att lära sig en del nyttiga kunskaper av mer konkret karaktär än de som de avgränsats ifrån. En del har väl aldrig satt sina små fötter utanför stadens hank och stör. Inte heller är det skadligt att få gnuggas i att umgås och nötas mot andra personer, som du kanske inte skulle träffa i det vanliga livet. Social mognad, alltså.

Att få upptäcka att saker kan inträffa, som inte kan styras enkelt, eller försvinner med att trycka Esc eller Ctrl alt delete kan inte heller vara onyttigt.

Gnyet har redan kommit igång. En allmän plikt anses inskränka den personliga friheten, med mera, med mera.

Nåja - Är inte den personliga friheten värd att försvara, då? Eller säkra friheten från de hot, av flera slag, som förmodligen hänger över oss.

*****

Med rosende kinder

Idag är det kallt. För första gången den här vintern. 17 minusgrader är ju inget rekord, förstås. Men jag vågar nog säga att det känns lite ovant. Dessutom blåser det rätt friskt, där jag står på stranden vid stugan och tittar ut över de arktiska isvidderna.

När vi kommer ut till stugan är det 4 plusgrader inne. Tur att vi har ved, fika och mat.

Jag stannar dock ute för att fixa med fågelmaten och en del annat pyssel innan jag går in till en varm kopp kaffe, god saffranskrans och pepparkakor.

Det bli snart varmt.

*****

Mot vardagen

Så är det lite slut på "festligheterna" i och med att vår gäst åkt hem, nyårshelgen och julen avklarade, och en vanlig måndag imorgon.

Själv är jag ju ledig och jobbar inte förrän på torsdag. Och ta'me'rackarn kommer det inte en liten helg till, redan på tisdag! Kul.

Men jag önskar dig en go'vardag så länge. Kvällen blir inte längre än såhär idag.  Det snöar ute. Lätt, mycket lätt, faller flingorna i ljuset från gatlamporna. På marken märks nästan inget.

Går och lägger mig lite tidigare än vanligt.

*****

Mera mat

Vår gäst måste ju få mat i magen, innan vi skickar henne tillbaka till huvudstaden. Fattas bara annat.

Alltså gör jag den lasagne, som hon fick för första gången för sisådär 40 år sedan och gillade skarpt. Det var i en stuga i Jämtöavan, (faktiskt mitt över fjärden till vårt nuvarande fritidshus), där vi samlats med ett kompisgäng en helg. Nåja - Att det blir samma recept, kan jag inte garantera, eftersom jag improviserar lite varje gång jag gör den.

Såhär gör jag för 6 portioner:

• Mal en älg till färs. En ren går också bra. Och i nödfall en ko.
• Fräs rikligt med lök i en gjutjärnsgryta och tillsätt sedan färsen. Låt bryna.
• Ta överblivet dopp-i-gryta-spad och tillsätt lämplig mängd.
• Låt puttra en stund
• Krydda med viltbuljong, peppar, kryddpeppar, lite spiskummin, saften av en lime, och en gnutta socker.
• Tillsätt ett paket ekologisk tomatkross.
• Späd såsen med rött vin till lämplig konsistens
• Låt puttra i minst 30 minuter.
• Smaka av och krydda mer om det behövs.

Under tiden gör du en bechamelsås. Minst en liter.
Varva lasagneplattor, bechamel och köttfärsröra i lager i en rätt djup form, enligt vanlig lasagnerutin. Avsluta med bechamel och ett generöst lager med riven, stark ost. Något italienskt går ju bra förstås, men Västerbottenost är bäst.

Gratinera/grädda i ugn, som du värmt till 250 grader. 20 minuter tar det. Sedan är det bara att servera med en god sallad. Det som eventuellt blir över fördelar du i lämpliga förpackningar för infrysning.

Det blev väl godkänt den här gången också.

Smaklig måltid.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Mat, Lasagne, Älgkött, Norrbotten, Luleå, Recept

Avslutar kvällen ...

.. hos Marcus Samuelsson på nionde våningen några kvarter hemifrån. En god hälleflundra, kungskrabba och laxrom. Därefter en god glass och en dubbel espresso.

Allt serverat av alert och mycket trevlig personal.

En fin lördag.

*****

Vi pratade om ...

.. minnet sådär i största allmänhet, vi tre som satt och åt laxbagels och toast (mycket engelska är det på Wayne's Coffee.)
 - Jag tycker det sviker mer och mer med åldern, sa nån.
 - På sätt och vis, sa jag. Men egentligen vet jag inte om det är så, resonerade jag vidare mellan tuggorna och kaffeklunkarna.

Anledningen till att vi började prata om det var att vi just varit på matiné. För min del för första gången sedan barndomen. Vi hade sett En man som heter Ove, redan klockan 12 på dagen, eftersom det varit så fullbokat på kvällsföreställningarna. Bra film, för övrigt.


Men det var det där med minnet. Alla tre hade vi läst boken, som filmen baseras på. Och vi kan inte för vårt liv komma ihåg att det hände sådär mycket i Oves liv. Försökte han verkligen ta livet av sig så många gånger som i filmen? Var bussolyckan med i boken? Tog han verkligen hand om den luggslitna katten?

Ove är mitt andra namn och visst kände jag igen mig i vissa situationer, det kan inte förnekas. Därför har jag också den sanna teorin klar till varför det är som det är med minnet.

Det beror förstås på att intrycken är så många fler nuförtiden än för, säg tjugo, trettio, fyrtio år sedan. Man översköljs ju från alla håll; TV, Radio, Tidningar, nätet, omgivningen, mobilen .... Det blir så att säga överfullt i arkivet.

Och min inre arkivarbetare har slutat, om jag inte minns fel.

*****

Sammandrag

Nyårsafton. En dag som förpliktar. Då man ska ha roligt.

Ja .... Det är väl bara att dra igång då. Vi stod för förrätt och dessert. Alltså börjar jag med desserten. Det blir hemgjord hjortron-och-granskottsglass, serverad med just hjortron och granskott. Snabbt fixad. Man har ju glassmaskin. Ingen sådan där elektrisk som står och snurrar och surrar i evighet. Nej, jag har en manuell, som fungerar omedelbums och gör en liter glass på en timme, ja till och med snabbare.

Vår gäst fixar grunden till förrätten. Mandelpotatissoppa med suovas.

Framåt sextiden traskade vi iväg med våra rätter till värdparet några kvarter bort. Champagne, löjromskrustader, renköttssnurror. Skål och trevligt att vi kunde komma. Prat och surr en stund innan vi tog tag i serveringen av soppan. Den blev himmelskt god, även om det var lite panik. Den såg och kändes så tunn (som mjölk), trots att den var krämig när vi gick hemifrån. Jag upptäckte ett Maizenapaket på en hylla och räddade situationen.

Huvudrätten blev renfilé med jordärtskockspuré och grönsaker. Såsen (den hade varit igång sedan förmiddagen) var en Amaronereduktion med cognac och svamp. Ja - Du kan ju försöka ana dig till hur det smakade.

Länge satt vi och surrade mellan rätterna innan det var dags för min glass, som naturligtvis hyllades. Till den drack vi ett sydafrikanskt dessertvin, Nederburg.

Även om vi började klockan sex, så kommer det viktiga tolvslaget rusande och vi fick skynda oss med kaffet och cognacen (norsk Skarven), eftersom vi naturligtvis skulle ansluta till de tusentals lulebor som på nyårsaftonen alltid samlas nere i Norra hamnen för att lyssna på tal och beskåda det alltid lika pampiga fyrverkeriet från fjärdens is. Det är tradition. Kramar hit och kramar dit. Bekanta och obekanta.

Slutligen nyårsbubblet hemma hos värdarna innan det var dags att traska hemåt i blåsten två timmar in på det nya året. Mycket folk i rörelse. Kö till en av krogarna. Unga damer i styltklackar, bara ben och korta kjolar. Jag begriper inte hur det går till. Killarna mera välklädda, för det mesta, även om vi mötte en del i "bara" smoking.

I säng strax före klockan tre.

Sover gott.

*****