Rånlandet

Byter hemvist för några dagar. Dimman ligger tjock ända till solen går ner kvart över två. Då minsann, skingras den!

Nåväl. Det får väl gå. I vilket fall inget som jag kan påverka.

Vi pysslar med diverse småsaker. Bär in ved, fyller fågelrestaurangen och hänger upp tjofsan. Sedan går vi långa rundan i dimmig och tyst skog.

Hemkomna äter vi en gravlaxmacka och får syn på en kritvit gestalt borta vid vår infart. En dalripa som förberett sig för vinter och snö lite för tidigt. Men det var ju bra. Annars hade vi förmodligen inte lagt märke till den.

Nu väntar soffläge och Spanarna i P1.

Skön fredag.

Härifrån till evigheten

Årets första dalripa

*****

En så'n dag?

Eller ...?

*****

Smaklig måltid

I vårt hushåll slängs ingen mat. Bäst-före-datum anses som en fingervisning. Vi köper endast varor som vi äter upp. Skulle vi få mat över fryser vi in den, eller behandlar den, så att den kan tas tillvara en annan gång. Vårt kylskåp svämmar inte över med bortglömda dressingar, matlådor eller onödiga andra ingredienser.

Kort sagt: Minimalt matsvinn. Äppelskruttar, fruktskal, kaffesump är väl det som går i komposten. Det är allt.

Men nu kommer inte ens det sistnämnda att alltid slängas. Jag följer det utmärkta programmet Maträddarna i SVT1. Idag bakade Paul Svensson ett fröknäcke där kaffesump togs tillvara. Ska testas.

Se programmet! Se hur vi slösar! Gör något åt ditt slöseri, om du kan.

*****

Händelselö ... -rikt, menar jag

Inte blev det så händelserikt idag heller. Men när man börjar tänka igenom timmarna som gått, så är det ju en del i alla fall. Träning på gymmet. Lunch på bistron, fiskfrites med ingefärsstomp, chilimajonnäs och skarp sojasås. Vi tänkte inte på vad vi beställde, men det slog oss precis när rätten kom in på bordet; hm ... igårkväll åt vi ju fish and chips. Det vi fick idag var något liknande, även om det var i lite förfinad form.

På eftermiddagen hittade jag på att gå på mitt gamla jobb. Där var det "vernissage". De hade nämligen begåvats med stora, vackra luleåbilder i alla rum, på båda våningarna. En luleåfotograf, som jag såg en utställning av redan i fjol.

Sherry blev det inte. Men väl kaffe och pratstund med de som cirkulerade upp till fikarummet.

Men inte kunde jag ju sitta där, hela dagen. Jag var ju egentligen på väg till Systemet. Där träffade jag kompis Håkan, som jag inte sett till på ett tag. Han är "världsresenär", så det är inte underligt att han verkar osynlig emellanåt. Skriver och fotograferar för både svenska och utländska magasin; Forbes, Icon, Åka skidor med flera.
 - Vi måste träffas, sa han. Före jul. Men ni väntar förstås på en inbjudan?
 - Jepp, sa jag, medveten om att han och hans flickvän flyttat till en adress utanför stan, som jag egentligen inte vet var det är. Tänkte att det inte är så enkelt att bara "komma förbi", där ute i skogen.

Vi träffas annars alltid på en pubkväll dagarna före jul varje år, och sedan lite sporadiskt då och då. Midsommar tillsammans är en tradition.

Hemåt för en stund. Sedan blir det kväll på Vetenskapens hus, med norsk föreläsare.

*****

Det blev ...

.. bjudmiddag på puben. Fish and chips. Trevligt. Mycket folk. Pubchefen hängde vid vårt bord en stund. Han ville uppdatera sig om oss och vi om honom, ny flickvän och allt.

Nöjda går vi hemåt. Jag fastnar vid ett träd och konstaterar det som jag reagerat över tidigare i höst. Det ser ut som att träden redan har svällda knoppar. Kanske den varma hösten ställer till det.

Vi lär se. Det ska bli 7-8 grader varmt framemot helgen.

*****

Som vanligt

En sådan dag då inget händer. Den bara går. Historisk, säger man på radion. Så något måste ju ha hänt, trots allt. Herr moderatledaren låter mer än vanligt trumpen, när han konstaterar att hans jobbansökan möttes med ett "Nej. Ring inte oss, vi ringer dig. Fast kanske inte".

Diktator Åkesson låter precis som så. "Ett konservativt Sverige. Så vill jag ha det."

Jo - det skulle vara nå't det. Dystopi.

Men skönt i alla fall, att solen lyser några timmar. Inget av det var utlovat. Snarare tvärtom. Vi skulle få mulet och grått idag enligt de ärade väderprofeterna. Inte ett enda moln har vi sett.

En skön promenad runt innerstadshalvön. Nollgradigt. Och många promenadörer ute och luftar sig. Det har väl varit lite knalt med sådana aktiviteter den senaste veckan, kan jag tro.

Köper skosnören, eftersom det behövdes. Packar in morgonens matbrödsbak i frysen.
Så lite händer ju, trots allt.

Stans mest centrala badplats, Gültzauudden. Lockar inte till dopp.

*****

Bara två bilder

På väg till syrran.

På väg från syrran.

*****

För 78 år sedan ...

.. rådde krig i Europa. Nyårsafton det året hade mamma och pappa förlovat sig. Jag bär ännu pappas förlovningsring.

Den 05 augusti ryckte pappa in på 44:e depåkompaniet. Varför det blev just det undrar han i den krigsdagbok han förde; ".. blev av någon outgrundlig anledning placerad på ...", skriver han.

Egentligen vet jag inte vad han hade för uppgift. Det han berättar de där första dagarna lämnar inte mycket till upplysning annat än att personalen heter bataljonschef Kapten G. Robsalm, en adjutant löjtnant Annerling, och fanjunkare A. Bengtsberg, samt en stabsfurir Kristensson. "Närmare karaktäristik om dem skall jag försöka åstadkomma längre fram genom kortare anekdoter etc."

Och längre fram blir det. För från den 05 augusti hoppar dagboken helt sonika till den 06 oktober. Därefter blir det rätt vardagliga göromål på depåkompaniet under hösten och den 10 november gör anteckningarna halt.

Inte förrän lördagen den 23 i samma månad återkommer han:

Och nu ska jag gå till henne och fika och äta tårta, hade jag tänkt.

Grattis storasyrran!

*****

Vågar jag ...

.. säga att den fulaste skånska dialekt jag hör, är den som David Richter, kulturreporter i P1, talar.

Jag får för mig att han gör sig till.

Fult, fult, fult!

(Jag är modig.)

*****

Det är väl inte annat ...

.. att göra, när regnet strilar, än att baka matbröd. Den sista limpan tog ju slut i och med frukosten i morse och fördegen har ju stått här och jäst i minst fyra dygn. Ingen ursäkt finns alltså, för att låta bli.

Lyssnar samtidigt till Ulf Kristersson (M) som vill bilda regering med KD: ”Det här är på allvar”, säger han.

Ja, bevare mig för en sådan konstellation. Värsta möjliga, undantaget att SD också hotar i bakgrunden.

Jag föredrar min surdeg. Den är i alla fall nyttig.

 

*****

Utet ...

.. lockar sådana dagar som idag inte till några större uppoffringar vad gäller andra aktiviteter än att hålla sig innanför hemmets fyra väggar. Grått och fuktigt.

Men vi tar oss förstås i kragen och går ut ändå. Om inte annat, så för att göra rätt för eftermiddagskaffet. Man vill ju inte skämmas. Det blir ingen längre sväng. Men lite luft fick vi i lungorna.

Sedan blev det inte mycket till rörelse och aktiviteter annat än för hjärnan, och sån't behövs ju också. Gärna avbrutet av en slummer på soffan. Det ger nya infallsvinklar till problem som verkat olösliga tidigare. 

"Utet", undrar du när du ser rubriken till det här inlägget. Ja - varför inte. Det står visserligen inte i SAOL, men vad det betyder står väl klart ändå. Det är i alla fall mer förståeligt än det där ordet, som tydligen betyder lätt regn i VI:s svåra storkryss. "Dusk" betyder skymning för mig, fast på engelska. 

Men ordet står i SAOL. Jag har aldrig hört det förr. 

Lätt regn heter "dugg" och inte ett dugg annat.

Inte att undra på att det var svårt att få dit korsande ord. 

Grrrr!

Nu ska "utet" in i ordböckerna. Sanna mina ord.

*****

Väntar ...

.. på att frukoststöket ska ge resultat.

*****

Varför ska man ...

.. vara glad på nyårsaftonen 1987, när man istället kan vara så cool?

*****

Det blev ...

.. fika på stan till slut. Men det satt rätt långt inne. Här i stan finns en uppsjö med ställen. Men det är ju lördag, som innebär folk, folk och folk. Från när och från fjärran.

Luleå drar till sig en hel del helgresenärer. Kulturen lockar. Konserter, utställningar, teater och restaurangliv. Hotellen är vanligtvis helt fullbokade under hösthelgerna.

Vi sökte upp fem ställen, innan vi såg en möjlighet på lilla La Vache. Fönsterbord, gott kaffe och en ljuvlig kardemumma-bulle stor som en lunch.

Här kan man sitta och glo. Och slänga några ord med trevliga, före detta stuggrannarna Emilia och Anton, som satt lite längre bort i den fullsatta lokalen, med två vänner.

Så fick det bli.



*****

En så'n dag ...

.. som man helst stannar inne. Gråväder för, jag vet inte vilken dag i ordningen, men det är många. November är den månad som jag ogillar mest. I alla fall för det mesta. Det finns undantag.

Men idag regnar det dessutom.

Icke förty (Vilket bra uttryck, förresten. Längesedan sist.) måste man ju ta sig i kragen. Inte gå ut på stan än i alla fall. Och när jag gör det är det för att ta en fika och glo på folk.

Men hushållet måste ju hållas i trim. Det putsas i köket, efter att jag gett surdegen lite mat. Jag kollar in läget bland krukväxterna. Åh jisses! Därute på balkongen upptäcker jag att vi går i väntans tider. Min flera år gamla cymbidium, som inte blommat sedan jag köpte den för hundra år sedan (100 år = 7) en påsk, eftersom den blommade gult, har beslutat sig för att förmera sig. Den vill säkra framtiden. Skapa fler. Och hoppas därför att någon annan cymbidium i närheten, ska tända till och sända över sina pollen.
Det är ju så det funkar.

Tyvärr tror jag att utsikterna till ättelägg är små.

Men den kan ju få pryda sin plats medan den försöker ragga.

Minst fem förväntansfulla knoppar.

*****

- Törs man ...

.. närma sig en ung dam, som man inte känner, tänkte jag.
Jag var på Systemet för att köpa vin, och fick bara en impuls att jag skulle kolla om årets Blossaglögg fanns i hyllorna. Där stod den, och den unga damen. Hon kollade flaskorna, läste innehållsförteckningen.
 - Vet du om den är god i år, frågade jag.
 Hon såg inte ens överraskad ut, över att bli tilltalad av en man i sina bästa år.
 - Nej, jag har inte hört så mycket om den, sa hon.
 - Den är väl lite mer citrusbetonad.
 - Jo, det har jag hört och det ser man om man läser på flaskan också. Och vet du vad?
 - Näe, vad då, undrade jag.
 - Jag tänkte göra Glubbel, berättade hon.
 - Glubbel???
 - Jäss! Glögg och bubbel blandat. Det har jag hört är årets succé.
 - Jaså, sa jag. Det låter ju intressant. Men då ska det väl inte värmas, va?
 - Nej - kallt.
 - Kul! Men jag väntar med bubblet. Jag vill prova glöggen först.
 - Jag berättar sen hur det blev, sa hon. Om vi syns.
 - Bra, sa jag. Då riskerar jag inget.
Hon skrattade.

Nu visade det sig att vi båda var lite efter. En slagning på Google visar nämligen att Glubbel var fjolårets drink.

Nåväl - man får väl låtsas att man visste det.

Recept: 5 cl glögg och 10 cl bubbel. Serveras kall.


*****

Bara en bild

På väg från Konsum. Med kassen fylld av fil, hjortronyoghurt, juice och blåbärskaka. Allt ekologiskt. Nästan. Eller vem vet. Blåbären är norrbottniska och förmodligen vilda. Men bullen runtomkring ...?

Och medhavd tygkasse. Förstås!

Man är ju präktig.

Bara sådär.

*****

Utelunch hemma

Den oroliga natten, och en lätt känning av något som kunde hänföras till gårdagens injektion,  fick oss att skippa torsdagslunch på lokal.

Det fick bli lyx här hemma istället. Inköpt på samiska butiken i kvarteret intill.

Mmmmm ... Renköttsoppa med klimp. Till det en perfekt gáhkko, tunn, seg och god.

*****

Lite för ...

.. spännande blev det precis när jag lade mig på kudden igårkväll. Jag hade inte hunnit stänga mobilen, som plötsligen signalerade. Ett VMA, "viktigt meddelande till allmänheten", dök upp på skärmen.

Den här gången gällde det oss. Centrala stan. Vi kände lite röklukt. Men var den giftig? Hur stänger vi ventilationen?

Vi hade fått veta att husets luftförsörjning skulle stängas automatiskt vid sådana händelser, men jag kunde konstatera att luften strömmade ur ventilerna. Hm?

P4 Norrbotten fick gå igång. Det kom fler varningsmeddelanden, men vi somnade i en lätt sömn.

Men framåt ettiden kom ett "faran över".

Skönt! Vi hade nästan funderingar på att evakuera och fly till stugan. Men vi blev kvar hemma. Sov oroligt.

Vet du hur man stänger ventilationen?

*****

Den ena handen ...

.. verkar inte veta vad den andra gör. Härom dagen ringde Telia och frågade om jag inte ville öka min surfmängd i mobilen till  6GB?

För min del är det inte aktuellt, eftersom jag så gott som aldrig gjort slut på min 4GB-pott. Här hemma har vi Teliafiber med wi-fi. I stugan har jag mobilt bredband med 20GB som jag använder även för telefonen.

 - Jag förstår, sa teliakillen. Då kanske du inte behöver mer.
 - Nej, jag klarar mig gott på det jag har.

Idag fick jag följande SMS:

Snyggt jobbat Telia!

Samtidigt kan jag berätta att ett annat "hotbrev" från samma leverantör, visade sig vara "fake-news".
Det var påståendet att mitt säkerhetsabonnemang för dator, mobil och platta skulle upphöra från den 01 november. Jag uppmanades att lägga in en ny prenumeration. Jag avvaktade kallt det sagda datumet. Såhär en vecka in i november funkar allt som det ska.

Och så det tredje exemplet. Den 10 oktober kom ytterligare ett hot, där man tänkte strypa min mejladress. Det har inte skett.

Alltså - jag gillar Telia. Det är därför jag valt dem som leverantör en gång. Och jag är helkund!

Men nu börjar jag undra hur det står till på bygget. Den ena handen verkar inte veta vad den andra har för sig, som sagt.

*****