Så tittar stuggrannen ...

.. in, med en påskpresent. Blommor, välfyllda påskägg och biobiljetter. Så snälla grannar har vi.

Tack, tack.

*****

För tio år sedan ...

.. publicerade jag en hälsning om en glad påsk.

Den hälsningen duger än idag.

Glad påsk!

*****

I vår enfald ...

.. trodde vi, att det skulle vara relativt lugnt att ge sig ut till Storheden för att proviantera inför påsken. Mitt på dagen också. Folk jobbar väl?

Ack vad vi bedrog oss. Storheden är ett köpcentrum någon mil utanför stan. Ett ställe jag egentligen undviker i möjligaste mån. Men nu skulle vi köpa fisk från Rönnbäcks, och penséer och gödsel på Granngården, vilket gjorde att vi passade på att handla på Stora Coop, som ju naturligtvis också ligger där.

Alla andra hade förstås också kommit på denna briljanta idé.  Jisses så rörigt det var.

Men vi klarade det. Rehab kunde genomföras på Rånlandet i solen, lojt tillbakalutad på terassen och med utsikt mot himlen. Den blå.

Påsken kan börja.

*****

Programtips

Ett program jag sällan missar, är Korrespondenterna i SVT2 på tisdagarna.

Alltid intressanta reportage från länder och om folk man sällan möter.

Ikväll från Zimbabwe. Om förhoppningar efter president Mugabes fall.  Hur ett jordbruksland ska återuppstå! Sedan det körts i botten under en korrupt regim. Skildrat av den utmärkte korren Samir Abu Eid, som tack och lov återkommit från en tid på TV4.

Sedan ett reportage från Gambia av , ännu en bra korrespondent, nämligen Erika Bjärström.Gambia är också under omvandling. Mot demokrati efter tjugo år av brist på densamma.  Intressant.

Det tredje inslaget ikväll handlade om Libanon. Hur oron ännu finns bland vanligt folk. Oron för att motsättningarna från inbördeskriget på 70-talet finns kvar. Hur motsättningar ligger och gror och påverkar folks vardag.

Som sagt. Rekommenderas!

*****

Halva kvoten ...

.. gjord, och sömnen har varit god. Som den oftast är. Gymmet avklarat.

Rapporteringen från branden i Notre-Dame fortsätter.
" - En katastrof för världen", sa någon tysk politiker på morgonen

Nåja. Det var väl att ta i. Nog har jag passerat förbi där några gånger. Men så märkvärdig tycker jag inte att den är. Vad har jag missat?

*****
Uppdatering: Vid sänggåendet hade jag gott och väl uppnått målet 100%. Gånger två!!! 204 procent, närmare bestämt. Bravo mig.

Vårtecken

Kolla! Ljugarbänken vid stenpartiet har börjat spira. Wow!


*****

Havsutsikt

Det är inget fel på måndagar.

*****

På eftermiddagen drabbades jag ...

.. av svår arbetslust. En insikt slog till. Det blev ju inget grillparty härom dagen.

Men till påsk kanske?

Sagt och (snart) gjort. Men Inte så snart. Skare och tung snö kräver sin man. Och den mannen var jag. Svettigt värre.

Men till slut blev det klart.

Eller klart och klart.

Nu får solen göra resten.

*****

Påtår ...

.. nä, inte av whisky (se förra inlägget), utan av frukosttéet. På patio syd västra. Till solsken och bofinkskör. I radion Godmorgon världen, blandar reportage om religiöst hyckleri (katolska kyrkan), vilket inte förvånar, och  intervju med Marie Göransson om läget och sina erfarenheter av 50 år på Dramaten. Bra, som alltid.

*****

Premiär

Drink före middagen serverades på terassen.

*****

Ursäkta mig, men ...!

En av veckans snackisar har handlat om rymden; om universum. Med svindlande perspektiv på tillvaron, även om vi inte riktigt vet hur det påverkar oss.

Jag tänker förstås på forskarnas julaftonsstämning, när de lyckats prestera ett foto på ett svart hål i rymden för första gången.

Själv är jag inte särskilt imponerad. Säkert har du sett den där suddiga fläcken, svart i mitten och med gulaktig kant. Det ser ut som något jag själv oavsiktligt skulle kunna ha råkat ta en bild på, bara jag råkat ha haft mobilkameran igång och säga "smile", "capture", eller fördenskull "tisdag", som min mobil tycker är ett kommando för att skjuta av ett foto.

Hur i herrans namn, vet forskarna att det är just ett svart hål de fångat. Dessutom på 55 miljoner ljusårs avstånd. Det har alltså tagit 55 000 000 år för det där ljuset att färdas genom rymden till oss och till de observatorier som samarbetat om att sammanställa bilden. Jag vill inte ens kalla det foto, för det vore en skymf mot alla fotografer.

En femtiofem miljoner år gammal fläck. Finns den ens kvar?

Fan tro't.

Uppdatering: Upptäckte att ämnet även funderats över i DN idag.

*****

Och varmast ...

.. i landet klockan 06.00 var det i Luleå och Kiruna. Noll grader.

Allt enligt väderrapporten fem i sju.

Hur har ni det, sörlänningar?

*****

Äntligen

Så kom den då; dagen vv, som i vårvinter. I sin snyggaste modell. Strålande sol, vindstilla och vit snö.

Med solskyddsfaktor 50 på näsan kunde vi sitta och njuta eftermiddagskaffe på altanen. Lyssnar på bofinkens idoga försök att få sig en fru. Ser den första fjärilen flygande över snön och årets första koltrast.

Aftonen kommer med god middag. Röding med en god romsås. Ett gott vin.

Solen smyger ner bakom skogen, men håller sig länge kvar på andra sidan fjärden.

Vårvinter.

*****

Nej - det blir nog inget ...

.. grillparty ikväll. 

Hm!?

*****

Så blev det ...

.. konsert på kvällen. Schuberts oktett i F-dur, opus 166, med Norrbottens kammarorkester. Trivsamt och lagom långt.

Såpass lagom att vi beslöt att gå på Clarion Senses sky bar, för ett glas vin, när konserten klingat ut.

På distans firade vi en stuggranne som på FB avslöjade att han satt på en restaurang några kvarter bort och firade sin 45-årsdag. Vi gratulerade förstås, på det där nya sättet. Via mess.

Där högt över stadens larm med en förunderlig utsikt över Norra stadsfjärden satt vi och njöt, när ett av Benkes kusinbarn plötsligt dök upp vid bardisken. Han bor i Linköping, och nu visade det sig att hans mamma, dvs. B:s kusin satt en bit bort i restaurangen och blev firad. Hon fyller 70 idag och hade fått en överraskningsresa hit till Luleå. Planerna vidare är besök i hembyn i Tornedalen.

Givetvis blev vi inbjudna till deras bord. Det var rena släktträffen, bortåt 15 personer. För mig blev det ett sjå att försöka begripa hur alla hängde ihop. Men så trevligt det blev.

Kvällarna mörknar inte så lätt den här tiden på året.

*****

Efter att ...

.. ha lyft min kroppsvikt 10x3 gånger på gymmet, kommit hem och duschat och slappar lite, lyssnar jag på utmärkta Meny i P1.

Det pratas ost. Lokala varianter. Från Jämtland, t.ex.
 - Sedan har vi ju andra lokala sorter, till exempel kaffeost i Norrland.

Häpp! Vad är det som är så komplicerat?

Kaffeost är en specialitet som knappt förekommer annat än i Tornedalen. I vilket fall inte i Gävle. Och grodan levererades inte av programledare Tengby, utan någon "expert" på området.

Nu ska jag gå på Systemet.  Tänkte köpa något gott vin för helgen. Lokalt afrikanskt, kanske.

*****

Jag vet inte varför ...

.. men när jag i morse satt med min ekologiska a-fil och idkade "filosofi light", dök en annan fil upp i mitt huvud.

Finns det långfil att köpa nuförtiden? Kunde inte påminna mig att jag sett det på länge. Men jag minns också att långfil var den sort som mest serverades hemma, när jag var barn. Hur man hällde upp den i sin tallrik och sedan mer eller mindre vispade den med sin sked, för att den skulle få rätt konsistens. Den skulle bli lång.

Så idag kollade jag lite extra noga, när jag var och handlade. Och jag fick spana länge. Men till slut; där stod några förpackningar. Lite på sidan. Lite undanträngda av förment tjusigare varianter. I en lite bleksiktig förpackning, naturvit och blekblå. Undrar vem som hittat på den designen. Långfil är ju kraftig och dominant.

Nej - jag köpte ingen. Men jag ska nog göra det en annan gång.

Har du provat på länge?
Eller alls.

*****

Äpplen ...

.. vill också ha kul. 

Bara så'ru vet!



*****

Mera litteratur

Cilla (Cecilia) och Rolf Börjlind. Låter namnen bekanta? Det borde de göra. Ikväll fick vi bekanta oss mer med dessa två författare under ett estradsamtal på Kulturcentrum Ebeneser. Det var den för säsongen sista författarkvällen med Kontext.

Intressant att höra hur dessa två jobbar med sina böcker, som ofta blir teveserier. Hur karaktärerna i t.ex. Springfloden mejslas fram. Hur de fick jobba med rollbesättningen, med mera. Kjell Bergkvist som klippt och skuren för rollen Stilton, f.d. polisen som nu är hemlös.

De tar ofta upp företeelser i nutiden, metoo är ett exempel, bygger en grundhandling genom att skissa på whiteboard, och fyller sedan de olika etapperna med handling. Intressant.

De har dessutom gjort manus till Beck-serien, Bron med flera.

Nu fick vi även veta en liten hemlighet. De kommer att förlägga sin nästa bok till Norrbotten. Rolf råkade säga Norrland.
 - Säg inte Norrland, rättade honom Kerstin Wixe, som ledde samtalet. Säg Norrbotten, eller det blir ju egentligen landskapet Lappland. Handlingen tilldrar sig ju i Arjeplogstrakten.

Trevlig kväll.

Hemåt i norrbottensskymningen vid niotiden.

*****

Ny bok

Jag gillade 1793 av Niklas Natt och Dag. Historielektion och kriminalroman i ett.

Nu ramlade jag över en annan bok, som också handlar om historisk tid. Lite närmare, förstås; 1869 är året för Ett blodigt verk. Författaren helt okänd för mig. Tydligen skotte. Miljön i boken är också hämtad från Skottland. En ung mördare erkänner att han mördat tre personer på en gård. Varför? Och vad händer med honom?

Många lovord, enligt omslaget. Vi får väl se.

Boken jag lämnat, Hälsobalansen, var läsvärd. Precis som jag skrev i ett tidigare inlägg, kanske den inte gav så himla mycket nytt. Snarare blev den en bekräftelse på att jag sköter mig rätt bra, för att må bra. Och det är ju alltid trevligt att kunna konstatera.

*****