Solens mat och Örnen gör torsdagskvällarna till TV-höjdare. Lägg därtill en snutt av debatten mellan rovdjursförespråkare och jägare i Kunskapskanalen, ledd av allas vår Sverker.
Värt dubbla licenspengarna.
Jag betalar gärna för professionalitet.
Släng er i väggen TV3,4,5,6,7,9 m.fl.
Inse att ert värde är noll, nil, zero, intet!
*****
Andra bloggar om: TV, Kommersiell TV, Skräp
Allt - Inget
Nedkast - Uppkast.
Med krydda och en del snygga bilder.
Från en, för många okänd del av Sverige.
Nu!
torsdag, november 15, 2007
Om än inte upp till himlen...
.. så håller vi här på att fara i taket, när jag plötsligt upptäcker att Första maj och Kristi Himmelsfärds dag, infaller på en och samma 366:e-del av året.
Skandal!
- Ja, då ska jag då vara ledig den där klämfredan, sade C, med eftertryck.
*****
Skandal!
- Ja, då ska jag då vara ledig den där klämfredan, sade C, med eftertryck.
*****
onsdag, november 14, 2007
På jobbet 14 nov kl 15.47
- Aj!
Vaknar av att massören hittar en muskelknut i ländryggen, och att en dregeldroppe är på väg att släppa taget.
- Känns det bra?
- Mmmmmm.
Somnar om.
*****
Vaknar av att massören hittar en muskelknut i ländryggen, och att en dregeldroppe är på väg att släppa taget.
- Känns det bra?
- Mmmmmm.
Somnar om.
*****
tisdag, november 13, 2007
söndag, november 11, 2007
lördag, november 10, 2007
Reaktion
Veckans händelse i Tusby, med sammanlagt nio släckta unga liv är en skrämmande påminnelse om hur våldet i samhället ökar. Och förtvivlan växer inom mig, när jag märker hur maktlösheten förlamar. Jag kan tycka att händelser som skolmassakern i den finska skolan är fruktansvärda. Jag kan näppeligen helt sätta mig in i hur det känns att bli utsatt för en sådan situation själv. Bara till en viss grad, där fantasin slutligen sätter en gräns. Men kan man göra något för att förhindra, eller mildra, utan att bli skälld för moralpredikant och bakåtsträvare?
Skall jag acceptera sakernas tillstånd, rycka på axlarna och tänka att någon annan får väl reda ut det där. Jag är ingen psykolog. Är det så vi alla tänker; Vad lilla jag gör har nog ingen betydelse.
Massmordet i Jokelaskolan har rapporterats och analyserats in i minsta detalj. Ingen förstår. Killen beskrivs som en lugn och "vanlig" kille från ordnade förhållanden. Ingen utåtriktad typ. Men heller inte utan kompisar, eller mobbad. Plöstligt förvandlas han till ett odjur. Varifrån kommer inspirationen?
Att människan kan vara ond har vi sett (och ser vi) många exempel på genom tidsåldrarna. Som den mest intelligenta varelsen på jorden borde vi väl ha förmåga att vara kloka, resonerande och goda. Inte ett enda djur gör liknande saker av bara ren ondska. Ändå kallar vi ofta människans råa våld bestialiskt, djuriskt. Istället kan vi sätta oss själva i topp på ondskelistan.
Intelligens och ondska hör alltså ihop!?
Mats Wiklund skriver i en spalt i fredagens DN om hur individer med, kanske dåligt självförtroende, eller en allmänt inbunden läggning, kan skapa sig en känsla av makt och bekräftelse, genom att lägga ut sina idéer i form av filmsnuttar på t.ex. YouTube. Precis så hade Pekka-Eric Auvonen gjort. Flera gånger. Filmer som blixtsnabbt spreds över jorden, särskilt efter dådet. YouTube tar inget ansvar för det som läggs ut på deras nätservice. Bara om många hör av sig till dem och berättar om olämpliga inlägg. Så skedde rätt snart, efter att massakern blivit känd.
Två ungdomar i en skola i Enskede, utanför Stockholm, sitter anhållna för stämpling till mord. Rektorn på skolan hotades. Tack och lov överhördes ynglingarnas "planer" av flera, bland annat en skolvaktmästare. Enligt tidningar skall de två ha inspirerats av Jokelamassakern.
Igår tog jag upp mina tankar kring de här företeelserna på fikarasten på eftermiddagen. Jag gjorde helt klart att jag bland annat tycker att föräldrar som ger sina barn dataspel med våldsskildringar gör dumheter. Att det är föräldrars ansvar, åtminstone till en ganska stor del. Föräldrar bör känna till vad barnen ägnar sig åt. Etikkunskaper bör i första hand komma hemifrån.
Det blev rätt tyst kring bordet. Diskussionen kom liksom inte igång alls. Väckte jag ett samvete, eller tyckte de att mina tankar var helt åt skogen. Jo, en eller två höll med.
Men vi måste börja någonstans, även om det är ett litet steg. Tystnad är inte bra.
Det är det förslag jag har.
Har du ett bättre?
*****
Mats Wiklunds krönika finns tyvärr inte på nätet. Men en annan artikel som skildrar gärningsmannen, är intressant i sammanhanget.
Andra bloggar om: Jokela, Tusby, Skolmassaker, YouTube, Våld, TV-spel, Dataspel, Action, Ansvar
Skall jag acceptera sakernas tillstånd, rycka på axlarna och tänka att någon annan får väl reda ut det där. Jag är ingen psykolog. Är det så vi alla tänker; Vad lilla jag gör har nog ingen betydelse.
Massmordet i Jokelaskolan har rapporterats och analyserats in i minsta detalj. Ingen förstår. Killen beskrivs som en lugn och "vanlig" kille från ordnade förhållanden. Ingen utåtriktad typ. Men heller inte utan kompisar, eller mobbad. Plöstligt förvandlas han till ett odjur. Varifrån kommer inspirationen?
Att människan kan vara ond har vi sett (och ser vi) många exempel på genom tidsåldrarna. Som den mest intelligenta varelsen på jorden borde vi väl ha förmåga att vara kloka, resonerande och goda. Inte ett enda djur gör liknande saker av bara ren ondska. Ändå kallar vi ofta människans råa våld bestialiskt, djuriskt. Istället kan vi sätta oss själva i topp på ondskelistan.
Intelligens och ondska hör alltså ihop!?
Mats Wiklund skriver i en spalt i fredagens DN om hur individer med, kanske dåligt självförtroende, eller en allmänt inbunden läggning, kan skapa sig en känsla av makt och bekräftelse, genom att lägga ut sina idéer i form av filmsnuttar på t.ex. YouTube. Precis så hade Pekka-Eric Auvonen gjort. Flera gånger. Filmer som blixtsnabbt spreds över jorden, särskilt efter dådet. YouTube tar inget ansvar för det som läggs ut på deras nätservice. Bara om många hör av sig till dem och berättar om olämpliga inlägg. Så skedde rätt snart, efter att massakern blivit känd.
Två ungdomar i en skola i Enskede, utanför Stockholm, sitter anhållna för stämpling till mord. Rektorn på skolan hotades. Tack och lov överhördes ynglingarnas "planer" av flera, bland annat en skolvaktmästare. Enligt tidningar skall de två ha inspirerats av Jokelamassakern.
Igår tog jag upp mina tankar kring de här företeelserna på fikarasten på eftermiddagen. Jag gjorde helt klart att jag bland annat tycker att föräldrar som ger sina barn dataspel med våldsskildringar gör dumheter. Att det är föräldrars ansvar, åtminstone till en ganska stor del. Föräldrar bör känna till vad barnen ägnar sig åt. Etikkunskaper bör i första hand komma hemifrån.
Det blev rätt tyst kring bordet. Diskussionen kom liksom inte igång alls. Väckte jag ett samvete, eller tyckte de att mina tankar var helt åt skogen. Jo, en eller två höll med.
Men vi måste börja någonstans, även om det är ett litet steg. Tystnad är inte bra.
Det är det förslag jag har.
Har du ett bättre?
*****
Mats Wiklunds krönika finns tyvärr inte på nätet. Men en annan artikel som skildrar gärningsmannen, är intressant i sammanhanget.
Andra bloggar om: Jokela, Tusby, Skolmassaker, YouTube, Våld, TV-spel, Dataspel, Action, Ansvar
Rånlandet 10 november 12.42
fredag, november 09, 2007
Ibland fuskar vi
- Äh, vi stannar hemma, va?
- Jo, jag har heller ingen längtan dit ut ikväll.
Och så käkar vi fuskmiddag. Konsums egen paj med rökt lax och räkor, sallad, en honungsbalsamico, och ett gott vin - jo rött, trots fisken.
Trevlig fredagkväll i väntan på vinter.
*****
Andra bloggar om: Väder, Vinter, Fusk
Innan poletten trillar ner
"Det är enbart sviter ombord, med separat sovdel, rymliga badrum och walk-in closet."
Fantastiskt! Man kan gå in på toaletten!
*****
Andra bloggar om språk, toaletter, svengelska
Fantastiskt! Man kan gå in på toaletten!
*****
Andra bloggar om språk, toaletter, svengelska
onsdag, november 07, 2007
"- Men så ...
.. brukade vi göra, när bullängden hade torkat lite. Mamma vände skivorna i uppvispat ägg och stekte, och så åt man dem med kanel och socker och hjortronsylt, till fikat, berättade Berit.
- Ja, det lät ju nyttigt också, sade Staffan.
- Särskilt med fullkornsägg, sade jag.
- Jaha! Är det dom där bruna, frågade Gunilla.
*****
Andra bloggar om Fikaraster
- Ja, det lät ju nyttigt också, sade Staffan.
- Särskilt med fullkornsägg, sade jag.
- Jaha! Är det dom där bruna, frågade Gunilla.
*****
Andra bloggar om Fikaraster
tisdag, november 06, 2007
Bussigt
Tänk! Det har blivit som en ny liten värld för mig, detta att åka buss till jobbet varje dag. Jag har ju alltid haft förmånen att ha nära, de senaste tjugo åren. Bussen har aldrig behövts.
Glädjande är också att bussåkandet bland folk i allmänhet har ökat rejält här i stan. För några år sedan organiserades hela trafiken om, med nya linjesträckningar och stor satsning på information. Det lönade sig. Lokaltrafiken funkar utmärkt.
Nu håller jag på att påverka mina kolleger att ställa bilen. Här körs för mycket privat, tycker jag. Även mina kvinnliga jobbarkompisar glider in med senaste modellen och parkerar max 15 meter från entrén. Det är lite skämmigt. Unga människor!
På den tur jag normalt tar varje morgon dyker samma människor upp. Man börjar känna igen flera av dem. Eftersom jag är allmänt människointresserad, kan jag inte låta bli att fundera och fantisera kring vilka de är, vart de skall ta vägen, och så vidare.
Där sitter ett större gäng små asiatiskfödda barn, som skall till skolan. Kul att höra deras snack, även om jag inte begriper ett dugg. Glada är de, och bara så motiverade att sticka till skolan, som bara barn i sju-åttaårsåldern kan vara.
En något vuxnare elev, förmodligen universitetsdito, har snuttekudden med sig och pratar oavbrutet i mobiltelefonen, ivrigt spanande ut genom alla fönster bussen kan erbjuda. Det verkar som han nyss har anlänt till stan och inte riktigt vet var han skall. På franska redogör han hela tiden för vad han ser. Förmodligen skall den han pratar med då förstå var han är och kan säga när han skall kliva av. Det verkar lite omständligt.
På några säten finns skrivböcker fastsatta i snören. Fritt fram för bussåkartankar. Jag bläddrar på måfå i en:
"Vad bra att det fins såna här böcker så jag slipper klottra på säterna."
Jo, det är bra!
*****
Andra bloggar om: Luleå, Kollektivtrafik
Glädjande är också att bussåkandet bland folk i allmänhet har ökat rejält här i stan. För några år sedan organiserades hela trafiken om, med nya linjesträckningar och stor satsning på information. Det lönade sig. Lokaltrafiken funkar utmärkt.
Nu håller jag på att påverka mina kolleger att ställa bilen. Här körs för mycket privat, tycker jag. Även mina kvinnliga jobbarkompisar glider in med senaste modellen och parkerar max 15 meter från entrén. Det är lite skämmigt. Unga människor!
På den tur jag normalt tar varje morgon dyker samma människor upp. Man börjar känna igen flera av dem. Eftersom jag är allmänt människointresserad, kan jag inte låta bli att fundera och fantisera kring vilka de är, vart de skall ta vägen, och så vidare.
En något vuxnare elev, förmodligen universitetsdito, har snuttekudden med sig och pratar oavbrutet i mobiltelefonen, ivrigt spanande ut genom alla fönster bussen kan erbjuda. Det verkar som han nyss har anlänt till stan och inte riktigt vet var han skall. På franska redogör han hela tiden för vad han ser. Förmodligen skall den han pratar med då förstå var han är och kan säga när han skall kliva av. Det verkar lite omständligt.
"Vad bra att det fins såna här böcker så jag slipper klottra på säterna."
Jo, det är bra!
*****
Andra bloggar om: Luleå, Kollektivtrafik
söndag, november 04, 2007
Brrrr...
Havet förbereder sig. Nära stränderna har isen börjat lägga. Ännu bräckligt och lätt förgängligt vid första vind. Men idag var det lugnt och tyst, när jag gick nere vid vår strand.
En vinterbadare sticker upp sitt huvud långt därute. Jag huttrar vid blotta tanken, men gläds förstås åt att sälen gör ett besök i vår fjärd. Kompisar finns också, ser jag. Den är inte ensam. Länge håller de till därute. Kommer upp för en nyfiken titt på omgivningen. En nypa luft, och sedan tillbaka ner i isvattnet. Hur klarar de sig?
Själv går jag in i stugvärmen.
Det doftar kaffe.
*****
Andra bloggar om: Norrbotten, Miljö, Vinter
Chefskvalitet
Har du pratat med Reinfeldt?
- Vi har haft en kontakt. Jag har berättat för honom och uttryckt djup sorg över det.
Snälla Fredrik.
En människa i djup sorg, måste få bearbeta det i lugn och ro.
Ge henne ledigt!
(Speciellt om hon känner djup sorg över att ha berättat för dig.)
*****
Citatet hämtat från DN
Andra bloggar om: Reinfeldt, Clase, Schenström, Skenhelighet
lördag, november 03, 2007
Godis
Från bastun ser vi vår husräv. Den smyger omkring på gården i skymningen, spanar åt vårt håll och traskar vidare. Jag gör mig klar och går uppför slänten, varm och renskrubbad. Min tur att stå för maten ikväll.
Kvällens förrätt står snart på bordet. Serrano, med blåmögelost och passionsfrukt. Mmmmm. Himmelska smaker.
Huvudrätten blir suovas, snabbt vänd i het stekpanna. Till detta serveras ugnsrostade rödbetor, palsternacka, kålrot och pinjenötter. Allt ackompanjerat av en syrlig messmörsås och tranbärsconfit med cognac.
Vinet, en libanesisk klassiker. Alltid god.
Chateau Ksara.
Vinet, en libanesisk klassiker. Alltid god.
Chateau Ksara.
Betyg IG
Nu knorras det. Runt om i landet har moderater börjat med vällovlig kritik av sina stockholmsbaserade ledare. De inser, liksom vi andra med diverse politiska inriktningar, att land måste styras av lagar och förordningar. Demokratiskt framröstade av Riksdagen.
Det fungerar inte med broilers, som med individualism och egoism som största ledstjärnor klivit upp i regeringskretsar och fått makt.
Vi behöver ledare, som lärt sig demokrati, etik och moral.
Oavsett partifärg.
Kort sagt: Sådana som gått grundkurs i mänsklighet och mellanmänskliga relationer.
Byt!
*****
Andra bloggar om: Regeringen, Grundkurs
Det fungerar inte med broilers, som med individualism och egoism som största ledstjärnor klivit upp i regeringskretsar och fått makt.
Vi behöver ledare, som lärt sig demokrati, etik och moral.
Oavsett partifärg.
Kort sagt: Sådana som gått grundkurs i mänsklighet och mellanmänskliga relationer.
Byt!
*****
Andra bloggar om: Regeringen, Grundkurs
I gårdagens morgontidning...
Ett fascinerande språk, levande, om än inte så ofta synligt ens i mina hemtrakter. Provocerande för vissa inskränkta. Det är inte ovanligt att vägskyltar på detta svenska officiella (Obs! Officiella.) minoritetsspråk, vandaliseras för tusentals kronor. Förmodligen av samma, små människor. Rädda, skrajsna och fega.
Jag har inte en aning om vad annonsen berättar. Men heder åt företaget Polarica, som vågar.
Kan någon berätta vad det står.
Lite intressant är det.
*****
PS. I Sverige finns ett antal officiella språk. Svenska är inte ett av dem!!!
Andra bloggar om: Språk, Samiska, Rädsla
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
